Sverige idag

Nyhetssida för ansvarsfulla svenskar.

Posts Tagged ‘fria tider’

Skillnader och likheter mellan EDL och BNP

Posted by sverigeidag på februari 23, 2012

A number of people have asked why we have recently made a point of co-operating with English Defence League members when contact with that organisation was previously discouraged. Nick Griffin MEP explains the position.

Not long after it first emerged, the English Defence League was proscribed by the British National Party. While we had sympathy with a large part of the EDL´s message, several things concerned us greatly.

First, we felt it all too possible that the media would exploit the EDL´s boisterous activities in order to smear us by association.

Second, looking at the way in which the police were permitting activities which would previously have been stamped on from the start, we concluded that it could well be being used by the State to create a ´honeytrap´ for sincere but unwary patriots.

Third, we recognised the behind the scenes links between sections of the EDL´s national leadership and a neo-con/extreme Zionist clique in Canada and the USA.

The EDL’s very effective internet presence, sophisticated personalised clothing operation and the supply of coaches that were critical to getting it off the ground, were all financed not out of the pockets of its overwhelmingly working class grass-roots, but by a tight-knit group of wealthy businessmen. Such people don’t ‘invest’ in something like the English Defence League by accident.

As this statement is prepared, the National Chairman of the EDL’s ‘political wing’ is on a speaking tour of North America. On Monday, for example, he addressed the Canadian Zionist Congress at their headquarters in Toronto.

While we recognise the right of all peoples to a homeland, and the various advantages of the Jewish people being secure in their own, we were very concerned at what appeared to be efforts to use the EDL to manipulate popular opinion in Britain in favour of our country´s involvement in neo-con foreign adventures that are nothing to do us and not in our national interest.

We have Jewish members, probably more than the EDL, but we don’t make a song and dance of it. A minority of our non-Jewish members are pro-Zionist, many are firmly anti-Zionist. The majority takes the Nationalist position that what happens in the Middle East is none of our business. We are against anyone trying to involve Britain and to waste blood or treasure on behalf of either side.

Israeli flags have no more place on street demonstrations in Britain than Palestinian ones. That kind of thing only helps to further radicalise young Muslims and to add to their hostility to all things British.

All the above factors played a role in our early decision to proscribe the English Defence League and its offshoots. In recent months, however, we have reassessed the situation in the light of subsequent developments.

On the first point, after several major media ´plugs´ for, and several major smears against, the EDL, the fact is that it has carved out a loose mass following among a whole new generation of young working and middle class Brits. Scores of thousands, if not hundreds of thousands, of them have developed a basic political and ethnic awareness thanks to the existence and activities of the EDL and its Scottish and Welsh sub-sections.

Whatever the ultimate aims of those behind it, when the history of the indigenous fight back in these islands comes to be written, the organisation will be recorded as having played a significant role.

With the EDL nationally now riven by factionalism and dissent, however, there is a serious risk that this following, influence and energy will go to waste. If the EDL recovers its cohesion, all well and good, we´ll be pleased to see that good work continuing. But if it doesn´t, we cannot afford to turn our backs on this reservoir of new awareness among the young generation.

On the second point – the obvious interest of sections of the State in the operation –  our analysis is now widely recognised among the EDL´s intelligent and increasingly sophisticated ´middle management` as having been well-founded – which automatically reduces the danger. Quite simply, a honeytrap is only any use if potential targets don´t see the danger.

Further, the police launched an outrageous mass arrest of EDL members at the Cenotaph on Remembrance Day, as a blatantly obvious way of placating the Muslim community following the ban on Muslims Against Crusades. This event showed clearly why the State had allowed the EDL to take off: They wanted a plausible opportunity to say to Muslims ”look at this, we´re not just picking on Muslim extremists, we´ve roughed up that nasty English Defence League as well.”

We came out very firmly against that totally uncalled for police attack on the EDL at the Cenotaph, but at least the incident made it totally clear what the Powers That Be were thinking about when they first let the EDL run. Once something is understood in this way, initial fears about who is playing what game and why quickly dissipate.

On the third point – the EDL leadership’s links with and promotion by Zionists – the issue is still there. Indeed, the recent link-up between the official EDL, the well-connected and pro-Zionist businessman Paul Weston and a clique of ex-BNP back-stabbers led by the man who took our website down just before the last General Election, all makes us even more wary of the motivation of some of those involved at the top.

Equally, however, there has clearly been a massive shift within the English Defence League´s regional and local organisation, and rank-and-file, to an understanding of, and opposition to, the danger of being used as pawns in a neo-con game.

The problem is not the English Defence League, still less its huge pool of loosely affiliated support, but a handful of people at the top and behind the scenes. Most important of all, those people no longer command the respect or support of many of those nominally beneath them. So here too, there is a serious risk that, if the EDL continues to fragment, its remarkable achievement as a social networking/mobile phone/grass-roots word of mouth organisation could simply break up and vanish.

This would be a tragedy, because the threat of Islamisation that made the EDL both timely and necessary is still there. Islam-based evils, such as paedophile grooming and racist attacks on young indigenous lads on the edges of their growing ghettoes, are increasing. Betrayal of our people, civilisation, Christian heritage and democratic freedoms, by a cowardly dhimmified elite, continues. These things have to be resisted by more than just fighting elections.

On top of all that, the pressure on the EDL´s leadership by its rank and file has over the last few months (particularly during the August riots) forced them to adopt a position that has significantly advanced from their early civic nationalism.

Taken as a whole, and whatever the organisation says, it is now in spirit essentially the ethno-nationalist creation that its name always implied. Of course, that doesn´t mean that it´s hostile to integrated Sikhs or West Indians, but nor are we.

Yes, it has a few gay members Big deal, so has the British National Party. The EDL leadership have played the PC card by flaunting this fact with ridiculous talk of a ´Gay Division´. We prefer to leave it in the closet, because private sexuality that someone was born with is something that is not the business of either a political party or the State. Whichever one prefers, it is obviously a million miles from the Islamist desire to persecute homosexuals and throw them off tall buildings or stone them to death.

To sum up: Despite major differences between us and them at both organisational and ideological levels, the British National Party – and the Cause as a whole – has more to gain than lose by giving its members a free hand in approaching and working with sensible members of the English Defence League.

Most of all, the Islamist presence that threatens the very survival of our civilisation and the freedom of our people provides us with an example from which all of us must learn: Whatever their many differences of opinion and rivalries, when the chips are down, the Muslims always unite and make common cause against the Unbelievers.

While ‘Tommy Robinson’ tries to curry favour with the editors of the Zionist-backed gutter press by declaring the British National Party to be ‘unwelcome’, ‘racist’, etc, etc, Muslim organisations, aiming to take power in Britain, stand shoulder to shoulder and make common cause against a divided opposition.

This needs to stop – and fast! The brave young men standing in defence of their community against grooming and anti-English violence in Heywood this weekend are showing that our people can and will rise up against the evils wrought by the political elite and the Islamist predator they have let loose in our land.

They need and deserve a powerful and united nationalist movement to stand with them. We believe that our move to make it easier for grass-roots nationalists to work together will be an important step to bringing that powerful and united movement one step closer.

Artikeln finns att läsa här.

Posted in Övrigt, Utrikes | Taggad: , | 3 Comments »

Sveriges bästa tidning på nätet

Posted by sverigeidag på februari 5, 2012

Sveriges bästa tidning på nätet är tveklöst Fria Tider. Alla kanske inte tänker på att Fria Tider gör en stor och viktig insats för yttrandefriheten och för alla politiskt inkorrekta som vill se friare debatter.

Som läsare av Fria Tider vill den här bloggen uppmana så många som möjligt att läsa den, sprida kännedom om den och kommentera de artiklar som skrivs. Men viktigast av allt är att stötta tidningen ekonomiskt. Hur du kan stödja tidningen ekonomiskt får du veta genom att gå hit.

Posted in Övrigt | Taggad: | 1 Comment »

Fria Tider: Kommunisterna som styr mediasverige

Posted by sverigeidag på december 16, 2011

Dabrowski, Scherman, Aschberg och Zaremba. Alla är de eller har varit hårdföra kommunister – precis som ett stort antal andra höjdare inom media. Tidningen Resumé har gjort en kartläggning av landets mest vänsterextrema mediaprofiler.

Under rubriken ”journalisterna från bokstavsvänstern” hittar vi Dick Sundevall, Mats Örbrink, Carl Hamilton, Sigge Ennart, Gunnar Nygren, Ola Sigvardsson, Peppe Engberg och Stefan Lindgren, samt ett stort antal andra svenska journalister.
Många tunga mediepersoner var ordentligt röda som unga och inledde karriären på vänstergruppernas tidningar. ”Vad de är i dag vet vi inte”, skriver Resumé, men i många fall tycks åsikterna inte ha förändrats nämnvärt.

En snabb granskning visar till exempel att Robert Aschberg, tillsammans med brottsdömda vänsterextremister från AFA, driver ett företag som inriktar sig på förföljelse av konservativa svenskar och nationalister.

Författaren och journalisten Göran Rosenberg är engagerad i Paideia, ett skattefinansierat institut som beskriver sig som ett ”centrum för judiskt tänkande” men som i själva verket sysslar med vänsterextremt tänkande och olika kulturmarxistiska projekt.

Artikeln finns här.

Posted in Inrikes övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Fria Tider: God människa? Du är inte ensam

Posted by sverigeidag på oktober 24, 2011

Fria Tider har publicerat en längre betraktelse över den mänskliga karaktären.

”När vi en natt har korsat en mörk gata är det inte normalt att jubla över att ingen rånade eller slog ihjäl oss. Hur än livet idag levs i våra rotlösa, utseende-, sex- och penningfixerade, multikriminella ”storstadsdjungler” är en sak för sig. Det normala för en människa är inte att behöva vara rädd för andra människor. Att leva på en plats (oavsett storlek på staden) där man kan räkna med att ens nästa är hänsynsfull, tillmötesgående, glad, vänlig och hederlig höjer vår upplevda livskvalité betydligt. Detta är också det naturliga sättet att leva. Det normala är att göra sitt till för att medmänniskorna skall trivas lika bra som man själv gör, att samarbeta med dem och ha nytta av dem. Ekonomen och nobelpristagaren Thomas Shelling säger att vi är ultrasociala skapelser. I nästan alla situationer är vi hänvisade till samarbete med andra. Därför måste vi alltid ställa vårt egenintresse åt sidan för att skapa förtroende för oss själva bland våra samarbetspartners.”

Den läsvärda texten finns här i sin helhet.

Posted in Från andra bloggar | Taggad: | Leave a Comment »

Behövs Nordisk Ungdom?

Posted by sverigeidag på mars 31, 2011

Första gången jag hörde talas om Nordisk Ungdom var när de blev omtalade efter att ha kastat ägg på en byggnad där ensamkommande flyktingbarn bodde.

Ett par dagar tidigare hade några svenska barn varit och badat i Husbybadet utanför Stockholm. De glada barnen hade äntligen sett fram emot en trevlig dag i badet. De skulle ha kalas tillsammans med sina kompisar men glädjen varade inte så länge. Leken i vattnet med kompisarna förbyttes snabbt till rädsla och panik när en större grupp äldre killar, eller kanske unga vuxna, som talade främmande tungomål närmade sig barnen.

De främmande killarna började ofreda barnen, dra i dem och kladda på dem, de lät inte barnen vara i fred och gjorde flera anspelningar av sexuell karaktär som skrämde upp barnen rejält. Fyra svenska barn ofredades grovt av ett tjugotal invandrare från Asien som också misshandlade barnen. Först när en badvakt ingrep kunde övergreppen avbrytas och badhuspersonalen låste då in gärningsmännen i ett omklädningsrum där de fick vänta tills polisen kom.

Övergreppen mot barnen var grova och flera bloggare var snabba med att berätta om händelsen. Bland de första att meddela allmänheten om vad som hänt var Fria Tider och YouTube-kanalen Whathitthefan. Det var väldigt svårt att få tag på uppgifter om hur grova övergreppen var och det spekulerades genast i om något barn blivit våldtaget. De stora medierna vägrade att skriva om händelsen och överlät nyheten åt de bloggare och alternativa medier som intresserat sig för vad som egentligen hade hänt. Etablerad media vill helt enkelt inte berätta hur ”ensamkommande flyktingbarn” uppför sig när det kommer till Sverige. Det skulle kunna få svenskarna att inse att vi får hit människor som inte borde få vara här ens på semester.

Nordisk Ungdom kastade ägg
Några som reagerade ganska resolut var en grupp som kallade sig ”Nordisk Ungdom”. De samlade ihop ett trettiotal anhängare och åkte ut till Attendo cares transitboende på Björkudden som huserade de skyldiga. I en film ser man hur de går fram till byggnaden med bestämda steg och håller ett protesttal utanför entrén. I talet påstås att ett av barnen, en elvaårig flicka, gruppvåldtagits av ”fullvuxna män”. Varifrån de fick den uppgiften är oklart, kanske lyssnade det för mycket på lösa rykten, men att sprida en felaktig uppgift kan alltid slå tillbaka mot den som sprider den. I det här fallet Nordisk Ungdom. Övergreppen mot barnen var tillräckligt allvarliga utan att man hade behövt lägga till något som var verifierat. Vid slutet av besöket utanför transitboendet tog ungdomarna i NU fram ägg som de kastade mot fasaden för att symboliskt visa sin avsky mot gärningsmännen.

Upprördheten mot övergreppen som drabbade de svenska barnen var stor, flera tunga politiker inom Sverigedemokraterna länkade till Fria Tiders artikel och följde upp med egna kommentarer där ofredandet mot barnen fördömdes. Björn Söder fick klä skott i media för att han länkade till en artikel som enligt media innehöll felaktigheter. Söder blev också intervjuad i flera sammanhang och förklarade då att svensk media oftast mörkar övergrepp av det här slaget. Media ville nu flytta fokus från själva övergreppen och vilka som utfört dem och ge sig på Björn Söder för att han länkat till en artikel som kommenterat fallet. Men Björn Söder gjorde bra ifrån sig och SD vann många nya sympatisörer på hans raka svar.

Bloggaren Henrik Johansson på Motpol följde upp med en egen betraktelse och kunde återge ett brev han fått av en av mammorna till de svenska barnen. Innehållet i brevet bekräftade att barnen verkligen blivit hårt ansatta av dessa nästan vuxna ”flyktingbarn”.

Hon skriver:

”Idag, en vecka efter händelsen så sover min dotter dåligt. Hon har återkommande
 mardrömmar och hon känner sig smutsig. Hon har inte velat tala om exakt vad som
hänt. Hon har mestadels fokuserat på efterspelet, det är en mycket dålig stämning i 
barngruppen och då alla går i samma klass så tvingas dom ihop. Hon är nu glad över
att det är sportlov så hon slipper träffa sina klasskompisar på en vecka, hon slipper
 då påminnas hela tiden om det skedda.

Barnet som höll i kalaset mår sämst, hon anser att det är hennes fel som fyllde år.
 Hon valde ju faktiskt Husbybadet att ha kalas på. Hon känner stor skuld. Vi
 föräldrar pratar inte så mycket om det skedda utan vi inväntar polisens redogörelse.”

Många svenska barnfamiljer, och naturligtvis många andra svenskar, vet hur det är att vistas i en mångkulturell miljö, men många lever i en skyddad verkstad och tror att alla miljöer är mer eller mindre lika trygga eller otrygga. Kunskapen om människors olikheter tycks vara ganska begränsad på en del håll och det är väl därför naiviteten och godtrogenheten är så utbredd.

För en del blir det en chockartad upplevelse att möta mångkulturen i dess rätta element. De är först då en del inser att det är skillnad på ”vi” och ”dom” och att vi faktiskt inte alls är lika, inte ens snarlika. Det är först då en del inser att det finns människor som är primitiva och kanske först då börjar förstå varför den kultur ”de” kommer från är outvecklad, efterbliven och problematisk. (Film 1/2, film 2/2)

Och det är först då en del börjar inser värdet av vårt eget svenska samhälle, även om det har stora brister som dessutom ökar i takt med att politikerna överger Sverige. Men så länge det är svenskt och i de delar av landet där det fortfarande är svenskt är det bättre och tryggare att bo och leva än det är i vilken mångkulturell plats som helst var i landet den än finns. Svenskt är bättre, men inte felfritt på något sätt.

Attacken som Nordisk Ungdom gjorde väckte många olika slags reaktioner. Sverigedemokraterna och Björn Söder tog bestämt avstånd från NU:s aktion och menade att det endast är parlamentariskt arbete som kan leda framåt. Olagliga aktioner är dömda att misslyckas och kan vara kontraproduktiva. Det var ungefär så som SD såg på NU:s aktion mot Björkuddens transitboende. Något annat skulle SD aldrig kunna säga, varken officiellt eller inofficiellt.

Dagen efter äggkastningen tågade Nordisk Ungdom ånyo till Björkuddens transitboende, nu för att lämna presenter till ”flyktingbarnen”. NU hade med sig nallebjörnar och nappar som de ville överlämna till de små barnen. Men av filmen att döma så bestod barnen av rökande unga vuxna. Några barn fanns inte på Björkudden. Men filmen hade ett underhållningsvärde och blev uppskattad av många som såg den.

Hur ser en utomstående på Nordisk Ungdoms arbetsmetoder? NU är inte den första gruppen som agerar som en aktivistgrupp och frågan är vad de eftersträvar och om de kan lyckas med vad de företar sig. Frågan är också vad de vill uppnå på lång eller kort sikt.

Nordiska Ungdoms visioner
På den egna hemsidan presenterar man sin vision. Några utdrag ur idéprogrammet:

– Vi kämpar därför för att varje folk ska ha rätt till sitt eget land, sitt eget språk och sin egen kultur. Vi motsätter oss också allting som hotar en värld av mångfald. Integration, imperialism och mångkultur är därför några av de saker som vi avser att bekämpa.

– Nordisk Ungdom strävar efter något vi kallar folkgemenskap. Det kan kort sammanfattas som motsatsen till de destruktiva krafterna inom både kapitalismen och kommunismen. Folkgemenskap bygger på tanken att alla behövs för ett fungerande samhälle.

– Genom lagen om signalspaning har staten nu rätt att genomsöka all e-post, alla sms och avlyssna alla mobilsamtal i hela Sverige. Samtidigt fylls bussar, torg och köpcentrum av övervakningskameror som följer ens varje steg. Sakta men säkert håller Sverige på att förvandlas till en diktatur framför våra ögon.

Vi i Nordisk Ungdom kräver att detta får ett slut. Vi kräver att Sverige ska vara ett öppet och fritt samhälle. Vi anser att Internet ska vara en plats där man fritt ska kunna utbyta idéer och information utan några hinder från staten. Vi anser också att man fritt ska kunna röra sig som man vill utan att någon bakom en kamera följer ens varje steg.

Sverige har många problem, men övervakning är inte lösningen. Genom att sätta kameror på bussar löser man inte problemen med gäng som rånar och misshandlar, man flyttar bara problemet till en annan plats. Problemet med mångkulturella gäng finns fortfarande kvar!

– Nordisk Ungdom kämpar för svensk självständighet, med det menar vi att det är vi svenskar och inga andra som ska styra i Sverige. Genom medlemskapet i den europeiska unionen har Sverige tappat mycket av sitt självstyre till Bryssel där få eller ingen bryr sig om vad som är bäst för det svenska folket. Samtidigt ser vi också hur det varje dag flyttas mer och mer makt från Sverige till de olika instanserna inom EU. Den Europeiska Unionen håller alltså, mitt framför ögonen på oss, att förvandlas till en enorm maktapparat långt bort från de enskilda medborgarna.

– Vi i Nordisk Ungdom tycker ett fritt utbyte av information är en grundläggande demokratisk rättighet. Utan en fri opinionsbildning kan ett demokratiskt samhälle inte fungera. Sedan Internets intåg har samhället blivit mycket mer fritt eftersom det nu är människor själva och inte ett fåtal stora mediebolag som avgör vilken information som sprids. Vad internet har gjort för yttrandefriheten är det största som hänt sedan tryckpressen.

Samarbete med CasaPound
Det finns inte så mycket att anmärka på, det låter både ansvarsfullt och intressant. Riktigt bra skulle nog många Sverigevänner kunna säga. Men om man fortsätter att granska NU så finns det en del oroande tecken. Under rubriken ”samarbeten” så framgår det att de valt att samarbeta med Junge Nationaldemokraten som är det tyska Nationaldemokratiska Partiets ungdomsförbund och CasaPound, en italiensk grupp som ockuperar övergivna byggnader. Varför intresset är så stort att samarbeta med grupper utomlands kan man fråga sig, det vore mer angeläget att skynda på samarbetet med grupper i Sverige. Eller om samarbete är svårt att uppnå så i varje fall försöka växa av egen kraft. Varje form av samarbete med grupper eller partier i andra länder kan skada trovärdigheten. Min vilja att försvara NU minskade genast när jag såg vilka deras samarbetspartners är. Jag kände lukten av något jag ogillar, men ville inte ens gå vidare för att ta reda på vad det var som luktade. Kanske var det röken på bilderna från en studentdemonstration anordnad av mycket liten skara nationella studenter, knappt hundra, vilket översatt till svenska förhållanden skulle bli ungefär tio.

Att ens ha några samarbetspartners i andra länder ställer i alla fall jag mig tveksam till. Skälen är så många att de inte får plats här, men ett starkt vägande skäl är att all energi bör koncentreras på Sverige och de problem vi har att lösa i vårt eget land. Andra rörelsers tillkortakommanden riskerar också att spilla över på NU om samarbetet är intimt.

Vad är då Nordisk Ungdom?
Så här presenterar de sig själva:

”Nordisk Ungdom är en landsomfattande organisation för svenska ungdomar som alla delar en vision om ett bättre Sverige. Förbundet har som främsta uppgift att verka som en motpol mot dagens samhälle som vi upplever som långt ifrån sunt.

Under en längre tid har man kunnat se hur ungdomar mer och mer har fastnat i en materialistisk världssyn. En världssyn där konsumtion, tillfälliga sexuella förbindelser och alkohol är det som står i fokus. Genom TV och annan media får man lära sig att amerikansk konsumtionskultur är något eftersträvansvärt och allt annat är konstigt. Man får lära sig att strävan efter pengar och rikedom är det enda som spelar någon roll här i livet. Vi i NU motsätter oss starkt denna världssyn.

Vi i Nordisk Ungdom vill istället utbilda Sveriges ungdom till att förstå att det finns mer här i livet än konsumtion. Vi vill lära ungdomar stolthet över sitt ursprung och sitt folk. Vi vill rädda ungdomen ur den rotlöshet som nu sprider sig och ge dem en sund svensk identitet. Vi vill ge dem en grundläggande förståelse till varför världen ser ut som den gör och vad vi kan göra för att förbättra den.”

Det är en programförklaring som påminner om vad de flesta Sverigevänliga grupper säger sig vilja. Först påstår man att samhället inte är sunt, sedan säger man att man vill göra det bättre. Det känns nytt eller särskilt innovativt att framhålla att man vill ha ett bättre samhälle. Frågan som borde ställas är hur och på vilket sätt man avser att göra samhället bättre. Och vad är ”bättre”.

Frågan är om NU har identifierat några särskilda problem som är viktigare att åtgärda än andra. NU skriver ”Under en längre tid har man kunnat se hur ungdomar mer och mer har fastnat i en materialistisk världssyn. En världssyn där konsumtion, tillfälliga sexuella förbindelser och alkohol är det som står i fokus.” Är det något som NU har för avsikt att försöka åtgärda och i så fall hur. Jag vet inte riktigt vad de menar med den meningen, jag förstår den inte. Visserligen begriper jag att det konsumeras för mycket alkohol av alldeles för många och att alldeles för många har tillfälliga sexuella förbindelser och att konsumtionen av onödiga saker är för hög. Men det förstår nog näst intill alla. Det är det konkreta åtgärdspaketet, ett lyckosamt sådant, som de flesta efterlyser, inte bara ett konstaterande av tillståndet, en diagnos hjälper bara om man sätter in rätt medicin. Så vilken medicin avser NU att sätta in? Det vill vi ha svaret på.

Nordisk Ungdom bildades i januari 2010
Lanseringen av Nordisk Ungdom skedde i Göteborg den 30 januari 2010. Så det är en ganska ung och oprövad rörelse vi har att göra med. 

I det föredrag som hölls då förklarade man strategin för den närmaste tiden. Andreas Johansson framhöll att NU inte har för avsikt att få folk att lämna de organisationer de redan tillhör. Huvuduppgiften sades då vara att få in nya människor istället för sådana som redan är aktiva någonstans, men man kommer att ha en dialog med andra grupper och kan tänka sig att stödja alla seriösa nationella projekt. Andreas Nyberg menade att den nationella rörelsen behöver bredda sig och som ett exempel på det kunde han stolt presentera en reggaelåt, alltså jamaicansk musik, vad den nu har med Sverige eller svensk nationalism att göra. Det var i alla fall ett exempel på ”nytänkande” ansåg Nyberg. När sedan Patrik Forssén höll tal föreföll NU ha svävat ännu längre bort från svensk värdegrund än vad Nyberg gjorde med sin lansering av reggaemusik. Forssén öppnade hårt med orden ”en riktig nationalist kan aldrig vara sionist, det är där skiljelinjen går. Det är därför vi aldrig kan erkänna staten Israel, och har vi inte förstått det, då har vi ingenting i den nationella kampen att göra. Se upp för dom människorna som försöker få in er på det spåret, för dom är våra fiender. Det är där skiljelinjen går, det är så enkelt, och den är vattentätt varenda gång”.

Patrik Forssén anser på fullt allvar att den som erkänner staten Israel inte har ”i den nationella kampen att göra”. Det innebär att den som erkänner Israel som suverän stat inte kan arbeta för ett svenskt Sverige. Man måste alltså vara insatt i och ta ställning i vad som händer i Israel för att kunna arbeta för ett svenskt Sverige. Forsséns retoriska utspel låter lite som hämtad från de nazistiska sekterna i Sverige som har misslyckats med i stort sett allt de företagit sig.

Ska Nordisk Ungdom vandra på samma stig som de subkulturella nazisterna i Sverige redan har gjort? När man hör Patrik Forsséns märkliga tal så blir det svårt att tro något annat. Något nytänkande i det avseendet blir det visst inte. Om Nordisk Ungdom inte förmår att hålla sig borta från de misslyckande människorna och de misslyckade sekterna – och deras misslyckade retorik – så kommer deras trovärdighet att krympa betydligt. Forsséns varningar om att den som erkänner staten Israel inte har i den nationella kampen att göra är en typisk sekteristisk ståndpunkt. Den som erkänner Israel blir då i Nordisk Ungdoms ögon en potentiell landsförrädare i Sverige. Risken finns ju att någon tar intryck av vad Forssén säger och tror att han har rätt. Av NU:s uttalande att döma kommer NU att sortera ut Sverigevänner eller Sverigefiender beroende på vilken inställning de har till staten Israel. Då blir det där skiljelinjen går istället för om man vill att Sverige ska var svenskt eller inte. Israel och alla de mer än tusenåriga konflikterna i Mellanöstern har ingenting med Sverige av idag att göra och kan antingen lämnas helt vid sidan eller så kan var och en få ha vilken åsikt han vill om Israel. Även Sverigedemokraterna har låst fast vid en ensidig hållning till Israel och tror att varje kritik mot israelisk politik är nynazism. NU gör samma dumhet men utifrån ett motsatt perspektiv.

Om det är så att vissa människor anser att israelisk politik är viktigare än svensk politik så är de av samma skrot och korn oavsett från vilken horisont de blickar.

För den som inte är så insatt i vad Nordisk Ungdom ägnar sig åt finns det ett stor antal filmer på YouTube som beskriver vad de gjort.

Av filmerna att döma så är det först under 2011 som de uträttat något som kan liknas vid nytänkande. En film från mars 2010 där de protesterade utanför hemmet hos en moderat för att han föreslagit trängselskatt är nog ett lågvattenmärke. De är så vänstern terroriserar politiker vars beslut de ogillar. De vore i så fall klokare om NU gav sig in i politiken på allvar och ställde upp till val i Göteborg för att försöka förändra.

I filmen ”Aktion mot Västtrafik” upprepar de ett liknande scenario, men den här gången åkte de hem till Västtrafiks Peter Johnsson och kastade toalettpappersrullar mot hans bostad. Vad ville de uppnå med det?

Den 5 februari gjorde den en aktion mot RFSU i Stockholm för att de producerat en film som sägs visa minderåriga i sexuella situationer. ()

De tog sig in i RFSU:s lokaler och spärrade av dem på egen hand. NU hade förmodligen någon medlem som överreagerat på en upplysningsfilm. Vilken nytta gjorde den aktionen? Ingen alls!

Det är först när vi är framme vid aktionen mot Björkudden som en NU-aktion fått sådan uppmärksamhet att den faktiskt betytt något. I första hand gjorde den NU mer omtalat. De fick uppmärksamhet i radio, TV och press. Den här gången gjort NU alltså viss nytta, trots att de felaktigt påstått att händelsen i Husby badet var en gruppvåldtäkt. För alla som är noga med sanningen fick NU ett minus.

Hur ska det går för NU? Ska de leda in ungdomen på samma återvändsgränd som subkulturella Info14 och nazistiska Svenska Motståndsrörelsen har gjort? Ska de förstöra eller fostra ungdomar i en sund svenska anda? Ska de ta ett stort steg bort från misslyckade naziströrelser och visa att de är mera mogna och mera seriösa?

Frågan är ytterst om de vill vara en sekt eller om de vill vinna allmänhetens förtroende. Om de vill vara en sekt ska de kanske fortsätta på de inslagna vägen, om de vill vinna folkets förtroende bör de noga tänka igenom vad de säger, hur de säger det och vem som säger det.

Oavsett vad NU gör så kan man inte vinna tillbaka Sverige med annat än parlamentarism. SD har på de sättet visat vägen om det finns mer att önska när det gäller partiets politik. Att delta i val, även om det ”bara” är kommunalval, är ett bättre sätt att föra fram en politisk agenda på, än att kasta toarullar på bostäder hemma hos politiker man ogillar. Men vad man än har för åsikter om NU så har de faktiskt gjort lite ”motstånd”, vilket inte kan sägas om de grupper som skryter med att vara motståndsrörelser.

T. Andersson

Länkar: NU, FT, Roffarna, Etnopluralist, Whathitthefan

Posted in Inrikes övrigt | Taggad: , , , , , | 4 Comments »

Nationella tidningar växer så det knakar

Posted by sverigeidag på september 30, 2010

Några av de största:

Fria Tider

Fria Nyheter

Politiskt inkorrekt

Nationell Idag (Kommer även ut som veckotidning. En prenumeration rekommenderas starkt)

Följ dem noga så får du en bra bild av tillståndet i Sverige.

Posted in Inrikes övrigt | Taggad: , | 1 Comment »

Bonnier-journalist med korkade åsikter

Posted by sverigeidag på augusti 16, 2010

Hur det står till med Sverigedemokraternas ekonomiska politik är inget som den här bloggen kan svara på. Däremot har SD:s program retat upp ett antal journalister på olika tidningar. Idag har Gunnar Wetterberg på Expressen levererat en ”analys” av några punkter i SD:s program.

Wetterberg anser att programmet är utvecklingsfientligt och påstår att ”all utveckling bygger på utbyte mellan människor”.  Då menar han att när svenskar eller andra nordbor möts är det varken utbyte eller något som kan leda till utveckling.  Han menar att utveckling är bara möjlig om det kommer hit människor från Afrika, Asien och Sydamerika, den är bara möjlig om det kommer icke-vita till Sverige, människor med annan bakgrund än den europeiska.

Wetterberg menar att i en befolkningsmässigt homogen nation avstannar både kulturen och ekonomin. Men frågan är då hur Sverige kunde vara ett av världens rikaste länder i början 1970-talet när vi var ett etniskt homogent land. Det fanns inte heller några tecken på att kulturen hade avstannat då. Däremot står det ganska klart att både ekonomin, kulturen, den sociala ordningen, tryggheten och en hel del annat avstannat i takt med att vår etnicitet luckrats upp.

Om det vore som den förvirrade Wetterberg påstår, så skulle Rosengård, Bergsjön och Rinkeby blomstra. Sanningen är ju den motsatta.

Wetterberg drar den felaktiga slutsatsen att gränslöshet alltid är bra och att invandring alltid är bra och gynnsamt för det land som utsätts för invandring. Vad han inte begriper är att det finns en mängd faktorer som spelar roll för ekonomisk eller kulturell utveckling.

Det första är att invandring inte behöver ha ett dugg med ekonomisk utveckling att göra, men kan naturligtvis ha det i vissa fall. När de vita invandrade till Australien, Nya Zeeland, Sydafrika och andra platser var det bra för ekonomin eftersom de vita folken har varit bra på att skapa civiliserade och välmående samhällen. När de svarta tog över ekonomin i de forna vita kolonierna i Afrika rasade ekonomin som ett korthus.

För Sveriges vidkommande har totalsumman av invandring varit negativ. De invandrare vi fick innan 1970-talets början var det inget större fel på eftersom de kom från närområden och var assimilerbara. Men det hade varit bättre om vi haft en sund familjepolitik så att den svenska nativiteten legat på en högre nivå.

Vi har i praktiken låtit bli att reproducera en duktigt svensk befolkning och istället ersatt delar av den med analfabeter och andra som inte tillfört något annat än kostnader eller problem. De kriminella som invandrat har väl inte bidragit till något positivt, men Expressen tiger om det. Likaså att många invandrare kommer från etniska grupper med en mycket låg intelligenskvot. Hur dessa kan vara en större tillgång än svenskar med högre intelligenskvot kan bara en Bonnier-journalist svara på.

Vi har dessutom med invandringen fått in lite av en rövar-ekonomi där man säljer enbart för att tjäna pengar, inte för att sälja något som är bra för nationen eller folket. Alla dessa små godisbutiker,  pizzerior, kebaber eller dåligt sköta matställen är ett sträckexempel på vad Expressens journalister vill ha i samhället. Sådant skulle vi ha klarat oss utan helt och hållet. Om vi nu vill ha en pizzeria så kan svenskar baka pizza mycket bättre än de som gör det idag. Faktum är att det första pizzerian i Sverige startades av en svensk och har alltid varit välskött.

Den etniska sammanhållningen har också luckrats upp i samhället och vi har fått en stat som mera liknar en diktatur än en demokrati eftersom det är näst intill förbjudet att offentligt deklarera att massinvandringen är till skada för Sverige.

Bonnier ger sig inte. De anställer journalister som har till huvudsaklig uppgift att sprida dynga till folket.

Men vi vill inte ha Bonniers dynga. Vi har bättre tidningar som ger bättre och mera korrekt upplysning om tillståndet i samhället. Här är några  av dem: Fria Tider, Nationell Idag, Politiskt Inkorrekt, Fria Nyheter.


Posted in Inrikes övrigt, Inrikes politik | Taggad: , , , , , | 3 Comments »

Integration hit och integration dit

Posted by sverigeidag på augusti 10, 2010

När PK-människorna talar om invandringspolitiken försöker de alltid vilseleda eller skifta fokus på debatten. De tror att den handlar om bra eller dålig integration. De tror på fullt allvar att om ”integrationen” skulle fungerar bättre så skulle främlingsfientligheten minska. De tror alltså att om alla de etniska främlingar som blir allt fler i rasande takt uppför sig lite mer som vi svenskar så blir allt frid och fröjd i det svenska samhället. Ingen opposition skulle finnas mot invandringspolitiken och alla skulle vara nöjda och glada.

Men invandringspolitiken handlar inte om integration. De handlar inte om hur många invandrare vi ska tvinga in i lugna trygga svenska områden för att inte överbelasta Rosengård, Södertälje och de andra förstörda förorterna. Det handlar inte om hur vi ska kunna få in dem på arbetsmarknaden så att ”de blir en del av vårt samhälle”. Det handlar inte om att de ska bli en del av vårt samhälle. För det ska de inte bli. Då blir nästa steg att samhället blir deras och att vi förlorar vårt svenska Sverige.

En normal och sund invandringspolitik är en politik utan invandringspolitik. Ett sunt land tar bara emot ett litet antal skötsamma människor med samma etniska och kulturella bakgrund. I sådana fall behövs varken integrationspolitik, invandringspolitik eller assimileringspolitik. När enstaka individer slår sig ned i Sverige ska det bero på att de är både önskade och att de har en liknande etnisk bakgrund med dokumenterad skötsamhet. De måste också ha en social ordning som väntar på dem, det kan vara arbetsgivare, vänner eller en partner. Tillsammans får de göra sitt bästa för att invandraren ska anpassa sig och det kommer förmodligen att fungera mycket bra i nästan samtliga fall.

En osund politik är när ett land som Sverige tar emot etniska främlingar i stora massor vars bakgrund ingen vet något om. Individernas kvalitet är ofta tveksam då de i hög grad kommer från länder med genomsnittligt lågt IQ och deras tillvaro här främjas då ofta av undermåliga element av det motsatta könet som saknar urskiljningsförmåga.

Ingenting blir bättre av en sådan politik. När de utstuderat okunniga politikerna inom det svenska etablissemanget upptäcker att deras politik medför problem skyndar de för att dölja eller förringa skadeverkningarna. De skyller på att invandrarna inte ”integrerats” tillräckligt mycket. De menar alltså att de genomsnittligt sett goda och begåvade svenskarna inte offrat tillräckligt mycket pengar och tid för att förklara för dessa obegåvade människor hur man ska uppföra sig i ett civiliserat samhälle. För att ytterliga försöka dölja invandringspolitikens skador vill de att fler etniska främlingar ska bosätta sig i etniskt svenska – lugna och trygga – områden. Det svenska samhället ska alltså tvingas ned på knä för att bära alla de problem som invandringen medför. Vanliga skötsamma svenskar ska tvingas bo tillsammans med – och i samma områden som – människor som man inte vill befatta sig med varken på kort eller långt håll.

När Martin Ezpeleta skriver i Aftonbladet den 10 augusti om integration och syndabockar får att förklara ”främlingsfientligheten” är han lika okunnig som idioterna som styr det här landet. De saknar förmåga att sätta sig in i det faktum att Sverige varit ett etnisk homogent land, ett tryggt land utan stora problem som på andra håll i världen.

Så här sade statsminister Tage Erlander 1965: ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.”

Vi svenskar förstod då vilket bra land vi levde i. Sedan dess har det gått utför när det gäller fundamentala värden i vårt samhälle. Nu förstår inte alla svenskar vilket förstört land de har skapat genom att rösta på sossarna och andra samhällsförstörare. De svenskar som förstår det och försöker upplysa om det har dock en del svårigheter med sin mission.

Sverige är nämligen inte en demokrati. En demokrati förutsätter att folket får allsidig och korrekt information i viktiga frågor för att sedan kunna debattera dem och rösta om dem i politiska val. Men i Sverige döljer hela etablissemanget alla fakta kring viktiga frågor, särskilt invandringspolitiken. Det är inte acceptabelt.

Därför att det viktigt att ge mer stöd åt fria medier som Fria Tider, Nationell Idag och bloggar på nätet. Att sprida länkarna vidare till vänner och bekanta är en bra och viktigt steg för att nå fler så att fler kan rösta bort alla de politiker och partier som förstör Sverige.

Sverige behöver en repatrieringspolitik, inte en integrationspolitik.


Posted in Inrikes politik | Taggad: , , , , | Leave a Comment »

Sverige är en bananrepublik

Posted by sverigeidag på juli 4, 2010

Den 3 juli var det 10 år sedan Öresundsbron invigdes. Det firade Aftonbladet med att angripa Danmark, vars ”bruntonade linje” påstods gälla ”nästan överlag” i det nordiska grannlandet. Men nu kommer en motattack: Tidningen Ekstrabladet påminner om att Sverige knappast längre kan kallas demokrati. Vi har ju inte ens fria val.

Läs mer på Fria Tider.

Posted in Inrikes övrigt, Utrikes | Taggad: , , , , | Leave a Comment »