Sverige idag

Nyhetssida för ansvarsfulla svenskar.

Julia Caesar: Vad driver Fredrik Reinfeldt?

Posted by sverigeidag på februari 22, 2012

Under statsminister Fredrik Reinfeldts (m) kala hjässa rör sig tankar. När dessa tankar når offentligheten drabbas åtminstone jag av stora betänkligheter och stark oro. Vad är det som driver Fredrik Reinfeldt? Ansvar för Sverige? Det tror han möjligen själv, men det är inte resultatet av ansvar vi ser i ut- eller ska vi säga avvecklingen av Sverige. I en intervju med Karl-Johan Karlsson i Expressen (går även att se på video) uttalar sig Fredrik Reinfeldt om ungdomsarbetslösheten och invandringspolitiken på ett sätt som borde ge moderata kärnväljare skrämselhicka, och övriga svenskar med för den delen.

Sverige har högre ungdomsarbetslöshet än genomsnittet i EU. I december 2011 var den 20,8 procent och närmar sig därmed nivåerna i Spanien och Grekland. Varför? Fredrik Reinfeldt svarar:

”En väldigt viktig grund för detta är att en stor andel av varje årskull lämnar gymnasiet med ofullständiga betyg eller otillräckliga kunskaper. ”

Och varför gör de det? Det frågar inte Expressens reporter. Det behöver han heller inte göra. Alla vet att de svenska skolresultaten är katastrofala och att det inte nödvändigtvis är skolans fel. En växande andel elever lämnar grundskolan som funktionella analfabeter. Elever från analfabetiska miljöer i tredje världen förväntas ta ett civilisationssprång på flera hundra år när de kommer till Sverige – samtidigt som det gamla hemlandets språk talas i hemmen. Det går inte ihop. Om man inte ens klarar grundskolan med godkända betyg går man en säker framtid som livstidsförsörjd av bidrag till mötes.

Sverige importerar massarbetslöshet från tredje världen

Sverige bedriver import av massarbetslöshet från tredje världen. Enligt SCB:s senaste siffror är arbetslösheten bland utrikes födda är 15,6 procent, jämfört med 5,4 procent bland inrikes födda. Då ska man ha klart för sig att som ”sysselsatt” räknas alla som har någon form av sysselsättning mer än en timme i veckan. Sedan alliansregeringen med sin ”arbetslinje” kom till makten 2006 har arbetslösheten bland utrikes födda ökat med 4 procent. Och alliansregeringen är fast besluten att fortsätta importera arbetslöshet och köra välfärdssystemen i botten. Fredrik Reinfeldt uttrycker det så här:

”Låt oss vara tydliga med att ett land som tar emot väldigt många asylsökande och där de två länder som det kommer flest ifrån just nu är Somalia och Afghanistan, människor ofta med liten eller ingen utbildning, gör att vi med vår öppenhet, vårt sätt att ta ansvar för utsatta människor i världen, samtidigt också skapar en väldig prövning för att få in dem på arbetsmarknaden.”

Sedan kommer det:

”Jag har gjort det vägvalet efter valresultatet 2010 att Sverige ska hedra internationella konventioner och fortsätta stå öppet för människor som flyr förtryck och har valt bort dem som ropar på stängda gränser. Dels för att jag tycker vi ska bidra till en bättre värld, dels för att jag tror att det är det långsiktigt riktiga svaret på att Sveriges befolkning kan växa, att vi kan få fler i arbete. Men, när jag har sagt det, så ska man veta att vi har stora grupper som kommer som asylsökande till Sverige och som gör att kön förblir lång för att komma in på arbetsmarknaden. Det kommer någonstans mellan 25 000-30 000 nya varje år och det tar 7-10 år, i bland mer, innan man kommer in på arbetsmarknaden.”

”Vi ska bidra till en bättre värld”

Här erkänner Fredrik Reinfeldt flagranta misslyckanden för sin politik. Han som gick till val 2006 på en ”arbetslinje” talar om importen av låg- eller outbildade som något ofrånkomligt, nästan en naturlag – inte som en följd av frivilligt fattade politiska beslut. Han gör intressanta ordval. Han säger ”Jag har gjort vägvalet” – inte ”vi”. Han talar om att ”Sverige ska hedra internationella konventioner”. Det är ett av hans favorittrick för att vilseleda allmänheten. Andelen flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention utgör nämligen bara 2,4 procent av alla som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige sedan 1980. Men det är dessa ynka procent som Fredrik Reinfeldt lyfter fram i alla sammanhang. De övriga 97,6 procenten vill han förståeligt nog inte tala om.

Han talar om att ”vi ska bidra till en bättre värld”. För vilka? Uppenbarligen inte för svenska folket som har gett honom hans mandat. Gång på gång visar Sveriges statsminister med en oerhörd arrogans att all världens lycksökare, krigsförbrytare, terrorister, mördare och våldtäktsmän är oändligt mycket viktigare objekt för hans omsorg än hans egen befolkning. Är det självklart att lilla Sverige med 9,5 miljoner invånare ska agera världssamvete för dem som saknar förmåga att sköta sina egna länder? Som Somalia och Afghanistan. Det är därifrån de stora skarorna kommer till Sverige. En förskräckande andel är analfabeter, och om de har någon skolgång över huvud taget är den inte kompatibel med vad arbetsmarknaden efterfrågar.

Han tänker fortsätta på den inslagna vägen

De som eventuellt har hoppats på att så tunga fakta skulle få Fredrik Reinfeldt att överväga massinvandringspolitiken kan låta hoppet fara. Han säger i klartext att han tänker fortsätta på den inslagna vägen:

”Trots det tycker jag att Sverige ska förbli öppet, för att det i grunden bygger ett starkare Sverige och en bättre värld, men att tro att det inte leder till prövningar på arbetsmarknaden, att det tar flera år innan den killen (med två års skolgång) kommer in i arbetslivet, ja, det tror jag vi får ställa in oss på. Skälet till att det här problemet består är att det fortsätter komma asylsökande varje år. Det är en orolig värld. Med mindre än att världen blir bättre så kommer detta att fortsätta att ske.”

Med andra ord: svenska folk, gapa och svälj! Ni ska arbeta tills ni fyller 75 eller allra helst faller döda ner på 65-årsdagen. Någonstans måste ju pengarna komma ifrån för att försörja alla dessa som aldrig kommer in på arbetsmarknaden.

Arbeta till 75 för att försörja invandrarna

Det är intressant att Fredrik Reinfeldt glömmer en viktig variabel när han ska förklara varför svenska folket ska ”ha möjlighet” att arbeta till 75-årsdagen. Morten Uhrskov Jensen skriver i danska Jyllands-Posten det ingen svensk journalist vågar knysta om:

”Det svenska pensionssystemet brakar inte ihop på grund av stigande levnadsålder, utan på grund av invandringen från tredje världen. Det visar siffrorna. Naturligtvis känner den svenske statsministern till dessa siffror. Varför säger han dem inte högt och berättar för svenskarna att de måste arbeta tills de segnar ner för att en enorm och hastigt växande grupp människor med rötter i tredje världen måste försörjas av Sveriges ursprungsbefolkning – varför säger inte Fredrik Reinfeldt som det är?”

Han styr inifrån ett politiskt experimentlaboratorium

Ja varför? Fredrik Reinfeldt framstår alltmer som besatt av sin egen tankevärld. Han iscensätter en situation där han för sin politik som i ett slutet rum, ett politiskt laboratorium där vacuum råder och det bara finns väggar, golv och tak, inga fönster och dörrar. Därinne sitter han och bedriver ett socialt högriskexperiment med Sverige och Sveriges befolkning. Han är fångad i sin egen besatthet och destruktivitet och har inga tankar på att den politik han experimenterar med får konsekvenser för nio och en halv miljon människor utanför laboratoriets väggar. När de som är föremål för hans experiment reagerar och protesterar slås han av häpnad. Men inte för en sekund besinnar han sig och reflekterar över vad han håller på med. Ingen glimt av insikt snuddar vid hans höga panna. Han kommer att hålla på tills han blir handgripligen bortlyft och avsatt.

Den ömma punkten är farfars farfar

Två tydligt urskiljbara faktorer styr honom. Den ena är hans ursprung. Den ömma punkten är farfars farfar, den svarte loppcirkusdirektören John Hood som hade ”en romans” med ett lettiskt hembiträde. Produkten blev Fredrik Reinfeldts farfarsfar. Det kallar han typiskt svenskt. Och uppenbarligen är den aldrig utredda identitetsproblematiken som den svarte farfars farfar gett upphov till ett av motiven till Sveriges extrema invandringspolitik, kanske det största. Det är svenska folket som får betala priset för loppcirkusdirektörens eskapader.

Läs resten av texten här!

Posted in Övrigt | Taggad: | 1 Comment »

Krigsveteraner visade stöd för Ron Paul

Posted by sverigeidag på februari 22, 2012

Posted in Utrikes | Taggad: | Leave a Comment »

Kulturvänsterns verklighet

Posted by sverigeidag på februari 21, 2012

I dagens DN får Magnus Linton och Maria Sveland kritik av författaren Fredrik Ekelund för sina bristande analyser om det politiska tillståndet i Europa.

Ekelund lyckas balansera debatten en aning genom att förklara att SD minsann inte består av fascister utan kanske främst av människor från arbetarklassen, före detta sossar och vänsterpartister.

Det är ju glädjande att det finns någon som inte är lika sällsynt extrema som Sveland och Linton. Trots att Ekelund inte har några verkliga lösningar på de problem som etablissemanget har skapat kommer många säkert att uppskatta att det finns någon som ger Sveland och Linton svar på tal.

Ekelunds debattinlägg i dagens DN ska ändå ses som en intern debatt mellan kulturvänsterns olika falanger. Det är därför Ekelund är så nästan besvärande ovillig att begripa det som varje invandringskritiker begriper. I Ekelunds värd är det ”högerextremismen” som är problemet, inte etablissemangets massinvandring.

Ekelund:

”Att Jobbikrörelsen i Ungern är otäck och att högerextremism är ett stort problem i Europa, råder det inga tvivel om…”

Dessa rörelser är inte en del av något problem, de försöker istället vinna politiskt inflytande så att de kan åtgärda de problem som etablissemangen har skapat tillsammans med liberala medier (som DN). Dessutom har etablissemangen i de länder där ”högerextremismen” (som är en eufeism för invandringskritiska rörelser) förhindrat politiska debatter. Med hjälp av lagstiftning och medier har de undertryckt medborgarnas oro över utvecklingen.

Ekelund:

”Däremot finns det en stor oro och den betingas av flera faktorer. Malmö har, liksom städer som Landskrona och Södertälje, tagit emot ett stort antal flyktingar på kort tid medan en rik grannkommun som Vellinge, knappt tagit emot några. En sådan verklighet kan man tiga om, eller våga tala om, som Ilmar Reepalu gjort.”

Det är korrekt att vissa städer har tagit emot ett stort antal flyktingar, medan Vellinge har tagit emot ett fåtal. Kulturvänsterns lösningar är att (helst) tvinga de kommuner som har tagit emot ett fåtal att i solidaritetens namn ta ”sin andel”. Det är en lösning som endast bidrar till att sprida och förvärra alla de problem vi redan har. Ingenting blir bättre av att vi fyller på trygga svenska orter med flyktingar som bor i överfulla getton. De bör få akut hjälp med att resa tillbaka till sina hemländer istället för att vi ska förstöra även andra delar av Sverige. Ekelund berömmer Ilmar Reepalu för att han ”vågat” tala om de problem som finns i kommunen. Vad Ekelund tycks bortse ifrån är att det är Reepalu som är problemet och det är hans politik som skapat det Malmö vi ser idag. Dessutom har statlig TV och radio låtit Reepalu få tala fritt, medan invandringskritiska röster oftast stoppas.

Ekelund spekulerar i att SD:s intåg i riksdagen kanske hade gått att undvika.

Ekelund:

”Och – vem vet? – kanske hade SD:s intåg i riksdagen gått att undvika med några enkla politiska grepp: en statligt styrd, fortsatt generös, flyktingpolitik, där även rika kommuner tvingats ta sitt ansvar, och ett upprivande av ebolagstiftningen, vilket hade jämnat ut flyktingmottagandet över landet och hjälpt till att förhindra situationer som på Herrgården med nio vuxna i en trerummare och barn som hamnar på gatan.”

Kulturvänstern vill inte ha någon politisk opposition, gillar inte att bli motsagd och vill bestämma vilka ämnen man ska få – eller inte få – tala om. Att sprida problemen till andra orter är kulturvänsterns sätt att hantera en sjuk politik. Aldrig att säga stopp och nog! Invandringen ska fortsätta i all evighet och den globala solidariteten innebär att varje svensk by ska ha sina kvotnegrer och sina kvotmuslimer. De ska in överallt och i alla sammanhang. Att säga stopp tycks vara omöjligt för en del. Kulturvänstern är därför en del av de problem som dagligen förvärras i landet.

Ekelund:

”Högerpopulismens primitiva, nationalistiska drömmar om kulturell och etnisk homogenitet bör bekämpas i öppen debatt, liksom den radikala islamismens intolerans och drömmar om könsapartheid.”

Ekelunds hat mot etnisk homogenitet tycks vara lika djupt rotad hos honom som hos andra företrädare för den själlösa vänster som intagit de liberala mediernas debattsidor. Det är deras brist på fattningsförmåga som gör att de medverkar i förfallet av vårt land. Kulturvänstern är lika stor del av problemen som Ilmar Reepalu, DN och Fredrik Reinfeldt är det. De vägrar att lyssna på andra, de vägrar att förstå och de vägrar att erkänna att hela det mångkulturella projektet är ett enda stort och katastrofalt misslyckande. Det mångkulturella projektet är en utopisk dröm för människor som saknar verklighetsuppfattning och vägrar att begripa att de faktiskt kan ha fel.

Allt som har med mångkultur och massinvandring att göra och alla som försvarar denna politiska avart får alltid breda ut sig i media. Deras åsikter om hur SD bäst ska stoppas, om farorna med högerextremism och förslag om att sprida flyktingar till fler svenska orter syftar bara till att hindra verkliga debatter om vilken framtid vi svenskar ska tvingas möta.

DN försöker alltid styra alla debatter åt fel håll. Läsarna ska slippa förstå att det finns andra lösningar på samhällsproblem än de som kulturvänstern föreslår.

Relaterat: Bitterfittans klagan

Posted in Inrikes politik | Taggad: | Leave a Comment »

Merit Wager: Inte svart eller vitt utan svart och vitt: miggor berättar

Posted by sverigeidag på februari 21, 2012

Merit Wagers debattbok ”Inte svart eller vitt utan svart och vitt” är ett viktigt inlägg i den invandrarpolitiska debatten. Så här presenteras innehållet på Adlibris hemsida (där boken saluförs):

Tjänstemän på Migrationsverket (miggor) berättar och avslöjar för allmänheten okända detaljer om asylhanteringen, om vad som händer och hur det kan gå till på det statliga verket.

Många har läst, sett och hört berättelser i medier om hur cyniska tjänstemän på Migrationsverket har ätit tårta och skålat i champagne när de lyckats avvisa ”flyktingar”. Allmänheten har matats med information om ”stackars asylsökande” som drabbats av ondskefulla tjänstemäns handlande. Ibland befogat, ibland inte.

I verkligheten är det inte fullt så svart. Och inte heller helt vitt. Det är svart och vitt. Samtidigt.

Under många år har alltså handläggare och beslutsfattare vid Migrationsverket – miggor – berättat om en annan sida av asylprocessen och -systemet, inifrån hjärtat av myndigheten. Man kan tycka att deras berättelser, här samlade från åren 2008 -2011, borde ha fått journalister att reagera och riksdagsledamöter, regering och andra makthavare att agera.

Förutom handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket kommer också socialsekreterare, personal vid hem för ensamkommande asylsökande minderåriga och personal vid svenska ambassader ute i världen till tals i boken. Berättelser som skrämmer, som borde vara på löpsedlar och användas som underlag i debatter i riksdag och på departement.

Man kan inte tro att sådant som är jobbigt och obehagligt att få veta försvinner för att man låtsas att det inte finns.

Några citat ur boken:

Många är ärliga, de har styrkt sin identitet och har fått PUT (permanent uppehållstillstånd) på sina egna, helt sanna asyl- eller anknytningsskäl. Men asylfusket förstör för dem och också vi på Migrationsverket blir förstörda av allt fusk. Det påverkar oss alla, vare sig vi vill det eller inte.

Till saken hör att den enda bevisningen som den påstådda föräldern behöver ge är att de säger: ”Hej, jag heter Ali och det här är mitt barn, Hussein.”

De flesta flyktingar (alltså som haft flyktingskäl) som jag träffat har faktiskt haft pass, med svensk visering. De har också haft andra dokument som varit äkta och som bekräftat deras berättelse.

Jag har fått flera samtal från förvirrade socialsekreterare som är ledsna för att deras klienter från Somalia avslöjats med att de tar bidrag både från socialen och från Migrationsverket.

Det är klart att det har funnits – och ännu finns – anställda på Migrationsverket som inte alls borde finnas där. Personer som har en negativ syn på människor från andra kulturer. Det finns även offentliga biträden, som företräder asylsökande, som har samma syn.

Vad som nu håller på att hända – eller man kan ju faktiskt säga att det redan har hänt – är att en ekonomi/marknad byggs upp kring personer som olagligt befinner sig i Sverige.

Jag träffar varje vecka asylsökande som faktiskt säger att de räknar med att få gratis lägenhet och socialbidrag här. Jag ställer frågan om deras skyddsbehov: ”Om du hade så svårt med grannen i hembyn, varför flyttade du inte till huvudstaden, till en annan by etc? varför kommer du ända hit till Sverige?”. Svaret på frågan är oftast: ”Jag har ingen bostad där, inget jobb, ingen jag känner i någon annan by eller i huvudstaden.”

Boken har sina förtjänster då den framför kritik som i praktiken är förbjuden att framföra i Sverige. Detta trots att Wagers kritik är mycket återhållsam och trots att hon anser att Sverige – och Finland som hon kommer från – ska ta emot flyktingar, men i mindre omfattning än idag.

Merit Wager intervjuades nyligen i finsk radio och inslaget finns att lyssna till här:

Relaterat: MigiLeaks

Posted in Inrikes politik | Taggad: | Leave a Comment »

Sveriges Radio spelar musik som mordhotar Jimmie Åkesson

Posted by sverigeidag på februari 20, 2012

I november 2011 spelade programmet Musikguiden i P3 “Tystas ner” med bland annat Adam Tensta. I texten spys ett aggressivt hat mot Sverigedemokraterna och partiledaren Jimmie Åkesson ut. Trots detta, och hela 185 anmälningar, väljer Granskningsnämnden att fria – i vanlig ordning. I och med detta banar de vägen för grov hatpropaganda i statliga medier.

nu när nazister sitter i vår egen riksdag

du vet hur det går för dom som kommer hit och låter som Jimmy Jokersson

gå och slipa kniven och skicka grisen till slakten

var på din vakt för jag vet folk som skulle sitta för en sverigedemokrat-fitta

Stroferna ovan några utdrag ur smörjan.

De som anmält låten menar att den innehåller uppmaningar till våld och förföljelse av sverigedemokrater, plus att programledarens kommentar om att låten var en favorit på redaktionen var ett partiskt och politiskt ställningstagande. Men det räckte som sagt alltså inte.

Granskningsnämnden skriver i beslutet att “det journalistiska nyhetsvärdet var alltså stort och de kunniga musikjournalisterna och musikredaktörerna på redaktionen ansåg att det var en musikaliskt väldigt stark och ovanlig låt med rytmer som sällan används i västerländsk musik“.

Det är bland annat därför självklart att SR också ska spela hiphop-musik, även om artisterna tar ställning i samhällsfrågor.

Att likna demokratiskt valda politiker med nazister är alltså “att ta ställning i samhällsfrågor“, enligt nämnden. Sedan gör man själv ett eget politiskt ställningstagande:

På hiphopvis kallas Sverigedemokraterna provokativt för nazister och Jimmy Åkesson för Jimmy Jokersson. Låtmakarna vill få både förortens ungdomar och samhället i övrigt att stanna till och tänka efter hur det går om inte alla människor, oavsett bakgrund, inkluderas.

Etablissemangets favorit. 

Texten i artikeln kommer från Avpixlat.

Posted in Inrikes politik | Taggad: , | Leave a Comment »

Mot en ny världsordning (långfilm från 2009)

Posted by sverigeidag på februari 20, 2012

Posted in Utrikes | Taggad: | Leave a Comment »

Jan Milld: Dubbel SD-agenda?

Posted by sverigeidag på februari 19, 2012

Jan Milld är en av Sveriges främsta politiska analytiker. Vi återger en artikel från hans blogg därför att den är så viktig att debattera. Den här bloggen (som är minst lika antinazistisk som Jan Milld) delar helt och hållet den kritik som han framför mot SD i Palestinafrågan. Om det är feghet, dumhet eller okunnighet som gör att SD envisas med att driva en politisk linje som bidrar till att öka spänningarna i världen är svårt att förstå. Ännu svårare är det att förstå att SD inte ens gör en ansats till att öppna för en intern eller extern debatt. Kunskap är en stor bristvara i SD. Det är lätt att ibland få känslan av att SD går Bonnierkoncernens politiska ärenden. Vi återger hela Millds artikel med undantag för de bilder han illustrerar artikeln med. Läs den kompletta versionen här.

Under veckan var Palestinafrågan uppe i riksdagen. Bilden nedan visar hur partiernas ställningstaganden fördelade sig. Längst ut på ena kanten återfinns SD.

Helt i linje med tidigare uttalanden från Kent Ekeroth om att Sverigedemokraterna är riksdagens mest Israel-vänliga parti.

Sverigedemokraterna är tillsammans med Folkpartiet och Kristdemokraterna de partier som säger nej till ett svenskt erkännande av en palestinsk stat.

Detta gör mig betänksam. Varför?

Jimmie Åkesson har argumenterat att Palestinafrågan har en mycket låg prioritet för partiet.  Varför väljer han då denna ytterlighetspositionering?

Då skulle det väl inte ha kostat något att här intaga en mer neutral hållning, dvs för en tvåstatslösning och därmed ett erkännande av såväl Israel som Palestina!

För palestinierna vore ett erkännande av betydelse. Med en egen stat skulle de få möjligheter att till internationell prövning anmäla israeliska krigsförbrytelser på ett sätt som de idag inte kan.

Argumentationslinjen är att SD iofs inte har något emot erkännandet av en palestinsk stat, men först ska parterna där nere i förhandlingar komma överens om saken.  Dvs Israel ges i praktiken vetorätt.

Finns anledning förvänta sig att Israel kommer att använda sig av den vetorätten? Ja, hur kan någon tänkande varelse överhuvudtaget föreställa sig något annat?

Resultatlösa förhandlingar är ju vad som pågått nu under ett halvsekel. Vad skulle kunna förmå Israel att här ändra hållning?!

Det är bara att lyssna till Benjamin Netanyahus tal inför USA-kongressen förra året: Västbanken ser han som judiskt kärnområde, ett territorium som Israel aldrig kommer att ge upp! Vad blir då kvar för en palestinsk stat? Gazaremsan.

Skulle Israel ens kunna tänka sig en sådan palestinsk stat, invid sin gräns? Så snart jag berört detta ämne har denna blogg fått kommentarer från israelvänner som vill informera: några palestinier finns inte – bara araber.

Det är två moment kring SD:s hållning i denna fråga som stör mig.

1.

SD intar nu en allmänt antimuslimsk hållning och en okritisk uppslutning bakom israelisk krigspolitik. Det handlar om en sionism som sträcker sig längre än till staten Israels rätt att existera.

Det är emot den destruktiva och svenskfientliga kravinvandringen från muslimska områden till Sverige som SD har en mission – inte att motarbeta muslimer i deras ursprungsområden!

Lyssna på Kent Ekeroth 12 minuter in på denna film.

Så där tuggar man på från talarstolarna: “Terroristen Arafat”. Det kan iofs ha varit sant under ett skede, men är det bara ena sidan som tillämpat våld i denna konflikt?  Generellt har det gått 100 dödade palestinier på varje dödad israel och den israeliska vapenmakten har inte skonat civila.

Så Ekeroths presentationen är ensidig. Varför? Han har här en SIDOAGENDA för SD:s räkning.

Det handlar inte bara om att motsätta sig den massiva invandringen från muslimska länder till Sverige, utan samtidigt något mer: vi svenskar ska bli negativa mot muslimer i allmänhet och sympatisera med Israel i dess konflikter med sina grannländer.

Detta ligger i linje med false-flag-operationen i New York 2001.

2.

Även på ett annat plan har bilden nu klarnat.

Bakom det mångkulturella projektet – i Sverige som i övriga västvärlden – står starka judiska lobbygrupper. Agenda-judar.

Det är bara att lyssna på vad de själva säger och skriver – Barbara Spectre, Eli Göndör och många fler.

Spectre kommer 6 minuter in på denna film:

Barbara Spectre kommer från New York, mellanlandade i Israel och har nu hamnat i Sverige, med ett uttalat politiskt uppdrag att medverka till en förvandling av vårt land.

Eli Göndör är född i Sverige men flyttade till Israel, där han tjänstgjort som fallskärmssoldat. Nu åter i Sverige, med ett tydligt budskap: vi svenskar finns inte.

Envar kan nu konstatera vad Spectre-Göndörs mångkulturella projekt betytt för Malmö: den tunga kriminaliteten skenar och tillvaron blir otrygg för alla malmöbor, inklusive de judar som bor där.

Vad många därvid har missat är att bakom alltihopa står judiska maktgrupper. Vilka för Sveriges del ordinerar något som de inte skulle drömma om att göra för Israels del.

I vitboken, dess kapitel 10 samt kapitel 17, avsnitt a och avsnitt b,  tangerade jag dessa aspekter.

På 60-talet fanns en kritikkulturens man, som nu kan ses som den svenska mångkulturens fader: David Schwarz, invandrad från Polen.

Precis som Jerzy Sarnecki, Marian Radetzki och Peter Wolodarski.

Projetet stannar inte vid mångkulturen: monarkin och andra symboler för nationell sammanhållning ska också skrotas.

Som bekant gjorde SD-Kuriren likadant som Göran Greider och Dala-Demokraten: man vägrade att ta in en betald annons för vitboken.

När Avpixlat skrev om Merit Wagers nu släppta bok om asyleriet nämnde man några tidigare utgivna böcker i ämnet, dock ej vitboken.

Var det bara en tillfällighet?

Posted in sverigedemokraterna | Taggad: | Leave a Comment »

A disease called xenophilia

Posted by sverigeidag på februari 19, 2012

Posted in Utrikes | 1 Comment »

Iran är inget hot mot Israel

Posted by sverigeidag på februari 19, 2012

Posted in Utrikes | Taggad: | Leave a Comment »

Etnomasoschismen slår rekord i Storbritannien

Posted by sverigeidag på februari 19, 2012

Den politiska korrektheten har kanske gått allra längst i Storbritannien. Huvudstaden London är med över en miljon svarta och lika många muslimer är rena paradiset för alla multikulturalister, men likväl föredrar de flesta vita att bo i så vita områden som möjligt.

Som ett led i omvandlingen från ett vitt till ett icke-vitt Storbritannien och alltmer muslimsk land finns det mängder av organisationer som hjälper till att skynda på processen. Inte minst regeringen som registrerar rasistiska tendenser hos barn redan från treårsåldern. I regeringens databas finns 35 000 barn under elva år registrerade som rasister. (Läs här!)

Varje år fylls registret på med hundratals eller kanske tusentals nya barn, ingen vet säkert, som råkat säga något om brun hudfärg eller ställer frågor om varför någon kan vara svart. De observanta och nyfikna barnen är ett potentiellt hot mot det mångkulturella samhället eftersom de anses kunna vara blivande medlemmar i rasistiska organisationer när de växer upp.

Sjuåring som är mer observant än vuxna kulturmarxister kallas ”rasist”

Ett färskt exempel på en sådan händelse hämtar vi från brittiska Hull. Sjuårige Elliott Dearlove ställde en fråga till en av sina ännu yngre skolkamrater. Han undrade om eleven var brun för att han var från Afrika. Pojken som fick frågan berättade det för sina föräldrar som i sin tur anmälde det till skolan.

Elliotts mamma fick ett telefonsamtal där skolan berättade att sonen var inblandad i en ”rasistisk incident” och att de startat en utredning om händelsen. När sonen fick höra talas om att han anklagats för ett ”brott” föll han i gråt och förstod ingenting. Han visste ju inte ens vad rasism var och förklarade för sin mamma att han bara ställt en fråga till en skolkamrat.

Elliotts mor förklarade att sonen är skärpt och nyfiken av sig och ofta ställer frågor om allt möjligt. Sedan han anklagats för att ha gjort något dumt har han inte känt sig hemma i skolan och tycker det är jobbigt att vistas där.

På skolan försvarar man sig med att det finns en skyldighet att rapportera alla former av rasistiska indicenter, som sedan lagras i databaser och kan använda mot vem som helst när som helst även långt in i framtiden. Abel Rivera som är chef på Humber All National Alliance säger till engelsk press att ”Elliott hade pekat ut en annan elev på grund av sin hudfärg och att det är diskriminering”.

Engelska elever fostras i orwelliansk och kulturmarxistisk anda och tränas i att förneka alla skillnader mellan folkgrupper. Den som ändå upptäcker några skillnader rapporteras till myndigheterna och får en livslång stämpel på sig som rasist. Även om man är tre, fem eller sju år.

Posted in Utrikes | Taggad: | 1 Comment »

Julia Caesar: Bitterfittans klagan

Posted by sverigeidag på februari 19, 2012

Författaren Maria Sveland  har brakat in i en politisk depression. Hon berättar det själv i en artikel i Dagens Nyheter.  Symtomen är alarmerande: ett ordlöst fladder i bröstkorgen, hjärtat bultar förtvivlat, hon har värk i magen och lider av sömnlöshet. Tillståndet förefaller ha utlösts av ett senkommet och chockartat möte med verkligheten utanför Södermalm i Stockholm. Hennes symtom har vid det här laget blivit en riksangelägenhet. Maria Sveland är feminist och hittills mest känd som författare till bestsellern ”Bitterfittan”, som handlar om vilket helvete det är att leva tillsammans med man och barn, och därefter den lyckliga skilsmässoboken ”Happy happy”.

Hennes artikel är viktig, men kanske på ett annat sätt än hon har tänkt sig. Den är lika viktig som Bengt Ohlssons uppgörelse  med kulturvänstern för några veckor sedan som jag skrev om i krönikan ”Isbrytarna”. Men där Ohlsson genomtänkt och välformulerat tar avstånd från de röda fanor som med automatik kännetecknar de flesta kulturyttringar skildrar Sveland ett yrvaket uppvaknande i en värld där till hennes förskräckelse ”gränserna har förskjutits och kartan ritats om” medan hon sannolikt har varit fullt upptagen med att vara Bitterfitta.

Hennes symtom gör mig happy. De är välkomna tecken på att den mentala Berlinmuren har börjat rämna och luften kan bli lättare att andas. För Maria Svelands vidkommande är sömnlöshet och hjärtklappning ett lågt pris att betala för det elände som hon och hennes meningsfränder inom vänstern och dårfeminismen har ställt till med under de årtionden då de har härjat fritt på medias och andra arenors utrullade röda mattor. Hon är en av symtombärarna för hela den urspårade totalitära ideologi som nu genomlider sitt ofrånkomliga terminalstadium. Slaget är förlorat för vänstern, för radikalfeministerna och genusextremisterna. För första gången på nästan ett halvt sekel håller verkligheten på att hinna ifatt de här vansinnesyttringarna. Förlorarna konfronteras med vad de aldrig trodde kunde hända; de ser sin världsbild rämna och sina värmehärdar vid åsiktsdiktaturens köttgrytor hotade. Chocken är total.

Detta är bara preludiet till alla Bitterfittors klagan

Vi kommer att få se mer hjärtklappning, mer fladder i bröstkorgen och värk i magen. Maria Svelands artikel är bara preludiet till den klagan som landets församlade Bitterfittor av båda könen kommer att ge ifrån sig när de, en efter en, trillar ner från sina självvalda martyrpositioner. Det kommer inte att låta vackert, det gör det sällan när illusioner spricker och invanda privilegier blir till grus.

Jag ska berätta varför Maria Svelands våndor gör mig happy: De är symtom på att vänstern och tokfeminismen håller på att förlora det monopolistiska tolkningsföreträde som de i långliga tider har sett som självklart. Svelands bröstkorgsfladder signalerar att ett kvävande järngrepp om opinionsbildningen i Sverige äntligen håller på att släppa. Jösses flickor och pojkar, befrielsen är nära!

Jag förstår att omställningen kan kännas svår för härskarna över de rätta orden och de rätta åsikterna. Visst gör det ont när knoppar brister och man mister något man trodde sig ha ett evigt monopol på. I den akuta fasen kan det behövas smärtstillande medel, jag skulle också rekommendera något antidepressivt under en övergångsperiod och något verksamt mot sömnlösheten.

Borlänge ligger långt från Åsögatan

Chockad ser Maria Sveland ett tv-reportage där Bert Sundström återvänder till sin – och även min – gamla hemstad Borlänge. Han beskriver hur invandringen från tredje världen har förändrat staden.

97 procent av invandrarna kommer från Somalia, och mer än hälften är analfabeter. ”Vad nu det har med saken att göra” kommenterar Sveland. I hennes ägandes tv, i hennes rum, i hennes hem har Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson den gränslösa fräckheten att stå och diskutera invandringspolitik med centerns partiledare Annie Lööf. Rubriken för debatten är ”Har invandringen gått för långt? En rubrik som är som skapad av och för Sverigedemokraterna” skriver Maria Sveland.

Sådant ska man inte få diskutera. Inte i Maria Svelands tv, inte i hennes hem, inte över huvud taget. Borlänge ligger långt från Söder i Stockholm, och några somaliska analfabeter på Åsögatan har hon för sin del inte sett till. Skakad tar hon del av helt okända fakta som tv-apparaten förmedlar rakt in i hennes rum:

”Plötsligt är det en sanning att somalier är en svårintegrerad grupp utan att Åkesson avkrävs någon mer specifik förklaring eller exempel för detta påstående.”

Tokhögern dyker upp där man minst anar det

Men det ska bli värre. Maria Sveland ser högerkrafter vartän hon ser. Det som ”förr betraktades som tokhöger med drag under galoscherna slinker allt oftare in och sipprar ner i hennes liv och tv-apparat. Dyker upp där man minst anar det.” Det är när hon läser Magnus Lintons bok ”De hatade”  som ljuset tänds, polletten trillar ner och hon plötsligt ser sambanden. Hur det går raka linjer från massakern på Utöya den 22 juli 2011 via ungerska Jobbik och holländske Geert Wilders till Sverigedemokraterna och ”hatet mot mångfalden och antifeminismen som blomstrar i medierna bland reaktionära ledarskribenter, högerkonservativa och liberala tankesmedjor som Timbro och Axess, bloggar och nätdebattörer. ”

Hon undrar ”hur samhället blev så skevt att Borlänges ”problem” (lägg märke till citationstecknen kring ”problem”!) med invandringen får ta plats i Aktuellt medan tystnaden om denna enorma politiska och kulturella förändring, som sker mitt framför våra ögon, förblir i medieskuggan? ”

Det obegripliga hatet mot SCUM-manifestet

Hon kallar jämställdhetsbloggarna Pelle Billing och Pär Ström för ”extremister” och ”antifeminister” och upprörs över att de bjuds in till tv-soffor och debatter. Hon upprörs över ”hatet mot Turteaterns uppsättning av SCUM-manifestet” (SCUM = Society for Cutting Up Men), en text av Valerie Solanas (känd för att ha försökt mörda Andy Warhol) som propagerar för kvinnlig frigörelse genom masslakt på män och att fortplantningen sker på artificiell väg. Att det budskapet inte hälsas med jubel är ju fullkomligt obegripligt.

Hon noterar med avsmak hur ”medier och litteraturkritiker tokhyllat en skäggig norrman och hans litterära mastodontverk som av en händelse heter just ”Min kamp”. Den skäggige norrmannen heter Karl Ove Knausgård, och media har mycket riktigt hyllat hans böcker i sex delar om sitt liv. Det går inte för sig i Maria Svelands värld. Till råga på allt använder Knausgård också f-ordet, men inte på det sätt hon vill. Han ska med alla medel misstänkliggöras med vulgärvänsterns patentmedel efter den 22 juli 2011 – han ska knytas ihop med Anders Behring Breivik. Båda är ju norrmän!

”De åsikter som Knausgård vädrar i sina böcker är precis de slags åsikter som blivit alltmer legitima i takt med att gränserna förskjutits åt höger. Han skriver om ”fittlandet Sverige” som är så politiskt korrekt att man inte ens får säga ordet neger längre. Han beskriver sin ångest över sin förlorade manlighet just för att han tvingas byta blöjor och vara pappaledig och gå på babyrytmik. Den slags feminisering av västerländska män som även Breivik är så djupt oroad över i sitt manifest.”

Samla ett litet gäng likasinnade och sjung ”We shall overcome”

Kommen så långt drabbas jag av ett ordlöst fladder i bröstkorgen. Inför sådan kompakt upprördhet är alla medel tillåtna. Jag råder Maria Sveland att skramla ihop ett litet gäng likasinnade på Mariatorget för att gemensamt sjunga ”We shall overcome”, varvat med feministiska kampsånger från 1970-talet och lämpliga doser bensodiazepiner och rödvin för en extra skjuts.

Det är klart att det känns svårt att se hur ”de höger­radikala spyr ut sitt hat”, om man nu har bestämt sig för att det är det man ser. Kort sagt, Maria Sveland ser hat och extremism överallt, utom hos sig själv. Hon är upprörd över allt som hon ogillar, och det som gör henne upprörd får inte finnas, eller i varje fall inte uttryckas. Medias censurkranar är uppenbarligen alldeles för dåligt åtskruvade. Här har gränserna för vad som får sägas offentligt stadigt förskjutits mot höger, men hon har inte märkt något. Förrän nu. Hon förebrår sig själv:

”Jag klandrar och frågar mig igen och åter igen: ”Varför har jag inte insett och förstått detta tidigare?”

Hon dräneras på energi i familjefängelset

Ja varför? Hon har ingenting sett, ingenting märkt av den omvälvning som pågår i Sverige. Var har Maria Sveland hållit hus de senaste tio åren? Har hon varit fullt upptagen med att vara Bitterfitta och massakrera kärnfamiljen som levnadsform i radioprogram om ”Heliga familjen”? Ur boken ”Bitterfittans” presentation:

”Sara är 30 år och redan bitter. En riktig bitterfitta faktiskt. Så en dag i januari när allt blir outhärdligt lämnar hon man och barn för en veckas tankepaus på tönt-Teneriffa. Det var ju inte så här det skulle bli. Hon drömde ju bara om kärleken som alla andra. Sara känner sig lurad och bitter när hon tänker på alla kvinnor hon känner som liksom hon dräneras på energi i familjefängelset. Är det ett ofrånkomligt arv i rakt nedstigande led – från hennes rastlösa mammas diskande eksemhänder till hennes eget nervösa duktighetskomplex?”

Vad vet Maria Sveland om invandringspolitik?

Jag undrar vad Maria Sveland vet om invandringspolitik, mer än att det är något som hon inte tycker att man får prata om? Hur kommer det sig att hon inte känner till att somalier är en svårintegrerad grupp i alla länder som de utvandrar till? Att de har den lägsta förvärvsfrekvensen och självförsörjningsgraden av alla och att analfabetism har en hel del med saken att göra? Att hälften av männen tuggar kat och att skenskilsmässor är satta i system av just somalier för att få mer bidrag? Att kokettera med okunnighet är inte längre gångbart, inte ens för vänstern.

Läs resten av texten här!

Posted in Inrikes övrigt | Taggad: | 1 Comment »

THIS IS FRANCE

Posted by sverigeidag på februari 18, 2012

Posted in Utrikes | Taggad: | 1 Comment »

Marine Le Pen

Posted by sverigeidag på februari 18, 2012

Posted in Utrikes | Taggad: | Leave a Comment »

Obama startar kampanj för svarta

Posted by sverigeidag på februari 18, 2012

President Barack Obama har startat sin egen valrörelsen genom en särskild kampanj som ska få de svarta att rösta på honom. Redan i valet 2008 röstade 96 procent av alla svarta på Obama, främst för att han var svart.

Om en vit republikan hade startat en motsvarande kampanj riktad till vita av europeiskt ursprung hade det kallats rasism.

Posted in Utrikes | Taggad: | Leave a Comment »

Pat Buchanan om avskedet från MNSBC

Posted by sverigeidag på februari 17, 2012

My days as a political analyst at MSNBC have come to an end.

After 10 enjoyable years, I am departing, after an incessant clamor from the left that to permit me continued access to the microphones of MSNBC would be an outrage against decency, and dangerous.

The calls for my firing began almost immediately with the Oct. 18 publication of  Suicide of a Superpower: Will America Survive to 2025?

A group called Color of Change, whose mission statement says that it ”exists to strengthen Black America‘s political voice,” claimed that my book espouses a ”white supremacist ideology.” Color of Change took particular umbrage at the title of Chapter 4, ”The End of White America.

Media Matters parroted the party line: He has blasphemed!

Human Rights Campaign that bills itself as America’s leading voice for lesbians, bisexuals, gays and transgendered people saidthat Buchanan’s ”extremist ideas are incredibly harmful to millions of LBGT people around the world.”

Their rage was triggered by a remark to NPR’s Diane Rehm—that I believe homosexual acts to be ”unnatural and immoral.”

On Nov. 2, Abe Foxman of the Anti-Defamation League, who has sought to have me censored for 22 years, piled on.

”Buchanan has shown himself, time and again, to be a racist and an anti-Semite,” said Foxman. Buchanan ”bemoans the destruction of white Christian America” and says America’s shrinking Jewish population is due to the ”collective decision of Jews themselves.”

Well, yes, I do bemoan what Newsweek’s 2009 cover called ”The Decline and Fall of Christian America” and editor Jon Meacham described as ”The End of Christian America.” After all, I am a Christian.

And what else explains the shrinkage of the U.S. Jewish population by 6 percent in the 1990s and its projected decline by another 50 percent by 2050, if not the ”collective decision of Jews themselves”?

Let error be tolerated, said Thomas Jefferson, ”so long as reason is left free to combat it.” What Foxman and ADL are about in demanding that my voice be silenced is, in the Jeffersonian sense, intrinsically un-American.

Consider what it is these people are saying.

They are saying that a respected publisher, St. Martin’s, colluded with me to produce a racist, homophobic, anti-Semitic book, and CNN, Fox News, C-SPAN, Fox Business News and the 150 radio shows on which I appeared failed to detect its evil and helped to promote a moral atrocity.

If my book is racist and anti-Semitic, how did Sean Hannity, Erin Burnett, Judge Andrew Napolitano, Megyn Kelly, Lou Dobbs and Ralph Nader miss that? How did Charles Payne, African-American host on Fox radio, who has interviewed me three times, fail to detect its racism?

How did Michael Medved miss its anti-Semitism?

In a 2009 cover story in the Atlantic, ”The End of White America? ”from which my chapter title was taken, professor Hua Hsu revels in the passing of America’s white majority. At Portland State, President Clinton got a huge ovation when he told students that white Americans will be a minority in 2050.

Is this writer alone forbidden to broach the subject?

That homosexual acts are unnatural and immoral has been doctrine in the Catholic Church for 2,000 years.

Is it now hate speech to restate traditional Catholic beliefs?

Documented in the 488 pages and 1,500 footnotes of ”Suicide of a Superpower” is my thesis that America is Balkanizing, breaking down along the lines of religion, race, ethnicity, culture and ideology, and that Western peoples are facing demographic death by century’s end.

Are such subjects taboo? Are they unfit for national debate?

So it would seem. MSNBC President Phil Griffin told reporters, ”I don’t think the ideas that (Buchanan) put forth (in his book) are appropriate for the national dialogue, much less on MSNBC.” [VDARE.com note:  Email Phil Griffin]

In the 10 years I have been at MSNBC, the network has taken heat for what I have written, and faithfully honored our contract.

Yet my four-months’ absence from MSNBC and now my departure represent an undeniable victory for the blacklisters.

The modus operandi of these thought police at Color of Change and ADL is to brand as racists and anti-Semites any writer who dares to venture outside the narrow corral in which they seek to confine debate.

All the while prattling about their love of dissent and devotion to the First Amendment, they seek systematically to silence and censor dissent.

Without a hearing, they smear and stigmatize as racist, homophobic or anti-Semitic any who contradict what George Orwell once called their ”smelly little orthodoxies.” They then demand that the heretic recant, grovel, apologize, and pledge to go forth and sin no more.

Defy them, and they will go after the network where you work, the newspapers that carry your column, the conventions that invite you to speak. If all else fails, they go after the advertisers.

I know these blacklisters. They operate behind closed doors, with phone calls, mailed threats and off-the-record meetings. They work in the dark because, as Al Smith said, nothing un-American can live in the sunlight. 

Texten finns här.

Posted in Utrikes | Taggad: | 1 Comment »

Dagens virala video

Posted by sverigeidag på februari 17, 2012

Dagens virala video har redan tagits bort av YouTube flera gånger. Efter att setts av hundratusentals människor på ett dygn har den återuppladdats av andra. Samma dags som videon blev känd tvingades personerna i videon bort från sin skola. De stängdes av med omedelbar verkan.

Posted in Utrikes | 1 Comment »

Mer dynga från Bonnier

Posted by sverigeidag på februari 17, 2012

Hur mycket dynga Bonnier sprider kan inte mätas i vikt. Men tidningen Dagens Nyheter som är Bonniers främsta propagandablad, genom att tidningen når ut till så många och att så många tror att den innehåller något läsvärt, är den tyngst belastade dyngspridaren. Ingen tidning påverkar samhället så negativt så mycket som DN gör.

Idag får Fredrik Strage skriva en recension av den Bonnierfinansierade skitfilmen ”Sean Banan – inuti Seanafrika”, en film som är så dålig att vilken påtänd knarkare som helst hade åstadkommit något bättre.

Eftersom Strage skrev recensionen i DN, på uppdrag av sin chef, som ingår i samma koncern som SF så var kritiken rätt försiktig. Strage:

I Moçambique hittar filmarna åtminstone en del udda miljöer, som en soptipp och en betongruin fylld av medicinmän. Mot slutet dyker Dr Alban upp, omgiven av rök, gogodansare och en macheteviftande dvärg, likt en eurodiscoversion av general Kurtz i ”Apocalypse now”.

Varför gör man ens en film så är så bottenlöst dålig? Det är lätt att fundera över om det finns något syfte och vilka målgrupperna är. Det yttersta syftet är, precis med allt annat Bonnier producerar att 1) tjäna pengar 2) att sprida propaganda för mångkultur och annat som upplöser och förstör samhället.

De som kommer att se filmen är förmodligen tonåringar, de flesta kanske från förorterna. De är ju redan vana vid många av de galenskaper som serveras i filmen och kommer att reagera precis som det förväntas av dem. Bananmänniskorna kommer att fastna på deras näthinnor och ses som en naturlig del, inte bara av den värld de hör hemma, utan också av den förort och det land som förortens barn växer upp i. Bananmänniskorna ska bli de nya idolerna som barn och ungdomar ser upp till.

Bonniertidningen Expressen ger bonnierfilmen tre getingar. Någon som blir förvånad?

Posted in Inrikes övrigt | Taggad: | 1 Comment »

Judisk tidning propagerar för könsneutralitet

Posted by sverigeidag på februari 17, 2012

Den judiska tidningen Dagens Nyheter som varje dag arbetar för att öka invandringen och för att fler vita ska blanda upp sig med främmade raser har också annat på sin agenda.

Tidningen lyfter ständigt fram människor som är extremt svenskfientliga, traditionsfientliga och familjefientliga. De framställer människor som har en skruv lös som om de vore normala. Bonnierpressen älskar att försöka popularisera människor eller idéer som skadar Sverige.

Det sällsynt extrema genusvansinnet som upprätthålls och sprids av ett mycket litet antal galningar, som inte bara saknar egen identitet utan vill tvinga andra att göra avkall på sin identitet, framställs av DN som föredömligt.

Som av en händelse bedriver judiska media i andra länder samma agenda när det gäller att upplösa viktiga nationella värden.

I dagens tidning får tvåbarnspappan Linus framträda och berätta om hur han uppfostrar sina barn. DN berättar att Linus och hans sambo ”fostrar” sina barn ”könsneutralt”. Det gäller allt från kläder till hur samtalen med dem förs. Istället för att behandla barnen på ett normalt sätt så styr föräldrarna till de stackars barnen hela deras uppfostran. Barnen får inte ens veta vilket kön de tillhör.

DN berättar att familjen nyligen bytte förskola för att slippa ”gammaldags könsrollstänk”. Att behandla barn som de är kallas ”gammaldags” och DN vill ge intryck av att en könsneutral uppväxt är det moderna och progressiva.

Linus och hans fru tyckte inte om att killarna kallades för killar och att tjejerna kallades för tjejer på den ”gammalmodiga” förskolan. I den nya förskolan går det inte att säga vilket kön barnen tillhör och det tycker Linus är bra.

I den könsneutrala skolan har barnen också könsneutrala kläder och det kan vara färgglada byxor eller klänningar lite hur som helst eftersom kläderna på skolan inte är kopplade till könet. Så om pojkarna har kjolar är det bara bra och fördomsfritt. I Linus familj säger man aldrig hon eller han om barnen och kallar dem bara vid sina namn, ”Sasha” eller ”Nikki”. Linus säger till DN att han börjat använde det könsneutrala begreppet ”hen”, något som lanserats av ett fåtal extremister, men som DN nu vill få fler att använda.

För att skynda på genussjukan arrangerade DN också en chat där ”genusforskaren” Janne Bromseth fick svara på frågor. För säkerhets skull tog alla kritiska frågor bort av moderatorn och ”Janne” fick således endast frågor av oförarglig natur att svara på. Ett exempel var läsare ”Joakim” som frågade om begreppen ”hen”. Bromseth menade att begreppet skulle införas för att hjälpa transpersoner och för att de bryter upp han/hon-dikotomin. En ”Tassan” frågade hur Bromseth anser att politikerna bör göra för att inplementera genusperspektivet i samhället. Här är Bromseths svar:

Jag tror att det är viktigt att genusperspektivet framöver i anti-diskrimineringsarbeten måste ses som integrerad med även andra maktdimensioner eftersom det finns stora olikheter mellan mäns och kvinnors livsvillkor beroende på klass, ras/etnicitet, funktionalitet och sexualitet. Jämställdhetspolitik kan t ex ha en tendens till att handla om vita, svenska, medelklass heterosexuella par med barn, om livspyssel och jämställdhetsbonus som lösning. Att implementera ett brett genusperspektiv handlar i stor grad om strukturella villkor som jag ser det, att alla ska ha lik tilgång till väldfärdstjenster av hög kvalité, från skola till sjukhem, med god kompetans kring normmedveten pedagogik och icke-diskriminerande/stereotypiserande bemötanden. Så ser det inte ut i dag, där t ex den marknadsliberala skolpolitiken har fört till större segregering.

Den judiska tidningen DN och deras judiska systertidningar i världen driver nu samma agenda och det är därför frågan kommer upp bordet samtidigt i så många länder. Att frågan lyfts fram så mycket i Sverige beror på att Bonnier äger nästan alla inflytelserika medier och att det är där genuspropagandan har sitt epicentrum.

Den här bloggen har noterat att många kritiker till ”genusforskarnas” framfart riktar kritiken mot forskarna själva. Men de är den judiska Bonnierkoncernen som draperar sina medier med genuspropaganda och sätter dessa så kallade forskare på piedestal. Hade inte Bonnier lyft fram dem hade ingen känt till deras existens. De hade då suttit i sina små sällskap och formulerat sina privata hatkampanjer mot heterosamhällets normer. Ingen hade brytt sig. Även om Bromseth eller DN inte får med sig hela utbildningsväsendet på hen-tåget så riskerar vansinnet att sprida sig.

DN älskar att sprida dynga omkring sig.

Posted in Inrikes övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Judisk tidning gläds över rasblandning

Posted by sverigeidag på februari 16, 2012

Den judiska tidningen Dagens Nyheter som varje dag arbetar för att öka invandringen och för att fler vita ska blanda upp sig med andra raser är glada idag.

På framträdande nyhetsplats kan de berätta att USA slog rekord i blandäktenskap förförra året. Enligt samma tidning ser allt fler amerikaner positivt på äktenskap över rasgränserna. Av alla äktenskap som ingicks 2010 var 15 procent så kallade blandäktenskap. Andelen gifta par med olika etnisk bakgrund var för 30 år sedan 3,2 procent och idag är antalet sådana par över 8 procent.

Dagens Nyheter meddelar att studien är gjort av ”forskningsinstitutet Pew”. Pew Research Center är en organisation som skapats av och drivs av judiska intressen. Den förste chefen var juden Donald Simon Kellerman som under en tid arbetade för Jacob K. Javitz, den man som såg till att USA öppnade gränserna för jordens alla folk. Så här skriver Wikipedia om Javitz:

”He was also one of the main forces behind the 1965 Immigration and Nationality Act that removed immigration quotas that favored Western European nations.”

Javitz är den som tillsammans med några andra judar såg till att USA:s tid som vit nation skulle överges. Forskningsinstitutet Pew har som enda uppgift att ändra den demografiska sammansättningen i USA. Deras mål är att ta USA från de vita, att öka invandringen, att öka antalet blandäktenskap och att propagera för antivit verksamhet. De har också knutit till sig ett antal etablerade politiker för att kunna nå längre ut i samhället med sin propaganda.

De ägnar sig också åt att räkna ut hur stor andel av världens befolkning som ogillar judar, hur många som är anti-semiter och varifrån ”judefobin” kommer. Pew anser att alla folk bör blandas upp utom det judiska folket som ska stå över alla och aldrig får kritiseras. Att den judiska tidningen Dagens Nyheter hänvisar till ”forskning” från en tankesmedja som vill blanda upp raserna är inte konstigt. De samarbetar direkt eller indirekt med alla organisationer som har en antivit agenda.

Dagens Nyheter berättar att latinos och asiater är mest benägna att gifta sig över rasgränserna och gör det upp till över 25 procent. Vad som är särskilt glädjande är att de vita i USA inte alls är särskilt positivt inställda till blandäktenskap, enligt rapporten var de vita den ”rasgrupp” som var minst benägna att gifta sig över rasgränsen.

Bland de nygifta år 2010 var det 28 procent av asiaterna som gifte sig med någon från en annan folkgrupp, bland sydamerikanerna (hispanics) var det 28 procent, bland de svarta 26 procent och bland de vita 9 procent. De som står för rasblandning och praktiserar den är huvudsakligen icke-vita. Skillnaden i antal är mycket stor och visar att de vita som folkgrupp är mycket obenägna att beblanda sig med andra raser. De som ändå gör det är ofta det mindre begåvade segmentet i den vita befolkningen. Förvånansvärt ofta förvirrade vita kvinnor med låg intelligenskvot som gifter sig med svarta, där många sedan förnedras och råkar illa ut. Sedan finns det en kategori vita män som gifter sig med asiatiska kvinnor därför att de ingen annan vill ha dem.

Samma rapport meddelade att blandäktenskap oftare leder till skilsmässa än om man gifter sig med någon av samma etnicitet. Det ”glömde” DN att berätta för sina läsare. Däremot citerade DN sociologiprofessor Daniel Lichter som säger till den amerikanska nyhetsbyrån AP (som på alla sätt motsvarar vårt svenskfientliga TT):

– Ökningen pekar på att de etniska relationerna har förbättrats det senaste kvartsseklet. Barn till föräldrar med olika hudfärg suddar ut USA:s hudfärgsgränser. Men USA har fortfarande en lång väg att gå, säger sociologiprofessorn Daniel Lichter vid Cornelluniversitetet i en kommentar till AP.

”USA har en lång väg att gå”. Till vadå? Tills alla raser har blandat sig och till det inte finns några vita kvar?

Man ska komma ihåg att sedan juden Jacob K. Javits tillsammans med andra judiska lobbyister såg till att öppna USA för en invasion av människor från tredje världen så har judiska medier ökat sin anti-vita propaganda. Det judiska ägandet av tidningar och TV-stationer har ökat och det är huvudsakligen där som propagandan för rasblandning och invandring sprids.

Organisationer som Pew har alltid en tvivelaktig bakgrund. En av sponsorerna heter George Soros. Är namnet bekant?

Relaterat:

Bonnierhotet

När USA öppnade dörren för massinvandring

En organisation som arbetar för vita

Posted in Utrikes | Taggad: | Leave a Comment »

America the raped

Posted by sverigeidag på februari 15, 2012

Posted in Utrikes | Leave a Comment »

Michael Savage: Can the white race survive?

Posted by sverigeidag på februari 15, 2012

Posted in Utrikes | Leave a Comment »

Varför kan Israel alltid göra som de vill?

Posted by sverigeidag på februari 15, 2012

Posted in Utrikes | Taggad: | Leave a Comment »

Latest Terror Plots; Another Israeli False Flag Operation?

Posted by sverigeidag på februari 15, 2012

Posted in Utrikes | Taggad: | Leave a Comment »

Är vita människor hjärndöda?

Posted by sverigeidag på februari 15, 2012

Last Thursday I re-posted on the main page Paul K.’s excellent response to the demand by the Duluth anti-white racism campaign that whites uncover and excise their hidden racism, in order to raise blacks to a condition of group equality with themselves.

In my introduction I said:

His comment should be spread all across this country. If whites weren’t three quarters brain-dead, it–and statements like it–would be spread all across this country:

Later in the day, I had a long conversation with a friend about my comment. He said that brain-deadness is not the main problem with whites. He gave the example of his daughter, a VFR reader who said she liked Paul K.’s comment and wanted to post it at her Facebook page, but realized that if she posted it, she might lose her part-time job at a business where she has several black co-workers.

This led to a larger question: What can whites say–publicly and under their own name–in today’s society about race, without harming their job, their career, their social standing, their expectation of a pension, and so on?

Paul K.’s comment is a perfect illustration of the problem. It is certainly un-PC, but stated in reasonable terms. It does not express hostility to blacks. It does not say anything about genetic race differences in intelligence. It speaks of common black behaviors that have, in fact, been an object of concern among respectable social scientists, liberal media, and even black leaders. I believe that it’s not Paul’s references to blacks’ negative behaviors that makes his remarks objectionable by liberal standards and dangerous to the person quoting him, but rather his argument that only blacks can alter those behaviors that make whites avoid them, which further means that the demand that whites fix blacks’ dysfunctions is impossible, and that the belief that whites are racist for failing to do so is false.

This, then, is our test case. Could white people publicly quote under their own name Paul K.’s comment without putting their job at risk?

If the answer is yes, then my ”three-quarters brain-dead” statement more or less stands.

If the answer is no, then brain-deadness is not the problem, but FEAR–rational FEAR that one cannot say such things without incurring significant damage to one’s well-being, the well-being of one’s family, and one’s prospects in life.

Also, if FEAR is the cause of whites’ silence, then that undercuts my long-held view that the conservative grass-roots of America are responsible for our plight along with the liberal elites, because, as I’ve said, the grass-roots conservatives, notwithstanding their grumbling, have not challenged the elites in a serious way but have at least passively accepted their rule.

I solicit your responses on this. Read Paul’s comment again and ask yourself these two questions: Would you be willing to post this under your own name? And, if you did post it under your own name, what would the effect be?

If, as I now expect, most people would not be willing to post it, because of the harm to themselves that they reasonably believe would result from posting it, then we have arrived at a clearer view of the nature of our society. The truth is that America–at least in respect to some of the most important issues facing us–is not a free country. The truth is that whites live under the tyranny of a false ideology that demonizes them as racists and aims at their collective harm, and that they dare not publicly oppose this ideology, even with relatively mild statements, because of the fear of more particular harms that would come to them individually for doing so.

If this is indeed the nature of our society, where do we go from here? What form can conservative resistance to liberalism take (in this supposedly right-center country–hah!), if mild but substantive dissent from the liberal orthodoxy on race cannot even be quoted?

* * * And here’s a further question suggested by the above. If you were in the position of my friend’s daughter, would you be willing tell your story publicly? Would you be willing to write at your Facebook page, ”I saw an intelligent, reasonable comment on why blacks’ problems are not whites’ fault, and I wanted to quote it, but I dared not quote it because it could result in the loss of my job.”

Artikeln finns att läsa här.

Posted in Utrikes | Taggad: | 1 Comment »

Vem var Sam Francis?

Posted by sverigeidag på februari 15, 2012

Sam Francis died of a heart aneurism, at the early age of 57, seven years ago today (February 15). But his work is living on in the alt-right blogosphere and even figured in last week’s hysteria over VDARE.com Editor Peter Brimelow’s appearance on a ProEnglish CPAC panel (Sam was one of the alleged “white supremacists” that VDARE.com has published). Two collections of his works, Shots Fired: Sam Francis on America’s Culture War  and Essential Writings on Race , have appeared since his death.

And, significantly, Sam’s key concept of Middle American Radicals (MARS) is very much alive today, in the form of the Tea Party movement. As Sam described the MARS concept in his book Revolution From the Middle .

Middle American Radicals are essentially middle-income, white, often ethnic voters who see themselves as an exploited and dispossessed group, excluded from meaningful political participation, threatened by the tax and trade policies of the government, victimized by its tolerance of crime, immigration and social deviance, and ignored or ridiculed by the major cultural institutions of the media and education.

Sam’s career spanned the brief lifetime of paleoconservatism and he also was around for the start of the resurgent Alternative Right (Peter Brimelow prefers “Right Opposition”) in the early 2000s. Sam was unquestionably an inspiration for that movement, which acknowledges racial identity and human biodiversity (HBD) and the role of politics, religion, feminism and even capitalism in the decline of Western civilization.

At his career peak, in the early-to-mid 1990s, Sam was on the editorial staff of the Washington Times and his columns were nationally syndicated. He was also a columnist for Chronicles magazine and occasionally appeared on TV and radio. In addition, he was a frequent contributor to American Renaissance and Middle American News.

But Sam was fired from the Washington Times in 1995 for a speech he made at an American Renaissance conference. And one of the first Media Matters witch hunts was against him, in December 2004, for writing a column critical of a Monday Night Football skit featuring a black player ogling a towel-clad white actress. (Black football coach Tony Dungy was also critical—he called it racially offensive—but there were no calls for his firing).

As Peter Brimelow (whose VDARE.com gave Sam’s columns a web home after they were dropped, without explanation, by Townhall.comwrote after Sam’s death:

His fate cruelly paralleled that of the conservative movement to which he gave his life: long years of obscure labor, bravely borne, followed by dispossession at the moment of victory.

By the time the Republican Party for which he had worked so long had won Congress and the White House, he was effectively in exile, utterly alienated from the peculiar invade-the-world invite-the-world heresy that had suddenly and unexpectedly seized control of it. Sam’s firing from the Washington Times in 1995 was, in retrospect, a harbinger of this coup.

It is, however, as a friend that I remember Sam Francis here.

Läs resten av artikeln här.

Posted in Utrikes | Taggad: | Leave a Comment »