Sverige idag

Nyhetssida för ansvarsfulla svenskar.

Archive for the ‘Övrigt’ Category

English Defence League demonstrerade mot våldet som drabbat så många vita britter

Posted by sverigeidag på februari 25, 2012

Idag demonstrerade både English Defence League och British National Party mot våldet som drabbar vita britter. Här är några scener från Hyde i Manchester där Daniel Stringer nyligen misshandlades svårt.

Posted in Övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Skillnader och likheter mellan EDL och BNP

Posted by sverigeidag på februari 23, 2012

A number of people have asked why we have recently made a point of co-operating with English Defence League members when contact with that organisation was previously discouraged. Nick Griffin MEP explains the position.

Not long after it first emerged, the English Defence League was proscribed by the British National Party. While we had sympathy with a large part of the EDL´s message, several things concerned us greatly.

First, we felt it all too possible that the media would exploit the EDL´s boisterous activities in order to smear us by association.

Second, looking at the way in which the police were permitting activities which would previously have been stamped on from the start, we concluded that it could well be being used by the State to create a ´honeytrap´ for sincere but unwary patriots.

Third, we recognised the behind the scenes links between sections of the EDL´s national leadership and a neo-con/extreme Zionist clique in Canada and the USA.

The EDL’s very effective internet presence, sophisticated personalised clothing operation and the supply of coaches that were critical to getting it off the ground, were all financed not out of the pockets of its overwhelmingly working class grass-roots, but by a tight-knit group of wealthy businessmen. Such people don’t ‘invest’ in something like the English Defence League by accident.

As this statement is prepared, the National Chairman of the EDL’s ‘political wing’ is on a speaking tour of North America. On Monday, for example, he addressed the Canadian Zionist Congress at their headquarters in Toronto.

While we recognise the right of all peoples to a homeland, and the various advantages of the Jewish people being secure in their own, we were very concerned at what appeared to be efforts to use the EDL to manipulate popular opinion in Britain in favour of our country´s involvement in neo-con foreign adventures that are nothing to do us and not in our national interest.

We have Jewish members, probably more than the EDL, but we don’t make a song and dance of it. A minority of our non-Jewish members are pro-Zionist, many are firmly anti-Zionist. The majority takes the Nationalist position that what happens in the Middle East is none of our business. We are against anyone trying to involve Britain and to waste blood or treasure on behalf of either side.

Israeli flags have no more place on street demonstrations in Britain than Palestinian ones. That kind of thing only helps to further radicalise young Muslims and to add to their hostility to all things British.

All the above factors played a role in our early decision to proscribe the English Defence League and its offshoots. In recent months, however, we have reassessed the situation in the light of subsequent developments.

On the first point, after several major media ´plugs´ for, and several major smears against, the EDL, the fact is that it has carved out a loose mass following among a whole new generation of young working and middle class Brits. Scores of thousands, if not hundreds of thousands, of them have developed a basic political and ethnic awareness thanks to the existence and activities of the EDL and its Scottish and Welsh sub-sections.

Whatever the ultimate aims of those behind it, when the history of the indigenous fight back in these islands comes to be written, the organisation will be recorded as having played a significant role.

With the EDL nationally now riven by factionalism and dissent, however, there is a serious risk that this following, influence and energy will go to waste. If the EDL recovers its cohesion, all well and good, we´ll be pleased to see that good work continuing. But if it doesn´t, we cannot afford to turn our backs on this reservoir of new awareness among the young generation.

On the second point – the obvious interest of sections of the State in the operation –  our analysis is now widely recognised among the EDL´s intelligent and increasingly sophisticated ´middle management` as having been well-founded – which automatically reduces the danger. Quite simply, a honeytrap is only any use if potential targets don´t see the danger.

Further, the police launched an outrageous mass arrest of EDL members at the Cenotaph on Remembrance Day, as a blatantly obvious way of placating the Muslim community following the ban on Muslims Against Crusades. This event showed clearly why the State had allowed the EDL to take off: They wanted a plausible opportunity to say to Muslims ”look at this, we´re not just picking on Muslim extremists, we´ve roughed up that nasty English Defence League as well.”

We came out very firmly against that totally uncalled for police attack on the EDL at the Cenotaph, but at least the incident made it totally clear what the Powers That Be were thinking about when they first let the EDL run. Once something is understood in this way, initial fears about who is playing what game and why quickly dissipate.

On the third point – the EDL leadership’s links with and promotion by Zionists – the issue is still there. Indeed, the recent link-up between the official EDL, the well-connected and pro-Zionist businessman Paul Weston and a clique of ex-BNP back-stabbers led by the man who took our website down just before the last General Election, all makes us even more wary of the motivation of some of those involved at the top.

Equally, however, there has clearly been a massive shift within the English Defence League´s regional and local organisation, and rank-and-file, to an understanding of, and opposition to, the danger of being used as pawns in a neo-con game.

The problem is not the English Defence League, still less its huge pool of loosely affiliated support, but a handful of people at the top and behind the scenes. Most important of all, those people no longer command the respect or support of many of those nominally beneath them. So here too, there is a serious risk that, if the EDL continues to fragment, its remarkable achievement as a social networking/mobile phone/grass-roots word of mouth organisation could simply break up and vanish.

This would be a tragedy, because the threat of Islamisation that made the EDL both timely and necessary is still there. Islam-based evils, such as paedophile grooming and racist attacks on young indigenous lads on the edges of their growing ghettoes, are increasing. Betrayal of our people, civilisation, Christian heritage and democratic freedoms, by a cowardly dhimmified elite, continues. These things have to be resisted by more than just fighting elections.

On top of all that, the pressure on the EDL´s leadership by its rank and file has over the last few months (particularly during the August riots) forced them to adopt a position that has significantly advanced from their early civic nationalism.

Taken as a whole, and whatever the organisation says, it is now in spirit essentially the ethno-nationalist creation that its name always implied. Of course, that doesn´t mean that it´s hostile to integrated Sikhs or West Indians, but nor are we.

Yes, it has a few gay members Big deal, so has the British National Party. The EDL leadership have played the PC card by flaunting this fact with ridiculous talk of a ´Gay Division´. We prefer to leave it in the closet, because private sexuality that someone was born with is something that is not the business of either a political party or the State. Whichever one prefers, it is obviously a million miles from the Islamist desire to persecute homosexuals and throw them off tall buildings or stone them to death.

To sum up: Despite major differences between us and them at both organisational and ideological levels, the British National Party – and the Cause as a whole – has more to gain than lose by giving its members a free hand in approaching and working with sensible members of the English Defence League.

Most of all, the Islamist presence that threatens the very survival of our civilisation and the freedom of our people provides us with an example from which all of us must learn: Whatever their many differences of opinion and rivalries, when the chips are down, the Muslims always unite and make common cause against the Unbelievers.

While ‘Tommy Robinson’ tries to curry favour with the editors of the Zionist-backed gutter press by declaring the British National Party to be ‘unwelcome’, ‘racist’, etc, etc, Muslim organisations, aiming to take power in Britain, stand shoulder to shoulder and make common cause against a divided opposition.

This needs to stop – and fast! The brave young men standing in defence of their community against grooming and anti-English violence in Heywood this weekend are showing that our people can and will rise up against the evils wrought by the political elite and the Islamist predator they have let loose in our land.

They need and deserve a powerful and united nationalist movement to stand with them. We believe that our move to make it easier for grass-roots nationalists to work together will be an important step to bringing that powerful and united movement one step closer.

Artikeln finns att läsa här.

Posted in Övrigt, Utrikes | Taggad: , | 3 Comments »

Julia Caesar: Vad driver Fredrik Reinfeldt?

Posted by sverigeidag på februari 22, 2012

Under statsminister Fredrik Reinfeldts (m) kala hjässa rör sig tankar. När dessa tankar når offentligheten drabbas åtminstone jag av stora betänkligheter och stark oro. Vad är det som driver Fredrik Reinfeldt? Ansvar för Sverige? Det tror han möjligen själv, men det är inte resultatet av ansvar vi ser i ut- eller ska vi säga avvecklingen av Sverige. I en intervju med Karl-Johan Karlsson i Expressen (går även att se på video) uttalar sig Fredrik Reinfeldt om ungdomsarbetslösheten och invandringspolitiken på ett sätt som borde ge moderata kärnväljare skrämselhicka, och övriga svenskar med för den delen.

Sverige har högre ungdomsarbetslöshet än genomsnittet i EU. I december 2011 var den 20,8 procent och närmar sig därmed nivåerna i Spanien och Grekland. Varför? Fredrik Reinfeldt svarar:

”En väldigt viktig grund för detta är att en stor andel av varje årskull lämnar gymnasiet med ofullständiga betyg eller otillräckliga kunskaper. ”

Och varför gör de det? Det frågar inte Expressens reporter. Det behöver han heller inte göra. Alla vet att de svenska skolresultaten är katastrofala och att det inte nödvändigtvis är skolans fel. En växande andel elever lämnar grundskolan som funktionella analfabeter. Elever från analfabetiska miljöer i tredje världen förväntas ta ett civilisationssprång på flera hundra år när de kommer till Sverige – samtidigt som det gamla hemlandets språk talas i hemmen. Det går inte ihop. Om man inte ens klarar grundskolan med godkända betyg går man en säker framtid som livstidsförsörjd av bidrag till mötes.

Sverige importerar massarbetslöshet från tredje världen

Sverige bedriver import av massarbetslöshet från tredje världen. Enligt SCB:s senaste siffror är arbetslösheten bland utrikes födda är 15,6 procent, jämfört med 5,4 procent bland inrikes födda. Då ska man ha klart för sig att som ”sysselsatt” räknas alla som har någon form av sysselsättning mer än en timme i veckan. Sedan alliansregeringen med sin ”arbetslinje” kom till makten 2006 har arbetslösheten bland utrikes födda ökat med 4 procent. Och alliansregeringen är fast besluten att fortsätta importera arbetslöshet och köra välfärdssystemen i botten. Fredrik Reinfeldt uttrycker det så här:

”Låt oss vara tydliga med att ett land som tar emot väldigt många asylsökande och där de två länder som det kommer flest ifrån just nu är Somalia och Afghanistan, människor ofta med liten eller ingen utbildning, gör att vi med vår öppenhet, vårt sätt att ta ansvar för utsatta människor i världen, samtidigt också skapar en väldig prövning för att få in dem på arbetsmarknaden.”

Sedan kommer det:

”Jag har gjort det vägvalet efter valresultatet 2010 att Sverige ska hedra internationella konventioner och fortsätta stå öppet för människor som flyr förtryck och har valt bort dem som ropar på stängda gränser. Dels för att jag tycker vi ska bidra till en bättre värld, dels för att jag tror att det är det långsiktigt riktiga svaret på att Sveriges befolkning kan växa, att vi kan få fler i arbete. Men, när jag har sagt det, så ska man veta att vi har stora grupper som kommer som asylsökande till Sverige och som gör att kön förblir lång för att komma in på arbetsmarknaden. Det kommer någonstans mellan 25 000-30 000 nya varje år och det tar 7-10 år, i bland mer, innan man kommer in på arbetsmarknaden.”

”Vi ska bidra till en bättre värld”

Här erkänner Fredrik Reinfeldt flagranta misslyckanden för sin politik. Han som gick till val 2006 på en ”arbetslinje” talar om importen av låg- eller outbildade som något ofrånkomligt, nästan en naturlag – inte som en följd av frivilligt fattade politiska beslut. Han gör intressanta ordval. Han säger ”Jag har gjort vägvalet” – inte ”vi”. Han talar om att ”Sverige ska hedra internationella konventioner”. Det är ett av hans favorittrick för att vilseleda allmänheten. Andelen flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention utgör nämligen bara 2,4 procent av alla som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige sedan 1980. Men det är dessa ynka procent som Fredrik Reinfeldt lyfter fram i alla sammanhang. De övriga 97,6 procenten vill han förståeligt nog inte tala om.

Han talar om att ”vi ska bidra till en bättre värld”. För vilka? Uppenbarligen inte för svenska folket som har gett honom hans mandat. Gång på gång visar Sveriges statsminister med en oerhörd arrogans att all världens lycksökare, krigsförbrytare, terrorister, mördare och våldtäktsmän är oändligt mycket viktigare objekt för hans omsorg än hans egen befolkning. Är det självklart att lilla Sverige med 9,5 miljoner invånare ska agera världssamvete för dem som saknar förmåga att sköta sina egna länder? Som Somalia och Afghanistan. Det är därifrån de stora skarorna kommer till Sverige. En förskräckande andel är analfabeter, och om de har någon skolgång över huvud taget är den inte kompatibel med vad arbetsmarknaden efterfrågar.

Han tänker fortsätta på den inslagna vägen

De som eventuellt har hoppats på att så tunga fakta skulle få Fredrik Reinfeldt att överväga massinvandringspolitiken kan låta hoppet fara. Han säger i klartext att han tänker fortsätta på den inslagna vägen:

”Trots det tycker jag att Sverige ska förbli öppet, för att det i grunden bygger ett starkare Sverige och en bättre värld, men att tro att det inte leder till prövningar på arbetsmarknaden, att det tar flera år innan den killen (med två års skolgång) kommer in i arbetslivet, ja, det tror jag vi får ställa in oss på. Skälet till att det här problemet består är att det fortsätter komma asylsökande varje år. Det är en orolig värld. Med mindre än att världen blir bättre så kommer detta att fortsätta att ske.”

Med andra ord: svenska folk, gapa och svälj! Ni ska arbeta tills ni fyller 75 eller allra helst faller döda ner på 65-årsdagen. Någonstans måste ju pengarna komma ifrån för att försörja alla dessa som aldrig kommer in på arbetsmarknaden.

Arbeta till 75 för att försörja invandrarna

Det är intressant att Fredrik Reinfeldt glömmer en viktig variabel när han ska förklara varför svenska folket ska ”ha möjlighet” att arbeta till 75-årsdagen. Morten Uhrskov Jensen skriver i danska Jyllands-Posten det ingen svensk journalist vågar knysta om:

”Det svenska pensionssystemet brakar inte ihop på grund av stigande levnadsålder, utan på grund av invandringen från tredje världen. Det visar siffrorna. Naturligtvis känner den svenske statsministern till dessa siffror. Varför säger han dem inte högt och berättar för svenskarna att de måste arbeta tills de segnar ner för att en enorm och hastigt växande grupp människor med rötter i tredje världen måste försörjas av Sveriges ursprungsbefolkning – varför säger inte Fredrik Reinfeldt som det är?”

Han styr inifrån ett politiskt experimentlaboratorium

Ja varför? Fredrik Reinfeldt framstår alltmer som besatt av sin egen tankevärld. Han iscensätter en situation där han för sin politik som i ett slutet rum, ett politiskt laboratorium där vacuum råder och det bara finns väggar, golv och tak, inga fönster och dörrar. Därinne sitter han och bedriver ett socialt högriskexperiment med Sverige och Sveriges befolkning. Han är fångad i sin egen besatthet och destruktivitet och har inga tankar på att den politik han experimenterar med får konsekvenser för nio och en halv miljon människor utanför laboratoriets väggar. När de som är föremål för hans experiment reagerar och protesterar slås han av häpnad. Men inte för en sekund besinnar han sig och reflekterar över vad han håller på med. Ingen glimt av insikt snuddar vid hans höga panna. Han kommer att hålla på tills han blir handgripligen bortlyft och avsatt.

Den ömma punkten är farfars farfar

Två tydligt urskiljbara faktorer styr honom. Den ena är hans ursprung. Den ömma punkten är farfars farfar, den svarte loppcirkusdirektören John Hood som hade ”en romans” med ett lettiskt hembiträde. Produkten blev Fredrik Reinfeldts farfarsfar. Det kallar han typiskt svenskt. Och uppenbarligen är den aldrig utredda identitetsproblematiken som den svarte farfars farfar gett upphov till ett av motiven till Sveriges extrema invandringspolitik, kanske det största. Det är svenska folket som får betala priset för loppcirkusdirektörens eskapader.

Läs resten av texten här!

Posted in Övrigt | Taggad: | 1 Comment »

Mångfald, mångkultur och försvar

Posted by sverigeidag på februari 13, 2012

Den här videon lades upp på YouTube för några dagar sedan. Gissningsvis var det en stolt förälder som lade upp den för att visa hur en son eller dotter medverkade i en mångkulturell fest i sin skola.

En helt vanlig skolklass i en helt vanlig skola någonstans i USA. Den oerhört snabba demografiska förändringen går nu snabbare än någonsin och inte heller i USA förekommer några verkliga debatter om förändringen, även om debattklimatet är betydligt friare än i Sverige, men ändå inte särskilt öppen.

Just nu bor ungefär 313 miljoner människor i USA, vilket gör landet till det tredje största i världen när det gäller antalet invånare. Trots ett lågt genomsnittligt födelsetal på 2,01, alltså under reproduktionsnivå, och ett ännu lägre tal för de vita, så ökar befolkningen i USA. Liksom i Västeuropa är det invandringen som svarar för befolkningsökningen och i samtliga västländer är det nästan omöjligt att på nationell nivå föra debatter om den demografiska utvecklingen, såvida man inte enbart talar om ”den åldrande befolkningen” och undviker alla invandringsrelaterade frågor.

På hundra år har befolkningen i USA ökat med 200 miljoner människor. Sedan 1960-talet består den huvudsakliga ökningen av etniska minoriteter som är på väg att göra de vita till en minoritet bland alla andra minoriteter. Det är en medvetet påtvingad politik som bedrivs av vissa intressegrupper medan de som kritiserar omvandlingen av landet får allt mindre att säga till om.

De som trots allt försöker får veta att de är rasister eller annat nedsättande och de senaste åren har repressiva åtgärder vidtagits mot en hel rad amerikaner som ogillar det som sker. Det har alltså blivit svårare i USA att diskutera invandringsrelaterade frågor och en orsak är att medierna drar åt tumskruvarna mot politiska avvikare. Ofta är det medier som ägs av judiska intressen som agerar hårdast för att tysta invandringskritiker. Samma medier förespråkar vanligtvis mer invandring och öppna gränser. Även svarta lobbygrupper, vita vänstergrupper och en hel rad andra intressegrupper bedriver en politisk agenda som innebär att den vita befolkningen krymper och på sikt tynar bort.

Hur svårt det kan vara att diskutera ämnet visar följande videoklipp. Den amerikanske debattören Jamie Kelso försökte ta upp ämnet med en grupp vita konservativa (och några libertarianer). Trots att de ska tillhöra en demokratisk tradition av tillåtande yttrandefrihet, borde vara sakligt argumenterande och trots att de var vita själva så förstod de knappt det. De brydde sig inte om ifall de vita skulle bli i minoritet och brydde sig inte heller om ifall de skulle avbryta den egna utvecklingshistoriska kedjan och fortplanta sig med någon av en annan ras. När det gäller den egna identiteten så är avsaknaden av konservatism total. Det finns skäl att tro att dessa vita konservativa huvudsakligen kom från välbärgade hem i vita reservat och att deras möten med mångkulturen består i maträtter, musikunderhållning och formell på arbetsplatser eller i skolor. När det kommer till social samvaro håller man sig i regel till den egna etniciteten. Någon djupare insikt och hur demografiska förändringar påverkar USA fanns inte. De var inte ens benägna att lyssna till Kelso utan slog mest ifrån sig och några av dem uppträdde dessutom väldigt föraktfullt, vilket framgår av videon. Amerikanska ”konservativa” lockas till politiken för att de vill ha mindre skatter och en friare marknad, möjligen också för att de har en mer traditionell inställning till familjen. Men där stannar det ofta. Intellektet räcker inte längre.

Om den demografiska utvecklingen får fortgå så kommer USA att ha ungefär och 440 miljoner invånare år 2050 beroende på vem som räknar. Ökningen utgörs uteslutande av etniska minoriteter, svarta och latinamerikaner.

År 1900 utgjorde de vita 88 procent av den amerikanska befolkningen. Av de nästan nio miljoner svarta som fanns i landet då bodde 90 procent i sydstaterna. Majoriteten av de barn som föds i USA idag är icke-vita. Ungefär år 2040 är de vita inte längre i majoritet.

Den som tänker lite bortom siffrorna och betraktar hur det ser ut i icke-vita områden i västliga länder borde inse att så kommer det att se ut i allt större delar av USA och även Europa. Ökad social oro, ekonomiskt förfall, ökad brottslighet och mer hets mot vita som vill hävda politiska rättigheter är vad som kan förväntas. Det är en trend som pågått länge och kommer att fortsätta. Att vara vit kommer att bli svårare ju färre de vita blir. När de övriga etniska grupperna blir fler kommer de att ställa krav på att få kontrollera den politiska utvecklingen.

Inga frågor är så laddade som de som rör etnicitet och etnisk överlevnad. Amerikanska inbördeskriget var ett krig där 600 000 vita slog ihjäl varandra för att de hade olika åsikter om slaveriet. Andra världskriget var ett krig där 50 miljoner vita människor dog för att de hade olika åsikter om den judiska folkgruppens närvaro i Tyskland. Krigen i forna Jugoslavien blossade upp som etniska konflikter efter att den konstlade statsbildningen upplöstes. Etniska konflikter skapas när makthavare väljer att undertrycka eller blunda för folkliga opinioner som finns representerade i stora delar av en befolkning. Historiska konflikter mellan olika folkgrupper borde tjäna som varnade exempel, men de flesta blundar eller vill inte förstå dem. Varje folk som utsätts för invandring, kolonisering eller politiskt förtryck har rätt att reagera och försvara sig. Idag är det ingen som fördömer indianerna för att de försökte försvara sig när den vite mannen koloniserade deras territorier. Ingen ska heller fördöma den svensk som försvarar sig mot kolonisering oavsett hur denne svensk försvarar sig. Sverige är vårt land.

Efter massakern vid Wounded Knee där 300 indianer, mest kvinnor och barn, dödades upphörde indianernas försvarskamp. På bilden ligger den döde sioux-ledaren.

Som svensk har man extra stor rätt att reagera eftersom invandringen till Sverige har skett utan att fråga folket. Fredrik Reinfeldt och hans politiska föregångare har fört en massinvandringspolitik över huvudet på svenskarna i strid mot folkviljan och har hämtat stöd i de medier som arbetar för att upplösa det svenska Sverige. Som svensk finns det ingen anledning att skämmas för att man vill stoppa invandringen och utvisa de som lockats hit av förrädiska politiker utan att svenskarna har fått godkänna besluten i någon omröstning. Vi har inte så många alternativ. Antingen så höjer vi våra röster och tar de personliga smällar vi kan få när medier och andra hetsar mot oss. Eller så tiger vi och låter det här folket tyna bort och bli en liten folkspillra i det egna landet för att på lång sikt försvinna helt och hållet.

Det var inte så länge sedan det bodde nästan 100 procent svenskar i Sverige idag är vi kanske 75 procent om 30 år mindre än 50 procent. Den etniska sammansättningen i skolklassen som visas i filmen är redan vanligt förekommande i många skolor i Sverige.

En människa utan stolthet låter sitt land förfalla. En människa med lite stolthet försöker i alla fall göra något motstånd. Kom alltid ihåg att det inte är invandrarna som är problemet, det är politikerna.

Posted in Övrigt, Utrikes | Taggad: | 1 Comment »

John Gray i Skandinavien

Posted by sverigeidag på februari 11, 2012

Posted in Övrigt, Inrikes övrigt, Utrikes | Taggad: | 1 Comment »

Statsminister säljes eller bytes

Posted by sverigeidag på februari 9, 2012

Posted in Övrigt | 5 Comments »

Ska Puerto Rico bli en amerikansk delstat?

Posted by sverigeidag på februari 9, 2012

Mitt Romney, Newt Gingrich, Rick Santorum and Ron Paul all apparently agree on one thing: if Puerto Rico votes for U.S. statehood, it should become a U.S. state.

Which may be about to happen. In late December of 2011, Puerto Rico’s governor Luis Fortuno signed legislation authorizing a referendum on statehood to be held on November 6, 2012— the same day as the U.S. presidential election—along with the regular Puerto Rican legislative and gubernatorial elections.

That referendum could lead to Puerto Rico’s becoming the 51ststate.

A lot of people think that’s great, or at least they say that. The Democrats stand to get two more congressional representatives andElectoral College votes, so why would they object?

But before making Puerto Rico the 51st state, shouldn’t we examine the issue and see how sensible it is? If Puerto Rico votes for statehood, are we duty-bound to grant it?

Shouldn’t Americans have a say in whether or not Puerto Rico becomes a state? And would it really be good for Puerto Rico itself, in the long run?

Puerto Rico is an island in the Caribbean, east of the island of Hispaniola. It has a land area of 3,515 square miles, which is bigger than Rhode Island but smaller than Connecticut. Its population is 3.7 million on the island, but there are about 4.6 million Puerto Ricans living in the mainland U.S.A. (Puerto Ricans are technically U.S. citizens and thus immigration laws don’t apply to them).

Puerto Rico is a distinct society. The island has been a U.S. territory since 1898 (!) but it hasn’t been assimilated. Attempts to make it an English-speaking society have failed—and that was before the current era of “multiculturalism” and despite the fact that Puerto Rico isn’t too far from the mainland.

Puerto Rico is an island, and that’s significant. By its very nature, island dwellers have an island mentality. They are geographically differentiated from those who don’t dwell on their island.

Moreover, Puerto Rico is a Spanish-speaking society. Puerto Rican Spanish is considered a form of Caribbean Spanish and is rather distinct from Standard Mexican Spanish. So Puerto Rico’s language differentiates it from the traditional English-language culture of the United States, and even from the Mexican culture of the majority of today’s Hispanics in the U.S.

Puerto Rico also uses the Spanish dual surname system, unlike our English surname system.

Culturally, Puerto Rico has its own artmusicliterature and Puerto Rican cuisine (which, by the way, is different from Mexican food).

Christmas (Navidad) is quite a festive occasion, and the Puerto Ricans have a special way of celebrating it from November to January.

Puerto Rico has a number of endemic plant and animal species, including a bird called the Puerto Rican Amazon and the Coqui frogs.

The island sends a Miss Puerto Rico to such beauty competitions as Miss World and Miss Universe. A Miss Puerto Rico has won the Miss Universe pageant five times.

In international competitions such as the Olympics and the Pan American games, Puerto Rican athletes form their own team and compete under the Puerto Rican flag, not as part of the U.S. team.

And Puerto Ricans prefer it that way.

If it became a state, what would happen?

Läs resten av texten här.

Posted in Övrigt, Utrikes | Leave a Comment »

Rick Santorums segertal

Posted by sverigeidag på februari 8, 2012

Rick Santorums segertal efter förstaplatsen i Colorado, Missouri och Minnesota:

Posted in Övrigt, Utrikes | Taggad: | Leave a Comment »

Sveriges bästa tidning på nätet

Posted by sverigeidag på februari 5, 2012

Sveriges bästa tidning på nätet är tveklöst Fria Tider. Alla kanske inte tänker på att Fria Tider gör en stor och viktig insats för yttrandefriheten och för alla politiskt inkorrekta som vill se friare debatter.

Som läsare av Fria Tider vill den här bloggen uppmana så många som möjligt att läsa den, sprida kännedom om den och kommentera de artiklar som skrivs. Men viktigast av allt är att stötta tidningen ekonomiskt. Hur du kan stödja tidningen ekonomiskt får du veta genom att gå hit.

Posted in Övrigt | Taggad: | 1 Comment »

Julia Caesar: Jag tänker ofta på Winston

Posted by sverigeidag på februari 5, 2012

Han dog 1965, just när Europa hade återhämtat sig efter andra världskriget och stod berett att kasta sig in i nya galenskaper. Jag saknar honom. Jag sörjer att han är död. Vi hade behövt honom nu. Vi hade verkligen behövt honom nu.

Jag sitter på ett hotellrum någonstans i Europa och ser “The Gathering Storm” (2002) en film om Winston Churchill under åren närmast krigsutbrottet 1939, medan stormen passande nog rasar utanför. Och jag känner igen alltihop. Förnekandet av realiteter. Lögnerna. Ränksmidandet. Kampen för att få människor att se det uppenbara. Mobbandet av den som vågar säga sanningen.

Redan i tjugoårsåldern blir Winston Churchill medveten om vad islam innebär. I sin bok “The River War” (1899) skriver han:

”Religionen förlamar den sociala utvecklingen för dem som följer den. Ingen starkare bakåtsträvande kraft finns i världen.”

Om någon enskild person ska hedras för att ha räddat den kristna europeiska civilisationen från katastrof är det Winston Churchill (1874-1965)

”Utan Churchill hade Storbritannien troligen slutit separatfred med Tyskland. Hitler hade då sluppit tvåfrontskriget och kunnat inleda sitt angrepp på Sovjetunionen tidigare, vilket sannolikt lett till att både Leningrad och Moskva hade erövrats. (…) Hitlerriket hade sedan haft fritt fram att ockupera, eller på annat sätt totalt dominera, återstående självständiga stater i Europa, till exempel Schweiz och Sverige. (…) Europa hade förvandlats till en tysk fästning och ett nazistiskt slavläger, byggt på terror, folkmord och rasistisk galenskap. Kanske hade det väldet varat i årtionden. Vi i Sverige hade troligen vuxit upp i ett tyskt protektorat, det vill säga de av oss som inte genast (av skilda skäl) hade mördats” skriver Per Ahlmark  i ”Vänstern och tyranniet” (1994).

Ge mig en icke genuscertifierad buffel!

Jag tänker ofta på Winston. Vad är det som ger vissa människor det där modet och okuvligheten som andra lider skriande brist på? Ibland vill jag uppväcka människor ifrån de döda. Inte bara mina närmaste och käraste utan också en sån som Winston Churchill. Inte så att jag missunnar honom att vila i sin grav efter ett 90- årigt liv, fyllt av mer arbete än de flesta orkar prestera under en livstid. Jag bara saknar en äkta tjurgubbe som vet att knyta näven i tid och kalla en spade för en spade. Jag står inte ut med dagens kastrerade politiska marionetter som knappt hinner utropas till partiledare förrän de kram- och applådknipande känner sig föranlåtna att bedyra: ”Partikamrater – jag är en övertygad feminist. Punkt slut.”

Så komaartat förutsägbart. Ge mig en icke genuscertifierad buffel som står för att han är karl och inte prompt måste jamsa med i att ”könet är en social konstruktion” och andra vansinnigheter så fort han öppnar munnen.

”Det kommer att bli min sak att rädda det brittiska imperiet”

Winston skulle aldrig säga att könet är en social konstruktion. Jag skulle vilja sitta och dricka afternoon tea på Ritz i Londonmed honom och i rökdimmorna från hans cigarrer höra hur han ser på sitt liv. Jag skulle be honom berätta varifrån han fick sitt mod och sin envishet. Kanske skulle han tala om den där gången när han var en liten pojke som i enlighet med den brittiska överklassens känslokalla traditioner hade skickats till internatskola. Internatet heter St. George’s School i Ascot, det är ovanligt brutalt, och han längtar förtvivlat hem till sin mamma. Det är då han får en vision:

”Storbritannien kommer en gång i framtiden att hamna i stor fara, och det kommer att bli min sak att rädda London och det brittiska imperiet.”

Sedan den gången vet han vilken hans mission är. Och han faller aldrig i tvivelsmål om att han är En Mycket Speciell Person. Redan 1934 ser han det andra europeiska politiker inte vill se; att Adolf Hitlers Nazityskland hotar att ödelägga hela Europa. Han har högt uppsatta källor som läcker hemliga uppgifter till honom om rustningen av det tyska flygvapnet. Men varken regeringen eller parlamentet vill lyssna på honom.

Han kallas ”krigshetsare”

Vid den här tiden är Storbritannien liksom hela Västvärlden inne i en djup depression efter den stora börskraschen på Wall Street i New York fem år tidigare. ”Aldrig mer krig” är parollen. När Winston Churchill varnar för att Hitler rustar för angreppskrig kallas han ”krigshetsare”. Premiärminister Stanley Baldwin (1867-1947)  och senare Neville Chamberlain(1869-1940) är rädda för att Churchills tal och artiklar ska skada handeln med Tyskland. Den brittiska regeringen tillämpar, precis som Sverige under andra världskriget, en eftergiftspolitik gentemot Nazityskland. Med undfallenhet tror man sig kunna blidka Hitler. Churchill ryter:

”Den som praktiserar eftergiftspolitik är en som matar krokodilen i hopp om att den ska äta honom sist av alla.”

Historiens värsta dom: för sent!

Sextio år gammal ses Winston Churchill som en förbrukad politiker. Han är ute ur leken, han häcklas för sin ålder – ”herr Churchill som vandrar i skymningslandet”. Detta är hans ”wilderness years”, de värsta åren i hans liv:

”Det är slut med mig. Jag är en vålnad som bevittnar sitt eget fall.”

Han, rikemanssonen från överklassen, är en av alla dem som är drabbade av börskraschen och nära personlig konkurs. Hans hustru Clementine är till och med tvungen att dra in fruktkakan från Fortnum´s till eftermiddagsteet. Från en undanskymd plats som ”backbencher”  i underhuset försöker han få gehör för sin oro för att Nazityskland rustar till krig:

”England förloras i en pacifistisk dröm. Agerar vi inte nu kommer historiens värsta dom att falla över oss: för sent.”

De tror att man kan blidka islamisterna

Kommer historiens värsta dom att falla över oss i vår tid: för sent? Det är sextiosju år sedan Europa räddades från att bli ett stort Nazityskland. I dag hotas Västvärlden av en annan totalitär makt med anspråk på världsherravälde: islam. Vi står inför det största hotet mot europeisk civilisation sedan nazismens och kommunismens fall – och makthavarna blundar inför faran och tror att de kan mata krokodilen. Även i dag tystas varningsropen och förföljs budbärarna. Med pådraget propagandamaskineri på alla nivåer indoktrineras Europas befolkning att tro att islam är ”fredens och kärlekens religion” – när hela dess historia tvärtom visar att islam är våldets och hatets blodiga ideologi.

De europeiska regeringarna bedriver eftergiftspolitik, lika fruktlös mot islam som gentemot nazisterna. De lever i villfarelsen att man kan blidka islamisterna och få dem på bättre tankar. Politikerna kastar sig inte bara baklänges, fläker ut sig, ler inbjudande och blottar strupen – de välkomnar angriparen till våra länder, tvingar sina befolkningar att försörja honom, bygger hans moskéer, betalar hans knivar och sprängmedel och ger VDN-märkta råd om hur han ska använda dem.

För det är ju så svårt för oss att förstå att någon vill vår död när vi inte har gjort honom något. När vi är snälla och generösa väntar vi oss snällhet tillbaka. Det är så förtvivlat svårt att inse att vi i islam möter en ideologi och ett sätt att tänka som är väsensskilt från allt vad vi hittills har upplevt. Som att islam ser alla icke-muslimer som ”otrogna” och enligt koranen ålägger muslimerna att döda oss – ordet ”otrogna” förekommer 347 gånger i koranen. Eller att kvinnor i islam är andrahandsvarelser utan rättigheter. Eller att det för muslimer är tillåtet att ljuga (taqiyya) eller utelämna uppgifter (kitman) om det gagnar dem själva eller islam.

Läs resten av texten här.

Posted in Övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Expo Exponerat – en av de bästa nyheterna på länge

Posted by sverigeidag på januari 15, 2012

Ny blogg avslöjar Expo. Viktig sida som alla bör länka till. 

En blogg som alla borde länka till är den nystartade sidan Expo Exponerat. Den avslöjar allt om Expos förflutna, deras extremistiska verksamhet och arbetsmetoder.

In i minsta detalj har man granskat denna avart i det svenska samhället. Alla borde ta del av innehållet och sprida det vidare så långt det bara är möjligt.

Alla medier inklusive TV som anlitar Expo måste genast få svar på tal genom att vi andra skickar delar av innehållet till dem eller skickar en länk så att de kan läsa vad extremisterna sysslar med.

Sprid Expo Exponerat till alla du känner!

Posted in Övrigt | Taggad: | 1 Comment »

Chockerande video om en tydlig trend

Posted by sverigeidag på januari 14, 2012

Det har blivit allt vanligare i USA att kvinnor ”från minoriteter” överfaller och misshandlar vita. Även i Sverige ser vi liknande problem, men medierna tiger om dem. Här är ett skrämmande exempel på det och likaså ett exempel på hur personalen struntar i att hjälpa offret – för att hon är vit. Notera också att offrets hår har slitits av.

”Here is another fine example of the trend of violence in fast food restaurants. Two females beating the hell out of a patron, while several employees stand by and watch. One male manages to provide the facade of assistance to the victim in this brutal attack.

The two females exit, then re-enter the store to continue the beating, until a an older woman attempts to stop them from dragging the victim outside into the parking lot. note: the male employees have disappeared from camera view, even though they are plenty well capable of stopping the attack.

At the end, the white victim is beaten until she has a seizure, at which point the camera operator warns the female attackers to flee, because the police are on the way. Note: he makes sure to repeatedly tell the criminal attackers to flee, instead of keeping them there for the police to apprehend.”

Posted in Övrigt | Taggad: | 1 Comment »

GOP: Voters Reject Pro-Illegal Alien Candidates

Posted by sverigeidag på januari 13, 2012

In the first two contests of the Republican nomination battle, the two candidates who talk tough on immigration have taken the lead, and the campaigns of those who favor amnesty and taxpayer funded benefits for illegal aliens are floundering.

Mitt Romney, who has won 34.4% of the votes cast so far in Iowa and New Hampshire has talked tough on immigration, although many question the sincerity of his beliefs. Additionally, many point to his ‘Romneycare’ law in Massachusetts, which amongst other things gave taxpayer funded benefits to illegal aliens, and a court ruling recently determined that newly arrived legal immigrants were also eligible for benefits under the law. Yet, to voters preoccupied with jobs and families who rely on soundbites from debates, Romney sounds tough on immigration.

Ron Paul, who with the departure of Michele Bachmann is now the best candidate on immigration, has run a strong second, winning 22.4% of the votes cast so far despite relentless attacks from both the left and ‘conservative’ elites. Ron Paul is the only candidate remaining in the race who opposes automatic birthright citizenship for the children of illegal aliens, and also opposes any taxpayer benefits to illegal aliens.

Rick Perry, whose record as an enemy of national sovereignty we exposed back when he became the frontrunner in the race, has only collected 3.9% of the votes cast so far, despite collecting the second most amounts of money and Congressional endorsements. In New Hampshire, his vote total was close to that of a man named Vermin Supreme who wears a boot on his head. While banking on a strong showing in southern states to revive his campaign, his poll numbers there have dropped to the low single digits. Rick Perry’s downward spiral began when he defended his record of giving in-state tuition subsidies to illegal aliens and called opponents of the subsidies “heartless”.

Newt Gingrich, another one-time frontrunner, is in 5th place with 10.7% of votes cast so far, and has lost the lead in South Carolina and Florida. Gingrich voted for the 1986 amnesty, which he still defends, and has proposed a program which would result in amnesty for many of the illegal aliens currently living in America.

Rick Santorum achieved a strong showing in Iowa by escaping the scrutiny given to other candidates. He has since come under more scrutiny, for example Ann Coulter pointing out that “if Santorum wins, we lose on the second most important issue — illegal immigration — and he’ll be the last Republican ever to win a general election in America.” His record of voting to give welfare benefits to illegal aliens while opposing funding to hire additional border agents, amongst a myriad of other policies generally identified with the left has also come under examination. After voters took a closer look at Santorum’s record, he finished distant 4th in New Hampshire.

Immigration proponent Jon Huntsman achieved a third place showing in New Hampshire by spending far more time campaigning in the state than any other candidate, but his campaign does not seem to have gained any momentum from this, and he polls in the low single digits in South Carolina and Florida.

Two other candidates, Michele Bachmann and Herman Cain, have exited the race despite voters generally agreeing with them on the issues, including their strong positions on immigration and border security. Michele Bachmann’s campaign suffered from timing and organizational problems, losing momentum to Rick Perry after her victory in the Iowa Straw poll, which she never regained. Herman Cain left the race due to issues in his personal life.

Prospective Republican candidates and office holders who plan to run for reelection should take note: their voters don’t want amnesty for illegal aliens, nor do they want their tax dollars redirected to them.

Artikeln finns att läsa här.

Posted in Övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Partiledare söker lägenhet

Posted by sverigeidag på januari 9, 2012

Posted in Övrigt | Taggad: | 2 Comments »

Fria Tider: Mönsterinvandrare mördar sin fru

Posted by sverigeidag på januari 4, 2012

Vi saxar denna högintressanta artikel från Fria Tider. Den förtjänar att spridas mer.

”En mördare som man inte får läsa om i Göteborgsposten är Adama Diarra från Elfenbenskusten. Han var nämligen anställd på Hjörne-bolaget Svensk Tidningsdistribution som hade proflierat honom som en föredömlig invandrare. Att han gjort sig skyldig till en rad våldsdåd ända sedan han kom till Sverige kände man inte till. Eller brydde sig inte om.

I en intervju berättar Adama hur han, trots att han bara arbetar två timmar om dagen kan sända hem avsevärda belopp till sin familj i Afrika. Han berättar även om African Child & The Prophet Unity, hans egen musikgrupp. (Propheten ifråga är den för Fria Tiders läsare välkände Mohammed) Enligt gruppens blogg hos Expressen spelar man riktiga Afrikanska Root Reggaen.

Orsakade mångkulturell extas i Göteborg
Med muslimsk reggae som månkulturellt framgångsrecept gick det riktigt bra för Adama Diarra, som kom till Sverige år 2000. Hans musikgrupp består till största delen av svenskar. Kring Adama Diara samlades välartade ungdomar, som av bilderna att döma uppnådde något slags mångkulturell extas under artistens ledning.

Lika trevligt var det inte på hemmafronten. Adamas problembeteende var känt hos myndigheterna redan 2002. Eftersom han satt i fängelse i tio månader torde även arbetsgivaren ha lagt märke till att inte allt stod rätt till. En kronologi över vidrigheterna finns i Realistens artikel om samma sak.

Tidsbegränsad utvisning
Någon utvisning har det inte varit tal om förrän i den aktuella domen. Tydligen blev det lite magstarkt även för Sjuklöverns nämndemän den här gången: Inför den 8-årige sonen slog han ihjäl sin fru med ett järnrör. Sedan lade han upp henne på en säng så att sonen skulle kunna krama om henne en sista gång och ta farväl.

Eftersom mannen, trots överväldigande bevisning fortfarande nekar finns ingenting angivet om huruvida religiösa motiv eller bara dåligt humör gav upphov till hemskheterna. Nåväl, när den korta likvakan var överstökad var det dags för begravning. Resolut slängde den måttligt begåvade pappan ner den döda mamman från balkongen och släpade in henne i skogen, där han trodde att ingen skulle hitta henne.

Att tingsrätten före utvisningen fängslar mannen för ”Vållande till annans död” istället för mord har vi gärna överseende med – ju lägre straff desto förr slipper vi ha honom i landet. Fram till 2022. Från och med då hälsar Göteborgs tingsrätt Adama välkommen tillbaka.”

Posted in Övrigt, Brottslighet | Taggad: | 1 Comment »

Marockan dödade sex och skadade 125 personer

Posted by sverigeidag på december 13, 2011

Sex personer dödades och 125 skadades när en marockan kastade en handgranat och sköt mot en folksamling på en marknad i Liége i östra Belgien. Två skolpojkar som satt och läste sina läxor är bland de döda. Gärningsmannen heter Nordine Amrani är 33 år och har kriminell bakgrund. Han har tidigare dömts för narkotikabrott och illegal vapenhandel.

Det är ett allvarligt brott, som borde få Fredrik Reinfeldt att tänka till nu. Ska han fördöma alla som uppmuntrat den invandring som gjorde det möjligt för Amrani att komma till Belgien? Ska han fördöma det slappa belgiska rättssystemet som inte utvisade honom trots de allvarliga brott han har begått tidigare? Eller ska han tänka till ordentligt, som han brukar göra, och kanske anklaga det belgiska samhället som får skylla sig själva nu för att de drivit upp ett vi-och-dom-tänkande; ”dom kriminella”, ”vi laglydiga”. Hur ska Reinfeldt göra den här gången och vad ska han säga?

Passa på att läsa vad belgiska Vlaams Belang säger om invandringspolitiken. De tar saken på allvar och vill inte ha sådana brottslingar i landet. Invandrare som begår brott bör alltid utvisas automatiskt.

Posted in Övrigt | 1 Comment »

Vit flykt – White flight

Posted by sverigeidag på december 12, 2011

Termen vit flykt har sitt ursprung i USA och började användas på 1920-talet. Det är en beskrivning för när vita människor tvingas fly eller frivilligt flyttar ut från sina bostadsområden när svarta eller andra etniska minoriteter flyttar in.

Det som orsakade den vita flykten var den annorlunda livsstil som minoriteterna förde med sig, den sociala oro och den brottslighet som uppstod när minoriteterna blev många till antalet. I takt med att antalet icke-vita ökade i ett område så ökade antalet inbrott, våldsbrott, överfall, våldtäkter och andra grova brott. Vita människor ville inte att deras barn skulle växa upp i en otrygg rasblandad miljö och valde att flytta. De ville att barnen skulle växa upp bland andra vita och de ville själva bo i en vit trygg miljö. Vit flykt var ett sätt att protestera mot integration av främmande etniska grupper.

Ett klassiskt exempel på vit flykt var när det välmående vita Harlem i New York började få svarta invånare. Ju fler svarta som flyttade in ju fler vita flyttade ut och området blev då socialt eftersatt med social oro och hög brottslighet.

Efter andra världskriget inleddes en liberaliseringsvåg i rasrelaterade frågor som ännu inte upphört. 1954 fastställde högsta domstolen i USA att segregering från och med då skulle betraktas som brott mot konstitutionen. Raslig integration skulle då inte bara uppmuntras och rekommenderas utan den skulle påtvingas de allmänna skolorna (inte de privata). Följden av tvångsintegrationen blev försämrad undervisning, oro och bråk på många skolor. Det blev startskottet för en stark ökning av antalet privata skolor. Vita föräldrar tog sina barn från de skolor som rasintegrerats och placerade dem nu i vita privatskolor. Det blev också början på en våg av vit flykt från de bostadsområden och skolor som tvingades ta emot svarta elever.

En av många städer som fick uppleva omfattande vit flykt var Detroit i Michigan. Staden är mest känd för sina industrier och som centrum för bilindustrin med General Motors som stor arbetsgivare. Precis som USA i övrigt var Michigan en vit stat och Detroit var en metropol där vita människor skapade framgångsrika industrier. Här fick många svarta jobb och de blev en snabbt växande del av staden.

Detroit fick uppleva sina första allvarliga raskravaller 1943 och de varade i tre hela dagar innan militären kunde skapa ordning. Under oroligheterna dödades 34 personer och 600 skadades, varav många allvarligt. Bråken hade föregåtts av att industrierna och staden på relativt kort hade lockat dit 50 000 svarta och 300 000 vita. När svarta och vita ska leva sida vid sida fungerar det aldrig, det har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det. Kravallerna började den 20 juni med att en svart man antastade en vit kvinna. Kvinnans pojkvän tog med sig några vänner för att göra upp och vid samma tid sades en vit kvinna ha våldtagits och dödats av en svart man. Stenar kastades, byggnader sattes i brand och butiker plundrades. Oskyldiga bilister och flanörer angreps och bilar antändes. Över 1 800 människor arresterades, 85 procent av dem var svarta. De gripna anklagades för mord, upplopp och plundring. Nio vita och 25 svarta dödades under oroligheterna.

1930 utgjorde de svarta nio procent av invånarna i Detroit och 1950 hade de svartas andel ökat till 16 procent. Tio år senare var de svarta 29 procent. Ökningen berodde dels på att svarta från andra delar av landet erbjöds enkla jobb i industrierna och på deras högre nativitet. Någon officiell politik för att skydda vita människor fanns inte efter 1954, det var efter det som rasblandning blev näst intill påbjudet. Före 1954 var rasblandning socialt oacceptabelt. Samhället tenderade också vid den här tiden att ge medier större makt och inflytande över samhällsutvecklingen. Resultatet av det ser vi överallt idag.

Nästa stora utbrott av raskravaller inträffade den 23 juli 1967 och var uteslutande ett svart upplopp som riktade sitt våld mot ”polisen och samhället”. De började med att polisen gjorde ett nedslag på en illegal klubb i ett svart område. Våldsamma bråk uppstod direkt och eskalerade till att omfatta olika delar av staden där andra svarta gjorde uppror i sympati med sina bröder. Bränder, plundringar mord och överfall pågick i fem dagar. Upploppen kunde avbrytas först efter att militären kallats in och då hade 2 500 butiker plundrats, nästan 500 byggnader förstörts, 7 200 personer arresterats, 467 personer skadats och 43 dödats. Staden såg ut som en krigszon.

Plundrarna riktade i första hand in sig på vita butiker, men även butiker som ägdes av svarta råkade ut för mobben. Våldsverkarna besköt också de brandmän som kommit för att släcka bränder som anlagts. Inte mindre än 2 498 gevär och 38 pistoler stals i samband med plundringarna. Politiker och andra som åkte till platsen för att försöka lugna ned stämningen fick stenar och flaskor kastade på sig.

Militär med tanks och kulsprutepistoler, fallskärmsjägare, Nationalgardet och reguljära trupper kallades in. Nationalgardet bestod i stort sett enbart av vita vilket framkallade ännu mer hat från de svarta. 15 svarta dödades när gardet tvingades försvara sig från angripare. Upploppen spred sig också till en rad andra städer, men de blev inte lika våldsamma som i Detroit.

Integrationspolitiken fortsatte och vita skolor började få stora problem med sina blandade klasser. Brottslighet, orolighet och sociala problem förvärrades ju mer blandade skolorna blev. Efter kravallerna 1967 tog den vita flykten ny fart, inte bara i Detroit utan på andra håll där man hade liknande problem och en liknande demografisk utveckling. De vita protesterade inte via röstsedeln, för det gick inte, utan genom att själva göra något åt det och enklast av allt var att flytta bort från problemen till vita homogena områden som inte drabbats av integration.

Tvångsintegrationen var en följd av att svarta områden var eftersatta, utbildningsnivån låg och brottligheten hög. Politikerna inbillade sig att man skulle höja den genom att tvinga vita skolor och områden att ta emot svarta elever. I själva verket motsatte sig de vita det både med högljudda protester och – när integrationen gått för långt och problem följt i dess spår – genom att flytta. Myndigheterna tvingade vita skolor att ta emot svarta barn – och vice versa – och ibland var protesterna från vita så omfattande att de svarta barnen fick eskorteras av militär.

Tvångsintegrationen i skolorna gick under namnet ”busing” då svarta elever tvingades åka buss till vita skolor och vita elever tvingades åka till svarta skolor, allt med syfte att ”integrera” svarta och vita. Det fortsatta tvånget ledde till att den vita flykten fortsatte. Medan de allmänna skolorna dränerades på vita fylldes de privata skolorna som inte omfattades av lagstiftningen upp med vita elever. I stort sett alla vita som hade råd skickade sina barn till privatskolor. Ett exempel på flykten av vita från skolorna i USA finns i hur sammansättningen i Clifton Park Junior High School i Baltimore förändrades. År 1957 fanns 2 023 vita elever och 34 svarta elever på skolan. Som en följd av tvångsintegrationen och bussning av svarta elever till skolan ändrades förhållandet så att antalet svarta elever var 1 263 och antalet vita 297 bara tio år senare. Den vita flykten var ett faktum, inte bara på den här skolan utan på tusentals andra skolor över hela USA. De vita föräldrar som hade råd skickade sina barn till vita privatskolor.

Ett annat exempel på vit flykt var när 150 000 kubaner flyttades från Kuba till Miami 1980. Miami har blivit en hemort för många exilkubaner och andra latinamerikaner och den demografiska förändringen har gått lika fort här som på andra håll i USA. 1960 utgjorde de vita 90 procent av Miamis befolkning, 1990 var de vita bara 10 procent.

Flera studier har gjorts som visar att vita som utsätts för invandring av andra etniciteter till sitt område flyttar när gränsen för vad som är acceptabelt uppnåtts. Den gränsen är olika beroende på en rad sociala och ekonomiska faktorer, men när den vita flykten har påbörjats så går det ofta fort för vita att lämna området. Nobelpristagaren Thomas Schelling publicerade 1969 en studie i just det ämnet och även han kom fram till ungefär samma sak, nämligen att vita flyttar ut när de upplever att antalet rasfrämmande individer blivit för många.

Det vita väljarna i USA är egentligen ganska radikala, men de hålls i schack av politiskt korrekta medier som tystar ner kandidater som i varierande grad kritiserar invandring. Fenomenet med nedtystningen eller demonisering har pågått ända sedan de stora medierna hamnat i händerna på politisk korrekta krafter som använt sina medier för att styra den politiska utvecklingen.

David Duke, som i sin ungdom var medlem i Ku Klux Klan ställde upp flera val och lyckades få förhållandevis många röster. Trots sin radikala hållning i många frågor fick han 43,51 procent av rösterna (607 391 röster) i ett primärval i Louisiana 1990 där utmanaren Bennet Johnson fick 53.94 procent (752 902 röster). I andra försök att vinna valframgångar har han lyckats bra, men aldrig vunnit över sina motståndare.

Pressen är i regel fientlig mot invandringskritiker och många kandidater försvinner när de förtigs i mediabruset. Det som gjorde att David Duke fick framgångar var paradoxalt nog just han bakgrund. Han hängdes ut och förtalades för att medierna ville varna allmänheten för honom, men den rätt radikala vita väljarkåren i USA valde istället att rösta på honom. Sedan dess har han etablerat sig som författare debattör och anti-sionist, något som gjorde att han förlorade mycket av det stöd han hade lokalt i Louisiana.

En hel rad republikaner med starkt invandringskritiska åsikter, främst riktad mot illegal invandring och den alldeles för stora legala invandringen, har lyckats bra i många lokala val där media har svårare att angripa populära kandidater.

Detroit är idag en stad med nästan 90 procent svart befolkning (och en andel latinamerikaner och asiater). Det oundvikliga resultatet stavas förfall. Idag är Detroit på randen till konkurs och ingenting ser ut att fungera. Utbildningsnivån är så låg att en majoritet av eleverna inte ens når upp godkända betyg. 70 procent av eleverna hade så undermåliga betyg i matte att de lika gärna kunde ha gissat på svaren. Brottsligheten är mycket stor och förfallet i staden nästan totalt. Delar är Detroit är en spökstad.

Om Detroit har gått från vitt till svart, från välmående till förfall, så är det vad resten av USA också kommer att göra. Det är bara det att Detroit ligger steget före. Visserligen finns det några välmående förorter till Detroit, bl.a. Dearborn och Warren, där det bor vita, men de bor kvar på grund av sina arbeten eller av andra orsaker. Dessutom finns det en del vita som inte ser förfallet trots att de lever mitt i det. I en del förorter är det omöjligt att sälja sina hus, ingen vill betala för att flytta till ett område utan framtid.

Många vill inte förstå varför vita vill bo med vita, men de har ofta förståelse för att etniska minoriteter vill bo i områden som bebos av samma folkgrupp – eller bland vita eftersom vita områden i regel är lugna och trygga. Den eller de som studerar varför områden förfaller när vita flyttar ut drar ofta felaktiga slutsatser eftersom de inte fått lära sig att skillnaderna mellan en stor grupp svarta och en stor grupp vita är hisnande när det gäller en hel rad egenskaper, inte minst den genomsnittliga intelligensnivån. Vita och svarta kulturer är inkompatibla och det har många fått lära sig efter mångårig närkontakt med ghettolivet.

Det finns nästan ingen fråga som innehåller sådan laddning som rasfrågan. Det är inte på något sätt tabu att diskuterade den i USA, inte heller att beröra den demografiska utvecklingen, skriva böcker eller publicera artiklar i ämnet, inte ens i mainstram-media. Däremot släpper media-censuren inte gärna fram inkorrekta politiker som kandiderar till högre ämbeten.

De vita trängs undan alltmer i USA och det tragiska i sammanhanget är att det är andra vita (men även människor från etniska minoriteter, exempelvis många judiska tidningsägare) som skyndar på utvecklingen och förfallet genom en häpnadsväckande naivitet. Men många judar i USA gillar inte det demografiska förfallet och har högljutt protesterat mot det. De som driver på utvecklingen med fortsatt massinvandring kontrollerar nu de stora medierna i USA, de äger Washington Post, de äger New York Times, de äger Los Angeles Times och de flesta andra stora tidningar samt en hel rad TV-stationer. De är i hög grad anti-vita, de är globalister och de vill kontrollera världen. Men själva bor de i välmående vita områden och skickar sina barn till privatskolor, antingen till judiska skolor eller till andra skolor med få svarta elever. Det är på grund av dem och deras likasinnade i andra västländer som vi ser djupa förfall även här. Vit flykt finns i Nya Zeeland, Australien, Sverige, Norge Danmark, Irland, Holland, Sydafrika och en hel rad andra via länder. Sedan 1995 har 800 000 vita lämnat Sydafrika som en följd av omfattande mordorgier på vita och en enorm brottslighet i landet.

Vita människor blir fråntagna sina egna länder eller etniskt rensade i de länder där de delar plats med andra etniska grupper. Att det sker överallt där vita bor är ingen slump, det är en medveten politik från de globalister som sätter agendan för hur världen ska se ut. 1930 var de vita i Detroit 90 procent och de svarta 10 procent. Idag är förhållandet det omvända med ca 10 procent vita och resten svarta (samt en del asiater och latinamerikaner).

Instinktivt så gillar genomsnittliga vita människor inte den här sorgliga utvecklingen. Det har ännu inte lyckats klura ut hur de ska handskas med det som sker. Många republikanska politiker och den alternativa högern har lagt sina pannor i djupa veck för att hitta lösningar som kan rädda vita från att bli i minoritet och försvinna. De går inte att skicka tillbaka afro-amerikanerna till Afrika, i alla fall inte allihop, vilket ledande amerikanska politiker ville göra redan i början på 1800-talet. Det som återstår är en tydligare uppdelning mellan det vita och det svarta (och det latinamerikanska) USA så att vita människor får egna stater att råda över. I teorin och i praktiken skulle det kunna fungera om samhället långsiktigt planerade för en sådan framtid. Det som står i vägen är den tredje statsmakten, TV, radio och tidningar. Den säkraste vägen till politiska framgångar är att återta kontrollen över de stora medier som ligger i händerna på privatpersoner som vill styra över den politiska utvecklingen, eller att konkurrera ut sådana medier.

Vita människor kan endast nå politiska framgångar om de låter sig representeras av kvalitetssäkrade människor som besitter ansvar och kunskap och verkligen vill sitt folk, och andra folk, väl. Men inte ens det räcker. Om vita väljer att politiskt dra åt olika håll och skapa massa sekter som saknar förmåga att lösa ens banala problem i ett samhälle blir sådana grupper ett problem snarare än en tillgång.

Om det vita USA förfaller ännu mer så blir följderna svåra att förutse. Point Of No Return kan vara här vilket ögonblick som helst. Fast vi kanske har fem-tio år på oss, knappast mer.

Relaterat: Mediemogul vill ha fler kineser till USA

Eminem är förresten från Detroit.

Posted in Övrigt, Utrikes | Taggad: , | 3 Comments »

Björn Wiman är en skamlig person

Posted by sverigeidag på december 12, 2011

Dagens Nyheter är en skamlig tidning vars agenda går ut på att försvara massinvandring och mångkultur och förneka svenskarna rätten till sitt eget land. När DN får bestämma blir Sverige ett allemansland där svenskarna bara är ett folk bland alla andra och på sikt en minoritet i sitt eget land.

I en förvirrad artikel i går av Björn Wiman avslutade han sin text med att påstå att debattören Mats Dagerlind har lånat begreppet kulturmarxism av massmördaren Andres Behring Breivik. Dagerlind har skrivit ett bemötande här och det borde läsas av alla som ogillar DN:s mer eller mindre tokiga journalister och förmodligen lika tokiga ägare som låter dessa journalister utföra det smutsiga arbete de själva inte öppet vill stå för.

Posted in Övrigt | 1 Comment »

Reinfeldt kan inte svara på några frågor

Posted by sverigeidag på december 12, 2011

• Hur många asylsökande ska vi ta emot per år och totalt?

• Var ska de bo?

• Hur mycket ska varje fall få kosta per år och totalt?

• Hur många anknytningsfall ska tillåtas?

• Vad får varje anknytningsfall kosta?

• Var kommer skattemedlen till asylpolitiken ifrån?

• Varför redovisar ni aldrig några kostnader?

• Var ska anknytningsfallen bo?

• Hur ser vi till att farliga och kriminella asylfall inte skadar befolkningen?

• När ska flyktingarna sändas hem?

• Hur lång tid ska vi i genomsnitt bekosta deras närvaro?

• Varför accepteras falska identiteter?

• Varför accepteras grovt kriminella som flyktingar?

• Varför ger ni asyl om de söks av polis i hemlandet eller av internationella rättsinstanser för terrorism och andra brott?

• Varför uppmanar ni asylsökande som nekats asyl att de istället borde söka arbetstillstånd?

• Varför får asylsökande betalt från första dagen de ankommer hit?

• Hur många olika slags bidrag kan asylfallen få?

• Varför gör inte vi som de flesta andra länder, använder flyktingläger för flyktingar?

• Varför har ni aldrig någonsin pratat om hur och när flyktingar ska återvända till sina hemländer?

• Varför utvisas knappt några kriminella flyktingar när de döms för brott här?

• Varför upphör inte bidragen till dömda flyktingar?

• Varför bryr ni er inte om en stark folkopinion som är helt emot ert bristande ansvar i invandringspolitiken?

• Många politiker har inga argument förutom att de säger att de får nya vänner och recept på nya maträtter pga av invandringspolitiken, är det tillräckligt att basera en politik på?

• Är de som inte håller med er rasister, nazister och extremister?

• De som har en åsikt om eller vill ha debatt om flyktingpolitiken, är de extremister?

Några svar kommer vi aldrig att få från politikerna, de kan helt enkelt inte svara.  dn dn dn

Reinfeldt, ”vi valde rätt asylpolitik”. dn

Ullenhag och Sabuni blandar ihop flyktingar med arbetskraft. svd

Regeringen satsar 62 miljoner på att bevaka kritiker på nätet, ”extremism”, dn

Uppehållstillstånd säljs i Sverige. dn

Jurister säljer arbetstillstånd. Axpixlat.info

Annie Lööf: 600 000 utlänningar jobbar (en timme varje vecka eller mer) svd

Avvisning till fel land ger JO kritik. Greps efter utvisning på irakisk flygplats för falsk identitet. (Andra länder griper personer som ljuger om sin identitet, i Sverige får de asyl. Vi kan lära oss mycket från u-länder som har mer ordning än oss.)  exp 

Bara 55 % går ur skolan med godkänt betyg. (Är det 45 % flyktingar i skolorna eller finns det andra förklaringar?) exp

Nobelstiftelsen bjuder in diktaturer och kommunister men inte ett svenskt mittenparti. ab

Källa

Posted in Övrigt | Taggad: | 1 Comment »

Newt Gingrich är en antivit republikan

Posted by sverigeidag på december 10, 2011

Newt Gingrich is the most anti-white candidate in the GOP presidential field. In fact, he may be one of the most anti-white Republicans ever. It is true that 81 percent of the jobs Rick Perry says he brought to Texas went to newly arrived immigrants (93 percent of whom were illegals), and he says that denying in-state tuition to illegals is heartless, but Newt Gingrich makes the him look like Tom Tancredo by comparison.

In the 2010 midterm elections, nearly 90 percent of votes for Republicans were cast by whites. John McCain’s support was of an identical complexion. Writing for The New York Times, Thomas Edsall, like Steve Sailer and Pat Buchanan before him, has dubbed the GOP “The White Party.” But rather than consolidating his proven white base and welcoming white working class voters who are increasingly defecting to the GOP, Newt Gingrich seems determined to dispossess that base while mollycoddling groups that will never vote for his party in significant numbers.

Immigration

On immigration, the former House Speaker is liberal. In a recent primary debate, Mr. Gingrich set up a restrictionist straw man so he could attack it with pure sentiment:

If you’ve been here 25 years and you got three kids and two grandkids, you’ve been paying taxes and obeying the law, you belong to a local church, I don’t think we’re going to separate you from your family, uproot you forcefully and kick you out. I don’t see how the party that says it’s the party of the family is going to adopt an immigration policy which destroys families that have been here a quarter century.

Of course, most mainstream restrictionists do not call for mass deportation, but for attrition through enforcement. Those who do favor deportation would happily send the kids and grandkids home with their family so as to keep it together. Mr. Gingrich went on to say he’s “prepared to take the heat for saying let’s be humane” toward illegal immigrants. Sadly, Mr. Gingrich did not take the “Perry Plunge“ – a precipitous polling drop following maudlin immigration remarks. This is probably because other candidates in the field seem to be self-destructing and Herman Cain has finally “suspended” his campaign.

In 1986, Mr. Gingrich voted for the Simpson-Mazzoli bill that granted citizenship to three million illegal immigrants, a move he later said he regretted. Today, he supports a “path to legality,” but not citizenship, for illegal immigrants who have “deep ties” in the United States, and repatriation for those who do not. “Citizen juries” made up of ordinary citizens from local communities would be responsible for making millions of individual rulings on who stays and who goes. Even David Frum finds this proposal ridiculous, but Bill Clinton approves, so you know it’s conservative. The Pew Hispanic Center released a report last week suggesting that millions of immigrants would receive permanent residency under Mr. Gingrich’s plan.

Mr. Gingrich has also voiced support for the provision of the DREAM Act that would grant citizenship to illegal immigrants who were brought to the U.S. as minors and who serve in the military.

To temper his pro-immigrant rhetoric, Mr. Gingrich has proposed defunding self-declared “sanctuary cities,” but once Mr. Gingrich’s qualified amnesty is enacted, only those unfortunate souls who couldn’t forge convincing evidence of “deep ties” would need sanctuary.

The former House Speaker wants America to have a “robust” and “attractive” program of legal immigration, with an expanded guest worker program that would give businesses the low-wage labor they crave.

On his election website, Mr. Gingrich explains the rationale for his immigration policies by spreading the myth that America is a “proposition nation”:

At the core of being American is a thorough understanding of American exceptionalism. We are a nation not defined by place or ethnic heritage, but by the collective understanding that we are “endowed by our Creator with certain unalienable rights among which are life, liberty, and the pursuit of happiness.”

There are good reasons why Numbers USA gives Mr. Gingrich a D-rating on immigration.

Racial Preferences

Peter Bradley has an excellent piece at VDARE detailing Newt Gingrich’s wavering positions on racial preferences. He was once a staunch opponent: “I want to promise here tonight that we are going to pursue an all out effort to end affirmative racism in America,” Mr. Gingrich declared at the 1995 Conservative Political Action Conference (CPAC).

Just over a year later, Mr. Gingrich was joining forces with black conservative celebrity J.C. Watts to frustrate Ward Connerly’s push for nationwide legislation based on California’s anti-affirmative action Proposition 209. Mr. Gingrich was also instrumental in killing the Civil Rights Act of 1997—another initiative against racial preferences—while Speaker of the House.

Mr. Bradley says that “more than any other person, Newt Gingrich is responsible for the continuation of anti-white racial preferences in America.”

Pandering to Hispanics

Newt Gingrich takes Hispandering to a level that would make John McCain and George W. Bush blush, and is as eager as Karl Rove to brown the GOP. Politico says that “of the top Republican prospects for 2012, Gingrich leads in Latino outreach.”

While in office, one of Speaker Gingrich’s “pet projects” was a bill that would allow Puerto Ricans to hold a referendum to decide the fate of their island: whether it would become the 51st state, a sovereign nation, or continue as a US territory. The plebiscite would be held once every ten years until a majority chose either statehood or independence. As James Lubinskas wrote at the time, if the bill passed and Puerto Ricans opted for statehood, the US would be “importing AIDS, crime, poverty and other Third-World problems. Four million Spanish-speakers who don’t even consider themselves Americans would gain political representation at the expense of current citizens.” The bill passed the Speaker’s House by just one vote, but was never taken up in the Senate. Last year, Mr. Gingrich interviewed Puerto Rico’s governor and voiced his continued support for a referendum.

Granting hundreds of thousands of Hispanics permanent residence in the US would be nothing new for Mr. Gingrich. According to Politico, during his time as House Speaker, Mr. Gingrich was “instrumental in passing legislation that allowed hundreds of thousands of Central American refugees [to] become legal permanent residents of the United States.” The legislation was the Nicaraguan Adjustment and Central American Relief Act which Numbers USA says increased the U.S. population by 966,480 in the decade after its passage.

In 2009, Mr. Gingrich founded The Americano—a bilingual “conservative” webzine that “celebrates the richness of Hispanic Heritage”—as part of Gingrich Productions, which he runs with his third wife. Mr. Gingrich may be able to read the site en Español since he has been taking Spanish lessons for the past few years.

Mr. Gingrich put his Spanish skills to the test in 2007 when he recorded a YouTube video apologizing to Hispanics for having said, “We should replace bilingual education with immersion in English so people learn the common language of the country and they learn the language of prosperity, not the language of living in a ghetto.” He recorded the entire apology in the language of living in a ghetto:

 

Mr. Gingrich may have been a precipitating factor in what Steve Sailer has called the “minority mortgage meltdown.” For much of the past decade, mortgage giant Freddie Mac hired Mr. Gingrich through his Gingrich Group at between $25,000 and $30,000 per month. According to Bloomberg, between 1999 and 2002, Mr. Gingrich “consulted with Freddie Mac executives on a program to expand home ownership, an idea [Freddie Mac’s chief lobbyist Mitchell] Delk said he pitched to President George W. Bush’s White House.” Mr. Delk said he had a long discussion with Mr. Gingrich about the idea, including “what the benefits are to communities, what the benefits could be for Republicans and particularly their relationship with Hispanics.

Since Ronald Reagan’s second term, Mr. Gingrich has been a proponent of the “Opportunity Society” platform that encourages property ownership. This was the prototype for President George W. Bush’s “Ownership Society,” which, in practice, meant lower mortgage standards for minorities, with an eye to winning Hispanic support.

Mr. Gingrich’s pandering is not limited to Hispanics. In 1997, when J.C. Watts called Jesse Jackson and then D.C. mayor Marion Barry “race hustling poverty pimps,” then-Speaker Gingrich apologized to Mr. Jackson on behalf of Congressman Watts, and invited him to sit in the Speaker’s gallery with his (second) wife during the State of the Union speech. In 2009, Mr. Gingrich teamed up with Al Sharpton for a five-city education tour “aimed at bridging the achievement gap for minorities in schools.”

Presidential candidates are fond of saying “my record speaks for itself.” In the case of Newt Gingrich, this is certainly true, and whites would do well to study his record closely before pulling the lever next year.

Henry Wolff

Artikeln finns att läsa här.

Posted in Övrigt | Leave a Comment »

Nazisterna ljuger och bluffar

Posted by sverigeidag på december 10, 2011

Idag demonstrerade 300 personer i Stockholm under parollen ”Stoppa svenskfientligheten”. De flesta är medlemmar i kända hel- eller halvnazistiska sammanslutningar som misslyckats med precis allt de företagit sig. Flera medlemmar från Svenska Motståndsrörelsen och Förbundet Nationell Ungdom fanns på plats liksom ett antal av deras brottsdömda företrädare. Arrangören lovade att ”en svensk sittande riksdagsman skulle hålla tal”. Medan en del nyfiket spekulerade i vem det kunde vara gjorde de flesta bedömningen att det hela var ett påhitt för att skapa intresse för manifestationen.

Nu visade det sig vara just en bluff. Ingen riksdagsman dök upp och ingen hade heller lovat att göra det. De nazistiska arrangörerna ljög. Många vill stoppa svenskfientligheten, men knappt någon vill göra det genom att legitimera nazistiska organisationer. Medan fackeltåget gick fanns motdemonstranter längs vägen som höll upp skyltar med namn på personer som mördats av nazister i Sverige de senaste 20 åren.

Posted in Övrigt | Taggad: | 3 Comments »

Fjordmans tio argument mot EU

Posted by sverigeidag på december 9, 2011

1. EU främjar brottslighet och instabilitet.

EU skyddar inte freden i Europa. Tvärtom undergräver EU stabiliteten på kontinenten genom att avveckla gränskontrollerna vid en tidpunkt då vi ser de största befolkningsförflyttningarna i mänsklighetens historia, med många invandrare som kommer från politiskt instabila länder och vars instabilitet sprider sig till europeiska stater.

Genom sin vansinniga invandringspolitik, skulle EU kunna bli delvis ansvarig för att utlösa inbördeskrig i flera europeiska länder. Kanske kommer EU att bli ihågkommen som ”fredsprojektet” som skapade krig.

Europeiska unionen har skapat en gränslös region från Grekland till Frankrike och från Portugal till Finland, men medborgarna i dessa länder betalar fortfarande det mesta av sina skatter till nationalstater, vars gränser inte längre respekteras. Det är löjligt att betala upp till hälften av sin inkomst till ett företag som inte längre kontrollerar sitt eget territorium eller lagstiftning. Om inte de nationella gränserna återställs, har medborgarna i EU:s medlemsstater inte längre någon skyldighet att betala skatt.

EU främjar en löjlig mängd lagar och förordningar, medan gatuvåldet i stor utsträckning förblir ostraffat och ökar allt mer. Lagar används för att straffa de laglydiga, medan brottslingar härskar på gatorna. Denna brist delas dock av många nationella regeringar. När myndigheterna från Berlin via Amsterdam till London och Rom inte upprätthåller lag och ordning, har medborgare inte bara rätt utan skyldighet att beväpna sig för att skydda sin egendom och liv för de nära och kära.

Det är mycket möjligt att vi skulle kunna dra nytta av någon form av europeiskt samarbete i försvaret av en gemensam kultur, men inte i form av det EU som finns i dag. EU handlar inte om samarbete för att skydda européernas bästa intressen, det handlar om att förvandla hela kontinenten till en mångkulturell temapark där de infödda blir omformade och demografiskt krossade. EU är ett omfattande socialt experiment som utförs med hundratals miljoner människor. Det handlar inte om stordriftsfördelar, det handlar om dumhet i stor omfattning.

EU ger inte européerna en ”röst” på den internationella arenan. Det är i bästa fall ett byråkratiskt monster; ett farligt utopiskt projekt i värsta fall. Det gör att våra fiender tar oss mindre på allvar, inte mer. Det handlar inte om att ge alla en röst, det handlar om att tysta de röster vi redan har, genom att beröva oss all bestämmanderätt vad gäller vår framtid och våra öden.

2. EU försvagar Europas kulturella försvar

EU överlämnar systematiskt kontinenten till våra värsta fiender. När de franska, nederländska och irländska väljarna förkastade EU-konstitutionen, gick EU-eliten vidare som om ingenting hade hänt. När den muslimska världen säger att EU bör verka för att utrota ”islamofobi” gör de omedelbart ett medgivande.

När en organisation ignorerar intressen rörande sitt eget folk men genomför de intressen som gagnar folkets fiender, då har organisationen blivit en aktiv fientlig enhet som drivs av en korrupt klass av ynkliga förrädare. Detta är vad EU är i dag.

EU förstör medvetet de kulturella traditionerna i medlemsstaterna genom att låta dem översvämmas av invandrare och utrotar därmed inhemska traditioner. Detta är en grov kränkning av ursprungsbefolkningens rättigheter över en hel kontinent. Europa har några av jordens rikaste kulturella traditioner. Att ersätta detta med sharia-barbari är ett brott mot mänskligheten. Europeiska unionen är för närvarande den viktigaste (men inte den enda) motorn bakom islamiseringen av Europa, kanske det största sveket i denna civilisations historia. Undfallenhet för islam och muslimer är så djupt nedsänkt i EU:s strukturella DNA att det enda sättet att stoppa islamisering av kontinenten är att bli av med EU. Alltihop.

3. EU främjar en uppsvälld byråkrati

I en studie som offentliggjordes av organisationen Open Europe i augusti 2008 konstaterades att EU använder en ”armé” av byråkrater och att det faktiska antalet individer som krävs för att administrera EU är nära 170,000 – mer än 7 gånger 23,000, en siffra som ibland anges av kommissionen.

Enligt dem är ”Den rättsliga processen i EU ett mycket komplicerat och ogenomträngligt system, vilket gör det mycket svårt att fastställa hur många som faktiskt är inblandade i utformning, genomförande och tillsyn över lagstiftningen.

Men forskning från Open Europe, med den begränsad information som finns tillgänglig, visar att bara utkast och uträkning om hur lagstiftningen inom EU ska utföras kräver en byråkratisk personal på cirka 62,026 människor. Denna siffra avslöjar vad EU:s verkliga lagstiftningsarbete faktiskt åstadkommit; i kommittéer, bakom stängda dörrar och dolt för allmänheten.

Merparten av arbetet äger rum utanför de centrala institutionerna inom expertgrupper, rådets grupper, och de så kallade kommittéerna inom kommittéförfarandet.”

Notera hur detta slutna och hemlighetsfulla förfarande med att utarbeta lagstiftning för en halv miljard människor liknar det som sker i en diktatur. EU följer en strategi för att dölja vanlig insyn och gömmer den verkliga makten bakom lager av byråkratiska komplikationer. Denna strategi följdes också under utarbetandet av den löjligt långa europeiska konstitutionen.

Om någon presenterar ett kontrakt för dig på hundratals sidor, bestående av mer eller mindre obegripligt tekniskt språk, och som skulle styra alla aspekter av ditt liv och dina barn och barnbarns, och den personen sa att du bara behövde lita på hans ord och skriva på papperen, skulle du ha accepterat det?

Det är i huvudsak vad EU har gjort är det gäller ödet för en hel kontinent, inte bara en enda familj. När vissa förargade människor, såsom nederländare och irländare, var ovänliga nog att inte blint ta emot sin nya livegenskap, beslutade EU att de ändå var bundna av kontraktet som de just förkastat. Det är arrogans av monumentalt mått, om inte klart förräderi.

EU är ännu inte en totalitär enhet, men den har alla verktyg som behövs för att bli en. Man har lyckats korrumpera den nationella eliten att sälja ut friheten för sitt folk genom att bjuda in dem att delta i världens största bluff, som betalas av de europeiska skattebetalarna. Den över hela Europa växande förmyndarinstitutionen stör nu varje aspekt av det sociala och ekonomiska livet och styrs av en oansvarig och ofta fientlig minoritet av sociala ingenjörer som vill påtvinga alla sitt eget sätt att tänka.

4. Överdriven reglering och centralisering är dåligt för frihet och välstånd 

Europa blev en gång en dynamisk kontinent tack vare konkurrensen på alla nivåer. Det är nu nästan omöjligt att hitta en sektor av samhället som är oberörd av ofta överdrivna EU-förordningar.

EU fungerar som en enorm superstat som styrs centralt av statister som är besatta av förordningar. De har inte lärt sig något av historien, där central planering har varit ett nästan universellt misslyckande.

Här är vad Nathan Rosenberg och LE Birdzell Jr säger i How The West Grew Rich: The Economic Transformation Of The Industrial World:

”Till en början berodde västvärldens uppnådda självständighet på en avskärmning, eller en försvagning, av politisk och religiös kontroll, vilket ger andra delar av det sociala livet möjlighet att experimentera med förändringar. Tillväxt är naturligtvis en form av förändring och tillväxt är omöjligt när förändringarna inte är tillåtna.

Alla framgångsrika förändringar kräver ett stort mått av frihet så att man kan experimentera. En garanti av detta slag för frihet kostar samhällets härskare känslan av kontroll, som om de gav sitt medgivande till andra att besluta om samhällets framtid. Den stora majoriteten av samhällen, förr och nu, har inte tillåtit detta. Inte heller har de undgått fattigdom. ”

”Västvärldens teknik utvecklades inom den särskilda ramen för en hög grad av självständighet bland de politiska, religiösa, vetenskapliga och ekonomiska sfärerna av det sociala livet. Är denna höga grad av självständighet nödvändig för en framgångsrik tillämpning av teknik för att ekonomiskt välstånd? Det är få västerländska forskare som inte skulle hålla med om att en hög grad av självständighet i den vetenskapliga sfären, från politisk eller religiös kontroll är nödvändig för vetenskapliga framsteg. Det är nästan lika självklart att ett liknande oberoende, är avgörande för den ekonomiska processen att överföra vetenskapliga framsteg till varor och tjänster. Den tekniska kapaciteten i ett samhälle förstörs om kontroll av någon vetenskaplig undersökning eller innovation bestäms av politiska eller religiösa myndigheter, för att kombinera ett intresse av att kontrollera resultatet av teknisk utveckling med befogenhet att begränsa eller styra experiment. I alla välfungerande samhällen är politiska myndigheter inriktade på stabilitet, säkerhet och status quo. Det är således sällsynt

okvalificerat att styra eller kanalisera aktiviteter som syftar till att producera instabilitet, osäkerhet och förändring.”

Europeiska unionen kan inte ses som något annat än att den är emot frihet eftersom EU koncentrar alldeles för mycket makt i ett centraliserat byråkratiskt system som är nästan omöjligt för utomstående att förstå. Som den österrikiska ekonomen Friedrich Hayek varnade i The Road to Serfdom (Vägen till Livegenskap).

”Att tro att det ekonomiska livet inom ett stort område, som omfattar många olika människor, kan styras eller planeras av ett demokratiskt förfarande avslöjar en total brist på medvetenhet om de problem som denna planering skulle åstadkomma. Planering på internationell nivå, ännu mer än vad som är brukligt på nationell nivå, är ingenting annat än ett osminkat kraftfullt tvång, ett översitteri från en liten grupp gentemot andra av den standard och den sysselsättning som planerarna tror lämpar sig för oss alla”.

5. Bristen på en verklig maktuppdelning i EU uppmanar till missbruk

Vi borde studera sjuttonhundratalets store franska tänkare Montesquieu och hans arbete. Han beundrade det brittiska politiska systemet. Han förespråkade att de verkställande, lagstiftande och dömande grenarna av regeringen bör tilldelas olika organ, där var och en av dem inte skulle vara tillräckligt stark för att påtvinga samhället sin vilja.

Detta beror på att ”konstant erfarenhet visar oss att varje man som tilldelats makt är skapad att missbruka den, och att driva makten så långt det går.”

Uppdelningen av makt är nästan totalt obefintlig inom Europeiska unionen, där det bara finns svag till obefintlig åtskillnad mellan den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten, och där alla dessa fungerar utan medgivande från allmänheten. Kort sagt, ett litet antal människor kan utarbeta och genomföra lagar utan att rådfråga folket, och dessa lagar har företräde framför de som antagits av de valda församlingarna. Detta är en blåkopia för en diktatur.

År 2007, varnade tidigare tyske presidenten Roman Herzog för att parlamentarisk demokrati var under hot från EU. Mellan 1999 och 2004, härrörde 84 procent av rättshandlingar i Tyskland – och i de flesta av alla EU-länder – från Bryssel.

Enligt Herzog: ”EU-politiken lider i en oroväckande grad av en brist på demokrati och ett de facto- upphävande av maktuppdelning.

Trots detta var EU till stor del en icke-fråga under tyska valet 2005. Man får en känsla av att de verkliga frågorna i sak inte är föremål för offentlig debatt. Nationella val har blivit en alltmer tom ritual. De viktiga frågorna har redan avgjorts i förväg bakom stängda dörrar.

Fria medborgare bör lyda lagar som utarbetas med nationens och folkets bästa, långsiktiga intressen i åtanke. De flesta av de lagarna inom EU:s område är inte längre utarbetade av valda företrädare utan genom oansvariga EU-byåkrater, av vilka vissa skulle kunna ha köpts och betalats av våra muslimska fiender med arabiska oljepengar. Om det är så borde medborgare i dessa länder inte längre ha någon skyldighet att följa dessa lagar.

Som Montesquieu varnade, ”När den lagstiftande och verkställande makten är förenade i en och samma person, eller underordnad samma domstol, finns det ingen frihet, eftersom farhågor kan uppstå, att samma monark eller senat antar tyranniska lagar, för att verkställa dem på ett tyranniskt sätt.”

Han sade också att ”Onödiga lagar försvagar de nödvändiga lagarna. 

Det nuvarande problemet med EU är inte bara innehållet i lagar och hur de utarbetats och godkänts, utan också deras stora antal.

Laglydiga medborgare förvandlas till brottslingar av lagar som reglerar tal och uppförande, medan riktiga brottslingar tar över på gatorna i våra städer. Denna situation kommer antingen att leda till en polisstat eller till ett totalt sammanbrott av lag och ordning, eller båda.

6. Bristen på öppenhet lämnar EU sårbart för fientlig infiltration

För att ha ett system med en regering under offentlig kontroll, behövs ansvarsskyldighet och öppenhet. EU har misslyckats bedrövligt i båda fallen.

Anledningen till att EU:s ledare kunde begå ett svek så stort som skapandet av Eurabia är inte enbart därför att EU:s myndigheter inte formellt utsetts för folkets vilja, utan lika mycket därför att de gjort beslutsprocessen oerhört komplicerad och flyttat den verkliga makten från allmänhetens insyn.

Det finns all anledning att tro att några av dem som hävdar att de är våra företrädare har mutats och/eller utsatts för utpressning av muslimska länder och andra fiender, att genomföra en agenda som står i motsatsförhållande till våra intressen.

Inget system är perfekt, men ett slutet och icke-transparent system som EU företräder, är särskilt utsatt för infiltration från utomstående och fientliga utländska intressen.

De ”lagar mot diskriminering” vi nu ser i Västeuropa är en indikation på att det demokratiska systemet inte längre fungerar som avsett.

Dessa lagar kommer från en liten grupp av självutnämnda ledare som svarar på trycket från den muslimska världen och inte från sitt eget folk. Den europeiska politiska eliten riskerar i allt högre grad att bli medarbetare och marionetter för våra fiender, eftersom det är så de agerar i många fall.

7. EU leder till begränsad yttrandefrihet

EU bidrar inte till att främja frihet i Europa, utan ägnar i stället mycket tid åt att försöka avskaffa den lilla som är kvar.

EU, i samarbete med islamiska länder, skriver om skolböckerna över hela den europeiska kontinenten för att presentera en mer ”positiv” bild av Islam.

EU betraktar media och utbildningssystemet mer och mer som en förlängd arm av staten. Detta är kännemärket för en totalitär stat, vilket EUSSR gradvis håller på att bli.

Man får en känsla av att EU:s koncept för ett ”enat Europa betyder en nation, ett folk – och en enda tillåten uppfattning. Det är också frestande att säga, en enda tillåten religion: Islam.

Enligt den brittiske författaren Daniel Hannan: ”eurokrater ogillar instinktivt spontana aktiviteter. För dem är ”oreglerat” nästan synonymt med ”illegal”.

Det byråkratiska tänkesättet kräver enhetlighet och tillståndsgivning, order. Eurokrater är särskilt upprörda eftersom mänga bloggare, har en anarkistisk tendens och är anti-Bryssel. I de franska, nederländska och den irländska folkomröstningen var MSM [vanliga nyhetsförmedlare] enhetligt för fördraget, medan Internet-aktiviteterna var överväldigande skeptiska.

Bruno Waterfield rapporterade nyligen om en hemlig rapport från kommissionen om den risk som frihetsivrarna utgör via internet. ”Bortsett från officiella webbplatser, har Internet i stort sett blivit ett utrymme för anti-europeiska känslor. Möjligheten att nå en publik till en mycket låg kostnad, och med tanke på enkelhet i Nej- kampanjens meddelanden, har det visat sig vara lätt att hantera under kampanjperioder.

”EU:s lösning? Naturligtvis att reglera bloggarna!”

I skrivande stund, ser det ut som de mest radikala förslagen för att reglera blogsfären och oberoende webbplatser har urvattnats tills vidare, men det är ingen tvekan om att EU kommer att göra nya försök att censurera Internet, särskilt eftersom organisationen framgångsrikt har mutat många av de traditionella nyhetsförmedlarna. EU har uppmuntrat pan-europeiska lagar mot ”rasism och hets mot folkgrupp.”

Varje enskild åtgärd som EU har vidtagit visavi dessa ämnen har lett till fler begränsningar av yttrandefriheten, online och offline. Det finns ingen anledning att inte förvänta sig att trenden kommer att fortsätta, särskilt som EU konsekvent försöker att blidka muslimer och andra invandrargrupper på alla sätt.

EU:s försök att krossa oliktänkande och tysta kritik av dess idéer kommer att bli allt mer aggressiva och svåra att ignorera.

8. EU misslyckas med att rådfråga sina medborgare och förolämpar dem därmed

Den irländska folkomröstningen 2008 om den föreslagna EU-konstitutionen/Lissabon-fördraget är en kraftfull vittnesbörd om den onda karaktären i Europeiska unionen.

Före folkomröstningen, gjorde ett antal av EU:s ledare helt klart att Lissabon-fördraget var nästan identiskt med den europeiska konstitutionen, som hade avvisats av franska och nederländska väljare 2005, och som sedan förmodligen skulle ha varit död.

Frankrikes tidigare president Valéry Giscard d’Estaing (ansvarig för utkastet till konstitutionen) sa:

”Förslagen i det ursprungliga konstitutionsfördraget är praktiskt taget oförändrade. De har helt enkelt spridits ut i de gamla fördragen i form av tillägg. Varför dessa subtila förändringar? Framför allt för att avvärja eventuella hot om folkomröstningar genom att undvika varje form av konstitutionellt vokabulär.”

D’Estaing sa också:” Den allmänna opinionen kommer att ledas att anta, utan att veta om det, de förslag som vi inte vågar lägga fram direkt… Alla de tidigare förslagen kommer att finnas i den nya texten, men kommer att gömmas på något sätt.”

Spaniens premiärminister José Luis Rodríguez Zapatero sade: ”Vi har inte tagit bort en enda väsentlig punkt i det konstitutionella fördraget…”

Italiens president Giorgio Napolitano sade : ”De som är mot EU är terrorister. Det är psykologisk terrorism att sprida ryktet att om en europeisk superstat.”

Irlands premiärminister Brian Cowen medgav att han inte hade läst Lissabon-fördraget i sin helhet, men försäkrade ändå sitt folk att det var bra och som irländare borde man rösta ”ja” baserat på denna försäkran. Han sa att väljarna har blivit ombedda att ge EU ”en mer ändamålsenlig och effektiv beslutsprocess.”

Om en diktator beslutar att ignorera alla andras åsikter och genomföra en politik som han finner lämplig utan att rådfråga någon, kan detta ses som en ”effektivare” beslutsprocess från en viss synvinkel. Är det denna typ av ”effektivitet” som EU främjar? Mr Cowen säger det inte, men det är frestande att spekulera att svaret är ”ja.” Enligt ord och handling från EU-eliten, är folkets vilja bara en irriterande farthinder vilket fördröjer genomförandet av EU:s överlägset upplysta politik.

Efter folkomröstningen, när det stod klart att irländarna inte lät sig föras bakom ljuset, avslöjade den irländske EU-kommissionären Charlie McCreevy att han inte hade läst Lissabon-fördraget själv:

”Jag vågar säga att det inte finns 250 personer av de 4,2 miljon invånare i Irland som har läst fördraget från pärm till pärm. Jag påstår också att det inte ens är 10 procent av dessa 250 som kommer att förstå varje avsnitt och underavsnitt. Men är det något ovanligt med det?” menade kommissionären, och tillade: ”Finns det någon som läste finansakten?” och hänvisar till det långa dokument som han utarbetade när han var finansminister i Irland.

Låt oss upprepa detta igen… Den här mannen uppgav – troligen korrekt – att inte mer än ett par dussin människor, bland miljontals medborgare, faktiskt läst hela dokumentet men det var ändå meningen att de skulle rösta om det, och att han inte ser något grundläggande fel i detta.

EU:s konstitution/Lissabon-fördraget skulle avsluta överföringen av befogenheter till en ny pan-europeisk superstat med nästan obegränsad makt att styra frågor och livet för en halv miljard människor i ett tiotal länder, från Finland till Frankrike och från Irland till Polen. Den irländska befolkningen reagerade på det enda förnuftiga sättet, men EU:s ledare gjorde det helt klart att de skulle gå vidare med projektet att nedmontera de europeiska nationalstaterna oberoende av det folkliga motståndet.

Frankrikes president Sarkozy och Tysklands förbundskansler Angela Merkel säger i ett gemensamt uttalande att de ”hoppas att andra medlemsstater kommer att fortsätta ratificeringsprocessen.” Den tyske utrikesministern Frank-Walter Steinmeier sade: ”Ratificeringsprocessen måste fortsätta. Jag är fortfarande övertygad om att vi behöver detta fördrag.”

Den brittiske utrikesministern David Milliband sade Storbritannien skall gå vidare med ratificeringen:

”Det är rätt att vi fortsätter med vår egen process.”

Europaparlamentets talman Hans-Gert Pöttering säger: ”Ratificeringsprocessen måste fortsätta” eftersom ”reformen av Europeiska unionen är viktig för medborgarna, för demokrati och öppenhet.”

Med andra ord: Skälet till att EU ignorerar viljan hos det irländska folket, liksom de franska och nederländska folken och många andra som aldrig fick chansen att uttrycka sina åsikter, är för ”demokrati”.

Enligt författaren Martin Helme, var det helt uppenbart att makteliten inte skulle acceptera Irlands ”nej.” Efter den första chocken skulle de helt enkelt fortsätta med plan A:

Ett av de mest avskyvärda och upprörande argumenten som framhålls av eurokrater och deras vänner i den liberala media är att 862,415 irländska väljarna har ingen rätt att blockera önskemålet för cirka 450 miljoner européer. Denna snedvridning av sanningen får inte passera ostraffat. Först av allt, de få miljoner irländarna var faktiskt de enda medborgare i Europa som har blivit tillfrågade om synpunkter.

Resten av ca 446 miljoner blev aldrig tillfrågade. Hur kan någon politiker hävda att deras väljare vill ha ratificeringen av EU:s konstitution/Lissabon-fördraget när hela den politiska klassen eftertryckligt insisterade på att inte fråga folket?

I många länder erkänner politiker öppet att deras väljare skulle ha gjort samma sak som irländska väljare gjorde, det vill säga rösta nej till det ruttna förslaget. Så det är inte några få miljoner irländska väljarna som blockerar önskemålen för hundratals miljoner andra europeiska väljarna utan helt klart en massa irländska väljare mot ett par tusen politiker och byråkrater som utgör EU:s makt elit.

För det andra, vad hände med de 20 miljoner franska och nederländska väljare som sade nej till samma dokument för tre år sedan?

Europeiska kommissionen lade fram en ny plan i april 2008 som syftar till att öka EU- medborgarnas deltagande i beslutsfattandet i 27-nation blocket, samt göra det mer populärt. ”Vi måste samråda med allmänheten”, sade den svenska kommissionären Margot Wallström. Hon är känd för sin kommentar år 2005 att européerna måste godkänna den föreslagna EU-konstitutionen annars riskerar man en ny Holocaust. Tre år efter det att konstitutionen först avvisades, och fortfarande utan någon Holocaust i sikte, låtsas inte EU längre att man bryr sig om folkets vilja. När eurokrater talar om ”samråd” med sina medborgare, förolämpar de dem.

I april 2008, samlades människor från alla samhällsskikt och från de flesta politiska partier framför den kända och vackra Staatsoper (Operan) i mitten av Wien för att demonstrera mot ratificeringen av Lissabon-fördraget i det österrikiska parlamentet, som senare skedde utan att man höll en folkomröstning.

Opinionsundersökningar visar att en majoritet av österrikarna var övertygade om, som de borde vara, att politik bestäms nästan uteslutande av Bryssel. De ser lokala politiker som i stort sett helt utan makt, och många av dem var tveksamma till att ge ännu mer makt till det oansvariga EU.

Opinionsundersökningar från mitten av 2008 visade att en stor majoritet av holländarna fortfarande var emot Lissabon-fördraget, som är nästan identiskt med den konstitution som de nederländska väljarna röstade nej till med 62 procent mot 38 procent i 2005 års folkomröstning. Icke desto mindre går Nederländerna vidare med ratificeringen av fördraget, även efter att irländarna förkastat det, sade premiärminister Jan Peter Balkenende. Den politiska eliten är fast besluten att fortsätta en process som huvudsakligen kommer att avveckla det egna landet och minska det till bara en provins i en framväxande Eurabian superstat, och öppet ignorera sitt eget folk för att genomföra detta.

Helme fastslår, ”Regeringarna har självsvåldigt och medvetet agerat mot folkets vilja, förkastat sina egna grundlagar, korrumperat sina domstolar (därmed förstört rättssäkerheten) och började styra utan medgivande från folket eller rättsstatsprincipen…. Det är den väg som leder till revolution.”

Bra! Thomas Jefferson sa, ”Frihetens träd måste vederkvickas då och då med blod från patrioter och tyranner.”

Jag har en känsla av att allt fler människor runt om i Europa är redo för det. Hur är det med politikerna?

9. EU undergräver politisk legitimitet och kontakt mellan styrande och de styrda

Förespråkare för den Europeiska unionen hävdar att det är ett ”fredsprojekt”. Men EU handlar inte om fred, det handlar om krig: Ett demografiskt och kulturellt krig mot en hel kontinent, från Svarta havet till Nordsjön, för att förstöra de europeiska nationalstaterna och bygga ett imperium som drivs av självutnämnda byråkrater.

Detta stöds av nationella politiker för att stärka sin personliga makt, genom att skapa en större politisk enhet än de enskilda nationalstaterna och genom att befria sig från begränsningarna i ett demokratiskt samhälle.

EU korrumperar den nationella politiska eliten genom att de sviker de människor som de förväntas tjäna och skydda.

Anthony Coughlan, en docent vid Trinity College i Dublin, Irland, fastslår följande i en uppsats i EU Observer:

När en minister vill utföra någonting på nationell nivå måste han eller hon ha stöd av statsministern samt ha samtycke från finansministern om det innebär att spendera pengar, och framför allt ha majoritet i det nationella parlamentet, och underförstått bland väljarna i landet. Överför det politiska beslutet i fråga till överstatlig nivå i Bryssel där lagar stiftas i första hand av de 27 medlemmarnas ministerråd, och ministern i fråga blir medlem i en oligarki, en kommitté bestående av lagstiftare, de mäktigaste i historien, som stiftar lagar för 500 miljoner européer, och omöjliga att avsätta som grupp oberoende av vad de gör. Nationella parlament och medborgare tappar makt med varje EU-fördrag, för att de inte längre har sista ordet i de politiska frågor som berörs.

Enskilda ministrar å andra sidan upplever en berusande ökning av personlig makt. De omvandlas från medlemmar i den verkställande grenen av regeringen på nationell nivå, vilken är underordnad en nationell lagstiftning, till en överstatlig lagstiftning inom EU.

EU-ministrarna ser sig själva som arkitekter av en supermakt i vardande, och kan frigöra sig från granskning av sina handlingar av valda nationella parlament. Enligt Coughlan, är EU-integration ”en gradvis kupp av statliga chefer mot lagstiftarna, och av politiker mot de medborgare som väljer dem.”

Denna process suger i verkligheten ut makten från ”traditionella statliga institutioner, medan dessa fortfarande formellt är intakta. De fortsätter att behålla sina gamla namn – parlamentet, regeringen, Högsta domstolen – så att medborgarna inte får alltför mycket panik, men deras klassiska funktioner har ändrats.”

Europeiska unionen är i grunden ett försök från eliten i europeiska länder att samarbeta för att tillskansa sig makten, genom att kringgå och avskaffa det demokratiska systemet; en långsam statskupp. Idéer som ”fred” eller ”främja frihandel” används som en förevändning för detta, ett ben kastas för att lura en godtrogen massa och dölja vad som i grunden är rent och skärt maktövertagande.

Europeiska unionen är mycket bristfällig i sin grundläggande konstruktion och kan inte fungera som något annat än en alltmer totalitär all-europeisk diktatur, som drivs av en självutnämnd oligarki. Det finns anledning att befara att den konstruerades på det sättet.

Makten är kraftigt koncentrerad på institutioner som står över formella begränsningar av allmänhetens samtycke och över informella begränsningar av offentlig granskning och insyn. EU-myndigheterna kan göra mer eller mindre vad de vill, precis som de gör i relation till den arabiska och islamiska världen.

10. EU sprider en kultur av lögner och korruption

Efter det att irländska väljare tydligt avvisat Lissabon-fördraget (den något ändrade, men i stort sett återanvända versionen av den Europeiska konstitutionen, som tidigare hade avvisats av de franska och nederländska väljarna), sade statsminister Anders Fogh Rasmussen i Danmark att Irland borde få mindre än nio månader för att arbeta igenom sina problem med Lissabon-fördraget innan EU:s parlamentsval 2009.

Rasmussen sade att Irlands ”nej” till konstitutionen inte borde stoppa unionens fortsatta arbete att ratificera fördraget.

Europas ledare, inklusive danska sådana, har i allmänhet föredragit ratificeringen av EU:s konstitution utan folkomröstningar eftersom de vet att det är kraftigt motstånd mot den i många länder.

Det är meningslöst att ha folkomröstningar om de bara sker när eliten vill ha dem, och denna elit kan ignorera dem om de ogillar resultaten.

Herr Rasmussen är ett bra exempel på hur Europeiska unionen långsamt förstör det demokratiska systemet och avsiktligt är utformat för att göra det. Hans plikt är att följa sitt folks vilja och intresse, men hans verkliga lojalitet ligger hos resten av EU:s oligarki. Han är inte på något vis den värsta personen bland EU:s ledare, detta handlar inte om hans personliga brister, det handlar om EU och hur det så småningom korrumperar även andra, vanligtvis anständiga individer.

En liknande sak hände i Portugal, där premiärministern påverkades av uppmaningar från ledare i Tyskland och Frankrike och inte sina egna väljare.

EU är en långsam statskupp som genomförts mot ett dussintal länder samtidigt. Det är utformat för att avleda makten hos alla organisationer som representerar folkets vilja och verklig makt och överföra den till en icke-vald oligarki. I själva verket är det värre än en statskupp eftersom en sådan traditionellt inneburit att en grupp människor tog kontroll över ett land. EU inte bara vill ta kontroll över nationalstater, det vill avskaffa dem. EU är organiserat förräderi.

EU-eliten reagerar som en man när de utsätts för utmaningar från vanliga människor beträffande deras maktbas. Ledamöterna i Europaparlamentet samt deltagare på alla nivåer i EU-systemet, har mycket välbetalda jobb, vilket innebär att deras pragmatiska intressen ligger i att upprätthålla makten. Deras lojalitet har köpts – med europeiska medborgarnas skattepengar – och överförts från dem där det i teorin borde vara, till EU.

EU är deras pensionsplan, så att säga. När du utmanar EU, utgör du därmed ett direkt hot mot deras personliga ekonomiska intressen, och de kommer att reagera därefter.

Precis som Sovjetunionen främjar Europeiska unionen en kultur av lögner och korruption som börjar på toppen och filtreras ner genom samhället som helhet. EU:s system korrumperar så gott som alla som kommer i dess närhet.

EU kan inte reformeras, EU kan endast nedmonteras. 

Källa: Översättaren

Posted in Övrigt, Inrikes övrigt, Utrikes | Taggad: , | Leave a Comment »

Tommy Hansson: Allvarlig SD-blunder i KU

Posted by sverigeidag på december 6, 2011

”Det har funnits några tillfällen då jag bara velat sjunka genom jorden på grund av ställningstaganden som representanter för Sverigedemokraterna gjort sig skyldiga till i skilda sammanhang.

Nu senast i dag, då det meddelats att SDs representant i riksdagens konstitutionsutskott (KU) – han heter Jonas Åkerlund och anses vanligen vara en klok karl – sällat sig till den röd-gröna oppositionen i att kräva en mer närgången granskning av de medel kungahuset erhåller från statskassan. Därmed får detta förslag beklagligt nog majoritet.

Att vänsterpartierna med sina republikanska och kungafientliga agendor skulle rösta på ett slikt sätt är naturligtvis ingen som helst överraskning. Men att ett parti som vill låta sig definieras med en ideolgisk beteckning med ordet ”konservativ” i beteckningen på detta sätt gör gemensam sak med republikanerna och kungahatarna är minst sagt överraskande.

Frågan är förstås om ställningstagandet är ett resultat av Åkerlunds egen tankeprocess eller om det är initierat av partiledningen. Eller om det hela rör sig om ett missförstånd av något slag. Det vore onekligen välgörande om någon från partiledningen gav klart besked i frågan!”

Läs hela texten här.

Posted in Övrigt | 2 Comments »

Jimmie Åkesson debatterar mot Annie Lööf kl 21 i TV2

Posted by sverigeidag på december 1, 2011

Annie Lööf (C), eller nybyggar-Annie som hon gärna kallar sig själv, medverkar i en debatt i kväll mot Jimmie Åkesson (SD). TV2 kl 21.00.

Mer om Annie Lööf och hennes politik här.

Posted in Övrigt, Inrikes övrigt | Taggad: | 2 Comments »

Michele Bachmann vill deportera 11 miljoner illegala invandrare

Posted by sverigeidag på november 30, 2011

Kampen om väljarna går vidare i det amerikanska presidentvalet. Michele Bachmann har arbetat lite i uppförsbacke trots stöd från Tea Partyrörelsen.

När debatten om illegala invandrare går vidare i USA och medierna där manipulerar för att lyfta fram kandidater som accepterar illegal invandring så hamnar Newt Gingrich och Rick Perry högre i opinionsmätningarna än de förtjänar. Ron Paul har varit lite otydlig med vad han egentligen vill och det har fått många invandringskritiska väljare att tveka med sitt stöd till honom. Hittills är det Mitt Romney var varit tydligast i sina deklarationer om att få bukt med illegal invandring, följt av Herman Cain och Michele Bachmann. Det relativt stora stödet till Cain har berott på att han har ställt krav och gärna ser att de enskilda staterna får fatta egna beslut om vilken invandringspolitik de vill ha. Sådana signaler gillas inte av administrationen i Washington som går emot varje stat som försöker skapa egna regelverk för att kunna kontrollera den illegala invandringen.

Nu håller Cains kampanj på att haverera på grund av att en rad kvinnor anklagat honom för sexuellt ofredande. Rick Perry har gjort bort sig på flera olika sätt, dels genom att försvara illegal invandring, men också genom en rad felsägningar och ett berusat uppträdande på en offentlig tillställning. Newt Gingrich, som är en mycket skicklig debattör, har nyligen försvarat illegal invandring och har en skilsmässa bakom sig som försvagar hans ställning bland många väljare.

Michele Bachmann placerat sig som den skarpaste kritikern mot illegal invandring. Hon har kritiserat både Perry och Gingrich och vill nu förstärka sin väljarbas genom att bli ännu tydligare i invandringsfrågan.

Mitt Romney har visserligen stått emot mediernas påtryckningar och hållit fast vid sin kritik mot illegal invandring, men han har under årens lopp bytt åsikt flera gånger och anses inte vara helt pålitlig.

Nu framstår Bachmann som den mest pålitliga när det gäller just illegal invandring. Tea Partyrörelsen ger henne stöd och efter ett uttalande för två dagar sedan om att hon vill deportera elva miljoner illegala invandrare så kan vi räkna med att hon kommer att demoniseras eller tystas ned i media.

Det var i en radiointervju med Laura Ingraham som Bachmann framförde sin avsikt att deportera alla illegala invandrare – men inte över en natt. Hennes förslag är att börja med alla som dömts för brott och sedan fortsätta deportera andra grupper av illegala.

Eftersom nyheten är en ganska färsk så har den ännu inte haft någon effekt i varken opinionsundersökningar eller på annat sätt. Först när nästa stora debatt mellan de republikanska kandidaterna äger rum kan följderna visa sig, såvida hon får klargöra vad hon vill och inte moderatorerna styr debatten till Bachmanns nackdel, något som är vanligt i de rikstäckande politiska debatter som anordnas. Ett exempel på det är när Ron Paul flera gånger har fått betydligt mindre programtid än andra kandidater och dessutom ibland inte ens fått frågor i de ämnen han behärskat bäst, och även tystats ned i medierna när de kommenterat innehållet i debatten.

Nu vet vi alla fall att bland de republikanska kandidaterna är Michele Bachmann tydligast när det gäller illegal invandring, som god tvåa kommer Mitt Romney.

Posted in Övrigt, Utrikes | Taggad: | Leave a Comment »