Sverige idag

Nyhetssida för ansvarsfulla svenskar.

Archive for the ‘Inrikes övrigt’ Category

Nu är det dags att lägga ner Sverige

Posted by sverigeidag på februari 28, 2012

Sverige fyller ingen funktion längre. I alla fall inte för svenskarna. Förutom att de ska tvingas slava tills de dör för att försörja alla människor som kommer hit och tar över landet. Men det stannar inte vid det. Allt som borde bli bättre blir sämre och det är bara en tidsfråga innan landet har tagits från oss helt och hållet.

De galenskaper som politikerna presenterar i form av olika förslag har upphovsmän som uppenbarligen inte bara är totalt inkompetenta, de är så farliga att de är ett direkt hot mot hela den svenska nationens framtid.

Vila i frid Sverige.

Reinfeldt & Co har idag kommit med nya galna förslag. Representanter för Centern, Moderaterna och Folkpartiet skriver idag en artikel där de föreslår att lagarna ändras så att ensamstående kvinnor ska kunna få befruktas på konstgjord väg, så kallad insemination.

Kenneth Johansson (C), Mats Gerdau (M) och Barbro Westerholm (FP) skriver:

”Längtan efter barn är en stark drivkraft. Att bli förälder är för många en av livets största höjdpunkter. Oavsett hur familjen ser ut innebär barn både glädje och prövningar, men framförallt ett stort ansvar. Alla barn förtjänar en bra start i livet med en trygg uppväxt. För oss är det självklart att alla frågor som rör barn ska ta sin utgångspunkt i vad som är bäst för barnet.”

Men de här figurerna och de här partierna har gjort allt för att motarbeta familjen och möjligheten för vanliga svenskar att bilda familj. Bostadsbristen är enorm och istället för att föda egna svenska barn i Sverige importeras människor som ska ersätta svenskarna. Annie Lööf vill att vi genom invandring ska bli 40 miljoner invånare. Alla partier i riksdagen kämpar för att svenskarna ska försvinna så fort som möjligt genom att maximera invandringen.

Partierna har inte vidtagit en enda åtgärd för att stärka familjerna eller för att förbättra möjligheterna för sunda ungdomar att bilda familj. Inte en enda. Däremot har de ställt till med enorma skador genom att sabotera kärnfamiljen. Alliansen med Fredrik Reinfeldt i spetsen som nationens baneman vill tvinga ut ännu fler kvinnor i arbetslivet så att det blivit omöjligt att hinna ta hand om de egna barnen. Kvinnor ska nu tvingas att göra karriär så att staten får in mera pengar till sina anti-nationella projekt. Dessutom är det billigare att importera barn än att vi skaffar egna. Det är så de tänker.

Politikerna skriver:

”Alla föräldrar har ett individuellt och gemensamt ansvar för sina barn. Ett ansvarsfullt föräldraskap bygger på förmågan att ge barnet kärlek, trygghet och omsorg. Detta gäller oavsett om man uppfostrar sina barn tillsammans i ett förhållande eller om man av olika skäl är ensamstående förälder. Det finns många barn i Sverige i dag som lever med ansvarsfulla ensamstående föräldrar som ger dem en trygg och kärleksfull uppväxt. Vi är övertygade om att människors lämplighet som förälder inte avgörs av huruvida man lever i en parrelation eller inte.”

Svenska politiker skiter fullständigt i familjen. Allt de gör innebär att alla värden som är relaterade till familjen slås sönder i småsmulor. Det finns inte den minsta vilja att skapa en politik som helar familjer, stöttar familjer eller ger kärnfamiljen högre status. Istället uppmuntras bögar att adoptera barn och lesbianer att inseminera. Politikerna vill att de sätter barn till världen utan att det finns en biologisk mor och far bakom det oskyldiga barnet. De tvingar barnet att växa upp med homosexuella föräldrar. Kan man förakta barn mer än att tvinga på dem en sådan uppväxt?

Politikerna skriver:

”Vid en sammantagen bedömning anser vi dock att man inte kan göra en juridisk åtskillnad mellan familjer som består av en eller två föräldrar på det sätt som görs i dag. Dagens regelverk riskerar även att uppfattas som ett indirekt ifrågasättande av ensamstående mammors och pappors förmåga att ge sina barn en bra uppväxt. Adoption är tillåtet för ensamstående, och det finns heller inget som hindrar ensamstående från att skaffa barn på andra sätt än genom assisterad befruktning. Därför anser vi att det är inkonsekvent att tillåta assisterad befruktning för par men inte för ensamstående.”

Politikerna säger att de inte ”kan” göra skillnad på en familj som består av en eller två föräldrar. Sanningen är ju att de inte vill. Deras högsta önskan är att familjekonstellationerna ska vara så olika som möjligt för att kärnfamiljerna ska bli så som möjligt. Även adoptioner är idag tillåtet för ensamstående vilket bevisar hur mycket politikerna har tänjt på alla gränser. Och inga svenskar har protesterat mot den här urholkningen av familjen.

Nu tar de ytterligare ett steg i samma riktning och kommer med nya förslag. Moderaterna, Centern och Folkpartiet föreslår att regeringen ska inleda ett lagstiftningsarbete som ger ensamstående rätt till insemination. Det är en galenskap som summerar den idioti som finns i riksdagen.

Den här bloggen har tidigare berört ämnet insemination:

Kraven från ensamstående eller homosexuella par på att få inseminera sig och skaffa barn på konstlad väg är ett uttryck för förfallet i samhället. Det finns många tecken som tyder på att barn som fötts genom insemination inte blir lika friska som barn som kommit till på naturlig väg.

Bieffekterna av insemination är många och fler föds med defekter än andra barn. Om dessa defekter förs vidare in i samhället genom det biologiska arvet så är det i första hand dags att uppmärksamma själva ämnet. Allra bäst vore att totalförbjuda insemination eftersom det är en artificiell teknik för att föda barn.

Faror med insemination:

The Side Effects After Human Artificial Insemination

Artificial insemination, as stated in Comhaire and Mamoud (2003), has been associated with several dangerous side effects such as congenital abnormalities, impaired development and retinoblastoma in the child. Aside from these issues some couples experience emotional problems in dealing with the social stigma tied to non-coital insemination.

Birth Defects

In a study that analyzed rates of birth defects between naturally conceived children and those conceived though artificial means, Hansen et al (2002) found that children conceived through the latter means were at much higher risk. For example, babies conceived through artificial insemination had an 8.6% chance of having a birth defect compared to 4.2% of naturally conceived babies.



Most likely defects

Of the seven types of defects that the researchers showcased in their study, only two reached significance as being more prevalent in artificial insemination births. These were cardiovascular, at 1.3%, and musculoskeletal, at 3.3%. In naturally conceived babies, these were at .6% and 1.1%, respectively.
The researchers submitted that some of the likely causes of the higher rate of defects could be owed to the advanced age of infertile couples, the underlying cause of the infertility and the medications prescribed during the insemination process.
”

Den svenska debatten handlar mest om hur många gånger man ska behöva inseminera eller om modern kan må dåligt och vad som händer under graviditeten. Att debatten hamnar där är väl ett tecken på den självupptagenhet som präglar många av dem som vill inseminera. En del vill ha barn till varje pris och struntar i konsekvenserna för barnen eller för samhället. De är lyckliga om det kommer ut något med två armar, två ben och ett huvud. Sedan spelar det ingen roll vad som händer med det lilla barnet som ska tvingas växa upp med en ensamstående mor, med ett par bögar som föräldrar och okänd eller i alla fall frånvarande biologisk far. Om inte de biologiska problemen blir tydliga efter inseminationen så följer psykologiska problem att brottas med, både för barnet när det växer upp och för de inblandade familjemedlemmarna.

Även om det finns fall med lyckad insemination så är steget från vårt naturliga levnadssätt så långt att alla konstlade befruktningar borde förbjudas. Det finns annars risk för att kommersiella intressen bakom inseminationsindustrin tar ett större grepp om utvecklingen och framtvingar en livsstil där insemination blir ännu vanligare. Man ska inte heller förvänta sig att företagen bakom är särskilt villiga att varna för sina egna produkter.

Inte nog med att politikerna med en eventuell ny lag saboterar för familjen som institution, de saboterar också för uppväxande barn genom att tvinga på dem ett liv utan en biologisk mor och far. Och ingen tycks reagera.

Jo förresten. Svenska Dagbladet reagerar och vill lyfta fram en statsvetare som kritiserar KD för att de är tveksamma till politikernas förslag. Statsvetaren Magnus Hagevi intervjuas och säger till SvD att KD:s riksdagsplats kan vara i fara om de säjer nej till den föreslagna lagändringen. Nu kommer KD kanske ändå att åka ut ur riksdagen, men av andra skäl. Däremot kommer den press som medierna sätter på KD, att de ska tvingas acceptera ett galet förslag, inte göra det bättre för KD eftersom de viker sig för minsta motståndets lag i andra sammanhang. Hela KD är en liberal, feg och anti-nationell rörelse som leds av Bonnierdrängen Göran Hägglund.

Om nu KD säger nej till den inseminationslag som föreslås är det ju bra. Men det betyder inte så mycket om bara KD gör det. Det borde bli en folkresning mot alla farliga förslag som kommer från idioterna i riksdagen.

Om det inte blir det kan vi nog lägga ner Sverige nu. Folket tycks strunta i att landet tas ifrån dem och då återstår bara ett enda beslut för riksdagen: Lägg ner Sverige! Folket kommer säkert att acceptera även det.

SvD, SvD

Relaterat: Hon vill…

Posted in Inrikes övrigt | Taggad: | 8 Comments »

Är namnet Estelle en politisk markering?

Posted by sverigeidag på februari 27, 2012

Det tror författaren Göran Burén som skrivit en artikel om det i Newsmill idag. Han skriver:

Foto: Kungahuset.se

Att döpa den lilla sessan till Estelle är en politisk markering från kungahuset. Det är känt att kungen och drottningen är missnöjda med hur svenska myndigheter har skött fallet Folke Bernadotte. Kungaparet har aldrig besökt Israel. Den israeliska regeringen lovade högtidligt en gång i tiden att fortsätta spaningarna efter mördarna, men ingenting hände, trots att gärningsmännen några årtionden senare framträdde helt öppet och erkände vad de gjort. Och svenska regeringar har efter 1950, när fallet begravdes, aldrig frågat hur det gick med efterspaningarna.
Läs hela texten här.

Posted in Inrikes övrigt | Leave a Comment »

Vad är svensk kultur och är den värd att bevara?

Posted by sverigeidag på februari 26, 2012

På Avpixlat publicerades idag ett fantstisk bra inlägg av Robert Stenkvist, en av SD:s talangfulla medlemmar.

Värmen i kupén var olidlig, tre vuxna personer i en liten sovkupé producerar alltför mycket värme sommartid. Jag stod följaktligen inte ut i hettan utan klädde snabbt på mig i mörkret och rafsade ihop min lätta packning, därefter ställde jag mig i korridoren. För att svalka mig drog jag ner SJ:s klassiska fönster och lät fartvinden blåsa bort all överskottsvärme som jag under natten samlat på mig.

När jag tittade ut hade det första bleka gryningsljuset gjort det förbirusande landskapet knappt skönjbart. I det knappa morgonljuset såg jag det så typiska svenska skoglandskapet, mörka ruvande barrskogar som format vårt något depressiva nordiska kynne. Ensligt belägna gårdar låg insprängda i det dominerande skogslandskapet, några hus var välskötta i enlighet med svenskt ordningssinne, andra var märka av ålder och förstrött underhåll. Här och där bröts skogslandskapet upp av ängar där nyvakna kor låg i klungor runt spridda träd. Ljuset var mycket dåligt men det såg ut som om korna redan börjat idissla innan de ens rest sig upp och börjat beta. Morgondiset låg i tydligt urskiljbara sjok över ängarna och gav hela landskapet ett trolskt utseende. Att våra förfäder trodde på tomtar och troll var inte svårt att förstå denna tidiga morgon. Hade jag inte varit en produkt av den förnuftiga svenska skolan skulle även jag hemfallit åt tron på trolldom.

Understundom rusade tåget förbi en by med sin typiska huvudgata och omgivande lika typiska villor i tegel eller trä. Utan tvivel skulle man denna morgon kunna peka ut dessa byar som typiskt svenska utan minsta tvekan. Det är något med atmosfären, arkitekturen och stämningen som inte lämnar någon tvekan alls. Exakt vad det är som gör dessa byar så typiskt svenska är mycket svårt att sätta fingret på. Kanske är det säkraste tecknet på dessa byars nationalitet de närmast surrealistiska trädkojorna i utkanten på byarna. Svenska barn i hela landet bygger sina mer eller mindre kaotiska trädkojor där de kan hitta några lämpliga träd och på lagom avstånd från mamma och pappa. En riktig trädkoja skall byggas med stulet material, hemlig för vuxenvärden. När jag stod där i SJ:s tågvagn filosoferade jag om dagens barn fortfarande vet hur man bygger en riktig trädkoja. Jag filosoferade också över hur man förklarar för en inbiten mångkulturalist att trädkojor är något typiskt svenskt, ja kanske det svenskaste som finns. Jag bryr mig härvidlag inte om vad som eventuellt byggs annorstädes i form av kojor.

Vi susade inte bara förbi byar, utan även mindre städer förgyllde denna tidiga morgonbetraktelse. Små förmodligen något bigotta städer med sin typiska lilla stadskärna, omgiven av några lamellhus enbart ditkastade för att påminna om miljonprogrammets dagar. Längre ut från städernas centrum kommer som på beställningen radhusen och villorna där småstadens banktjänstemän och kommunpolitiker bor. Jo vi ser alla dessa figurer framför oss och vi har genast bilden av dessa människor klar för oss. Lika klart ser vi bilden av småstadens lokala fyllo och original. Lite senare på förmiddagen vet vi att vi kan hitta dessa figurer på en parkbänk i parken utanför det lilla kommunalhuset halsandes en folköl. Så välbekant, så typiskt, ja så typiskt svenskt!

Läs resten av texten här.

Posted in Inrikes övrigt | Leave a Comment »

English Defence League demonstrerade mot våldet som drabbat så många vita britter

Posted by sverigeidag på februari 25, 2012

Idag demonstrerade både English Defence League och British National Party mot våldet som drabbar vita britter. Här är några scener från Hyde i Manchester där Daniel Stringer nyligen misshandlades svårt.

Posted in Övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Skillnader och likheter mellan EDL och BNP

Posted by sverigeidag på februari 23, 2012

A number of people have asked why we have recently made a point of co-operating with English Defence League members when contact with that organisation was previously discouraged. Nick Griffin MEP explains the position.

Not long after it first emerged, the English Defence League was proscribed by the British National Party. While we had sympathy with a large part of the EDL´s message, several things concerned us greatly.

First, we felt it all too possible that the media would exploit the EDL´s boisterous activities in order to smear us by association.

Second, looking at the way in which the police were permitting activities which would previously have been stamped on from the start, we concluded that it could well be being used by the State to create a ´honeytrap´ for sincere but unwary patriots.

Third, we recognised the behind the scenes links between sections of the EDL´s national leadership and a neo-con/extreme Zionist clique in Canada and the USA.

The EDL’s very effective internet presence, sophisticated personalised clothing operation and the supply of coaches that were critical to getting it off the ground, were all financed not out of the pockets of its overwhelmingly working class grass-roots, but by a tight-knit group of wealthy businessmen. Such people don’t ‘invest’ in something like the English Defence League by accident.

As this statement is prepared, the National Chairman of the EDL’s ‘political wing’ is on a speaking tour of North America. On Monday, for example, he addressed the Canadian Zionist Congress at their headquarters in Toronto.

While we recognise the right of all peoples to a homeland, and the various advantages of the Jewish people being secure in their own, we were very concerned at what appeared to be efforts to use the EDL to manipulate popular opinion in Britain in favour of our country´s involvement in neo-con foreign adventures that are nothing to do us and not in our national interest.

We have Jewish members, probably more than the EDL, but we don’t make a song and dance of it. A minority of our non-Jewish members are pro-Zionist, many are firmly anti-Zionist. The majority takes the Nationalist position that what happens in the Middle East is none of our business. We are against anyone trying to involve Britain and to waste blood or treasure on behalf of either side.

Israeli flags have no more place on street demonstrations in Britain than Palestinian ones. That kind of thing only helps to further radicalise young Muslims and to add to their hostility to all things British.

All the above factors played a role in our early decision to proscribe the English Defence League and its offshoots. In recent months, however, we have reassessed the situation in the light of subsequent developments.

On the first point, after several major media ´plugs´ for, and several major smears against, the EDL, the fact is that it has carved out a loose mass following among a whole new generation of young working and middle class Brits. Scores of thousands, if not hundreds of thousands, of them have developed a basic political and ethnic awareness thanks to the existence and activities of the EDL and its Scottish and Welsh sub-sections.

Whatever the ultimate aims of those behind it, when the history of the indigenous fight back in these islands comes to be written, the organisation will be recorded as having played a significant role.

With the EDL nationally now riven by factionalism and dissent, however, there is a serious risk that this following, influence and energy will go to waste. If the EDL recovers its cohesion, all well and good, we´ll be pleased to see that good work continuing. But if it doesn´t, we cannot afford to turn our backs on this reservoir of new awareness among the young generation.

On the second point – the obvious interest of sections of the State in the operation –  our analysis is now widely recognised among the EDL´s intelligent and increasingly sophisticated ´middle management` as having been well-founded – which automatically reduces the danger. Quite simply, a honeytrap is only any use if potential targets don´t see the danger.

Further, the police launched an outrageous mass arrest of EDL members at the Cenotaph on Remembrance Day, as a blatantly obvious way of placating the Muslim community following the ban on Muslims Against Crusades. This event showed clearly why the State had allowed the EDL to take off: They wanted a plausible opportunity to say to Muslims ”look at this, we´re not just picking on Muslim extremists, we´ve roughed up that nasty English Defence League as well.”

We came out very firmly against that totally uncalled for police attack on the EDL at the Cenotaph, but at least the incident made it totally clear what the Powers That Be were thinking about when they first let the EDL run. Once something is understood in this way, initial fears about who is playing what game and why quickly dissipate.

On the third point – the EDL leadership’s links with and promotion by Zionists – the issue is still there. Indeed, the recent link-up between the official EDL, the well-connected and pro-Zionist businessman Paul Weston and a clique of ex-BNP back-stabbers led by the man who took our website down just before the last General Election, all makes us even more wary of the motivation of some of those involved at the top.

Equally, however, there has clearly been a massive shift within the English Defence League´s regional and local organisation, and rank-and-file, to an understanding of, and opposition to, the danger of being used as pawns in a neo-con game.

The problem is not the English Defence League, still less its huge pool of loosely affiliated support, but a handful of people at the top and behind the scenes. Most important of all, those people no longer command the respect or support of many of those nominally beneath them. So here too, there is a serious risk that, if the EDL continues to fragment, its remarkable achievement as a social networking/mobile phone/grass-roots word of mouth organisation could simply break up and vanish.

This would be a tragedy, because the threat of Islamisation that made the EDL both timely and necessary is still there. Islam-based evils, such as paedophile grooming and racist attacks on young indigenous lads on the edges of their growing ghettoes, are increasing. Betrayal of our people, civilisation, Christian heritage and democratic freedoms, by a cowardly dhimmified elite, continues. These things have to be resisted by more than just fighting elections.

On top of all that, the pressure on the EDL´s leadership by its rank and file has over the last few months (particularly during the August riots) forced them to adopt a position that has significantly advanced from their early civic nationalism.

Taken as a whole, and whatever the organisation says, it is now in spirit essentially the ethno-nationalist creation that its name always implied. Of course, that doesn´t mean that it´s hostile to integrated Sikhs or West Indians, but nor are we.

Yes, it has a few gay members Big deal, so has the British National Party. The EDL leadership have played the PC card by flaunting this fact with ridiculous talk of a ´Gay Division´. We prefer to leave it in the closet, because private sexuality that someone was born with is something that is not the business of either a political party or the State. Whichever one prefers, it is obviously a million miles from the Islamist desire to persecute homosexuals and throw them off tall buildings or stone them to death.

To sum up: Despite major differences between us and them at both organisational and ideological levels, the British National Party – and the Cause as a whole – has more to gain than lose by giving its members a free hand in approaching and working with sensible members of the English Defence League.

Most of all, the Islamist presence that threatens the very survival of our civilisation and the freedom of our people provides us with an example from which all of us must learn: Whatever their many differences of opinion and rivalries, when the chips are down, the Muslims always unite and make common cause against the Unbelievers.

While ‘Tommy Robinson’ tries to curry favour with the editors of the Zionist-backed gutter press by declaring the British National Party to be ‘unwelcome’, ‘racist’, etc, etc, Muslim organisations, aiming to take power in Britain, stand shoulder to shoulder and make common cause against a divided opposition.

This needs to stop – and fast! The brave young men standing in defence of their community against grooming and anti-English violence in Heywood this weekend are showing that our people can and will rise up against the evils wrought by the political elite and the Islamist predator they have let loose in our land.

They need and deserve a powerful and united nationalist movement to stand with them. We believe that our move to make it easier for grass-roots nationalists to work together will be an important step to bringing that powerful and united movement one step closer.

Artikeln finns att läsa här.

Posted in Övrigt, Utrikes | Taggad: , | 3 Comments »

Julia Caesar: Vad driver Fredrik Reinfeldt?

Posted by sverigeidag på februari 22, 2012

Under statsminister Fredrik Reinfeldts (m) kala hjässa rör sig tankar. När dessa tankar når offentligheten drabbas åtminstone jag av stora betänkligheter och stark oro. Vad är det som driver Fredrik Reinfeldt? Ansvar för Sverige? Det tror han möjligen själv, men det är inte resultatet av ansvar vi ser i ut- eller ska vi säga avvecklingen av Sverige. I en intervju med Karl-Johan Karlsson i Expressen (går även att se på video) uttalar sig Fredrik Reinfeldt om ungdomsarbetslösheten och invandringspolitiken på ett sätt som borde ge moderata kärnväljare skrämselhicka, och övriga svenskar med för den delen.

Sverige har högre ungdomsarbetslöshet än genomsnittet i EU. I december 2011 var den 20,8 procent och närmar sig därmed nivåerna i Spanien och Grekland. Varför? Fredrik Reinfeldt svarar:

”En väldigt viktig grund för detta är att en stor andel av varje årskull lämnar gymnasiet med ofullständiga betyg eller otillräckliga kunskaper. ”

Och varför gör de det? Det frågar inte Expressens reporter. Det behöver han heller inte göra. Alla vet att de svenska skolresultaten är katastrofala och att det inte nödvändigtvis är skolans fel. En växande andel elever lämnar grundskolan som funktionella analfabeter. Elever från analfabetiska miljöer i tredje världen förväntas ta ett civilisationssprång på flera hundra år när de kommer till Sverige – samtidigt som det gamla hemlandets språk talas i hemmen. Det går inte ihop. Om man inte ens klarar grundskolan med godkända betyg går man en säker framtid som livstidsförsörjd av bidrag till mötes.

Sverige importerar massarbetslöshet från tredje världen

Sverige bedriver import av massarbetslöshet från tredje världen. Enligt SCB:s senaste siffror är arbetslösheten bland utrikes födda är 15,6 procent, jämfört med 5,4 procent bland inrikes födda. Då ska man ha klart för sig att som ”sysselsatt” räknas alla som har någon form av sysselsättning mer än en timme i veckan. Sedan alliansregeringen med sin ”arbetslinje” kom till makten 2006 har arbetslösheten bland utrikes födda ökat med 4 procent. Och alliansregeringen är fast besluten att fortsätta importera arbetslöshet och köra välfärdssystemen i botten. Fredrik Reinfeldt uttrycker det så här:

”Låt oss vara tydliga med att ett land som tar emot väldigt många asylsökande och där de två länder som det kommer flest ifrån just nu är Somalia och Afghanistan, människor ofta med liten eller ingen utbildning, gör att vi med vår öppenhet, vårt sätt att ta ansvar för utsatta människor i världen, samtidigt också skapar en väldig prövning för att få in dem på arbetsmarknaden.”

Sedan kommer det:

”Jag har gjort det vägvalet efter valresultatet 2010 att Sverige ska hedra internationella konventioner och fortsätta stå öppet för människor som flyr förtryck och har valt bort dem som ropar på stängda gränser. Dels för att jag tycker vi ska bidra till en bättre värld, dels för att jag tror att det är det långsiktigt riktiga svaret på att Sveriges befolkning kan växa, att vi kan få fler i arbete. Men, när jag har sagt det, så ska man veta att vi har stora grupper som kommer som asylsökande till Sverige och som gör att kön förblir lång för att komma in på arbetsmarknaden. Det kommer någonstans mellan 25 000-30 000 nya varje år och det tar 7-10 år, i bland mer, innan man kommer in på arbetsmarknaden.”

”Vi ska bidra till en bättre värld”

Här erkänner Fredrik Reinfeldt flagranta misslyckanden för sin politik. Han som gick till val 2006 på en ”arbetslinje” talar om importen av låg- eller outbildade som något ofrånkomligt, nästan en naturlag – inte som en följd av frivilligt fattade politiska beslut. Han gör intressanta ordval. Han säger ”Jag har gjort vägvalet” – inte ”vi”. Han talar om att ”Sverige ska hedra internationella konventioner”. Det är ett av hans favorittrick för att vilseleda allmänheten. Andelen flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention utgör nämligen bara 2,4 procent av alla som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige sedan 1980. Men det är dessa ynka procent som Fredrik Reinfeldt lyfter fram i alla sammanhang. De övriga 97,6 procenten vill han förståeligt nog inte tala om.

Han talar om att ”vi ska bidra till en bättre värld”. För vilka? Uppenbarligen inte för svenska folket som har gett honom hans mandat. Gång på gång visar Sveriges statsminister med en oerhörd arrogans att all världens lycksökare, krigsförbrytare, terrorister, mördare och våldtäktsmän är oändligt mycket viktigare objekt för hans omsorg än hans egen befolkning. Är det självklart att lilla Sverige med 9,5 miljoner invånare ska agera världssamvete för dem som saknar förmåga att sköta sina egna länder? Som Somalia och Afghanistan. Det är därifrån de stora skarorna kommer till Sverige. En förskräckande andel är analfabeter, och om de har någon skolgång över huvud taget är den inte kompatibel med vad arbetsmarknaden efterfrågar.

Han tänker fortsätta på den inslagna vägen

De som eventuellt har hoppats på att så tunga fakta skulle få Fredrik Reinfeldt att överväga massinvandringspolitiken kan låta hoppet fara. Han säger i klartext att han tänker fortsätta på den inslagna vägen:

”Trots det tycker jag att Sverige ska förbli öppet, för att det i grunden bygger ett starkare Sverige och en bättre värld, men att tro att det inte leder till prövningar på arbetsmarknaden, att det tar flera år innan den killen (med två års skolgång) kommer in i arbetslivet, ja, det tror jag vi får ställa in oss på. Skälet till att det här problemet består är att det fortsätter komma asylsökande varje år. Det är en orolig värld. Med mindre än att världen blir bättre så kommer detta att fortsätta att ske.”

Med andra ord: svenska folk, gapa och svälj! Ni ska arbeta tills ni fyller 75 eller allra helst faller döda ner på 65-årsdagen. Någonstans måste ju pengarna komma ifrån för att försörja alla dessa som aldrig kommer in på arbetsmarknaden.

Arbeta till 75 för att försörja invandrarna

Det är intressant att Fredrik Reinfeldt glömmer en viktig variabel när han ska förklara varför svenska folket ska ”ha möjlighet” att arbeta till 75-årsdagen. Morten Uhrskov Jensen skriver i danska Jyllands-Posten det ingen svensk journalist vågar knysta om:

”Det svenska pensionssystemet brakar inte ihop på grund av stigande levnadsålder, utan på grund av invandringen från tredje världen. Det visar siffrorna. Naturligtvis känner den svenske statsministern till dessa siffror. Varför säger han dem inte högt och berättar för svenskarna att de måste arbeta tills de segnar ner för att en enorm och hastigt växande grupp människor med rötter i tredje världen måste försörjas av Sveriges ursprungsbefolkning – varför säger inte Fredrik Reinfeldt som det är?”

Han styr inifrån ett politiskt experimentlaboratorium

Ja varför? Fredrik Reinfeldt framstår alltmer som besatt av sin egen tankevärld. Han iscensätter en situation där han för sin politik som i ett slutet rum, ett politiskt laboratorium där vacuum råder och det bara finns väggar, golv och tak, inga fönster och dörrar. Därinne sitter han och bedriver ett socialt högriskexperiment med Sverige och Sveriges befolkning. Han är fångad i sin egen besatthet och destruktivitet och har inga tankar på att den politik han experimenterar med får konsekvenser för nio och en halv miljon människor utanför laboratoriets väggar. När de som är föremål för hans experiment reagerar och protesterar slås han av häpnad. Men inte för en sekund besinnar han sig och reflekterar över vad han håller på med. Ingen glimt av insikt snuddar vid hans höga panna. Han kommer att hålla på tills han blir handgripligen bortlyft och avsatt.

Den ömma punkten är farfars farfar

Två tydligt urskiljbara faktorer styr honom. Den ena är hans ursprung. Den ömma punkten är farfars farfar, den svarte loppcirkusdirektören John Hood som hade ”en romans” med ett lettiskt hembiträde. Produkten blev Fredrik Reinfeldts farfarsfar. Det kallar han typiskt svenskt. Och uppenbarligen är den aldrig utredda identitetsproblematiken som den svarte farfars farfar gett upphov till ett av motiven till Sveriges extrema invandringspolitik, kanske det största. Det är svenska folket som får betala priset för loppcirkusdirektörens eskapader.

Läs resten av texten här!

Posted in Övrigt | Taggad: | 1 Comment »

Julia Caesar: Bitterfittans klagan

Posted by sverigeidag på februari 19, 2012

Författaren Maria Sveland  har brakat in i en politisk depression. Hon berättar det själv i en artikel i Dagens Nyheter.  Symtomen är alarmerande: ett ordlöst fladder i bröstkorgen, hjärtat bultar förtvivlat, hon har värk i magen och lider av sömnlöshet. Tillståndet förefaller ha utlösts av ett senkommet och chockartat möte med verkligheten utanför Södermalm i Stockholm. Hennes symtom har vid det här laget blivit en riksangelägenhet. Maria Sveland är feminist och hittills mest känd som författare till bestsellern ”Bitterfittan”, som handlar om vilket helvete det är att leva tillsammans med man och barn, och därefter den lyckliga skilsmässoboken ”Happy happy”.

Hennes artikel är viktig, men kanske på ett annat sätt än hon har tänkt sig. Den är lika viktig som Bengt Ohlssons uppgörelse  med kulturvänstern för några veckor sedan som jag skrev om i krönikan ”Isbrytarna”. Men där Ohlsson genomtänkt och välformulerat tar avstånd från de röda fanor som med automatik kännetecknar de flesta kulturyttringar skildrar Sveland ett yrvaket uppvaknande i en värld där till hennes förskräckelse ”gränserna har förskjutits och kartan ritats om” medan hon sannolikt har varit fullt upptagen med att vara Bitterfitta.

Hennes symtom gör mig happy. De är välkomna tecken på att den mentala Berlinmuren har börjat rämna och luften kan bli lättare att andas. För Maria Svelands vidkommande är sömnlöshet och hjärtklappning ett lågt pris att betala för det elände som hon och hennes meningsfränder inom vänstern och dårfeminismen har ställt till med under de årtionden då de har härjat fritt på medias och andra arenors utrullade röda mattor. Hon är en av symtombärarna för hela den urspårade totalitära ideologi som nu genomlider sitt ofrånkomliga terminalstadium. Slaget är förlorat för vänstern, för radikalfeministerna och genusextremisterna. För första gången på nästan ett halvt sekel håller verkligheten på att hinna ifatt de här vansinnesyttringarna. Förlorarna konfronteras med vad de aldrig trodde kunde hända; de ser sin världsbild rämna och sina värmehärdar vid åsiktsdiktaturens köttgrytor hotade. Chocken är total.

Detta är bara preludiet till alla Bitterfittors klagan

Vi kommer att få se mer hjärtklappning, mer fladder i bröstkorgen och värk i magen. Maria Svelands artikel är bara preludiet till den klagan som landets församlade Bitterfittor av båda könen kommer att ge ifrån sig när de, en efter en, trillar ner från sina självvalda martyrpositioner. Det kommer inte att låta vackert, det gör det sällan när illusioner spricker och invanda privilegier blir till grus.

Jag ska berätta varför Maria Svelands våndor gör mig happy: De är symtom på att vänstern och tokfeminismen håller på att förlora det monopolistiska tolkningsföreträde som de i långliga tider har sett som självklart. Svelands bröstkorgsfladder signalerar att ett kvävande järngrepp om opinionsbildningen i Sverige äntligen håller på att släppa. Jösses flickor och pojkar, befrielsen är nära!

Jag förstår att omställningen kan kännas svår för härskarna över de rätta orden och de rätta åsikterna. Visst gör det ont när knoppar brister och man mister något man trodde sig ha ett evigt monopol på. I den akuta fasen kan det behövas smärtstillande medel, jag skulle också rekommendera något antidepressivt under en övergångsperiod och något verksamt mot sömnlösheten.

Borlänge ligger långt från Åsögatan

Chockad ser Maria Sveland ett tv-reportage där Bert Sundström återvänder till sin – och även min – gamla hemstad Borlänge. Han beskriver hur invandringen från tredje världen har förändrat staden.

97 procent av invandrarna kommer från Somalia, och mer än hälften är analfabeter. ”Vad nu det har med saken att göra” kommenterar Sveland. I hennes ägandes tv, i hennes rum, i hennes hem har Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson den gränslösa fräckheten att stå och diskutera invandringspolitik med centerns partiledare Annie Lööf. Rubriken för debatten är ”Har invandringen gått för långt? En rubrik som är som skapad av och för Sverigedemokraterna” skriver Maria Sveland.

Sådant ska man inte få diskutera. Inte i Maria Svelands tv, inte i hennes hem, inte över huvud taget. Borlänge ligger långt från Söder i Stockholm, och några somaliska analfabeter på Åsögatan har hon för sin del inte sett till. Skakad tar hon del av helt okända fakta som tv-apparaten förmedlar rakt in i hennes rum:

”Plötsligt är det en sanning att somalier är en svårintegrerad grupp utan att Åkesson avkrävs någon mer specifik förklaring eller exempel för detta påstående.”

Tokhögern dyker upp där man minst anar det

Men det ska bli värre. Maria Sveland ser högerkrafter vartän hon ser. Det som ”förr betraktades som tokhöger med drag under galoscherna slinker allt oftare in och sipprar ner i hennes liv och tv-apparat. Dyker upp där man minst anar det.” Det är när hon läser Magnus Lintons bok ”De hatade”  som ljuset tänds, polletten trillar ner och hon plötsligt ser sambanden. Hur det går raka linjer från massakern på Utöya den 22 juli 2011 via ungerska Jobbik och holländske Geert Wilders till Sverigedemokraterna och ”hatet mot mångfalden och antifeminismen som blomstrar i medierna bland reaktionära ledarskribenter, högerkonservativa och liberala tankesmedjor som Timbro och Axess, bloggar och nätdebattörer. ”

Hon undrar ”hur samhället blev så skevt att Borlänges ”problem” (lägg märke till citationstecknen kring ”problem”!) med invandringen får ta plats i Aktuellt medan tystnaden om denna enorma politiska och kulturella förändring, som sker mitt framför våra ögon, förblir i medieskuggan? ”

Det obegripliga hatet mot SCUM-manifestet

Hon kallar jämställdhetsbloggarna Pelle Billing och Pär Ström för ”extremister” och ”antifeminister” och upprörs över att de bjuds in till tv-soffor och debatter. Hon upprörs över ”hatet mot Turteaterns uppsättning av SCUM-manifestet” (SCUM = Society for Cutting Up Men), en text av Valerie Solanas (känd för att ha försökt mörda Andy Warhol) som propagerar för kvinnlig frigörelse genom masslakt på män och att fortplantningen sker på artificiell väg. Att det budskapet inte hälsas med jubel är ju fullkomligt obegripligt.

Hon noterar med avsmak hur ”medier och litteraturkritiker tokhyllat en skäggig norrman och hans litterära mastodontverk som av en händelse heter just ”Min kamp”. Den skäggige norrmannen heter Karl Ove Knausgård, och media har mycket riktigt hyllat hans böcker i sex delar om sitt liv. Det går inte för sig i Maria Svelands värld. Till råga på allt använder Knausgård också f-ordet, men inte på det sätt hon vill. Han ska med alla medel misstänkliggöras med vulgärvänsterns patentmedel efter den 22 juli 2011 – han ska knytas ihop med Anders Behring Breivik. Båda är ju norrmän!

”De åsikter som Knausgård vädrar i sina böcker är precis de slags åsikter som blivit alltmer legitima i takt med att gränserna förskjutits åt höger. Han skriver om ”fittlandet Sverige” som är så politiskt korrekt att man inte ens får säga ordet neger längre. Han beskriver sin ångest över sin förlorade manlighet just för att han tvingas byta blöjor och vara pappaledig och gå på babyrytmik. Den slags feminisering av västerländska män som även Breivik är så djupt oroad över i sitt manifest.”

Samla ett litet gäng likasinnade och sjung ”We shall overcome”

Kommen så långt drabbas jag av ett ordlöst fladder i bröstkorgen. Inför sådan kompakt upprördhet är alla medel tillåtna. Jag råder Maria Sveland att skramla ihop ett litet gäng likasinnade på Mariatorget för att gemensamt sjunga ”We shall overcome”, varvat med feministiska kampsånger från 1970-talet och lämpliga doser bensodiazepiner och rödvin för en extra skjuts.

Det är klart att det känns svårt att se hur ”de höger­radikala spyr ut sitt hat”, om man nu har bestämt sig för att det är det man ser. Kort sagt, Maria Sveland ser hat och extremism överallt, utom hos sig själv. Hon är upprörd över allt som hon ogillar, och det som gör henne upprörd får inte finnas, eller i varje fall inte uttryckas. Medias censurkranar är uppenbarligen alldeles för dåligt åtskruvade. Här har gränserna för vad som får sägas offentligt stadigt förskjutits mot höger, men hon har inte märkt något. Förrän nu. Hon förebrår sig själv:

”Jag klandrar och frågar mig igen och åter igen: ”Varför har jag inte insett och förstått detta tidigare?”

Hon dräneras på energi i familjefängelset

Ja varför? Hon har ingenting sett, ingenting märkt av den omvälvning som pågår i Sverige. Var har Maria Sveland hållit hus de senaste tio åren? Har hon varit fullt upptagen med att vara Bitterfitta och massakrera kärnfamiljen som levnadsform i radioprogram om ”Heliga familjen”? Ur boken ”Bitterfittans” presentation:

”Sara är 30 år och redan bitter. En riktig bitterfitta faktiskt. Så en dag i januari när allt blir outhärdligt lämnar hon man och barn för en veckas tankepaus på tönt-Teneriffa. Det var ju inte så här det skulle bli. Hon drömde ju bara om kärleken som alla andra. Sara känner sig lurad och bitter när hon tänker på alla kvinnor hon känner som liksom hon dräneras på energi i familjefängelset. Är det ett ofrånkomligt arv i rakt nedstigande led – från hennes rastlösa mammas diskande eksemhänder till hennes eget nervösa duktighetskomplex?”

Vad vet Maria Sveland om invandringspolitik?

Jag undrar vad Maria Sveland vet om invandringspolitik, mer än att det är något som hon inte tycker att man får prata om? Hur kommer det sig att hon inte känner till att somalier är en svårintegrerad grupp i alla länder som de utvandrar till? Att de har den lägsta förvärvsfrekvensen och självförsörjningsgraden av alla och att analfabetism har en hel del med saken att göra? Att hälften av männen tuggar kat och att skenskilsmässor är satta i system av just somalier för att få mer bidrag? Att kokettera med okunnighet är inte längre gångbart, inte ens för vänstern.

Läs resten av texten här!

Posted in Inrikes övrigt | Taggad: | 1 Comment »

Mer dynga från Bonnier

Posted by sverigeidag på februari 17, 2012

Hur mycket dynga Bonnier sprider kan inte mätas i vikt. Men tidningen Dagens Nyheter som är Bonniers främsta propagandablad, genom att tidningen når ut till så många och att så många tror att den innehåller något läsvärt, är den tyngst belastade dyngspridaren. Ingen tidning påverkar samhället så negativt så mycket som DN gör.

Idag får Fredrik Strage skriva en recension av den Bonnierfinansierade skitfilmen ”Sean Banan – inuti Seanafrika”, en film som är så dålig att vilken påtänd knarkare som helst hade åstadkommit något bättre.

Eftersom Strage skrev recensionen i DN, på uppdrag av sin chef, som ingår i samma koncern som SF så var kritiken rätt försiktig. Strage:

I Moçambique hittar filmarna åtminstone en del udda miljöer, som en soptipp och en betongruin fylld av medicinmän. Mot slutet dyker Dr Alban upp, omgiven av rök, gogodansare och en macheteviftande dvärg, likt en eurodiscoversion av general Kurtz i ”Apocalypse now”.

Varför gör man ens en film så är så bottenlöst dålig? Det är lätt att fundera över om det finns något syfte och vilka målgrupperna är. Det yttersta syftet är, precis med allt annat Bonnier producerar att 1) tjäna pengar 2) att sprida propaganda för mångkultur och annat som upplöser och förstör samhället.

De som kommer att se filmen är förmodligen tonåringar, de flesta kanske från förorterna. De är ju redan vana vid många av de galenskaper som serveras i filmen och kommer att reagera precis som det förväntas av dem. Bananmänniskorna kommer att fastna på deras näthinnor och ses som en naturlig del, inte bara av den värld de hör hemma, utan också av den förort och det land som förortens barn växer upp i. Bananmänniskorna ska bli de nya idolerna som barn och ungdomar ser upp till.

Bonniertidningen Expressen ger bonnierfilmen tre getingar. Någon som blir förvånad?

Posted in Inrikes övrigt | Taggad: | 1 Comment »

Judisk tidning propagerar för könsneutralitet

Posted by sverigeidag på februari 17, 2012

Den judiska tidningen Dagens Nyheter som varje dag arbetar för att öka invandringen och för att fler vita ska blanda upp sig med främmade raser har också annat på sin agenda.

Tidningen lyfter ständigt fram människor som är extremt svenskfientliga, traditionsfientliga och familjefientliga. De framställer människor som har en skruv lös som om de vore normala. Bonnierpressen älskar att försöka popularisera människor eller idéer som skadar Sverige.

Det sällsynt extrema genusvansinnet som upprätthålls och sprids av ett mycket litet antal galningar, som inte bara saknar egen identitet utan vill tvinga andra att göra avkall på sin identitet, framställs av DN som föredömligt.

Som av en händelse bedriver judiska media i andra länder samma agenda när det gäller att upplösa viktiga nationella värden.

I dagens tidning får tvåbarnspappan Linus framträda och berätta om hur han uppfostrar sina barn. DN berättar att Linus och hans sambo ”fostrar” sina barn ”könsneutralt”. Det gäller allt från kläder till hur samtalen med dem förs. Istället för att behandla barnen på ett normalt sätt så styr föräldrarna till de stackars barnen hela deras uppfostran. Barnen får inte ens veta vilket kön de tillhör.

DN berättar att familjen nyligen bytte förskola för att slippa ”gammaldags könsrollstänk”. Att behandla barn som de är kallas ”gammaldags” och DN vill ge intryck av att en könsneutral uppväxt är det moderna och progressiva.

Linus och hans fru tyckte inte om att killarna kallades för killar och att tjejerna kallades för tjejer på den ”gammalmodiga” förskolan. I den nya förskolan går det inte att säga vilket kön barnen tillhör och det tycker Linus är bra.

I den könsneutrala skolan har barnen också könsneutrala kläder och det kan vara färgglada byxor eller klänningar lite hur som helst eftersom kläderna på skolan inte är kopplade till könet. Så om pojkarna har kjolar är det bara bra och fördomsfritt. I Linus familj säger man aldrig hon eller han om barnen och kallar dem bara vid sina namn, ”Sasha” eller ”Nikki”. Linus säger till DN att han börjat använde det könsneutrala begreppet ”hen”, något som lanserats av ett fåtal extremister, men som DN nu vill få fler att använda.

För att skynda på genussjukan arrangerade DN också en chat där ”genusforskaren” Janne Bromseth fick svara på frågor. För säkerhets skull tog alla kritiska frågor bort av moderatorn och ”Janne” fick således endast frågor av oförarglig natur att svara på. Ett exempel var läsare ”Joakim” som frågade om begreppen ”hen”. Bromseth menade att begreppet skulle införas för att hjälpa transpersoner och för att de bryter upp han/hon-dikotomin. En ”Tassan” frågade hur Bromseth anser att politikerna bör göra för att inplementera genusperspektivet i samhället. Här är Bromseths svar:

Jag tror att det är viktigt att genusperspektivet framöver i anti-diskrimineringsarbeten måste ses som integrerad med även andra maktdimensioner eftersom det finns stora olikheter mellan mäns och kvinnors livsvillkor beroende på klass, ras/etnicitet, funktionalitet och sexualitet. Jämställdhetspolitik kan t ex ha en tendens till att handla om vita, svenska, medelklass heterosexuella par med barn, om livspyssel och jämställdhetsbonus som lösning. Att implementera ett brett genusperspektiv handlar i stor grad om strukturella villkor som jag ser det, att alla ska ha lik tilgång till väldfärdstjenster av hög kvalité, från skola till sjukhem, med god kompetans kring normmedveten pedagogik och icke-diskriminerande/stereotypiserande bemötanden. Så ser det inte ut i dag, där t ex den marknadsliberala skolpolitiken har fört till större segregering.

Den judiska tidningen DN och deras judiska systertidningar i världen driver nu samma agenda och det är därför frågan kommer upp bordet samtidigt i så många länder. Att frågan lyfts fram så mycket i Sverige beror på att Bonnier äger nästan alla inflytelserika medier och att det är där genuspropagandan har sitt epicentrum.

Den här bloggen har noterat att många kritiker till ”genusforskarnas” framfart riktar kritiken mot forskarna själva. Men de är den judiska Bonnierkoncernen som draperar sina medier med genuspropaganda och sätter dessa så kallade forskare på piedestal. Hade inte Bonnier lyft fram dem hade ingen känt till deras existens. De hade då suttit i sina små sällskap och formulerat sina privata hatkampanjer mot heterosamhällets normer. Ingen hade brytt sig. Även om Bromseth eller DN inte får med sig hela utbildningsväsendet på hen-tåget så riskerar vansinnet att sprida sig.

DN älskar att sprida dynga omkring sig.

Posted in Inrikes övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Mångfald, mångkultur och försvar

Posted by sverigeidag på februari 13, 2012

Den här videon lades upp på YouTube för några dagar sedan. Gissningsvis var det en stolt förälder som lade upp den för att visa hur en son eller dotter medverkade i en mångkulturell fest i sin skola.

En helt vanlig skolklass i en helt vanlig skola någonstans i USA. Den oerhört snabba demografiska förändringen går nu snabbare än någonsin och inte heller i USA förekommer några verkliga debatter om förändringen, även om debattklimatet är betydligt friare än i Sverige, men ändå inte särskilt öppen.

Just nu bor ungefär 313 miljoner människor i USA, vilket gör landet till det tredje största i världen när det gäller antalet invånare. Trots ett lågt genomsnittligt födelsetal på 2,01, alltså under reproduktionsnivå, och ett ännu lägre tal för de vita, så ökar befolkningen i USA. Liksom i Västeuropa är det invandringen som svarar för befolkningsökningen och i samtliga västländer är det nästan omöjligt att på nationell nivå föra debatter om den demografiska utvecklingen, såvida man inte enbart talar om ”den åldrande befolkningen” och undviker alla invandringsrelaterade frågor.

På hundra år har befolkningen i USA ökat med 200 miljoner människor. Sedan 1960-talet består den huvudsakliga ökningen av etniska minoriteter som är på väg att göra de vita till en minoritet bland alla andra minoriteter. Det är en medvetet påtvingad politik som bedrivs av vissa intressegrupper medan de som kritiserar omvandlingen av landet får allt mindre att säga till om.

De som trots allt försöker får veta att de är rasister eller annat nedsättande och de senaste åren har repressiva åtgärder vidtagits mot en hel rad amerikaner som ogillar det som sker. Det har alltså blivit svårare i USA att diskutera invandringsrelaterade frågor och en orsak är att medierna drar åt tumskruvarna mot politiska avvikare. Ofta är det medier som ägs av judiska intressen som agerar hårdast för att tysta invandringskritiker. Samma medier förespråkar vanligtvis mer invandring och öppna gränser. Även svarta lobbygrupper, vita vänstergrupper och en hel rad andra intressegrupper bedriver en politisk agenda som innebär att den vita befolkningen krymper och på sikt tynar bort.

Hur svårt det kan vara att diskutera ämnet visar följande videoklipp. Den amerikanske debattören Jamie Kelso försökte ta upp ämnet med en grupp vita konservativa (och några libertarianer). Trots att de ska tillhöra en demokratisk tradition av tillåtande yttrandefrihet, borde vara sakligt argumenterande och trots att de var vita själva så förstod de knappt det. De brydde sig inte om ifall de vita skulle bli i minoritet och brydde sig inte heller om ifall de skulle avbryta den egna utvecklingshistoriska kedjan och fortplanta sig med någon av en annan ras. När det gäller den egna identiteten så är avsaknaden av konservatism total. Det finns skäl att tro att dessa vita konservativa huvudsakligen kom från välbärgade hem i vita reservat och att deras möten med mångkulturen består i maträtter, musikunderhållning och formell på arbetsplatser eller i skolor. När det kommer till social samvaro håller man sig i regel till den egna etniciteten. Någon djupare insikt och hur demografiska förändringar påverkar USA fanns inte. De var inte ens benägna att lyssna till Kelso utan slog mest ifrån sig och några av dem uppträdde dessutom väldigt föraktfullt, vilket framgår av videon. Amerikanska ”konservativa” lockas till politiken för att de vill ha mindre skatter och en friare marknad, möjligen också för att de har en mer traditionell inställning till familjen. Men där stannar det ofta. Intellektet räcker inte längre.

Om den demografiska utvecklingen får fortgå så kommer USA att ha ungefär och 440 miljoner invånare år 2050 beroende på vem som räknar. Ökningen utgörs uteslutande av etniska minoriteter, svarta och latinamerikaner.

År 1900 utgjorde de vita 88 procent av den amerikanska befolkningen. Av de nästan nio miljoner svarta som fanns i landet då bodde 90 procent i sydstaterna. Majoriteten av de barn som föds i USA idag är icke-vita. Ungefär år 2040 är de vita inte längre i majoritet.

Den som tänker lite bortom siffrorna och betraktar hur det ser ut i icke-vita områden i västliga länder borde inse att så kommer det att se ut i allt större delar av USA och även Europa. Ökad social oro, ekonomiskt förfall, ökad brottslighet och mer hets mot vita som vill hävda politiska rättigheter är vad som kan förväntas. Det är en trend som pågått länge och kommer att fortsätta. Att vara vit kommer att bli svårare ju färre de vita blir. När de övriga etniska grupperna blir fler kommer de att ställa krav på att få kontrollera den politiska utvecklingen.

Inga frågor är så laddade som de som rör etnicitet och etnisk överlevnad. Amerikanska inbördeskriget var ett krig där 600 000 vita slog ihjäl varandra för att de hade olika åsikter om slaveriet. Andra världskriget var ett krig där 50 miljoner vita människor dog för att de hade olika åsikter om den judiska folkgruppens närvaro i Tyskland. Krigen i forna Jugoslavien blossade upp som etniska konflikter efter att den konstlade statsbildningen upplöstes. Etniska konflikter skapas när makthavare väljer att undertrycka eller blunda för folkliga opinioner som finns representerade i stora delar av en befolkning. Historiska konflikter mellan olika folkgrupper borde tjäna som varnade exempel, men de flesta blundar eller vill inte förstå dem. Varje folk som utsätts för invandring, kolonisering eller politiskt förtryck har rätt att reagera och försvara sig. Idag är det ingen som fördömer indianerna för att de försökte försvara sig när den vite mannen koloniserade deras territorier. Ingen ska heller fördöma den svensk som försvarar sig mot kolonisering oavsett hur denne svensk försvarar sig. Sverige är vårt land.

Efter massakern vid Wounded Knee där 300 indianer, mest kvinnor och barn, dödades upphörde indianernas försvarskamp. På bilden ligger den döde sioux-ledaren.

Som svensk har man extra stor rätt att reagera eftersom invandringen till Sverige har skett utan att fråga folket. Fredrik Reinfeldt och hans politiska föregångare har fört en massinvandringspolitik över huvudet på svenskarna i strid mot folkviljan och har hämtat stöd i de medier som arbetar för att upplösa det svenska Sverige. Som svensk finns det ingen anledning att skämmas för att man vill stoppa invandringen och utvisa de som lockats hit av förrädiska politiker utan att svenskarna har fått godkänna besluten i någon omröstning. Vi har inte så många alternativ. Antingen så höjer vi våra röster och tar de personliga smällar vi kan få när medier och andra hetsar mot oss. Eller så tiger vi och låter det här folket tyna bort och bli en liten folkspillra i det egna landet för att på lång sikt försvinna helt och hållet.

Det var inte så länge sedan det bodde nästan 100 procent svenskar i Sverige idag är vi kanske 75 procent om 30 år mindre än 50 procent. Den etniska sammansättningen i skolklassen som visas i filmen är redan vanligt förekommande i många skolor i Sverige.

En människa utan stolthet låter sitt land förfalla. En människa med lite stolthet försöker i alla fall göra något motstånd. Kom alltid ihåg att det inte är invandrarna som är problemet, det är politikerna.

Posted in Övrigt, Utrikes | Taggad: | 1 Comment »

Julia Caesar: De onämnbara

Posted by sverigeidag på februari 12, 2012

Nu sitter han där i tv-studion i Stockholm. Lite nervös men ganska säker på att just han har något att tillföra i kvällens ämne – våldet i Malmö. Han är ju kriminalreporter på Sydsvenska Dagbladet, han har skrivit boken”Maffiakrig” – detta är hans hemmaplan. Han talar om ”ett slags början på ett skuggsamhälle”, ”en parallell värld” som finns i Malmö. ”Vad är det för värld? Beskriv den!” säger programledaren Anna Hedenmo.

Han gör kringgående rörelser. Han talar länge om ”en mentalitet”, ”en rädsla för att vittna”. ”Har man ett problem så behöver man lösa det själv. Man ringer inte till polisen. Det är den starkes rätt som gäller.” Han talar om en väldigt hårt segregerad stad. ”Två av landets värsta bostadsområden med mycket problematik finns i Malmö. Det är inte demokrati som finns på en del små, avgränsade områden. Det är mentaliteten som är en grund till varför morden sker”.

Nu har han lyckats ta sig så här långt utan att nämna i-ordet. Snart kan han andas ut. Men vilkas mentalitet är det han talar om, den som är grunden till morden? Är det den mentalitet som taxichauffören Nidal Chbib nyss uttryckte i ett inslag från Malmö – att han bara vill vara i fred för polisen och jobba svart? Det får tv-tittarna inte veta. Anna Hedenmo avvärjer faran med en svepande beskrivning:

”Det låter på din beskrivning som om det är laglöst land?”

Varför händer det i Malmö?

Sedan samlar hon sig som en boaorm sekunden innan den kramar sitt byte till döds:

”Varför händer det här i Malmö?”

Under bråkdelen av en sekund står hela hans framtid på spel. Han vet att om han uttalar Det Onämnbara så är det kört för hans del. Ajöss till jobbet på Sydsvenskan, karriär finito. För en sekund står allting stilla i tv-studion. Alla håller andan. Det är nu det gäller. Ska han gå i fällan och säga i-ordet som Anna Hedenmo själv aldrig skulle ta i sin mun? Ångesten skymtar i hans ögon. Men han glider snabbt ur boaormens dödsgrepp. Han säger:

”Det är den svåra frågan. Det är ingen annan som har granskat sin stads kriminalitet så som vi har gjort.”

Lättnaden fortplantar sig i vågor från Agendastudion. Som en befrielsetsunami dånar den ut över hela det politiskt korrekta Sverige. De som har gjort tunga investeringar i den offentliga lögnen sitter på spänn hemma i tv-sofforna och förväntar sig riklig avkastning. Och nu – en djup utandning! Han klarade det! Sydsvenskans kriminalreporter Tobias Barkman har räddat sitt skinn och de politiskt korrektas heder. Han har gått i mål som en segrare. Så långt som till ”segregation” kan han sträcka sig när han talar om våldets orsaker. Men vid i-ordet tar modet och sanningslidelsen slut.

Hennes karriär som desinformatör går från klarhet till klarhet

SVT:s ”Agenda” gjorde det igen. Än en gång har redaktionen lyckats mystifiera verkligheten och föra tv-tittarna bakom ljuset. Anna Hedenmo kan åka hem med en förnöjd trudelutt på sina läppar. Hennes karriär som statlig desinformatör går från klarhet till klarhet, den är lika vit och obefläckad av främlingsfientlighet som Snövits balklänning. För femtioelfte gången har hon lyckats med bragden att osynliggöra elefanten i rummet. Bland kollegerna viskas det att hon närmar sig mästerskap i genren. Den här gången var det nära ögat, men hon klarade det.

”Det brändes där ett tag va?” säger en av kameramännen och flinar när hon hastar ut ur tv-studion.

Tyginpackade invandrare som alibin

Givetvis vet Anna Hedenmo. Liksom alla sina journalistkolleger i hela Sverige vet hon varför ”det händer” i Malmö – varför fler än tjugo personer har skjutits ihjäl i staden de senaste två åren och hundra har utsatts för mordförsök.

Belinda Olsson som leder ”Debatt” från Göteborg vet också.  Men för svenska folket ska sanningen döljas. Ingen får säga Det Onämnbara. Deltagarna behöver inte ens instrueras före sändning. Alla vet vad som gäller: säg vad som helst men NÄMN ALDRIG I-ORDET! När Belinda Olsson ska sända ”Debatt” kallar hon för säkerhets skull in en bunt invandrare, gärna rikligt tyginpackade, och parkerar dem på bänkarna i studion. Det är inte meningen att de ska delta i debatten, för deras kunskaper i svenska är ofta usla eller obefintliga. Deras roll är en annan. De är ditsatta som invandraralibin som ska inge skuldkänslor hos inbjudna svenskar och med sin blotta närvaro garantera att i-ordet aldrig nämns. Arrangemanget är effektivt, det uppfyller sitt syfte. Elefanten som står mitt i Debattstudion växer sig större för varje sändning.

Sanningen är lika oönskad som kackerlackor i köksskåpen

Dramaturgin i SVT:s Agenda, Debatt, Rapport, Aktuellt och det övriga programutbudet är given på förhand, liksom i alla svenska media. Detta är den politiska korrekthetens slutna kammarspel där manus och repliker är skrivna i förväg och sanningen är lika oönskad som kackerlackor i köksskåpen. Läsarna/lyssnarna/tittarna ska inte få veta vad som verkligen händer i Sverige. SVT:s största nyhetsprogram, ”Rapport”, är en av desinformationens främsta arenor. En parad av meningslösa trivialiteter hängs ut som mörkläggningsridåer. Det är inte ofta jag får lust att kasta ruttna tomater. Men när jag ser Katarina Sandströms och Lisbeth Åkermans självgoda anleten och hör den strida strömmen av skitnyheter och pseudohändelser rinna ur deras leende munnar i ”Rapport” är jag glad att vi har en glasruta mellan oss.

Läs resten av texten här.

Posted in Inrikes övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Föredrag av John Gray (20 juni 2011)

Posted by sverigeidag på februari 11, 2012

Posted in Inrikes övrigt, Utrikes | Leave a Comment »

John Gray i Skandinavien

Posted by sverigeidag på februari 11, 2012

Posted in Övrigt, Inrikes övrigt, Utrikes | Taggad: | 1 Comment »

Statsminister säljes eller bytes

Posted by sverigeidag på februari 9, 2012

Posted in Övrigt | 5 Comments »

Ska Puerto Rico bli en amerikansk delstat?

Posted by sverigeidag på februari 9, 2012

Mitt Romney, Newt Gingrich, Rick Santorum and Ron Paul all apparently agree on one thing: if Puerto Rico votes for U.S. statehood, it should become a U.S. state.

Which may be about to happen. In late December of 2011, Puerto Rico’s governor Luis Fortuno signed legislation authorizing a referendum on statehood to be held on November 6, 2012— the same day as the U.S. presidential election—along with the regular Puerto Rican legislative and gubernatorial elections.

That referendum could lead to Puerto Rico’s becoming the 51ststate.

A lot of people think that’s great, or at least they say that. The Democrats stand to get two more congressional representatives andElectoral College votes, so why would they object?

But before making Puerto Rico the 51st state, shouldn’t we examine the issue and see how sensible it is? If Puerto Rico votes for statehood, are we duty-bound to grant it?

Shouldn’t Americans have a say in whether or not Puerto Rico becomes a state? And would it really be good for Puerto Rico itself, in the long run?

Puerto Rico is an island in the Caribbean, east of the island of Hispaniola. It has a land area of 3,515 square miles, which is bigger than Rhode Island but smaller than Connecticut. Its population is 3.7 million on the island, but there are about 4.6 million Puerto Ricans living in the mainland U.S.A. (Puerto Ricans are technically U.S. citizens and thus immigration laws don’t apply to them).

Puerto Rico is a distinct society. The island has been a U.S. territory since 1898 (!) but it hasn’t been assimilated. Attempts to make it an English-speaking society have failed—and that was before the current era of “multiculturalism” and despite the fact that Puerto Rico isn’t too far from the mainland.

Puerto Rico is an island, and that’s significant. By its very nature, island dwellers have an island mentality. They are geographically differentiated from those who don’t dwell on their island.

Moreover, Puerto Rico is a Spanish-speaking society. Puerto Rican Spanish is considered a form of Caribbean Spanish and is rather distinct from Standard Mexican Spanish. So Puerto Rico’s language differentiates it from the traditional English-language culture of the United States, and even from the Mexican culture of the majority of today’s Hispanics in the U.S.

Puerto Rico also uses the Spanish dual surname system, unlike our English surname system.

Culturally, Puerto Rico has its own artmusicliterature and Puerto Rican cuisine (which, by the way, is different from Mexican food).

Christmas (Navidad) is quite a festive occasion, and the Puerto Ricans have a special way of celebrating it from November to January.

Puerto Rico has a number of endemic plant and animal species, including a bird called the Puerto Rican Amazon and the Coqui frogs.

The island sends a Miss Puerto Rico to such beauty competitions as Miss World and Miss Universe. A Miss Puerto Rico has won the Miss Universe pageant five times.

In international competitions such as the Olympics and the Pan American games, Puerto Rican athletes form their own team and compete under the Puerto Rican flag, not as part of the U.S. team.

And Puerto Ricans prefer it that way.

If it became a state, what would happen?

Läs resten av texten här.

Posted in Övrigt, Utrikes | Leave a Comment »

Rick Santorums segertal

Posted by sverigeidag på februari 8, 2012

Rick Santorums segertal efter förstaplatsen i Colorado, Missouri och Minnesota:

Posted in Övrigt, Utrikes | Taggad: | Leave a Comment »

Sveriges bästa tidning på nätet

Posted by sverigeidag på februari 5, 2012

Sveriges bästa tidning på nätet är tveklöst Fria Tider. Alla kanske inte tänker på att Fria Tider gör en stor och viktig insats för yttrandefriheten och för alla politiskt inkorrekta som vill se friare debatter.

Som läsare av Fria Tider vill den här bloggen uppmana så många som möjligt att läsa den, sprida kännedom om den och kommentera de artiklar som skrivs. Men viktigast av allt är att stötta tidningen ekonomiskt. Hur du kan stödja tidningen ekonomiskt får du veta genom att gå hit.

Posted in Övrigt | Taggad: | 1 Comment »

Julia Caesar: Jag tänker ofta på Winston

Posted by sverigeidag på februari 5, 2012

Han dog 1965, just när Europa hade återhämtat sig efter andra världskriget och stod berett att kasta sig in i nya galenskaper. Jag saknar honom. Jag sörjer att han är död. Vi hade behövt honom nu. Vi hade verkligen behövt honom nu.

Jag sitter på ett hotellrum någonstans i Europa och ser “The Gathering Storm” (2002) en film om Winston Churchill under åren närmast krigsutbrottet 1939, medan stormen passande nog rasar utanför. Och jag känner igen alltihop. Förnekandet av realiteter. Lögnerna. Ränksmidandet. Kampen för att få människor att se det uppenbara. Mobbandet av den som vågar säga sanningen.

Redan i tjugoårsåldern blir Winston Churchill medveten om vad islam innebär. I sin bok “The River War” (1899) skriver han:

”Religionen förlamar den sociala utvecklingen för dem som följer den. Ingen starkare bakåtsträvande kraft finns i världen.”

Om någon enskild person ska hedras för att ha räddat den kristna europeiska civilisationen från katastrof är det Winston Churchill (1874-1965)

”Utan Churchill hade Storbritannien troligen slutit separatfred med Tyskland. Hitler hade då sluppit tvåfrontskriget och kunnat inleda sitt angrepp på Sovjetunionen tidigare, vilket sannolikt lett till att både Leningrad och Moskva hade erövrats. (…) Hitlerriket hade sedan haft fritt fram att ockupera, eller på annat sätt totalt dominera, återstående självständiga stater i Europa, till exempel Schweiz och Sverige. (…) Europa hade förvandlats till en tysk fästning och ett nazistiskt slavläger, byggt på terror, folkmord och rasistisk galenskap. Kanske hade det väldet varat i årtionden. Vi i Sverige hade troligen vuxit upp i ett tyskt protektorat, det vill säga de av oss som inte genast (av skilda skäl) hade mördats” skriver Per Ahlmark  i ”Vänstern och tyranniet” (1994).

Ge mig en icke genuscertifierad buffel!

Jag tänker ofta på Winston. Vad är det som ger vissa människor det där modet och okuvligheten som andra lider skriande brist på? Ibland vill jag uppväcka människor ifrån de döda. Inte bara mina närmaste och käraste utan också en sån som Winston Churchill. Inte så att jag missunnar honom att vila i sin grav efter ett 90- årigt liv, fyllt av mer arbete än de flesta orkar prestera under en livstid. Jag bara saknar en äkta tjurgubbe som vet att knyta näven i tid och kalla en spade för en spade. Jag står inte ut med dagens kastrerade politiska marionetter som knappt hinner utropas till partiledare förrän de kram- och applådknipande känner sig föranlåtna att bedyra: ”Partikamrater – jag är en övertygad feminist. Punkt slut.”

Så komaartat förutsägbart. Ge mig en icke genuscertifierad buffel som står för att han är karl och inte prompt måste jamsa med i att ”könet är en social konstruktion” och andra vansinnigheter så fort han öppnar munnen.

”Det kommer att bli min sak att rädda det brittiska imperiet”

Winston skulle aldrig säga att könet är en social konstruktion. Jag skulle vilja sitta och dricka afternoon tea på Ritz i Londonmed honom och i rökdimmorna från hans cigarrer höra hur han ser på sitt liv. Jag skulle be honom berätta varifrån han fick sitt mod och sin envishet. Kanske skulle han tala om den där gången när han var en liten pojke som i enlighet med den brittiska överklassens känslokalla traditioner hade skickats till internatskola. Internatet heter St. George’s School i Ascot, det är ovanligt brutalt, och han längtar förtvivlat hem till sin mamma. Det är då han får en vision:

”Storbritannien kommer en gång i framtiden att hamna i stor fara, och det kommer att bli min sak att rädda London och det brittiska imperiet.”

Sedan den gången vet han vilken hans mission är. Och han faller aldrig i tvivelsmål om att han är En Mycket Speciell Person. Redan 1934 ser han det andra europeiska politiker inte vill se; att Adolf Hitlers Nazityskland hotar att ödelägga hela Europa. Han har högt uppsatta källor som läcker hemliga uppgifter till honom om rustningen av det tyska flygvapnet. Men varken regeringen eller parlamentet vill lyssna på honom.

Han kallas ”krigshetsare”

Vid den här tiden är Storbritannien liksom hela Västvärlden inne i en djup depression efter den stora börskraschen på Wall Street i New York fem år tidigare. ”Aldrig mer krig” är parollen. När Winston Churchill varnar för att Hitler rustar för angreppskrig kallas han ”krigshetsare”. Premiärminister Stanley Baldwin (1867-1947)  och senare Neville Chamberlain(1869-1940) är rädda för att Churchills tal och artiklar ska skada handeln med Tyskland. Den brittiska regeringen tillämpar, precis som Sverige under andra världskriget, en eftergiftspolitik gentemot Nazityskland. Med undfallenhet tror man sig kunna blidka Hitler. Churchill ryter:

”Den som praktiserar eftergiftspolitik är en som matar krokodilen i hopp om att den ska äta honom sist av alla.”

Historiens värsta dom: för sent!

Sextio år gammal ses Winston Churchill som en förbrukad politiker. Han är ute ur leken, han häcklas för sin ålder – ”herr Churchill som vandrar i skymningslandet”. Detta är hans ”wilderness years”, de värsta åren i hans liv:

”Det är slut med mig. Jag är en vålnad som bevittnar sitt eget fall.”

Han, rikemanssonen från överklassen, är en av alla dem som är drabbade av börskraschen och nära personlig konkurs. Hans hustru Clementine är till och med tvungen att dra in fruktkakan från Fortnum´s till eftermiddagsteet. Från en undanskymd plats som ”backbencher”  i underhuset försöker han få gehör för sin oro för att Nazityskland rustar till krig:

”England förloras i en pacifistisk dröm. Agerar vi inte nu kommer historiens värsta dom att falla över oss: för sent.”

De tror att man kan blidka islamisterna

Kommer historiens värsta dom att falla över oss i vår tid: för sent? Det är sextiosju år sedan Europa räddades från att bli ett stort Nazityskland. I dag hotas Västvärlden av en annan totalitär makt med anspråk på världsherravälde: islam. Vi står inför det största hotet mot europeisk civilisation sedan nazismens och kommunismens fall – och makthavarna blundar inför faran och tror att de kan mata krokodilen. Även i dag tystas varningsropen och förföljs budbärarna. Med pådraget propagandamaskineri på alla nivåer indoktrineras Europas befolkning att tro att islam är ”fredens och kärlekens religion” – när hela dess historia tvärtom visar att islam är våldets och hatets blodiga ideologi.

De europeiska regeringarna bedriver eftergiftspolitik, lika fruktlös mot islam som gentemot nazisterna. De lever i villfarelsen att man kan blidka islamisterna och få dem på bättre tankar. Politikerna kastar sig inte bara baklänges, fläker ut sig, ler inbjudande och blottar strupen – de välkomnar angriparen till våra länder, tvingar sina befolkningar att försörja honom, bygger hans moskéer, betalar hans knivar och sprängmedel och ger VDN-märkta råd om hur han ska använda dem.

För det är ju så svårt för oss att förstå att någon vill vår död när vi inte har gjort honom något. När vi är snälla och generösa väntar vi oss snällhet tillbaka. Det är så förtvivlat svårt att inse att vi i islam möter en ideologi och ett sätt att tänka som är väsensskilt från allt vad vi hittills har upplevt. Som att islam ser alla icke-muslimer som ”otrogna” och enligt koranen ålägger muslimerna att döda oss – ordet ”otrogna” förekommer 347 gånger i koranen. Eller att kvinnor i islam är andrahandsvarelser utan rättigheter. Eller att det för muslimer är tillåtet att ljuga (taqiyya) eller utelämna uppgifter (kitman) om det gagnar dem själva eller islam.

Läs resten av texten här.

Posted in Övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Lars Hedegaard i Malmö 31 januari 2012

Posted by sverigeidag på februari 3, 2012

Lars Hedegaard talar på Svenska Tryckfrihetssällskapets första möte den 31 januari 2012:

Posted in Inrikes övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Matnyttigt för den som tröttnat på pizza och kebab

Posted by sverigeidag på februari 1, 2012

Posted in Inrikes övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Sverige är det näst farligaste landet i världen för kvinnor

Posted by sverigeidag på februari 1, 2012

Posted in Inrikes övrigt, Utrikes | Taggad: | Leave a Comment »

Fredrik Reinfeldts politik är att sälja ut hela Sverige billigt

Posted by sverigeidag på februari 1, 2012

Ingen verkar ha riktig koll på vem som äger vad i Sverige. Snart är landet bara svenskt till namnet. Ordet Sverige blir alltmer innehållslöst och är på väg att förlora all betydelse. Befolkningsutbytet som samtliga partier i riksdagen antingen förordar eller inte vill göra något åt är bara en av många faktorer som dränerar landet på sin egen själ. Utförsäljningen av svensk egendom till utländska intressen är ett annat gigantiskt problem. Moderaterna och alliansen säljer ut de sista resterna av vår infrastruktur, vår mark och våra företag. Systembolaget, apoteken, sjukvården och äldreomsorgen är redan utlandsägda helt eller delvis och värre blir det för varje dag som går. Fredrik Reinfeldt säljer ut vår svenska egendom billigt på ”den fria marknaden”, vilket innebär att utländska intressen är på väg upp hela vårt land. Vi äger snart ingenting. Går man in i en butik så ägs den av en kedja som ägs av en internationell kedja eller av internationella bolag. Och det köpcentrum det ligger i ägs förmodligen av utländska investeringsbolag.

Hela kontorsområdet Nacka Strand som ägts av Vasakronan i över 20 år har nu sålts på ”den öppna marknaden”. Nacka Strand köptes upp av det amerikanska invesntmentbolaget Carlyle Group för 2,95 miljarder kronor. För att kunna genomföra köpet lånade Carlyle, som har sitt huvudkontor i Washington DC, två tredjedelar av summan.

Vasakronans VD Fredrik Wirdenius är glad över att ett utländskt företag köpt Nacka Strand. Det kanske höjde han lön, men det bidrar till att sänka Sverige. I Nacka strand ingår skolor, hotell, restauranger, konferenslokaler, bostäder och arbetsplatser. Även polisen och Tingsrätten i Nacka hyr nu sina lokaler av ett amerikanskt investmentbolag. De sömniga svenskarna verkar inte fatta just någonting av vad som händer med deras land.

Tipsa oss gärna om det finns en enda riksdagspolitiker i Sverige som motsätter sig utförsäljningen av vårt land. En sådan politiker förtjänar stöd!

Posted in Inrikes övrigt | 1 Comment »

Premiär för svenska Tryckfrihetssällskapet

Posted by sverigeidag på februari 1, 2012

På tisdagskvällen höll det nybildade svenska Tryckfrihetssällskapet, bildat efter dansk modell, sitt första möte i Malmö under parollen “Finns det yttrandefrihet i Sverige?”. Medverkade gjorde en rad skandinaviska celebriteter på området yttrandefrihet, så även Lars Vilks, om än hastigt.

Initiativtagare till den svenska avdelningen är journalisten och författaren Ingrid Carlqvist.

Bland gästerna fanns Gunnar Sandelin, journalisten som skrivit en rad – för svenska förhållanden – brutalt ärliga debattartiklar på ämnet invandring och dess konsekvenser. Sandelin blev nekad ett jobb på SCB på grund av den välkända DN-artikeln “Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna“. Han berättade bland annat att gamla kollegor knappt vågar ses i hans sällskap längre.

Lars Hedegaard, ordförande för den danska förebilden som bildades 2004.

Mikael Jalving, dansk journalist och författare av “Absolut Sverige – En resa i tystnadens rike“. Jalving skulle ha deltagit i ett av Publicistklubbens sammankomster 2011, men nekades i sista stund.

Hans Rustad, journalist och skapare av document.no, något av en norsk motsvarighet till Avpixlat. Rustad arbetade i många år på nyhetsbyrån NTB.

Utöver de prominenta gästerna besöktes mötet av ett hundratal privatpersoner.

– Det finns en mental stalinism i vårt land. En politiskt korrekt terror som förstör vårt land.

Ett citat av Sandelin i Sydsvenskan, vars reporter tillika rabiata mångkultursvurmaren Niklas Orrenius även befann sig på plats. Tidningen beskriver mötet som en sammankomst för “islamkritiker”. Detta från en tidning som gjort det till något av en nisch att anklaga allt och alla som inte anser att islamiseringen av Sverige är det bästa som hänt är “rasister”, så i sammanhanget får man nog betrakta “islamkritiker” som något av en framgång.

Journalister från Jyllands-Posten fanns dock även där, så från danskt håll kan man med största sannolikhet vänta sig ett lite mer balanserat reportage inom kort.

– I Danmark får man lov att tycka olika. I Sverige är konsensuskulturen för stark, säger Carlqvist.

(Texten kommer från Avpixlat)

Posted in Inrikes övrigt | Taggad: | 2 Comments »

Jan Milld: Inte bara en vissnad ros

Posted by sverigeidag på januari 31, 2012

Svensk socialdemokrati kan nu liknas vid en vissnad ros.

Det faktum att SAP är som en vissnad ros är inte bara socialdemokratins problem. Det är hela Sveriges problem.

Det medför ju en frånvaro av påtaglig opposition, vilket gör att Fredrik Reinfeldt och hans stolta ministerskara kan bara ånga på.

Vad vi nu har är inte bara en vissnad ros – sedan länge pågår en process, där hela trädgården håller på att vissna.

Så går det när meningsfulla debatter uteblir.

• Partierna tycker likadant i nästan alla viktiga frågor.

• Inom partierna råder toppstyrning och mental öken, som Anna-Marie Pålssons vittnesmål inifrån Moderaterna vittnat om.

• I massmedia är det som ska föreställa debatt bara ett skämt.

Själva blodomloppet i vårt samhälle stryps alltmer. Det gäller såväl demografi, kultur som ekonomi

1. Demografi

– Nativiteten bland svenskar har länge varit i sjunkande. En orsak till detta ligger i skatte- och familjepolitiken, med press på två vuxna att heltidsarbeta.

– En annan i den höga invandringen och det låga bostadsbyggandet.

2. Kultur

– För barn blir det ofta en otrygg uppväxt. Orsaker ligger i splittrade familjer, i en kaotisk skola och i ökad våldsbrottslighet.

– Till detta kommer inskolningen i politisk korrekthet, där man drillas att vakta sin tunga och försöka känna på kommando.

– Samt diskriminering och orättvisor.

3. Ekonomi

Ekonomi handlar ju om dels produktion, dels fördelning.

Utvecklingen går mot att alltfler ska försörjas av allt färre. Skaran av försörjda omfattar inte bara unga och gamla, sjuka och ofrivilligt arbetslösa. Där ingår även tre kategorier av parasiter, dvs arbetsföra som lever på:
- bidrag
- brottslighet
- lön (ofta hög sådan) för improduktiva arbetsuppgifter.

Konsekvenserna av denna utveckling blir flera:

• en enorm skattebörda, på såväl löntagare som egna företagare, vilket gör att många får svårt att klara sin försörjning.

• orättvisor, då bidragstagare kan få högre inkomster än arbetande.

• sjuka incitament, där det inte lönar sig att anstränga sig hederligt.

Sverige är inte längre ett samhälle som kan konkurrera internationellt genom specialistkompetens och högt utvecklade produkter. Denna utveckling har nu brutits genom två trender: samtidigt som den internationella konkurrensen har hårdnat har Sverige fallit tillbaka.

Man kan här tala om svek mot våra unga och ett gigantiskt slöseri med mänskliga resurser. Först en uppväxt och en skola som inte förmedlar nödvändiga attityder, kunskaper och färdigheter för att kunna bidraga på arbetsmarknaden. Sedan en arbetsmarknad med i ena änden LAS, i andra änden prioritering av invandrare, som gör det svårt eller omöjligt för unga svenskar att få in en fot på arbetsmarknaden, som kan ge dem självförtroende, erfarenhet och kontakter för att komma vidare. Samt en bostadsmarknad som också sätter stopp.

Har du tänkt på hur i grunden opolitiskt som massmedia ofta kommenterar partier och partiledare?

Politiken framställs som sett spel, där sakfrågorna kommer i skymundan. I fokus för medias intresse står mer form än innehåll. Det blir viktigare med interiörer ur VU-sammanträden kring Håkan Juholt än de viktiga åsiktsskillnader som fanns mellan Juholt hans kritiker.

Således vill journalisterna gärna sätta etiketter och kategorisera politiker, placera dem till ”höger” respektive ”vänster”, ”förnyare” respektive ”traditionalister”.

Detta ger ju ingen upplysning i sak. Sådant kan inte göra någon klokare med mindre än att de använda begreppen har en klar innebörd, som alla är överens om.

Så är det ju inte, och kan inte vara, eftersom vissa begrepp samtidigt används som okvädningsord.  Själv är jag som bekant ”extremhöger”…

För mig blir det ointressant vilken etikett man sätter på vare sig mig eller andra. I fokus för mitt intresse står främst två moment:

A. Vad är problemet/problemen?
B. Vad kan vara lämpliga åtgärder/lösningar?

Artikeln finns att läsa här!

Posted in Inrikes övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Julia Caesar: Ekon från forntiden, del 2

Posted by sverigeidag på januari 29, 2012

Ett ökande antal barn i Sverige och andra invandringsländer föds varje år med allvarliga missbildningar för att föräldrarna är nära släkt med varandra. Kusinäktenskap bygger på mångtusenåriga traditioner i Mellanöstern och Afrika – traditioner som invandrarna tar med sig när de invandrar till Väst. Ekona från forntiden är två: dels traditionen att gifta sig med nära släktingar, dels den kraftigt ökade risken för genetiskt betingade missbildningar hos barnen som släktäktenskapen medför. Svenska myndigheter gör ingenting för att informera om riskerna. Frågan tigs ihjäl. Med öppna ögon låter ansvariga myndigheter barn födas med mycket svåra handikapp och genetiska skador, trots att det i många fall skulle gå att förhindra. Orsak: rädsla för att anklagas för ”rasism”. Ständigt nya familjer får betala feghetens pris: förstörda liv.

Det finns minst två förhållningssätt till frågan om ökad risk för missbildade barn när föräldrarna är nära släkt. Å ena sidan: låt invandrarna behålla sina forntida traditioner, som kusinäktenskap och hederskultur, och själva ta konsekvenserna i form av allvarligt skadade barn. Å andra sidan: en upplyst västerländsk tradition att sprida den kunskap som finns och i möjligaste mån förebygga skador.

I Sverige har myndigheterna valt ett tredje alternativ: att omsorgsfullt borra ned huvudena i sanden och strunta i att informera om riskerna. Vilket kan sägas vara ungefär detsamma som det första förhållningssättet: med öppna ögon se katastrofen pågå utan att ingripa. Men här bottnar det inte i missriktad ”respekt för andra kulturer” utan om rädsla för att uppfattas som ”rasist” om man informerar om riskerna.

Sjukdomsgener ärvs i dubbel uppsättning

Socialstyrelsen och folkhälsoinstitutet har inte lyft ett finger för att informera, trots att mängder av forskning entydigt visar att barn till kusiner eller andra nära släktingar löper en kraftigt ökad risk att födas med allvarliga missbildningar och handikapp. Om föräldrarna bär på sjukdomsgener kan barnen ärva dem i dubbel uppsättning när föräldrarna är nära släkt. Barnen kan bli döva, blinda, gravt utvecklingsstörda, få grava rörelsehinder och så svårt skadade njurar och lever att nya organ måste transplanteras redan på ettåringar.

Andelen dödfödda barn i släktäktenskap är också kraftigt förhöjd. En undersökning vid Syddansk Universitet visar att pakistanska, turkiska och somaliska kvinnor har upp till dubbelt så stor risk för att få dödfödda barn som danska kvinnor.

Ett exempel på hur missbildningarna kan se ut visar den här artikeln i Aftonbladet. Barnen i en kurdisk familj där föräldrarna är nära släkt är så vanskapta att de inte kan gå på vanligt sätt utan går på alla fyra. Händerna har utvecklats till ett extra par fötter, ungefär som för åtskilliga tusen år sedan i den mänskliga evolutionshistorien.

Invandrarbarn i majoritet i specialskolor

I takt med invandringen från utomeuropeiska länder fylls nu särskolor och specialskolor i de nordiska länderna med invandrarbarn som är resultatet av äktenskap mellan kusiner och andra nära släktingar. På danska specialskolor för utvecklingsstörda barn dominerar redan barn från invandrarfamiljer.

Siffror från Köpenhamns kommun visar att specialskolor för barn som har medfödd utvecklingsstörning eller lättare mental retardation har en klar majoritet barn från tvåspråkiga familjer. På Engskolen, Fensmarkskolen och Frederiksgårs Skole – alla skolor för utvecklingsstörda barn – är sex av tio barn tvåspråkiga. Bara i Köpenhamns län har antalet handikappade barn totalt ökat med 100 procent på tio år. I Odense kommun, som bland annat omfattar det invandrartäta området Vollsmose, är bilden densamma som i Köpenhamn.

700 missbildade barn per år

I den pakistanska kolonin i Storbritannien föds varje år 700 missbildade barn där föräldrarna är kusiner. På grund av inavel är det tretton gånger vanligare att få barn med genetiska sjukdomar i den brittiskpakistanska gruppen än i den genomsnittliga befolkningen. Dövhet, blindhet, motoriska handikapp, njur- och leverskador är vanliga skador. En tredjedel av barnen dör före fem års ålder.

En pakistansk familj i Bradford som intervjuas i tv-programmet ”Dispatches” har sex barn. Tre av dem är gravt utvecklingsstörda. Alla som vill förstå omfattningen av tragedin med kusinäktenskap bör se den här filmen. Den visar med all önskvärd tydlighet att frågan inte handlar om politiskt korrekta principer utan om totalt förstörda människoliv. Den 17-årige sonen Mohsen ger oavbrutet ifrån sig höga råmanden av frustration. Han är helt blind, kan inte gå och håller på att bli döv. Han vill köra bil. Enligt sin mammas tolkning tycker han att han vid sjutton års ålder borde klara det. Men Mohsen kommer aldrig att kunna köra bil. Han klarar inte att ta hand om sig själv en enda minut. Två av familjens döttrar, elva och tretton år gamla, är både blinda och döva, kan inte gå, ger bara gutturala ljud ifrån sig och är liksom sin bror helt beroende av ständig passning och omvårdnad. Alla tre kommer att dö en för tidig död.

Läs resten av texten här.

Posted in Inrikes övrigt | Taggad: | 1 Comment »