Sverige idag

Nyhetssida för ansvarsfulla svenskar.

Vit flykt – White flight

Posted by sverigeidag på december 12, 2011

Termen vit flykt har sitt ursprung i USA och började användas på 1920-talet. Det är en beskrivning för när vita människor tvingas fly eller frivilligt flyttar ut från sina bostadsområden när svarta eller andra etniska minoriteter flyttar in.

Det som orsakade den vita flykten var den annorlunda livsstil som minoriteterna förde med sig, den sociala oro och den brottslighet som uppstod när minoriteterna blev många till antalet. I takt med att antalet icke-vita ökade i ett område så ökade antalet inbrott, våldsbrott, överfall, våldtäkter och andra grova brott. Vita människor ville inte att deras barn skulle växa upp i en otrygg rasblandad miljö och valde att flytta. De ville att barnen skulle växa upp bland andra vita och de ville själva bo i en vit trygg miljö. Vit flykt var ett sätt att protestera mot integration av främmande etniska grupper.

Ett klassiskt exempel på vit flykt var när det välmående vita Harlem i New York började få svarta invånare. Ju fler svarta som flyttade in ju fler vita flyttade ut och området blev då socialt eftersatt med social oro och hög brottslighet.

Efter andra världskriget inleddes en liberaliseringsvåg i rasrelaterade frågor som ännu inte upphört. 1954 fastställde högsta domstolen i USA att segregering från och med då skulle betraktas som brott mot konstitutionen. Raslig integration skulle då inte bara uppmuntras och rekommenderas utan den skulle påtvingas de allmänna skolorna (inte de privata). Följden av tvångsintegrationen blev försämrad undervisning, oro och bråk på många skolor. Det blev startskottet för en stark ökning av antalet privata skolor. Vita föräldrar tog sina barn från de skolor som rasintegrerats och placerade dem nu i vita privatskolor. Det blev också början på en våg av vit flykt från de bostadsområden och skolor som tvingades ta emot svarta elever.

En av många städer som fick uppleva omfattande vit flykt var Detroit i Michigan. Staden är mest känd för sina industrier och som centrum för bilindustrin med General Motors som stor arbetsgivare. Precis som USA i övrigt var Michigan en vit stat och Detroit var en metropol där vita människor skapade framgångsrika industrier. Här fick många svarta jobb och de blev en snabbt växande del av staden.

Detroit fick uppleva sina första allvarliga raskravaller 1943 och de varade i tre hela dagar innan militären kunde skapa ordning. Under oroligheterna dödades 34 personer och 600 skadades, varav många allvarligt. Bråken hade föregåtts av att industrierna och staden på relativt kort hade lockat dit 50 000 svarta och 300 000 vita. När svarta och vita ska leva sida vid sida fungerar det aldrig, det har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det. Kravallerna började den 20 juni med att en svart man antastade en vit kvinna. Kvinnans pojkvän tog med sig några vänner för att göra upp och vid samma tid sades en vit kvinna ha våldtagits och dödats av en svart man. Stenar kastades, byggnader sattes i brand och butiker plundrades. Oskyldiga bilister och flanörer angreps och bilar antändes. Över 1 800 människor arresterades, 85 procent av dem var svarta. De gripna anklagades för mord, upplopp och plundring. Nio vita och 25 svarta dödades under oroligheterna.

1930 utgjorde de svarta nio procent av invånarna i Detroit och 1950 hade de svartas andel ökat till 16 procent. Tio år senare var de svarta 29 procent. Ökningen berodde dels på att svarta från andra delar av landet erbjöds enkla jobb i industrierna och på deras högre nativitet. Någon officiell politik för att skydda vita människor fanns inte efter 1954, det var efter det som rasblandning blev näst intill påbjudet. Före 1954 var rasblandning socialt oacceptabelt. Samhället tenderade också vid den här tiden att ge medier större makt och inflytande över samhällsutvecklingen. Resultatet av det ser vi överallt idag.

Nästa stora utbrott av raskravaller inträffade den 23 juli 1967 och var uteslutande ett svart upplopp som riktade sitt våld mot ”polisen och samhället”. De började med att polisen gjorde ett nedslag på en illegal klubb i ett svart område. Våldsamma bråk uppstod direkt och eskalerade till att omfatta olika delar av staden där andra svarta gjorde uppror i sympati med sina bröder. Bränder, plundringar mord och överfall pågick i fem dagar. Upploppen kunde avbrytas först efter att militären kallats in och då hade 2 500 butiker plundrats, nästan 500 byggnader förstörts, 7 200 personer arresterats, 467 personer skadats och 43 dödats. Staden såg ut som en krigszon.

Plundrarna riktade i första hand in sig på vita butiker, men även butiker som ägdes av svarta råkade ut för mobben. Våldsverkarna besköt också de brandmän som kommit för att släcka bränder som anlagts. Inte mindre än 2 498 gevär och 38 pistoler stals i samband med plundringarna. Politiker och andra som åkte till platsen för att försöka lugna ned stämningen fick stenar och flaskor kastade på sig.

Militär med tanks och kulsprutepistoler, fallskärmsjägare, Nationalgardet och reguljära trupper kallades in. Nationalgardet bestod i stort sett enbart av vita vilket framkallade ännu mer hat från de svarta. 15 svarta dödades när gardet tvingades försvara sig från angripare. Upploppen spred sig också till en rad andra städer, men de blev inte lika våldsamma som i Detroit.

Integrationspolitiken fortsatte och vita skolor började få stora problem med sina blandade klasser. Brottslighet, orolighet och sociala problem förvärrades ju mer blandade skolorna blev. Efter kravallerna 1967 tog den vita flykten ny fart, inte bara i Detroit utan på andra håll där man hade liknande problem och en liknande demografisk utveckling. De vita protesterade inte via röstsedeln, för det gick inte, utan genom att själva göra något åt det och enklast av allt var att flytta bort från problemen till vita homogena områden som inte drabbats av integration.

Tvångsintegrationen var en följd av att svarta områden var eftersatta, utbildningsnivån låg och brottligheten hög. Politikerna inbillade sig att man skulle höja den genom att tvinga vita skolor och områden att ta emot svarta elever. I själva verket motsatte sig de vita det både med högljudda protester och – när integrationen gått för långt och problem följt i dess spår – genom att flytta. Myndigheterna tvingade vita skolor att ta emot svarta barn – och vice versa – och ibland var protesterna från vita så omfattande att de svarta barnen fick eskorteras av militär.

Tvångsintegrationen i skolorna gick under namnet ”busing” då svarta elever tvingades åka buss till vita skolor och vita elever tvingades åka till svarta skolor, allt med syfte att ”integrera” svarta och vita. Det fortsatta tvånget ledde till att den vita flykten fortsatte. Medan de allmänna skolorna dränerades på vita fylldes de privata skolorna som inte omfattades av lagstiftningen upp med vita elever. I stort sett alla vita som hade råd skickade sina barn till privatskolor. Ett exempel på flykten av vita från skolorna i USA finns i hur sammansättningen i Clifton Park Junior High School i Baltimore förändrades. År 1957 fanns 2 023 vita elever och 34 svarta elever på skolan. Som en följd av tvångsintegrationen och bussning av svarta elever till skolan ändrades förhållandet så att antalet svarta elever var 1 263 och antalet vita 297 bara tio år senare. Den vita flykten var ett faktum, inte bara på den här skolan utan på tusentals andra skolor över hela USA. De vita föräldrar som hade råd skickade sina barn till vita privatskolor.

Ett annat exempel på vit flykt var när 150 000 kubaner flyttades från Kuba till Miami 1980. Miami har blivit en hemort för många exilkubaner och andra latinamerikaner och den demografiska förändringen har gått lika fort här som på andra håll i USA. 1960 utgjorde de vita 90 procent av Miamis befolkning, 1990 var de vita bara 10 procent.

Flera studier har gjorts som visar att vita som utsätts för invandring av andra etniciteter till sitt område flyttar när gränsen för vad som är acceptabelt uppnåtts. Den gränsen är olika beroende på en rad sociala och ekonomiska faktorer, men när den vita flykten har påbörjats så går det ofta fort för vita att lämna området. Nobelpristagaren Thomas Schelling publicerade 1969 en studie i just det ämnet och även han kom fram till ungefär samma sak, nämligen att vita flyttar ut när de upplever att antalet rasfrämmande individer blivit för många.

Det vita väljarna i USA är egentligen ganska radikala, men de hålls i schack av politiskt korrekta medier som tystar ner kandidater som i varierande grad kritiserar invandring. Fenomenet med nedtystningen eller demonisering har pågått ända sedan de stora medierna hamnat i händerna på politisk korrekta krafter som använt sina medier för att styra den politiska utvecklingen.

David Duke, som i sin ungdom var medlem i Ku Klux Klan ställde upp flera val och lyckades få förhållandevis många röster. Trots sin radikala hållning i många frågor fick han 43,51 procent av rösterna (607 391 röster) i ett primärval i Louisiana 1990 där utmanaren Bennet Johnson fick 53.94 procent (752 902 röster). I andra försök att vinna valframgångar har han lyckats bra, men aldrig vunnit över sina motståndare.

Pressen är i regel fientlig mot invandringskritiker och många kandidater försvinner när de förtigs i mediabruset. Det som gjorde att David Duke fick framgångar var paradoxalt nog just han bakgrund. Han hängdes ut och förtalades för att medierna ville varna allmänheten för honom, men den rätt radikala vita väljarkåren i USA valde istället att rösta på honom. Sedan dess har han etablerat sig som författare debattör och anti-sionist, något som gjorde att han förlorade mycket av det stöd han hade lokalt i Louisiana.

En hel rad republikaner med starkt invandringskritiska åsikter, främst riktad mot illegal invandring och den alldeles för stora legala invandringen, har lyckats bra i många lokala val där media har svårare att angripa populära kandidater.

Detroit är idag en stad med nästan 90 procent svart befolkning (och en andel latinamerikaner och asiater). Det oundvikliga resultatet stavas förfall. Idag är Detroit på randen till konkurs och ingenting ser ut att fungera. Utbildningsnivån är så låg att en majoritet av eleverna inte ens når upp godkända betyg. 70 procent av eleverna hade så undermåliga betyg i matte att de lika gärna kunde ha gissat på svaren. Brottsligheten är mycket stor och förfallet i staden nästan totalt. Delar är Detroit är en spökstad.

Om Detroit har gått från vitt till svart, från välmående till förfall, så är det vad resten av USA också kommer att göra. Det är bara det att Detroit ligger steget före. Visserligen finns det några välmående förorter till Detroit, bl.a. Dearborn och Warren, där det bor vita, men de bor kvar på grund av sina arbeten eller av andra orsaker. Dessutom finns det en del vita som inte ser förfallet trots att de lever mitt i det. I en del förorter är det omöjligt att sälja sina hus, ingen vill betala för att flytta till ett område utan framtid.

Många vill inte förstå varför vita vill bo med vita, men de har ofta förståelse för att etniska minoriteter vill bo i områden som bebos av samma folkgrupp – eller bland vita eftersom vita områden i regel är lugna och trygga. Den eller de som studerar varför områden förfaller när vita flyttar ut drar ofta felaktiga slutsatser eftersom de inte fått lära sig att skillnaderna mellan en stor grupp svarta och en stor grupp vita är hisnande när det gäller en hel rad egenskaper, inte minst den genomsnittliga intelligensnivån. Vita och svarta kulturer är inkompatibla och det har många fått lära sig efter mångårig närkontakt med ghettolivet.

Det finns nästan ingen fråga som innehåller sådan laddning som rasfrågan. Det är inte på något sätt tabu att diskuterade den i USA, inte heller att beröra den demografiska utvecklingen, skriva böcker eller publicera artiklar i ämnet, inte ens i mainstram-media. Däremot släpper media-censuren inte gärna fram inkorrekta politiker som kandiderar till högre ämbeten.

De vita trängs undan alltmer i USA och det tragiska i sammanhanget är att det är andra vita (men även människor från etniska minoriteter, exempelvis många judiska tidningsägare) som skyndar på utvecklingen och förfallet genom en häpnadsväckande naivitet. Men många judar i USA gillar inte det demografiska förfallet och har högljutt protesterat mot det. De som driver på utvecklingen med fortsatt massinvandring kontrollerar nu de stora medierna i USA, de äger Washington Post, de äger New York Times, de äger Los Angeles Times och de flesta andra stora tidningar samt en hel rad TV-stationer. De är i hög grad anti-vita, de är globalister och de vill kontrollera världen. Men själva bor de i välmående vita områden och skickar sina barn till privatskolor, antingen till judiska skolor eller till andra skolor med få svarta elever. Det är på grund av dem och deras likasinnade i andra västländer som vi ser djupa förfall även här. Vit flykt finns i Nya Zeeland, Australien, Sverige, Norge Danmark, Irland, Holland, Sydafrika och en hel rad andra via länder. Sedan 1995 har 800 000 vita lämnat Sydafrika som en följd av omfattande mordorgier på vita och en enorm brottslighet i landet.

Vita människor blir fråntagna sina egna länder eller etniskt rensade i de länder där de delar plats med andra etniska grupper. Att det sker överallt där vita bor är ingen slump, det är en medveten politik från de globalister som sätter agendan för hur världen ska se ut. 1930 var de vita i Detroit 90 procent och de svarta 10 procent. Idag är förhållandet det omvända med ca 10 procent vita och resten svarta (samt en del asiater och latinamerikaner).

Instinktivt så gillar genomsnittliga vita människor inte den här sorgliga utvecklingen. Det har ännu inte lyckats klura ut hur de ska handskas med det som sker. Många republikanska politiker och den alternativa högern har lagt sina pannor i djupa veck för att hitta lösningar som kan rädda vita från att bli i minoritet och försvinna. De går inte att skicka tillbaka afro-amerikanerna till Afrika, i alla fall inte allihop, vilket ledande amerikanska politiker ville göra redan i början på 1800-talet. Det som återstår är en tydligare uppdelning mellan det vita och det svarta (och det latinamerikanska) USA så att vita människor får egna stater att råda över. I teorin och i praktiken skulle det kunna fungera om samhället långsiktigt planerade för en sådan framtid. Det som står i vägen är den tredje statsmakten, TV, radio och tidningar. Den säkraste vägen till politiska framgångar är att återta kontrollen över de stora medier som ligger i händerna på privatpersoner som vill styra över den politiska utvecklingen, eller att konkurrera ut sådana medier.

Vita människor kan endast nå politiska framgångar om de låter sig representeras av kvalitetssäkrade människor som besitter ansvar och kunskap och verkligen vill sitt folk, och andra folk, väl. Men inte ens det räcker. Om vita väljer att politiskt dra åt olika håll och skapa massa sekter som saknar förmåga att lösa ens banala problem i ett samhälle blir sådana grupper ett problem snarare än en tillgång.

Om det vita USA förfaller ännu mer så blir följderna svåra att förutse. Point Of No Return kan vara här vilket ögonblick som helst. Fast vi kanske har fem-tio år på oss, knappast mer.

Relaterat: Mediemogul vill ha fler kineser till USA

Eminem är förresten från Detroit.

3 svar to “Vit flykt – White flight”

  1. niklasp said

    Roland, Avpixlat är inte centrum i universum.

  2. Roland said

    Tack för en fantastiskt bra artikel! Sverigeidag har seglat upp som den kanske mest intressanta sajten. Det är synd att Avpixlat inte vill länka er till sin sajt, men det har förstås med synen på Israel att göra (även om Avpixlat inte verkar lika Israelhysterisk som Politiskt Inkorrekt var).

  3. Anders said

    På tal om bussning, när svarta skolelever i USA bussades till vita skolor och vice versa så tycker jag faktiskt att vi ska genomföra något liknande i Sverige. Hur vore det om vi tog och tvångsflyttade våra mest invandrarvänliga politiker och journalister till något berikat område i sveriges avlånga land. Jag kan inte föreställa mig annat än att dessa inte kan begära något bättre än att få slå upp sina bopålar i t.ex det idylliska Rosengård i Malmö. Vad mer kan en multikulti-kramare begära?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: