Sverige idag

Nyhetssida för ansvarsfulla svenskar.

Fjordmans tio argument mot EU

Posted by sverigeidag på december 9, 2011

1. EU främjar brottslighet och instabilitet.

EU skyddar inte freden i Europa. Tvärtom undergräver EU stabiliteten på kontinenten genom att avveckla gränskontrollerna vid en tidpunkt då vi ser de största befolkningsförflyttningarna i mänsklighetens historia, med många invandrare som kommer från politiskt instabila länder och vars instabilitet sprider sig till europeiska stater.

Genom sin vansinniga invandringspolitik, skulle EU kunna bli delvis ansvarig för att utlösa inbördeskrig i flera europeiska länder. Kanske kommer EU att bli ihågkommen som ”fredsprojektet” som skapade krig.

Europeiska unionen har skapat en gränslös region från Grekland till Frankrike och från Portugal till Finland, men medborgarna i dessa länder betalar fortfarande det mesta av sina skatter till nationalstater, vars gränser inte längre respekteras. Det är löjligt att betala upp till hälften av sin inkomst till ett företag som inte längre kontrollerar sitt eget territorium eller lagstiftning. Om inte de nationella gränserna återställs, har medborgarna i EU:s medlemsstater inte längre någon skyldighet att betala skatt.

EU främjar en löjlig mängd lagar och förordningar, medan gatuvåldet i stor utsträckning förblir ostraffat och ökar allt mer. Lagar används för att straffa de laglydiga, medan brottslingar härskar på gatorna. Denna brist delas dock av många nationella regeringar. När myndigheterna från Berlin via Amsterdam till London och Rom inte upprätthåller lag och ordning, har medborgare inte bara rätt utan skyldighet att beväpna sig för att skydda sin egendom och liv för de nära och kära.

Det är mycket möjligt att vi skulle kunna dra nytta av någon form av europeiskt samarbete i försvaret av en gemensam kultur, men inte i form av det EU som finns i dag. EU handlar inte om samarbete för att skydda européernas bästa intressen, det handlar om att förvandla hela kontinenten till en mångkulturell temapark där de infödda blir omformade och demografiskt krossade. EU är ett omfattande socialt experiment som utförs med hundratals miljoner människor. Det handlar inte om stordriftsfördelar, det handlar om dumhet i stor omfattning.

EU ger inte européerna en ”röst” på den internationella arenan. Det är i bästa fall ett byråkratiskt monster; ett farligt utopiskt projekt i värsta fall. Det gör att våra fiender tar oss mindre på allvar, inte mer. Det handlar inte om att ge alla en röst, det handlar om att tysta de röster vi redan har, genom att beröva oss all bestämmanderätt vad gäller vår framtid och våra öden.

2. EU försvagar Europas kulturella försvar

EU överlämnar systematiskt kontinenten till våra värsta fiender. När de franska, nederländska och irländska väljarna förkastade EU-konstitutionen, gick EU-eliten vidare som om ingenting hade hänt. När den muslimska världen säger att EU bör verka för att utrota ”islamofobi” gör de omedelbart ett medgivande.

När en organisation ignorerar intressen rörande sitt eget folk men genomför de intressen som gagnar folkets fiender, då har organisationen blivit en aktiv fientlig enhet som drivs av en korrupt klass av ynkliga förrädare. Detta är vad EU är i dag.

EU förstör medvetet de kulturella traditionerna i medlemsstaterna genom att låta dem översvämmas av invandrare och utrotar därmed inhemska traditioner. Detta är en grov kränkning av ursprungsbefolkningens rättigheter över en hel kontinent. Europa har några av jordens rikaste kulturella traditioner. Att ersätta detta med sharia-barbari är ett brott mot mänskligheten. Europeiska unionen är för närvarande den viktigaste (men inte den enda) motorn bakom islamiseringen av Europa, kanske det största sveket i denna civilisations historia. Undfallenhet för islam och muslimer är så djupt nedsänkt i EU:s strukturella DNA att det enda sättet att stoppa islamisering av kontinenten är att bli av med EU. Alltihop.

3. EU främjar en uppsvälld byråkrati

I en studie som offentliggjordes av organisationen Open Europe i augusti 2008 konstaterades att EU använder en ”armé” av byråkrater och att det faktiska antalet individer som krävs för att administrera EU är nära 170,000 – mer än 7 gånger 23,000, en siffra som ibland anges av kommissionen.

Enligt dem är ”Den rättsliga processen i EU ett mycket komplicerat och ogenomträngligt system, vilket gör det mycket svårt att fastställa hur många som faktiskt är inblandade i utformning, genomförande och tillsyn över lagstiftningen.

Men forskning från Open Europe, med den begränsad information som finns tillgänglig, visar att bara utkast och uträkning om hur lagstiftningen inom EU ska utföras kräver en byråkratisk personal på cirka 62,026 människor. Denna siffra avslöjar vad EU:s verkliga lagstiftningsarbete faktiskt åstadkommit; i kommittéer, bakom stängda dörrar och dolt för allmänheten.

Merparten av arbetet äger rum utanför de centrala institutionerna inom expertgrupper, rådets grupper, och de så kallade kommittéerna inom kommittéförfarandet.”

Notera hur detta slutna och hemlighetsfulla förfarande med att utarbeta lagstiftning för en halv miljard människor liknar det som sker i en diktatur. EU följer en strategi för att dölja vanlig insyn och gömmer den verkliga makten bakom lager av byråkratiska komplikationer. Denna strategi följdes också under utarbetandet av den löjligt långa europeiska konstitutionen.

Om någon presenterar ett kontrakt för dig på hundratals sidor, bestående av mer eller mindre obegripligt tekniskt språk, och som skulle styra alla aspekter av ditt liv och dina barn och barnbarns, och den personen sa att du bara behövde lita på hans ord och skriva på papperen, skulle du ha accepterat det?

Det är i huvudsak vad EU har gjort är det gäller ödet för en hel kontinent, inte bara en enda familj. När vissa förargade människor, såsom nederländare och irländare, var ovänliga nog att inte blint ta emot sin nya livegenskap, beslutade EU att de ändå var bundna av kontraktet som de just förkastat. Det är arrogans av monumentalt mått, om inte klart förräderi.

EU är ännu inte en totalitär enhet, men den har alla verktyg som behövs för att bli en. Man har lyckats korrumpera den nationella eliten att sälja ut friheten för sitt folk genom att bjuda in dem att delta i världens största bluff, som betalas av de europeiska skattebetalarna. Den över hela Europa växande förmyndarinstitutionen stör nu varje aspekt av det sociala och ekonomiska livet och styrs av en oansvarig och ofta fientlig minoritet av sociala ingenjörer som vill påtvinga alla sitt eget sätt att tänka.

4. Överdriven reglering och centralisering är dåligt för frihet och välstånd 

Europa blev en gång en dynamisk kontinent tack vare konkurrensen på alla nivåer. Det är nu nästan omöjligt att hitta en sektor av samhället som är oberörd av ofta överdrivna EU-förordningar.

EU fungerar som en enorm superstat som styrs centralt av statister som är besatta av förordningar. De har inte lärt sig något av historien, där central planering har varit ett nästan universellt misslyckande.

Här är vad Nathan Rosenberg och LE Birdzell Jr säger i How The West Grew Rich: The Economic Transformation Of The Industrial World:

”Till en början berodde västvärldens uppnådda självständighet på en avskärmning, eller en försvagning, av politisk och religiös kontroll, vilket ger andra delar av det sociala livet möjlighet att experimentera med förändringar. Tillväxt är naturligtvis en form av förändring och tillväxt är omöjligt när förändringarna inte är tillåtna.

Alla framgångsrika förändringar kräver ett stort mått av frihet så att man kan experimentera. En garanti av detta slag för frihet kostar samhällets härskare känslan av kontroll, som om de gav sitt medgivande till andra att besluta om samhällets framtid. Den stora majoriteten av samhällen, förr och nu, har inte tillåtit detta. Inte heller har de undgått fattigdom. ”

”Västvärldens teknik utvecklades inom den särskilda ramen för en hög grad av självständighet bland de politiska, religiösa, vetenskapliga och ekonomiska sfärerna av det sociala livet. Är denna höga grad av självständighet nödvändig för en framgångsrik tillämpning av teknik för att ekonomiskt välstånd? Det är få västerländska forskare som inte skulle hålla med om att en hög grad av självständighet i den vetenskapliga sfären, från politisk eller religiös kontroll är nödvändig för vetenskapliga framsteg. Det är nästan lika självklart att ett liknande oberoende, är avgörande för den ekonomiska processen att överföra vetenskapliga framsteg till varor och tjänster. Den tekniska kapaciteten i ett samhälle förstörs om kontroll av någon vetenskaplig undersökning eller innovation bestäms av politiska eller religiösa myndigheter, för att kombinera ett intresse av att kontrollera resultatet av teknisk utveckling med befogenhet att begränsa eller styra experiment. I alla välfungerande samhällen är politiska myndigheter inriktade på stabilitet, säkerhet och status quo. Det är således sällsynt

okvalificerat att styra eller kanalisera aktiviteter som syftar till att producera instabilitet, osäkerhet och förändring.”

Europeiska unionen kan inte ses som något annat än att den är emot frihet eftersom EU koncentrar alldeles för mycket makt i ett centraliserat byråkratiskt system som är nästan omöjligt för utomstående att förstå. Som den österrikiska ekonomen Friedrich Hayek varnade i The Road to Serfdom (Vägen till Livegenskap).

”Att tro att det ekonomiska livet inom ett stort område, som omfattar många olika människor, kan styras eller planeras av ett demokratiskt förfarande avslöjar en total brist på medvetenhet om de problem som denna planering skulle åstadkomma. Planering på internationell nivå, ännu mer än vad som är brukligt på nationell nivå, är ingenting annat än ett osminkat kraftfullt tvång, ett översitteri från en liten grupp gentemot andra av den standard och den sysselsättning som planerarna tror lämpar sig för oss alla”.

5. Bristen på en verklig maktuppdelning i EU uppmanar till missbruk

Vi borde studera sjuttonhundratalets store franska tänkare Montesquieu och hans arbete. Han beundrade det brittiska politiska systemet. Han förespråkade att de verkställande, lagstiftande och dömande grenarna av regeringen bör tilldelas olika organ, där var och en av dem inte skulle vara tillräckligt stark för att påtvinga samhället sin vilja.

Detta beror på att ”konstant erfarenhet visar oss att varje man som tilldelats makt är skapad att missbruka den, och att driva makten så långt det går.”

Uppdelningen av makt är nästan totalt obefintlig inom Europeiska unionen, där det bara finns svag till obefintlig åtskillnad mellan den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten, och där alla dessa fungerar utan medgivande från allmänheten. Kort sagt, ett litet antal människor kan utarbeta och genomföra lagar utan att rådfråga folket, och dessa lagar har företräde framför de som antagits av de valda församlingarna. Detta är en blåkopia för en diktatur.

År 2007, varnade tidigare tyske presidenten Roman Herzog för att parlamentarisk demokrati var under hot från EU. Mellan 1999 och 2004, härrörde 84 procent av rättshandlingar i Tyskland – och i de flesta av alla EU-länder – från Bryssel.

Enligt Herzog: ”EU-politiken lider i en oroväckande grad av en brist på demokrati och ett de facto- upphävande av maktuppdelning.

Trots detta var EU till stor del en icke-fråga under tyska valet 2005. Man får en känsla av att de verkliga frågorna i sak inte är föremål för offentlig debatt. Nationella val har blivit en alltmer tom ritual. De viktiga frågorna har redan avgjorts i förväg bakom stängda dörrar.

Fria medborgare bör lyda lagar som utarbetas med nationens och folkets bästa, långsiktiga intressen i åtanke. De flesta av de lagarna inom EU:s område är inte längre utarbetade av valda företrädare utan genom oansvariga EU-byåkrater, av vilka vissa skulle kunna ha köpts och betalats av våra muslimska fiender med arabiska oljepengar. Om det är så borde medborgare i dessa länder inte längre ha någon skyldighet att följa dessa lagar.

Som Montesquieu varnade, ”När den lagstiftande och verkställande makten är förenade i en och samma person, eller underordnad samma domstol, finns det ingen frihet, eftersom farhågor kan uppstå, att samma monark eller senat antar tyranniska lagar, för att verkställa dem på ett tyranniskt sätt.”

Han sade också att ”Onödiga lagar försvagar de nödvändiga lagarna. 

Det nuvarande problemet med EU är inte bara innehållet i lagar och hur de utarbetats och godkänts, utan också deras stora antal.

Laglydiga medborgare förvandlas till brottslingar av lagar som reglerar tal och uppförande, medan riktiga brottslingar tar över på gatorna i våra städer. Denna situation kommer antingen att leda till en polisstat eller till ett totalt sammanbrott av lag och ordning, eller båda.

6. Bristen på öppenhet lämnar EU sårbart för fientlig infiltration

För att ha ett system med en regering under offentlig kontroll, behövs ansvarsskyldighet och öppenhet. EU har misslyckats bedrövligt i båda fallen.

Anledningen till att EU:s ledare kunde begå ett svek så stort som skapandet av Eurabia är inte enbart därför att EU:s myndigheter inte formellt utsetts för folkets vilja, utan lika mycket därför att de gjort beslutsprocessen oerhört komplicerad och flyttat den verkliga makten från allmänhetens insyn.

Det finns all anledning att tro att några av dem som hävdar att de är våra företrädare har mutats och/eller utsatts för utpressning av muslimska länder och andra fiender, att genomföra en agenda som står i motsatsförhållande till våra intressen.

Inget system är perfekt, men ett slutet och icke-transparent system som EU företräder, är särskilt utsatt för infiltration från utomstående och fientliga utländska intressen.

De ”lagar mot diskriminering” vi nu ser i Västeuropa är en indikation på att det demokratiska systemet inte längre fungerar som avsett.

Dessa lagar kommer från en liten grupp av självutnämnda ledare som svarar på trycket från den muslimska världen och inte från sitt eget folk. Den europeiska politiska eliten riskerar i allt högre grad att bli medarbetare och marionetter för våra fiender, eftersom det är så de agerar i många fall.

7. EU leder till begränsad yttrandefrihet

EU bidrar inte till att främja frihet i Europa, utan ägnar i stället mycket tid åt att försöka avskaffa den lilla som är kvar.

EU, i samarbete med islamiska länder, skriver om skolböckerna över hela den europeiska kontinenten för att presentera en mer ”positiv” bild av Islam.

EU betraktar media och utbildningssystemet mer och mer som en förlängd arm av staten. Detta är kännemärket för en totalitär stat, vilket EUSSR gradvis håller på att bli.

Man får en känsla av att EU:s koncept för ett ”enat Europa betyder en nation, ett folk – och en enda tillåten uppfattning. Det är också frestande att säga, en enda tillåten religion: Islam.

Enligt den brittiske författaren Daniel Hannan: ”eurokrater ogillar instinktivt spontana aktiviteter. För dem är ”oreglerat” nästan synonymt med ”illegal”.

Det byråkratiska tänkesättet kräver enhetlighet och tillståndsgivning, order. Eurokrater är särskilt upprörda eftersom mänga bloggare, har en anarkistisk tendens och är anti-Bryssel. I de franska, nederländska och den irländska folkomröstningen var MSM [vanliga nyhetsförmedlare] enhetligt för fördraget, medan Internet-aktiviteterna var överväldigande skeptiska.

Bruno Waterfield rapporterade nyligen om en hemlig rapport från kommissionen om den risk som frihetsivrarna utgör via internet. ”Bortsett från officiella webbplatser, har Internet i stort sett blivit ett utrymme för anti-europeiska känslor. Möjligheten att nå en publik till en mycket låg kostnad, och med tanke på enkelhet i Nej- kampanjens meddelanden, har det visat sig vara lätt att hantera under kampanjperioder.

”EU:s lösning? Naturligtvis att reglera bloggarna!”

I skrivande stund, ser det ut som de mest radikala förslagen för att reglera blogsfären och oberoende webbplatser har urvattnats tills vidare, men det är ingen tvekan om att EU kommer att göra nya försök att censurera Internet, särskilt eftersom organisationen framgångsrikt har mutat många av de traditionella nyhetsförmedlarna. EU har uppmuntrat pan-europeiska lagar mot ”rasism och hets mot folkgrupp.”

Varje enskild åtgärd som EU har vidtagit visavi dessa ämnen har lett till fler begränsningar av yttrandefriheten, online och offline. Det finns ingen anledning att inte förvänta sig att trenden kommer att fortsätta, särskilt som EU konsekvent försöker att blidka muslimer och andra invandrargrupper på alla sätt.

EU:s försök att krossa oliktänkande och tysta kritik av dess idéer kommer att bli allt mer aggressiva och svåra att ignorera.

8. EU misslyckas med att rådfråga sina medborgare och förolämpar dem därmed

Den irländska folkomröstningen 2008 om den föreslagna EU-konstitutionen/Lissabon-fördraget är en kraftfull vittnesbörd om den onda karaktären i Europeiska unionen.

Före folkomröstningen, gjorde ett antal av EU:s ledare helt klart att Lissabon-fördraget var nästan identiskt med den europeiska konstitutionen, som hade avvisats av franska och nederländska väljare 2005, och som sedan förmodligen skulle ha varit död.

Frankrikes tidigare president Valéry Giscard d’Estaing (ansvarig för utkastet till konstitutionen) sa:

”Förslagen i det ursprungliga konstitutionsfördraget är praktiskt taget oförändrade. De har helt enkelt spridits ut i de gamla fördragen i form av tillägg. Varför dessa subtila förändringar? Framför allt för att avvärja eventuella hot om folkomröstningar genom att undvika varje form av konstitutionellt vokabulär.”

D’Estaing sa också:” Den allmänna opinionen kommer att ledas att anta, utan att veta om det, de förslag som vi inte vågar lägga fram direkt… Alla de tidigare förslagen kommer att finnas i den nya texten, men kommer att gömmas på något sätt.”

Spaniens premiärminister José Luis Rodríguez Zapatero sade: ”Vi har inte tagit bort en enda väsentlig punkt i det konstitutionella fördraget…”

Italiens president Giorgio Napolitano sade : ”De som är mot EU är terrorister. Det är psykologisk terrorism att sprida ryktet att om en europeisk superstat.”

Irlands premiärminister Brian Cowen medgav att han inte hade läst Lissabon-fördraget i sin helhet, men försäkrade ändå sitt folk att det var bra och som irländare borde man rösta ”ja” baserat på denna försäkran. Han sa att väljarna har blivit ombedda att ge EU ”en mer ändamålsenlig och effektiv beslutsprocess.”

Om en diktator beslutar att ignorera alla andras åsikter och genomföra en politik som han finner lämplig utan att rådfråga någon, kan detta ses som en ”effektivare” beslutsprocess från en viss synvinkel. Är det denna typ av ”effektivitet” som EU främjar? Mr Cowen säger det inte, men det är frestande att spekulera att svaret är ”ja.” Enligt ord och handling från EU-eliten, är folkets vilja bara en irriterande farthinder vilket fördröjer genomförandet av EU:s överlägset upplysta politik.

Efter folkomröstningen, när det stod klart att irländarna inte lät sig föras bakom ljuset, avslöjade den irländske EU-kommissionären Charlie McCreevy att han inte hade läst Lissabon-fördraget själv:

”Jag vågar säga att det inte finns 250 personer av de 4,2 miljon invånare i Irland som har läst fördraget från pärm till pärm. Jag påstår också att det inte ens är 10 procent av dessa 250 som kommer att förstå varje avsnitt och underavsnitt. Men är det något ovanligt med det?” menade kommissionären, och tillade: ”Finns det någon som läste finansakten?” och hänvisar till det långa dokument som han utarbetade när han var finansminister i Irland.

Låt oss upprepa detta igen… Den här mannen uppgav – troligen korrekt – att inte mer än ett par dussin människor, bland miljontals medborgare, faktiskt läst hela dokumentet men det var ändå meningen att de skulle rösta om det, och att han inte ser något grundläggande fel i detta.

EU:s konstitution/Lissabon-fördraget skulle avsluta överföringen av befogenheter till en ny pan-europeisk superstat med nästan obegränsad makt att styra frågor och livet för en halv miljard människor i ett tiotal länder, från Finland till Frankrike och från Irland till Polen. Den irländska befolkningen reagerade på det enda förnuftiga sättet, men EU:s ledare gjorde det helt klart att de skulle gå vidare med projektet att nedmontera de europeiska nationalstaterna oberoende av det folkliga motståndet.

Frankrikes president Sarkozy och Tysklands förbundskansler Angela Merkel säger i ett gemensamt uttalande att de ”hoppas att andra medlemsstater kommer att fortsätta ratificeringsprocessen.” Den tyske utrikesministern Frank-Walter Steinmeier sade: ”Ratificeringsprocessen måste fortsätta. Jag är fortfarande övertygad om att vi behöver detta fördrag.”

Den brittiske utrikesministern David Milliband sade Storbritannien skall gå vidare med ratificeringen:

”Det är rätt att vi fortsätter med vår egen process.”

Europaparlamentets talman Hans-Gert Pöttering säger: ”Ratificeringsprocessen måste fortsätta” eftersom ”reformen av Europeiska unionen är viktig för medborgarna, för demokrati och öppenhet.”

Med andra ord: Skälet till att EU ignorerar viljan hos det irländska folket, liksom de franska och nederländska folken och många andra som aldrig fick chansen att uttrycka sina åsikter, är för ”demokrati”.

Enligt författaren Martin Helme, var det helt uppenbart att makteliten inte skulle acceptera Irlands ”nej.” Efter den första chocken skulle de helt enkelt fortsätta med plan A:

Ett av de mest avskyvärda och upprörande argumenten som framhålls av eurokrater och deras vänner i den liberala media är att 862,415 irländska väljarna har ingen rätt att blockera önskemålet för cirka 450 miljoner européer. Denna snedvridning av sanningen får inte passera ostraffat. Först av allt, de få miljoner irländarna var faktiskt de enda medborgare i Europa som har blivit tillfrågade om synpunkter.

Resten av ca 446 miljoner blev aldrig tillfrågade. Hur kan någon politiker hävda att deras väljare vill ha ratificeringen av EU:s konstitution/Lissabon-fördraget när hela den politiska klassen eftertryckligt insisterade på att inte fråga folket?

I många länder erkänner politiker öppet att deras väljare skulle ha gjort samma sak som irländska väljare gjorde, det vill säga rösta nej till det ruttna förslaget. Så det är inte några få miljoner irländska väljarna som blockerar önskemålen för hundratals miljoner andra europeiska väljarna utan helt klart en massa irländska väljare mot ett par tusen politiker och byråkrater som utgör EU:s makt elit.

För det andra, vad hände med de 20 miljoner franska och nederländska väljare som sade nej till samma dokument för tre år sedan?

Europeiska kommissionen lade fram en ny plan i april 2008 som syftar till att öka EU- medborgarnas deltagande i beslutsfattandet i 27-nation blocket, samt göra det mer populärt. ”Vi måste samråda med allmänheten”, sade den svenska kommissionären Margot Wallström. Hon är känd för sin kommentar år 2005 att européerna måste godkänna den föreslagna EU-konstitutionen annars riskerar man en ny Holocaust. Tre år efter det att konstitutionen först avvisades, och fortfarande utan någon Holocaust i sikte, låtsas inte EU längre att man bryr sig om folkets vilja. När eurokrater talar om ”samråd” med sina medborgare, förolämpar de dem.

I april 2008, samlades människor från alla samhällsskikt och från de flesta politiska partier framför den kända och vackra Staatsoper (Operan) i mitten av Wien för att demonstrera mot ratificeringen av Lissabon-fördraget i det österrikiska parlamentet, som senare skedde utan att man höll en folkomröstning.

Opinionsundersökningar visar att en majoritet av österrikarna var övertygade om, som de borde vara, att politik bestäms nästan uteslutande av Bryssel. De ser lokala politiker som i stort sett helt utan makt, och många av dem var tveksamma till att ge ännu mer makt till det oansvariga EU.

Opinionsundersökningar från mitten av 2008 visade att en stor majoritet av holländarna fortfarande var emot Lissabon-fördraget, som är nästan identiskt med den konstitution som de nederländska väljarna röstade nej till med 62 procent mot 38 procent i 2005 års folkomröstning. Icke desto mindre går Nederländerna vidare med ratificeringen av fördraget, även efter att irländarna förkastat det, sade premiärminister Jan Peter Balkenende. Den politiska eliten är fast besluten att fortsätta en process som huvudsakligen kommer att avveckla det egna landet och minska det till bara en provins i en framväxande Eurabian superstat, och öppet ignorera sitt eget folk för att genomföra detta.

Helme fastslår, ”Regeringarna har självsvåldigt och medvetet agerat mot folkets vilja, förkastat sina egna grundlagar, korrumperat sina domstolar (därmed förstört rättssäkerheten) och började styra utan medgivande från folket eller rättsstatsprincipen…. Det är den väg som leder till revolution.”

Bra! Thomas Jefferson sa, ”Frihetens träd måste vederkvickas då och då med blod från patrioter och tyranner.”

Jag har en känsla av att allt fler människor runt om i Europa är redo för det. Hur är det med politikerna?

9. EU undergräver politisk legitimitet och kontakt mellan styrande och de styrda

Förespråkare för den Europeiska unionen hävdar att det är ett ”fredsprojekt”. Men EU handlar inte om fred, det handlar om krig: Ett demografiskt och kulturellt krig mot en hel kontinent, från Svarta havet till Nordsjön, för att förstöra de europeiska nationalstaterna och bygga ett imperium som drivs av självutnämnda byråkrater.

Detta stöds av nationella politiker för att stärka sin personliga makt, genom att skapa en större politisk enhet än de enskilda nationalstaterna och genom att befria sig från begränsningarna i ett demokratiskt samhälle.

EU korrumperar den nationella politiska eliten genom att de sviker de människor som de förväntas tjäna och skydda.

Anthony Coughlan, en docent vid Trinity College i Dublin, Irland, fastslår följande i en uppsats i EU Observer:

När en minister vill utföra någonting på nationell nivå måste han eller hon ha stöd av statsministern samt ha samtycke från finansministern om det innebär att spendera pengar, och framför allt ha majoritet i det nationella parlamentet, och underförstått bland väljarna i landet. Överför det politiska beslutet i fråga till överstatlig nivå i Bryssel där lagar stiftas i första hand av de 27 medlemmarnas ministerråd, och ministern i fråga blir medlem i en oligarki, en kommitté bestående av lagstiftare, de mäktigaste i historien, som stiftar lagar för 500 miljoner européer, och omöjliga att avsätta som grupp oberoende av vad de gör. Nationella parlament och medborgare tappar makt med varje EU-fördrag, för att de inte längre har sista ordet i de politiska frågor som berörs.

Enskilda ministrar å andra sidan upplever en berusande ökning av personlig makt. De omvandlas från medlemmar i den verkställande grenen av regeringen på nationell nivå, vilken är underordnad en nationell lagstiftning, till en överstatlig lagstiftning inom EU.

EU-ministrarna ser sig själva som arkitekter av en supermakt i vardande, och kan frigöra sig från granskning av sina handlingar av valda nationella parlament. Enligt Coughlan, är EU-integration ”en gradvis kupp av statliga chefer mot lagstiftarna, och av politiker mot de medborgare som väljer dem.”

Denna process suger i verkligheten ut makten från ”traditionella statliga institutioner, medan dessa fortfarande formellt är intakta. De fortsätter att behålla sina gamla namn – parlamentet, regeringen, Högsta domstolen – så att medborgarna inte får alltför mycket panik, men deras klassiska funktioner har ändrats.”

Europeiska unionen är i grunden ett försök från eliten i europeiska länder att samarbeta för att tillskansa sig makten, genom att kringgå och avskaffa det demokratiska systemet; en långsam statskupp. Idéer som ”fred” eller ”främja frihandel” används som en förevändning för detta, ett ben kastas för att lura en godtrogen massa och dölja vad som i grunden är rent och skärt maktövertagande.

Europeiska unionen är mycket bristfällig i sin grundläggande konstruktion och kan inte fungera som något annat än en alltmer totalitär all-europeisk diktatur, som drivs av en självutnämnd oligarki. Det finns anledning att befara att den konstruerades på det sättet.

Makten är kraftigt koncentrerad på institutioner som står över formella begränsningar av allmänhetens samtycke och över informella begränsningar av offentlig granskning och insyn. EU-myndigheterna kan göra mer eller mindre vad de vill, precis som de gör i relation till den arabiska och islamiska världen.

10. EU sprider en kultur av lögner och korruption

Efter det att irländska väljare tydligt avvisat Lissabon-fördraget (den något ändrade, men i stort sett återanvända versionen av den Europeiska konstitutionen, som tidigare hade avvisats av de franska och nederländska väljarna), sade statsminister Anders Fogh Rasmussen i Danmark att Irland borde få mindre än nio månader för att arbeta igenom sina problem med Lissabon-fördraget innan EU:s parlamentsval 2009.

Rasmussen sade att Irlands ”nej” till konstitutionen inte borde stoppa unionens fortsatta arbete att ratificera fördraget.

Europas ledare, inklusive danska sådana, har i allmänhet föredragit ratificeringen av EU:s konstitution utan folkomröstningar eftersom de vet att det är kraftigt motstånd mot den i många länder.

Det är meningslöst att ha folkomröstningar om de bara sker när eliten vill ha dem, och denna elit kan ignorera dem om de ogillar resultaten.

Herr Rasmussen är ett bra exempel på hur Europeiska unionen långsamt förstör det demokratiska systemet och avsiktligt är utformat för att göra det. Hans plikt är att följa sitt folks vilja och intresse, men hans verkliga lojalitet ligger hos resten av EU:s oligarki. Han är inte på något vis den värsta personen bland EU:s ledare, detta handlar inte om hans personliga brister, det handlar om EU och hur det så småningom korrumperar även andra, vanligtvis anständiga individer.

En liknande sak hände i Portugal, där premiärministern påverkades av uppmaningar från ledare i Tyskland och Frankrike och inte sina egna väljare.

EU är en långsam statskupp som genomförts mot ett dussintal länder samtidigt. Det är utformat för att avleda makten hos alla organisationer som representerar folkets vilja och verklig makt och överföra den till en icke-vald oligarki. I själva verket är det värre än en statskupp eftersom en sådan traditionellt inneburit att en grupp människor tog kontroll över ett land. EU inte bara vill ta kontroll över nationalstater, det vill avskaffa dem. EU är organiserat förräderi.

EU-eliten reagerar som en man när de utsätts för utmaningar från vanliga människor beträffande deras maktbas. Ledamöterna i Europaparlamentet samt deltagare på alla nivåer i EU-systemet, har mycket välbetalda jobb, vilket innebär att deras pragmatiska intressen ligger i att upprätthålla makten. Deras lojalitet har köpts – med europeiska medborgarnas skattepengar – och överförts från dem där det i teorin borde vara, till EU.

EU är deras pensionsplan, så att säga. När du utmanar EU, utgör du därmed ett direkt hot mot deras personliga ekonomiska intressen, och de kommer att reagera därefter.

Precis som Sovjetunionen främjar Europeiska unionen en kultur av lögner och korruption som börjar på toppen och filtreras ner genom samhället som helhet. EU:s system korrumperar så gott som alla som kommer i dess närhet.

EU kan inte reformeras, EU kan endast nedmonteras. 

Källa: Översättaren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: