Sverige idag

Nyhetssida för ansvarsfulla svenskar.

USA ligger alltid steget före

Posted by sverigeidag på oktober 30, 2011

Om vi vill veta hur Sverige kommer att se ut i framtiden ska vi titta på USA. Om någon vill veta hur USA kommer att se ut i framtiden ska de titta på Brasilien. Och Sverige är på väg åt samma håll.

Mediemonopolet i USA har i decennier ägnat mycket kraft åt att propagera för invandring och liksom i Sverige har invandringskritiker ofta, men inte lika ofta som i Sverige, smädats och hånats när de försökt förklara hur skadlig viss invandring kan vara.

När antalet föda vita förra året understeg antalet födda från olika minoritetsgrupper och när allt fler vita blir i minoritet i stora städer och delstater så har även tidningar som Washington Post tvingats berätta om de demografiska förändringarna. Tidningen inledde igår en artikelserie om hur det nu ser ut i USA och av den information som presenteras där borde åtminstone någon vit man eller kvinna höja på ögonbrynen en aning.

Det är ett skräckscenario som tidningen målar upp, men bilden de ger av verkligheten är något förskönad och framställs inte som så alarmerande som den faktiskt är. Förändringen av USA är en förändring från vitt till svart. I stort sett varenda vitt medelklassområde har ändrat karaktär och blivit mer eller mindre etnisk rensade från vita amerikaner. WP:s första artikel hade rubriken ”The new U.S. neighborhood defined by diversity as all-white enclaves vanish” och är talande för det nya USA som växer fram. Det finns knappt ett enda vitt område kvar.

Tidningen ger ett exempel från McGovern Drive som 1965 var en helvit idyllisk gata representativ för 1960-talets USA. Idag är området boplats för folk från alla etniska grupper. ”Runt om i regionen och hela landet, försvinner det helvita grannskapet med anmärkningsvärd hastighet. På många platser drivs inte fenomenet av att afroamerikaner flyttar till förorterna. Istället är det främst ett resultat av landets höga antal latinamerikaner och asiater, varav många är invandrare” skriver tidningen och konstaterar att om tre decennier är de vita i minoritet i USA. I själva verket går det fortare eftersom många latinamerikaner och amerikaner med arabiskt påbrå definierar sig som vita.

Butikerna ändrar karaktär och i allt fler områden blir engelska andraspråk. Antalet konflikter har ökat i de alltmer mångkulturella områdena. Amerikanska sociologer förskönar förorterna och kallar dem ”globala förorter”. I länet Loudoun med 300 000 invånare var nästan alla vita för bara två decennier sedan, idag består länet av över 75 procent icke-vita.

Det som kallas för white-flight är ett ständigt pågående fenomen. När svarta eller andra minoritetsgrupper flyttar in i vita områden flyttar de vita därifrån. Många svarta flyttar nu in i vita medelklassområden, men trenden är densamma överallt när icke-vita flyttar in i vita områden. De vita flyttar ut. Det är en av förklaringarna till att amerikaner flyttar oftare än folk i andra länder. De flyttar – eller flyr – till ett område de kan känna trygghet i.

Däremot förekommer det knappt alls att vita flyttar till ett område som domineras av andra etniska grupper. Istället tycks människor som tillhör etniska minoriteter sträva efter att kunna flytta till ett vitt område. Det är status att bo bland vita eftersom vita områden ofta är välskötta, har låg kriminalitet och endast få sociala problem jämfört med andra områden.

Amerikanska demografer har på senare tid börjat fatta att de allra flesta föredrar att bo tillsammans med andra av samma etnicitet. Det är därför man inte heller ser att latinamerikaner eller asiater flyttar in i svarta områden utan väljer ett område där många ur den egna gruppen bor eller så flyttar de in i vita områden. Kineser och araber som är stora invandrargrupper flyttar ofta in i vita områden och de vita flyttar i regel inte ut lika snabbt som om det hade varit svarta som hade flyttat in, men den långsiktiga trenden är att de vita som har möjlighet flyttar från området när de etniska minoriteternas andel blir mera synlig i vardagen, i skolklasser, på arbetsplatser, i butikerna eller i de lokala föreningarna.

När man ska sätta fingret på vad en del sociologer säger om utvecklingen får man känslan av att en del av dem inte vill ha områden som domineras av en viss etnisk grupp, de vill istället ”integrera mer” och ser en ökad blandning som något positivt. Tidningen nämner lite i förbigående att antalet invandrare med latinamerikansk och asiatisk bakgrund har ökat dramatisk i Washington med omnejd (och även i övriga USA, men tidningen nämner naturligtvis inte sin egen roll i den utvecklingen).

Nu visar nya demografiska kartor att områden med mer än 85 procent vita är ytterst sällsynta. I länet Prins William uppnår bara 4 procent av förorterna till en nivå med 85 procent vit befolkning och dessa vita blir snabbt färre. Det finns bara ett län, Frederick, där över hälften av de vita lever i ett område som domineras av fler än 85 procent vita, men även där krymper antalet vita mycket snabbt.

En demograf som intervjuas säger att eftersom de vita blir en allt mindre del av befolkningen så kommer de obönhörligt att tvingas dela områden med andra etniska grupper.

WP intervjuar en kvinna som kommit som adoptivbarn från Sydkorea till en vit katolsk familj. Adoptivföräldrarna ville inte erkänna någon etnisk faktor utan menade att hon var ”amerikansk medborgare”.

Idag bor hon i Loudoun som blivit en metropol för alla raser och etniska grupper, men där etnicitet och ursprung tonas ned från alla håll med hjälp av myndigheter, press och politiker. Medan de vita flyttar ut blir Loudoun ett rasintegrerat område där blandraser och etniska minoriteter bor tillsammans. Länet har blivit lite av ett experimentområde för kulturmarxister, liberala sociologer och politiska krafter som vill se ett raslöst samhälle växa fram där etnicitet och ursprung görs betydelselöst.

Här finns politiska krafter som helst skulle vilja bryta upp alla etniska enklaver och göra dem fler- eller blandrasiga. De vill varken se svarta, vita, asiatiska eller latinamerikanska enklaver och hjälper gärna till att ”förbättra integrationen”, ”öka integrationen” och motverka etnisk homogenitet var den än finns.

Ökningen av ”gobala förorter” skapar vantrivsel och oro när kulturella olikheter och olika uppförandekoder ska samsas i samma kvarter. Då blir det ofta bråk om småsaker som ohyfsat språk, dåligt uppförande, obehörigt lån av parkeringsplats, en tvättid eller nedskräpning. En brasiliansk kvinna intervjuas av tidningen och hon menar att det finns folk som bott 50 år i USA och fortfarande lever som om de var kvar i sitt hemland. En annan kvinna berättar för WP att amerikaner tvingas förklara för ”de nyanlända” hur de ska uppföra sig i området de bor i och från myndigheterna har man skickat ut flyglad på spanska och engelska med förklaringar om hur man ska ta hand om sina sopor.

Sist i WP:s artikel får vi läsa lite om Wayne Cole. Han och frun Virginia köpte 1965 ett hus i McGovern Drive för 29,500 USD. När de flyttade in bestod länet av 95 procent vita. När sonen Tom gick i grundskolan fanns det bara två svarta på hela skolan. Förra året hade samma skola 45 procent latinamerikaner, 35 procent svarta och 13 procent asiater. Färre än fem procent var vita.

Wayne Cole säger till WP att förändringen skedde så gradvis att det knappt märktes. När barnen växte upp flyttade de hemifrån. Ibland flyttade familjer ut och nya familjer flyttade in. De noterade knappt förändringen förrän de vita var i minoritet. Paret bor kvar i området och sonen Tom säger till WP att när han besöker sina föräldrar så slås han inte av den demografiska förändringen utan hur snälla grannarna är som ställer upp för det åldriga paret och hjälper dem med att handla mat och annat.

Så del 1 av WP:s artikel blir lite av en historia med ett lyckligt slut. Den demografiska förändringen där vita samhällen tynar bort, där massinvandringen fortsätter och där de etniska skiljelinjerna är större än vad som antyds framställs som en naturlig utveckling. De ”globala förorterna” där ”integrationen måste förbättras” påminner lite om hur många argumenterar här hemma. Vi måste ”blanda upp”, ”integrera” och ”motverka etniska enklaver”.

Propaganda för den här typen av politik är så omfattande att de flesta vanliga svenskar dras med i den och använder politikernas propagandafraser på ett okritiskt sätt. Författaren av den här texten har aldrig läst ett partiprogram, eller något annat program, från Sverigedemokraterna. Det skedde för första gången för en liten stund sedan och det måste sägas att det sverigedemokratiska programmet är både ansvarsfullt och genomtänkt i de allra flesta avseenden. Om programmet tillämpas på rätt sätt kan det hjälpa till att rädda Sverige. Men innehållet i programmet kontrasterar mot vad Sverigedemokratiska politiker ibland säger när de talar om ”ökad integration” och då låter som om det vore någon från sjuklövern som talade.

Den enda egentliga groda jag hittade i programmet var följande stycke i det Invandringspolitiska programmet från 2007:

”Partiet tar avstånd från mångkulturalism, rasism och läror där det etniska ursprunget räknas som det enda eller avgörande kriteriet för nationstillhörighet. Det Sverigedemokratiska alternativet till dessa idéer utgörs av en kombination av flera väsentliga delar:

• En restriktiv invandringspolitik
• En utökad flyktinghjälp i krisområdenas närhet
• Ett stärkande av den svenska kulturen
• En öppen svenskhet med krav på invandrares anpassning och assimilering till det svenska samhället
• Ökat stöd till de invandrare som frivilligt önskar återvända till sina hemländer”

Innehållet i det här stycket är mycket märkligt och det finns skäl att undra över hur det har kunnat antas och vilka okritiska personer som låtit det få ett godkännande. SD säger att de tar avstånd från läror där det etniska ursprunget räknas som det enda avgörande kriteriet för nationstillhörighet. Det innebär att SD tar avstånd från alla som vill hävda indianers stamrättigheter, samernas nationsrätt, kurdernas och en hel rad andra folks rättigheter att avgöra kriterier för sina nationsrättigheter. Det innebär också att SD tar avstånd från alla europeiska nationer som haft som krav att det etniska ursprunget spelade roll för möjligheten att invandra. Det innebär kanske att SD tar avstånd från Tage Erlanders kända uttalande och glädje över att vi var en etniskt homogen nation, något han säkert hade föredragit för framtidens Sverige. Det innebär kanske att SD tar avstånd från den som hävdar att Sverige är de etniska svenskarnas land, vilket är en gammal sanning, även om det inte efterföljts med hundraprocentig noggrannhet. Det kanske innebär att någon som säger att etniciteten ska vara grund för att kunna invandra till Sverige inte accepteras av SD. Den som hävdar något sådant riskerar kanske att bli utsatt för avståndstagande från SD.

Det som av partiet kallas ”öppen svenskhet” blir i praktiken en politik som riktar sig mot etniska svenskar, särskilt sådana som inte vill acceptera massinvandringens konsekvenser då svenskarna blir etniskt rensade från sina egna samhällen när de tvingas flytta för att invandrare slussas in i svenska områden.

SD förordar också ”En öppen svenskhet med krav på invandrares anpassning och assimilering till det svenska samhället”. Även detta är en fullständigt felaktig analys av hur man bör hantera den massinvandring som svenskarna utsätts för. Det finns ingen anledning för svenskar eller Sverigevänliga politiker att hjälpa etablissemanget med sin farliga ”integrationspolitik” (eller assimileringspolitik).

SD bör istället motsätta sig att ställa krav på att invandrare ska ”anpassa sig” eftersom de i första hand borde motsätta sig hela invandringspolitikens omfattning och bristande kvalitet. Assimileringsbara invandrare med bra bakgrund och liknande etnicitet anpassar sig i regel främst på grund av den liknande etniciteten. Men även om en dansk vill envisas med att äta pölse, en finne med att dansa jenka och en norrman med att bära lusekofta och upprätthåller sina sedvänjor så kan ingen göra något åt det. Istället ska viljan att behålla en tradition ses som något behjärtansvärt och positivt. Det tyder på kärlek till den egna kulturen och inga lagar ska eller kan klippa sådana band. Däremot kan vi sätta upp klara regler för vilka som är önskvärda i Sverige och vilka vi inte ska ta emot.

Sverigedemokraternas borde ställa krav på att invandrare som kommit hit från fjärran länder och inte hör hemma i vår kulturella sfär bör hjälpas att resa tillbaka. De får gärna behålla sin kultur medan de tillfälligt vistas i Sverige, då blir det lättare att återanpassa dem till sina hemländer.

Den skrämmande utvecklingen i USA och många andra länder borde tjäna som varningsklocka. Exemplet från USA visar att det går rasande fort att få ett majoritetsfolk att bli en minoritet och att den pågående invandringen både fortskrider och ökar oavsett vad en majoritet av väljare har för åsikter i ämnet. Exemplet visar också att väldigt många hellre än att ta politisk strid väljer att flytta till ett nytt område. Men nu när det snart inte finns några helvita områden att flytta till i USA kan vi vara 100 % säkra på ett den etniska skiljelinjen kommer att öka och ge upphov till nya politiska rörelser. Författaren Patrick J. Buchanan och många andra politiska bedömare tror att det kommer att bli så och att de vita i högre grad kommer att välja ”vitt” oavsett om det gäller politik, kultur eller ekonomi. De svarta har redan valt svart och det visade sig särskilt efter förra presidentvalet när 95 procent av de svarta i USA röstade på Obama 2008. Nästan 80 % av judarna och 67 procent av latinamerikanerna röstade på honom. De ansåg att han bäst skulle tillvarata de etniska minoriteternas intressen.

Den starka Israellobbyn som inkluderar viktiga mediamoguler med stort inflytande över den amerikanska opinionen har svängt åt det republikanska hållet, men inte på grund av invandringspolitiken eller något annan inrikespolitisk fråga utan mera på grund av det misstänkt minskade stödet från Obama-administrationen till Israel. Mediamogulerna är fortsatt positiva till invandring och fortsätter att lobba för den. Det senaste exemplet är USA:s näst största medieägare som kraftigt vill öka invandringen från Kina till USA.

Jared Taylor från American Renaissance oroar sig över utvecklingen och tror att USA kan bli som Brasilien på sikt. De välbeställda bor bra i grindade områden och är superrika, de fattiga vita bor i mångkulturella områden där varje hus måste ha ännu mer larm och skydd än de redan har idag. Brottsligheten kommer att öka betydligt och konflikterna mellan de etniska grupperna likaså.

USA ligger steget före för att många politiker här hemma tar efter deras politik. Hade vi varit kloka så hade vi istället lärt av deras misstag. Det största misstaget var att hämta slavar från Afrika och det misstaget har lett fram till en politik som kan få hela västvärlden att rämna. Skyddar vi inte Sverige idag mot en sådan politik, så kan det vara försent i morgon.

Måns

Källor: Washington Post, Jared Taylor

2 svar to “USA ligger alltid steget före”

  1. […] USA ligger alltid steget före […]

  2. deulf said

    Jag har skrivit återkommande om demografin i USA, men dock ej så här bra. Tack för en bra nyhetsblogg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: