Sverige idag

Nyhetssida för ansvarsfulla svenskar.

Klassiker och barnböcker censureras på löpande band

Posted by sverigeidag på oktober 26, 2011

Svenska bokförlag deltar i en smygkampanj för att censurera innehållet i nyutgåvor av äldre böcker. Under flera år har vissa bokförlag, myndigheter och organisationer samarbetat för att redigera om innehållet i klassiska böcker.

Exakt när det började är lite svårt att säga men i Sverige har bokförlaget Bonniers gått i frontlinjen för att ändra titlar och innehåll i klassiska böcker. Agatha Christies bok Ten Little Niggers från 1939, världens mest sålda deckare genom tiderna, som förr hette Tio små negerpojkar i svensk översättning har fått en helt ny titel.

Revideringen av boktitlar och innehåll med anspelning på etnicitet började tidigt i USA där man tog hänsyn till att människor med afrikansk bakgrund kunde känna sig sårade. Bokens titel blev därför Ten Little Indians och Ten Little Soldiers när nya upplagor trycktes redan på 1940-talet.

När Bonnier gav ut den 2007 fick den heta ”Och så var det bara en”, samma titel den fick i de engelskspråkiga upplagorna när förläggarna ansåg att man skulle ta större hänsyn till känsliga läsare än till författarens verk. Revideringen av Agatha Christies bok ansågs vara nödvändig, trots att den förändrade bokens karaktär helt och hållet.

På senare tid har flera stora författare fått innehållet i sina verk korrigerade av det politiskt korrekta samhället. Alla ord som sätter etniska minoriteter i ett fiktivt sammanhang ska ändras eller tas bort. I en nyutgåva av Mark Twains klassiker Huckleberry Finn har orden ”injun” och ”nigger” ersatts med ”indian” och ”slav”. Reaktionerna mot ändringarna har varit starka, inte minst därför att bokens ton är antirasistisk och Mark Twain själv var starkt samhällskritisk. Att ändra i en stor författares verk på det sättet var inte bara ett tekniskt ingrepp utan att hela temat och tanken bakom verket blir förändrat. Läsupplevelsen blir inte densamma när många av författarens ord försvinner. En inflytelserik lärare i Virginia i USA sade 1982 att boken var ”det mest groteska exemplet på rasism som han någonsin hade sett”. Boken ”rasism” bestod enligt läraren i att ordet ”nigger” nämndes i ett skönlitterärt sammanhang som speglade slaveriets USA.

Även den storsäljande brittiska författarinnan Enid Blyton har varit föremål för de korrektas pekpinnar. Hennes böcker av redigerats om för att de anses vara ”rasistiska” eller ”sexistiska”. Flera kampanjer har riktats både mot böckerna och mot butiker som säljer dockor eller annan rekvisita som föreställer figurerna i hennes böcker. Golliwogs-dockan som föreställer en färgad karaktär i vissa av Blytons böcker är under attack från myndigheterna i Storbritannien. Chefen för ”Diskrimineringsombudsmannen” (Race Equality Council) i Dorset vill förbjuda försäljningen helt och hållet. När hennes Femböcker översattes till svenska byttes exempelvis ”illaluktande zigenare” ut till ”tältande tyskar”.

Myndigheterna i vår rabiat politiskt korrekta samtid går nu bärsärkagång för att få bort varenda ”n-nord”, ”j-ord”, ”r-ord” och alla andra obekväma ord som kan föra tankarna till att det finns olika folkgrupper och att dessa folkgrupper kanske till och med är olika. Det är alltså inte bara glassar, kakor och chokladbitar de vill förbjuda. De vill ändra på innehållet i många av våra främsta litterära verk.

Barnboken Little Black Sambo av Helene Bannerman, Little Blue and Little Yellow av Leo Lionni, The Chronicles of Narnia av C. S. Lewis, The Three Gollowogs av Enid Blyton, The Story of Babar: the Little Elephant av Jean de Brunhoff, Doctor Dolittle av Hugh Lofting, Little House on the Praire av Laura Wilder är böcker som många skulle vilja förbjuda helt och hållet.

I Belgien och även i Sverige finns det föreningar av afrikaner som vill förbjuda Tintin i Kongo. De tror att den är rasistisk bara för att den innehåller tecknade bilder på svarta människor.

Svenska barnboksinstitutet har plockat fram förstoringsglaset och den stora svarta pennan. Nu sitter de under starka lampor och lusläser varenda rad i varenda misstänkt bok de kan komma över. Kanske hittar de ett n-ord här och ett t-ord där, eller rent av andra farliga ord som måste suddas bort ur sitt sammanhang och ersättas av något annat.

Exakt vad barnboksinstitutet hittar på är det kanske bara de själva som vet. Någon öppen redovisning av deras censurarbete känner vi inte till och om det finns en sådan gör de väl allt för att tona ned betydelsen av det.

Vi noterar i alla fall att de systematiskt tar bort ordet neger från alla böcker man kan hitta ordet i. Sammanhanget spelar ingen roll, ordet neger ska bort. Helt nyligen fick vi kännedom om att Einar Nermans bok ”Gubbar med rim” från 1931 kommit i en nyutgåva. När institutet skulle förklara sig för P1:s Kulturnytt så framgick inte vad som hade ändrats. De vågade inte säga ordet eller orden som tagits bort, istället hette det att ”Vi har ändra en mening, tagit bort en bild…” osv. Att det återigen var ordet neger som tagits bort ville man tona ned för att ens slippa säga ordet. De politiska korrekta får frossa bara av att tänka på hur hemskt det skulle vara att råka säga det inkorrekta ordet. Så Nermans fantastiska antologi har liksom rivits sönder en aning. Innehållet har saboterats.

I början av året stoppades utgivningen av klassikern Ture Sventon i Paris. Bokförlaget Rabén & Sjögren hade upptäckt att ordet ”neger” finns med i boken och det kunde förläggaren inte på något sätt tolerera. De vill ändra ordet till ”färgad” eller ”svart”, men den fond som förvaltar Ture Sventon-böckerna godkände inte en sådan ändring. De ansåg att ordet neger hade sin plats i boken och var en del av ett kulturarv. Rabén & Sjögren valde då att inte ge ut boken alls eftersom ordet var så ”känsligt”.

Den allra första och kanske enda offentliga ”debatten” om censur i böcker var när tidningen Expressen 2004 ojade sig över innehållet i böckerna om Pippi Långstrump. I Pippi går till sjöss säger Pippi: ”Negerprinsessa, tänk bara! Jag ska ha en egen neger som blankar mej med skokräm över hela kroppen, så att jag blir lika svart som dom andra negerbarna.” Hemskt! Fy! Rasism! Två år senare ryckte DN in och meddelade att Pippis pappa inte längre fick var negerkung i norska barnradioprogram. Sedan gick drevet och rader av olämpliga böcker och sånger drogs fram som exempel på vad som borde förbjudas, redigeras om eller ”förses med förklarande förord”.

Ja även Pelle Svanslös fick sig en ordentlig skrapa eftersom ordet neger fanns där. Figuren Murre säger ”Negrer kan man inte umgås med”. Trots att katten Pelle säger emot Murre så omarbetas upplagan redan 1971 på inrådan av Svenska barnboksinstitutet. Då ska man veta att institutet är en statlig stiftelse som finansieras av Utbildningsdepartementet.

Bakom revideringen av innehållet i våra klassiker och barnböcker ser vi samma politiska krafter som vill öka massinvandringen och förbjuda alla debatter som leder till att invandringskritiker kan yttra sig offentligt.

Länk: Alternativt bokförlag som ger ut inkorrekta böcker

Ett svar to “Klassiker och barnböcker censureras på löpande band”

  1. […] Barnböcker rensas från olämpliga ord. Like this:GillaBli först att gilla denna […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: