Sverige idag

Nyhetssida för ansvarsfulla svenskar.

Vi har hört det till leda – att vi svenskar behöver ”bli fler”

Posted by sverigeidag på oktober 9, 2011

I Centerpartiets program ”Välkommen till Nybyggarlandet” kan man läsa följande:

”Hade vi haft den migrationspolitik som Kanada har hade vår population idag kunnat uppgå till hela ca 40 miljoner. Det skulle innebära mycket arbetskraft som vi är i behov av för morgondagens välfärd. Många av de landsbygdsproblem som råder idag hade kanske också kunnat vara lösta då. … Tack vare stora folkvandringar från t.ex. Afrika har dagens Europa befolkats och kunnat utvecklas ekonomiskt, socialt och kulturellt.”

 

Så fungerar demokratin i Sverige

Det är ganska anmärkningsvärt att vi tvingas höra så många politiker tala om behovet av att öka vår befolkning genom invandring, samtidigt som samma politiker inte vill tillåta kritik av sin ogenomtänkta och samhällsfarliga politik. Den svenska demokratin orkar bara med en åsikt i taget och eftersom det är auktoriteter som uttalar sig, riksdagsmän och inflytelserika journalister på DN och andra viktiga tidningar, så får man inte ifrågasätta vad de säger. TV ger gott om utrymme åt makthavarna och deras uppfattningar och utspel, någon plats för spännande debatter där avvikare får säga något klokt finns inte såvida inte avvikarna tillhör det politiskt korrekta etablissemanget.

Det närmaste vi kommer politisk debatt är när programledaren Belinda Olsson bjuder in debattörer till programmet ”Debatt” och hackar sönder varje vettigt ord som framförs så att allt blir lika obegripligt som det var innan debatten ens var påtänkt. Sådan är nivån i det Sverige där man allt oftare mobbas för att man har åsikter, istället för att på vuxet vis genomföra ett ordnat meningsutbyte så att åhörare kan ta del av många olika åsikter och värderingar. I Sverige fungerar inte det och vi bor nog i det land som har minst yttrandefrihet i Europa, möjligen med några undantag. Mediekoncentrationen där Bonnierkoncernen och SVT dominerar nyhetsflödet och den politiska debatten är den huvudsakliga skulden till att åsikter undertryckts hos oss. Samma koncerner underblåser gärna vuxenmobbing mot politiska avvikare, särskilt om åsikterna är politiskt inkorrekta och präglade av självständigt tänkande. Det är anmärkningsvärt nog samma medier som hävdar att vi svenskar saknar kultur och behöver berikas av invandrare från Afrika och Mellanöstern. De enda som skulle behöva berikas är de andefattiga svenska journalisterna som lever i sin egen lilla bubbla där mångkultur är pizza och livskvaliteten är boende i en helsvensk villaförort eller i de bättre stadsdelarna i någon storstad. En orgie av förakt mot Sverigedemokrater, invandringskritiker och fria debattörer är vad de kan prestera. Föraktet från de besuttna är bedövande och det är sjukligt. Jonas Gardell kallar Sverigedemokrater för ”spyor” och f.d. KGB-medarbetaren Jan Guillou kallar dem för ”grobianer”. En journalist på Aftonbladet ville se Jimmie Åkesson död och från många socialdemokratiska bloggar väller hatet mot SD ut på ett sätt som i jämförelse närmast kan liknas vid de nazistiska stormtruppernas hat mot judar. Hatet är detsamma, det är bara objekten som är olika. Sverige har också stormtrupper på riktigt, men de heter varken SS eller SA, de heter AFA och de gynnas och uppmuntras av det svenska politiska etablissemanget så länge de angriper invandringskritiker.

I vårt land utsätts oppositionella för en kombination av hat, hets och förföljelse som är både psykisk och fysisk. Sverigedemokrater och andra invandringskriker har utsatts för grovt våld och allvarliga hot. Bara under detta år (2011) har flera kvinnliga medlemmar i partiet utsatts för allt från skadegörelse där fönster krossats i bostaden och stora stenar kastats in, till sönderslagna bilar, mordbrand och riktigt oroande hot om våld.

Bakom den mentalitet som präglar andan i vårt samhälle döljer sig ledande politiker som ler i mjugg eller hånar offren. Fredrik Reinfeldt och andra ledande politiker är tysta varje gång Sverigedemokrater drabbas av våld, men reser sig i talarstolar och höjer rösten så snart någon ens påpekar hur det faktiskt ser ut. Vår statsminister har flera gånger öppet hånat de Sverigedemokrater som påtalat hur illa demokratin fungerar och hur omfattande hoten och våldet mot SD är. Fredrik Reinfeldt saknar all empatisk förmåga, han saknar förmåga att förstå bristerna i det svenska demokratiska systemet och han väljer istället att spä på hatet genom att antyda att sverigedemokratiska brottsoffer minsann får skylla sig själva eftersom de har fel åsikter. Han respekterar inte ens den invandringskritiska opinionen utan väljer att påverka politiken genom att bildligt talat sätta sin klack i huvudet på varje invandringskritiker som vill hävda sin åsikt. Ihärdigt, hänsynslöst och nästan fanatiskt arbetar han för att Sverige ska öka massinvandringen rejält så att den svenska nationen bokstavligt talat tynar bort. Det är hans mål.

Behöver vi bli fler?

Hjärntvätten från det politiska etablissemanget fungerar alldeles utmärkt i vårt land eftersom avvikande åsikter inte får förekomma i den offentliga debatten. Här ska uppenbarligen konsensus råda och makthavarnas åsikter ska vara de allenarådande.

Vi har hört mantrat om att ”vi behöver bli fler i Sverige” och därför måste invandringen inte bara fortsätta utan helst öka radikalt. Det är i den politiska retoriken från makthavarna inte vi svenskar som ska bli fler utan det är invandrarna, folk från fjärran länder, som inte bara ska bli fler utan de ska bli så många att de tar över landet helt och hållet. Den nye centerledaren Annie Lööf är inte främmande för att vi importerar över 40 miljoner människor på lång sikt. I TV och i dagstidningar för vi höra och läsa om hur viktigt det är att importera människor ”eftersom vi är en åldrande befolkning”. Idag bor det nio miljoner människor i Sverige varav ungefär sju miljoner är etniska svenskar. Det är sant att vi har en demografisk obalans, men orsaken till den är politikernas ovilja att ens försöka klargöra omständigheterna kring den, siffrorna bakom och orsaken till den negativa utvecklingen. Politikerna har helt enkelt inte klarat av att sköta Sverige på ett bra sätt, istället förstör de Sverige.

En hastig tillbakablick i vårt lands historia visar att vi alltid varit en glest befolkad nation. De stora demografiska förändringarna i Sverige har huvudsakligen berott på sjukdomar, men ibland också på krig som skördat stora offer. Själva reproduktionen har däremot fungerat eftersom vi förr hade familjer som höll ihop och födde tillräckligt många barn för att nationen skulle växa. Kriserna under vår historia har varit många och besvärliga, men vi har överlevt dem.

Digerdöden

Digerdöden är samlingsnamnet för de pandemiska pestsjukdomar som drabbade världen under 1300-talet. Stora delar av europas befolkningar dog när pesten spreds under 1300-talet. Smittan kom till Sverige från Norge och orsakades av bakterier som spreds av råttor och loppor. Av europas 80 miljoner invånare dog ungefär en tredjedel som en följd av sjukdomen. Det var i Kina som pesten uppstod år 1334 och den sedan spreds via handelsvägarna för att nå Italien år 1347.

Till Sverige kom digerdöden år 1350, åtta månader efter att den drabbat Norge där ungefär hälften av befolkningen dog. Vår lilla befolkning på 600 000 invånare drabbades mycket hårt och över 200 000 människor dog. Hela släkter, byar och samhällen dog ut och de överlevande drabbades av fasansfulla trauman och stora praktiska problem när de skulle försöka få igång samhällsfunktionerna igen.

De största problemet var bristen på duglig arbetskraft som behövdes för att kunna sköta jordbruken och hantverket. Samhällena började efter en tid repa sig när nativiteten kom igång och vår befolkning började långsamt öka igen. Men det gick inte fort för en så sargad befolkning att återhämta sig, det tog närmare hundra år, och på samma sätt var det för de övriga drabbade länderna.

Andra farsoter

Flera gånger sedan dess har vi drabbats av liknande epidemier som slagit ut delar av vår befolkning. Under mitten och andra delen av 1500-talet drabbades Sverige av flera farsoter. På 1550-talet, 1560-talet, 1570-talet och 1580-talet drabbades vi av pest, tyfus och smittkoppor. Döden fanns överallt i samhället och drabbade alla åldersgrupper.

År 1736 drabbades vi av en smittkoppsepidemi och under 1779 dog 15 000 personer i sjukdomen. Under 1770-talet avled över 100 000 människor i svält och vid den här tiden dog fler än hälften av alla barn innan de fyllt femton år.

Våra förfäder drabbades också hårt av kolera och under 1800-talet hade vi inte mindre än elva epidemier som skördade över 37 000 människoliv. Under åren 1865 och 1866 slog skördarna fel i stora delar av Sverige och år 1867 dog tusentals människor i näringsbrist, svält eller sjukdomar som en följd av bristen på livsmedel.

I början av 1900-talet slog spanska sjukan till och under den första året den härjade här, 1918, insjuknade nästan tio procent av befolkningen och totalt avled 27 000 personer i sjukdomen under åren 1918-1920.

Krig

Många svenskar har dött i krig, krig som har varit maktkamper mellan grannstater och sett ur dagens perspektiv näst intill helt onödiga mot bakgrund av allt lidande för alla parter. Det har varit krig om territorier och ledarskap och förlusterna i människoliv har varit enorma. Mellan åren 1620 och 1639 dog ca 30 000 svenska och finska soldater och decenniet efter dog ytterligare 40 000 soldater. Det var människor i sin bästa ålder som borde ha varit hemma på gården och tagit hand om jordbruket, hantverket och familjen. Befolkningen hann knappt repa sig förrän nya offer skulle krävas. Ibland var Sveriges självständighet i fara och en del försvarskrig var säkert nödvändiga för att vi inte skulle överge landet helt och hållet och överlåta det till främmande makt. Men det är onekligen så att makthungriga despoter på olika håll använt krig som ett medel för att vinna teologiska maktkamper, uppnå politiska mål eller territoriellt herravälde över betydelsefulla eller strategiska geografiska områden.

Under det stora nordiska kriget som pågick mellan 1700- 1720 dog sammanlagt 200 000 personer antingen som en direkt följd av kriget eller i sviterna av sjukdomar och skador orsakade av kriget. Mellan 1620 och 1720 dog sammanlagt ungefär 500 000 svenska soldater, män som skulle behövas i samhället för att ta hand om jordbruket och bilda familj. Det är inte svårt att förstå de rent genetiska förlusterna i den svenska folkstammen när många av de bästa männen dör.

Emigrationen

De stora förlusterna i människoliv i förhållande till vår lilla befolkning har varit enorma, även om andra nationer vid samma tid drabbades ännu hårdare. Den stora emigrationsvågen till Nordamerika drabbade oss också hårt. Stora skaror dådkraftiga svenskar och andra skandinaver lämnade vårt land som en följd av försörjningssvårigheter och religiös intolerans i Sverige. Utvandringen ökade under missväxtåren 1867-1869 och fortsatte sedan under lång tid. Ungefär 1,3 miljoner svenskar emigrerade mellan 1850 och 1920, men redan på 1630-talet bildade några hundra svenskar kolonin Nya Sverige vid Delawarefloden. När många svenskar redan etablerat sig i Amerika blev det lättare för de som kom efter att få hjälp med etablering. Andra svenskar, släktingar eller vänner, som emigrerat fungerade som stöd till de nya invandrarna och hjälpte dem att orientera sig i det nya landet. De svenskar som emigrerade arbetade hårt, odlade upp mark och var att betrakta som mönsterinvandrare på grund av deras jämförelsevis goda kvaliteter. Många människor i vårt samhället såg med stor oro på hur vår befolkning dränerades på sina mest livskraftiga medborgare, unga män och kvinnor som skulle föra det svenska arvet vidare.

Reaktionerna mot utvandringen resulterade år 1907 i bildandet av Nationalföreningen mot emigrationen. Högste beskyddare av föreningen var kronprinsen Gustav Adolf. Landets politiska och sociala elit stödde föreningens syfte och mål som var att bistå så många svenskar som möjligt med arbetstillfällen och egna hem för att de skulle kunna bo kvar i Sverige istället för att lämna landet. Redan vid bildandet stöddes föreningen aktivt av 58 riksdagsmän och många andra väl etablerade personer. Tio år efter bildande hade föreningen 16 000 medlemmar, men i takt med att emigrationen minskade trappades föreningens verksamhet ned. År 1925 ombildades föreningen till Sällskapet Hem i Sverige och blev då knuten till egnahemsrörelsen, som uppmuntrade folk med svag ekonomi att få egen bostad och i vissa fall även hjälp med att starta småjordbruk.

Vår befolknings storlek – årtal

År 4000 f. Kr. – ca 10 000 – 30 000 personer.

År 0 – ca 100 000 personer.

1300-talet före digerdöden –ca 600 000 – 800 000

1300-talet efter digerdöden – ca 300 000 – 500 000

1570 – 900 000

1650 – 1 225 000

1700 – 1 485 000

1720 – 1 350 000

1755 – 1 878 000

1815 – 2 465 000

1865 – 4 099 000

1900 – 5 140 000

Befolkningsökning utan invandring

Den svenska befolkningen har alltså ökat på egen hand trots oerhörda befolkningsförluster under vissa perioder i vår historia. Varken under digerdöden eller senare har någon förslagit att vi ska hämta människor från andra världsdelar för att fylla upp luckorna som uppstått i samhället. Och tur är väl det. Tänk om någon skulle ha fått för sig att importera en miljon slaver, asiater eller kanske afrikanska slavar för att utföra de arbetsuppgifter som stupade soldater eller pestavlidna utförde innan de dog. Trots svåra kriser var det ingen svensk som hade så absurda tankar att de ville ta död på den egna nationen genom import av främmande folk.

Fram till åtminstone 1967 har det svenska folket varit nästan 100 % etnisk svenskt med endast marginell invandring från nationer i vår egen kulturkrets. De finnar, tyskar, skottar och valloner vi tagit emot under århundradenas lopp har, i stort sett varenda en, haft en utomordentligt välrenommerad bakgrund och när de väl kommit hit smälte de in på ett bra sätt med sina familjer och blev svenskar redan i nästa generation. En lyckad invandring är när invandrarna kommer från en etniskt likartad bakgrund, utgör ett begränsat antal och har goda referenser. Det hade i stort sett alla, med en del undantag,  som kom till Sverige före mitten av 1960-talet.

Vad som fått Sverige att reparera sig själv och fungera efter kriser i vår historia kan relateras till familjernas höga moral och till kristen etik . Vi har varit ett land av väl sammanhållna familjer ända fram till 1960-talets slut. Sverige har alltså utvecklas inifrån med sin egen befolkningsökning och istället berikat vår omvärld, inte minst USA, med skötsamma och driftiga individer vars signum har varit hederlighet och ärlighet. Utveckling är för vårt vidkommande fler svenskar i Sverige, inte fler invandrare från fjärran länder.

P-piller för att slippa följderna av ett naturligt liv

Vi svenskar har alltså fram till 1970-talets början ökat vår befolkning på egen hand. Däremot stod det klart när p-pillet infördes som barnbegränsningsmedel och blev vanligt förekommande i slutet av 1960-talet att det skulle kunna påverka den demografiska utvecklingen negativt. Redan tidigt och som en följd av möjligheten att skydda sig från graviditet började moralen förfalla. Det blev vanligare med många fler sexuella relationer och i spåren av det ökade könssjukdomarna. Genom att skjuta upp graviditeten började fler leva promiskuöst och vänta med familjebildning tills åren var komna.  Möjligheten att förhindra graviditet gjorde att allt fler kvinnor nu blev gravida senare i livet, inte strax efter tjugo års ålder som var det vanligaste förr utan nu långt efter tjugofem och idag uppemot eller långt över de trettio. Den noggrannhet som präglade tidigare generationer vid valet av partner började också luckras upp, som en följd av samhällets och kyrkans liberalisering av normer och traditioner.

P-pillren kom att bli dödspiller när så många kvinnor lät tiden gå och av bara farten passerade sin mest fertila period. Karriären och vardagslivet blev ett ekorrhjul som inte avbröts ens av det mest naturliga i världen, familjebildning med barn.

Trots att p-piller har andra negativa inverkningar på kroppen än att man undviker graviditet så har inga ingående offentliga debatter om farorna förekommit. Ultramaterialisterna som hellre gör karriär och vänsterkvinnorna som inte vill bilda familj har haft så stort inflytande på den svenska samhällsdebatten att alla frågor som kan relateras till kulturkonservatism sopats under mattan. Ända sedan 1960-talet är det vänstern som fått dominera alla viktiga samhällsdebatter och så är det i stort sett även idag. Feminister och liberala karriärister tillåts uttrycka sina lycka över skilsmässor, aborter, bonusfamiljer och bonusbarn, de promotar adoptioner och massinvandring och ogillar kärnfamiljer och mår illa av traditioner som uppmuntrar god moral. Det svenska samhällsdebatten är sjuk, det är rutten in i märgen och den dikteras av liberaler och vänstern på Sveriges Television.

Bieffekter med p-piller

P-piller har den bieffekten att den kan ge kvinnor blodpropp. Humöret påverkas, blödningar, ömmande bröst och illamående är vanligt förekommande. Det finns också andra biverkningar på kvinnor, liksom negativ miljöpåverkan när rester av p-piller hamnar i ekosystemet och vattendragen.

P-piller borde mest liknas vid ett farligt gift som endast borde ges till kvinnor som av olika skäl inte borde få möjlighet att föda barn till världen. Det kan vara kriminella, psykiskt sjuka eller sådana med  allvarliga ärftliga defekter som inte bör transporteras ut i samhället. I gårdagens samhälle fick de inte föda barn – och kunde inte göra det – eftersom det sociala trycket var större och det krävdes giftermål och en make för att kunna bli gravid.

Ände sedan antiken har det i den västerländska kulturen varit självklart och nödvändigt att ibland förhindra äktenskap av skäl som är nära kopplade till medicin eller arvsbiologiska orsaker, det som ibland slarvigt kallas rashygien. Så sent som på 1960-talet mildrades de regler för äktenskapshinder som hjälpt till att undvika förfall och degeneration. Sverige som alltid haft ett bra regelverk och tagit ansvar för sin befolkning har idag nästan helt urholkat allt vad äktenskapshinder innebär. Nu är det i stort sett bara släktskap som utgör hinder, men i många andra länder som inte hunnit bli lika liberala som Sverige finns ett tydligt ansvarstagande för befolkningens kvalitet. Äktenskapshindrens regelverk visar graden av civilisationsnivå i ett samhälle och viljan att ta ansvar för det egna folkets framtida kvaliteter.

Insemination

Kraven från ensamstående eller homosexuella par på att få inseminera sig och skaffa barn på konstlad väg är ett uttryck för förfallet i samhället. Det finns många tecken som tyder på att barn som fötts genom insemination inte blir lika friska som barn som kommit till på naturlig väg.

Bieffekterna av insemination är många och fler föds med defekter än andra barn. Om dessa defekter förs vidare in i samhället genom det biologiska arvet så är det i första hand dags att uppmärksamma själva ämnet. Allra bäst vore att totalförbjuda insemination eftersom det är en artificiell teknik för att föda barn.

Faror med insemination:

The Side Effects After Human Artificial Insemination

Artificial insemination, as stated in Comhaire and Mamoud (2003), has been associated with several dangerous side effects such as congenital abnormalities, impaired development and retinoblastoma in the child. Aside from these issues some couples experience emotional problems in dealing with the social stigma tied to non-coital insemination.

Birth Defects

In a study that analyzed rates of birth defects between naturally conceived children and those conceived though artificial means, Hansen et al (2002) found that children conceived through the latter means were at much higher risk. For example, babies conceived through artificial insemination had an 8.6% chance of having a birth defect compared to 4.2% of naturally conceived babies.


Most likely defects

Of the seven types of defects that the researchers showcased in their study, only two reached significance as being more prevalent in artificial insemination births. These were cardiovascular, at 1.3%, and musculoskeletal, at 3.3%. In naturally conceived babies, these were at .6% and 1.1%, respectively.
The researchers submitted that some of the likely causes of the higher rate of defects could be owed to the advanced age of infertile couples, the underlying cause of the infertility and the medications prescribed during the insemination process.


Den svenska debatten handlar mest om hur många gånger man ska behöva inseminera eller om modern kan må dåligt och vad som händer under graviditeten. Att debatten hamnar där är väl ett tecken på den självupptagenhet som präglar många av dem som vill inseminera. En del vill ha barn till varje pris och struntar i konsekvenserna för barnen eller för samhället. De är lyckliga om det kommer ut något med två armar, två ben och ett huvud. Sedan spelar det ingen roll vad som händer med det lilla barnet som ska tvingas växa upp med en ensamstående mor, med ett par bögar som föräldrar och okänd eller i alla fall frånvarande biologisk far. Om inte de biologiska problemen blir tydliga efter inseminationen så följer psykologiska problem att brottas med, både för barnet när det växer upp och för de inblandade familjemedlemmarna.

Även om det finns fall med lyckad insemination så är steget från vårt naturliga levnadssätt så långt att alla konstlade befruktningar borde förbjudas. Det finns annars risk för att kommersiella intressen bakom inseminationsindustrin tar ett större grepp om utvecklingen och framtvingar en livsstil där insemination blir ännu vanligare. Man ska inte heller förvänta sig att företagen bakom är särskilt villiga att varna för sina egna produkter.

På väg mot en återvändsgränd

Om vi inte tar tag i ett antal viktiga politiska frågor som är kopplade till den demografiska utvecklingen, till familjernas upplösning och till hur vårt samhälle egentligen ska se ut så går vi rakt in i en återvändsgränd som det inte går att ta sig ur.

Debatter som skulle behövas varje dag i samhället borde ha följande rubriker?

Varför tillåter vi storstäderna att växa på landsbygdens bekostnad?
Varför gör vi inget för att förhindra familjernas upplösning?
Varför sätter vi inte upp tydligare regler för vilka som borde få gifta sig och vilka som inte borde få det?
Varför tillåter vi massanvändning av p-piller när vi känner till konsekvenserna av det?
Varför låter vi politikerna få stå oemotsagda när det gäller invandringspolitik och frågor om Sveriges överlevnad som svensk nation.

Vår nation har överlevt tack vare att vi inte importerat främlingar

Vad vi kan konstatera är att den svenska nationen har rest sig själv trots många enorma svårigheter katastrofer och befolkningsförluster. Om dåtidens politiker hade valt att ersätta vårt folk med främlingar så hade svenskarna redan varit en folkspillra som parallellt med samerna levt kvar i någon del av norra Sverige. På grund av att sådana förslag aldrig ens var påtänkta och ännu mindre genomförda så har vi fortfarande en svensk nation som domineras av svenskar.

Bara för 40 år sedan bestod Sverige av nästan 100 % etniska svenskar, idag försvinner vi rasande takt. Det går fort när politikerna mot svenska folkets vilja importerar över 100 000 främlingar om året, varav en mycket stor andel är muslimer från Mellanöstern och Afrika.

Många bloggare och statistiker har räknat ut att vi svenskar blir i minoritet om 30 eller 40 år beroende på hur man räknar. Redan år 2050 beräknas muslimerna vara i majoritet och den majoriteten består av folk med arabiskt och afrikanskt ursprung.

Den danske journalisten Lars Hedegaard sade den 12 mars 2009 i en intervju med CBN News:

”- Jag anser att den bästa förutsägelsen är att Sverige kommer att få muslimsk majoritet 2049, så vi vet vart det landet är på väg.”

Statistik från ”Affes statistikblogg” visar också att svenskarna kommer att bli i minoritet omkring år 2050.

Politikerna påstår nu att vi behöver bli fler och beskriver svenskarna som ”en åldrande befolkning”. Ibland påstår de att invandrarna ”behövs för välfärdens skull” och frågar retoriskt ”vem ska utföra jobben inom vården och servicesektorn”.

Reinfeldt trollade fram en ny grundlag för att kunna ta död på Sverige lite snabbare

Oavsett vad politikerna säger och tycker så har de aldrig frågat folket innan de fattat beslut i en så viktig fråga som innebär att befolkningen i Sverige byts ut. De har istället fattat besluten över huvudet på folket. Fredrik Reinfeldt har med diktatoriska knep och tillfälliga samarbeten över blockgränserna ändrat Sveriges grundlag så att vi numera inte ens formellt är ett svenskt land utan ett ”mångkulturellt” land. Det framgår av den nya grundlag som klubbades igenom riksdagen den 24 november 2010 utan någon som helst debatt och förvånande nog utan några som helst protester. Inget brydde sig om att landet togs ifrån oss även på pappret. Vi svenskar räknas nu bara som en av många folkgrupper i Sverige och har inte längre rätten till vårt eget land. Svenskarna har blivit fråntagna sitt land utan att de begripit att det verkligen är så.

Bloggaren MXp återgav en text från Hayek-institutet som är talande för hur riksdagspolitikerna vill förändra, eller snarare förstöra, Sverige:

”MÅNGKULTUREN BLIR GRUNDLAG

Förändringarna i regeringsformen innebär bland annat att ”ensamkommande flyktingbarn” till viss del nu får fler grundlagsskydd än tidigare. På samma gång omöjliggörs en politik som kräver assimilering av invandrare då dessa får grundlagsskyddade rättigheter att slippa försvenskas och lära sig det svenska språket.



Detta är ju faktiskt enastående! Svenska staten tänker alltså aktivt, med hjälp av sin egen konstitution, ge invandrare rätt att segregera sig från det svenska samhället – under den svenska statens jurisdiktion.



[…]



I det har klimatet ska alltså nu den som invandrar utan ett uns av svenskkunskaper få grundlagsskyddad rätt att inte lära sig svenska eller ta till sig svenska seder och bruk. Följderna av detta är rent ut sagt oöverskådliga:



Inom sjukvården kommer man nu att tvingas anställa personal som kan prata vartenda språk från Marrakesh till Mogadishu, från Damaskus till Dien Bien Phu. Det sjukhus som inte kan kommunicera en patient på rätt lokal somalisk dialekt riskerar att bli prickad av diskrimineringsombudsmannen. Eftersom det handlar om ett brott mot grundlagen lär det snart också bli signifikanta påföljder.



Skolan kommer nu att tvingas erbjuda inte hemspråksundervisning, utan kort och gott undervisning på all världens olika språk. En vietnamesisk invandrarfamilj i Blattnicksele kan med grundlagen som skydd kräva att den lokala skolan anställer en vietnamesisk-talande lärare enbart for deras barn.



Kriminallagstiftningen kommer att bli grundlagsvidrig i flera avseenden. Det är i vissa muslimska länder lagligt att stena ett våldtäktsoffer till döds. Invandrare från dessa länder kan med rätta hävda att den sortens handlingar är en del av deras kultur. Därmed måste man i svensk kriminallagstiftning medge undantag från åtal for mord om kvinnan är av viss etnisk bakgrund och har blivit våldtagen.



Familjelagstiftningen blir lika illa åtgången. Det finns muslimer som hävdar att en man, enligt koranen, kan skilja sig genom att tre gånger, inför tre vittnen, säga till sin hustru att lämna hans hus. (Jag har själv hört det här påståendet från pakistanska muslimer.) Det finns andra religiösa och kulturella traditioner som påbjuder polygami. Talibanerna i Afghanistan förbjuder kvinnor att gå i skolan, arbeta och lämna huset utan en manlig släkting i sällskap. Eftersom de nu får grundlagsskyddad rätt att inte assimilera sig in i den svenska kulturen (som socialister och kulturelitister säger inte finns) måste det rimligen innebära att de får familjerättsligt skydd att ta med sig sin syn på kvinnor och familj från sina hemländer.



Sexuella minoriteters skydd urholkas. Människor som flyttar till Sverige från en kultur där homosexualitet anses som en sjukdom, och som nu enligt svensk grundlag ska slippa assimilera sig in i den svenska kulturen (som enligt salongsradikaler och rödvinspolitiker inte finns) kan rimligen inte ställas till svars om de behandlar homosexuella nedlåtande eller diskriminerande.



Arbetsgivare kan inte längre kräva att de anställda ska kunna svenska. Ett parodiskt exempel på vad detta kan leda till: En sommar på 80-talet befann jag mig i Budapest och skulle ta tåget upp till Östberlin. För att få sittplats och dessutom få reda på vilken plattform tåget gick på gick jag till den internationella biljettkassan. Jag förväntade mig att åtminstone något av de språk jag talade – tyska, franska, spanska och en liten bit italienska – skulle vara användbart i biljettkassan för internationella resenärer. Men icke. Ingen av de tre kvinnor som jobbade där talade något annat språk än ungerska (och ryska, men det hjälpte ju inte mig…). Således är det med den här grundlagen fullt möjligt att arbetsgivare i Sverige kommer att ha personaldirektörer som bara talar farsi, säljare som bara talar spanska, telefonister som bara talar swahili och bankdirektorer som vägrar ta ränta på lån.

[…]



Ett helt nytt tillägg till regeringsformen lyder: ”Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla en egen kultur och samfundsliv ska främjas.” En liknande reglering infördes 2002, men då gällde att det etniska samfundslivet ”bör” främjas. Nu är paragrafen istället tvingande.



Med andra ord ska alla den offentliga maktens resurser ställas in på att skapa just denna balkanisering av det svenska samhället.



Svenskar får samma rättigheter som illegala invandrare. 



Jaha, det var ju bra…



Regeringsformen ändras också så att den i flera fall inte längre endast omfattar svenska medborgare. Konsekvent byts ordet ”varje medborgare” ut mot ”var och en” i den svenska författningen. På så vis omfattas invandrade utlänningar, legala såväl som illegala. 



Det är förvisso inte explicit följden, men det skapas utan tvekan utrymme för att lagen i praktiken kommer att innebära detta.”

Politikerna från sjuklövern (etablissemangspartierna vars främsta fråga är att öka invandringen och ta död på det svenska Sverige) kan bedriva sin extrema politik eftersom får stöd av inflytelserika medier, särskilt Bonnierkoncernen som på ett utstuderat nästan aggressivt sätt uppmuntrar avsvenskningen av Sverige och bidrar till att påskynda och öka invandringen.

Hur försvarar politikerna invandringen?

Det första man kan konstatera är att de tillgriper alla slags argument, hur oresonliga de än är, för att försvara en omfattande invandring. Det är allt från humanitära skäl till ett rent rasbiologiskt tänkande som går ut på att vi svenskar är sämre och behöver blandas upp eller utrotas för att vi är så trista, så blonda, så enfaldiga eller så lata.

Ett vanligt försvar för massinvandring är att vi ”får nya maträtter i Sverige”. Det är ett argument som huvudsakligen används av politiskt efterblivna människor som inte begriper att import av livsmedel inte behöver ha något samband med invandring av människor från de länder som eventuella livsmedel kommer från. Man kan köpa kryddor från Indien utan att importera massa indier.

Pizza-argumentet är väl ett av de dummaste man kan höra och de som använder det har verkligen ingenting att komma med i en debatt om invandringspolitiken. Svenskar kan baka pizza minst lika bra som någon annan om inte bättre. Den första pizzerian som öppnade i Sverige öppnades av en svensk, den pizzerian finns fortfarande kvar och det behövs inte invandrare för att baka pizzor. I de allra flesta länder i världen där det finns pizzerior bakas pizzorna av infödda. Våra närmaste östra grannländer har också pizzerior, men där bakas de av infödda. Pizza-argumentet används ofta av människor som vill sänka nivån på debatten till att handla om banala frågor som inte är relevanta i det invandringspolitiska sammanhanget.

Den åldrande svenska befolkningen är ett annat argument som hörs ibland. Det argumentet började användas redan för minst ett tre decennier sedan, men trots import av nästan två miljoner människor under den perioden använder politikerna samma argument idag. Massinvandringen under 30 år har alltså inte löst några som helst problem och nu vill de öka invandringen ännu mer genom att tillföra ytterligare flera miljoner nya människor från främmande kulturer till Sverige. Om politikerna hade menat allvar med att vilja lösa våra demografiska problem så hade de vidtagit åtgärder för att komma tillrätta med obalansen. De hade skapat olika stimulanspaket för att förbättra situationen för familjer, dels för att öka antalet familjebildningar och dels för att främja en ökad nativitet bland svenskarna. Men de har inte gjort någonting alls. Inget av de etablerade partierna har under de senaste 30 åren föreslagit en enda politisk åtgärd för att vi svenskar ska bli bättre på att reproducera oss. Bristen på åtgärder i den här frågorna borde diskvalificera etablissemangspartierna från att få styra det här landet. Det befolkningsunderskott som de säger hotar oss är nämligen orsakat av dem själva. Det är sossarna, moderaterna och övriga partier som ägnat sig åt helt andra frågor än att bedriva en politik för ett gott och tryggt Sverige även i framtiden.

Politikerna har fokuserat på att beröva svenskarna deras framtidmöjligheter genom att tvinga in Sverige i EU och uppmuntra hundratusentals svenskar att lämna landet, jobba utomlands eller göra karriär istället för att bilda familj. Företagsnedläggningarna på landsorten tog fart och jordbruken övergavs när Centerpartiet fick mer inflytande över politiken. De etablerade partiernas politiker har i stort sett helt struntat i svenskarnas väl och ve och bara brytt sig om att underkasta sig finansvärldens önskemål om ökad handel oavsett om det gynnar Kina och missgynnar oss själva. Frihandel in absurdum tycks vara deras motto. Det gamla landsbygdspartiet Centerpartiet är kanske det parti som tydligast av alla har svängt från att vara ett fosterländskt parti som värnar om bönderna, om landsbygdens folk och de små företagen i mindre orter till att nu arbeta hårt för att ta död på Sverige. De har lanserat en idé om att Sverige ska bli ett nybyggarland, och låta folk från hela världen strömma in här och ta över. Den politiken påminner väldigt mycket om det förakt som gamla tiders kolonialmakter visade när de lade beslag på urbefolkningars länder och sedan särbehandlade urinvånarna negativt.

Svenskar särbehandlas negativt

Redan idag särbehandlas svenskar negativt. Vi kan förföljas, hånas som folkgrupp och föraktas för att vi vill behålla vårt land. Det föraktet uppmuntras av medierna, och politikerna visar sitt förakt genom att diskriminera Sverigedemokrater och andra invandringskritiker. Att vara svensk idag är att tvingas leva i en miljö där den egna kulturen, det egna språket och den egna etniciteten tas ifrån oss en bit varje dag. Det har gått så långt att den pursvensk som vill beskriva sig som svensk ifrågasätts med retoriska frågor om vem som egentligen är svensk.  Sådana frågor kan bara ställas i ett samhälle där folket ska hållas ovetande om sin egen identitet. För trettio år sedan visste precis varenda människa vem som var svensk eller inte svensk. Idag försöker politikerna radera ut den svenska identiteten genom att ifrågasätta att det ens kan finnas något som är svenskt. ”Bilen du åker i, datorn du jobbar med, maten du handlar, kläderna du bär kommer för det mesta utifrån” framhåller politiker och propagandister i sin egen  bristande förmåga att skilja på invandringspolitik och handelspolitik.

Behovet att ”fler människor behövs i Sverige” står istället i relation till att allt fler svenskar lämnar Sverige och är utlandsarbetande under längre tid.  En siffra om att minst 200 000 svenskar ständigt arbetar utomlands eller pluggar en längre tid i andra länder kan säkert stämma. Om man lägger till det höga aborttalet på 30 000 aborter per år och dessutom lägger till hur nativiteten bland svenskarna tenderar att sjunka som en följd av en självförhärligande livsstil med studier långt upp i åldrarna som försenar barnafödandet kraftigt så hittar man en del av problemet.

Varje år presenterar Statistiska Centralbyrån uppgifter om hur många vi svenskar är. Vi brukar då få veta att befolkningen i vissa kommuner ökat eller minskat med x antal invånare och att befolkningen i Sverige ökat med si eller så många.

Aldrig redovisas vad som ligger bakom siffrorna. Det framgår inte varför vår befolkning ökar i antal och varför den minskar på vissa håll. Politikerna har heller inget intresse av att förmedla sådan kunskap eftersom om den blev offentlig skulle skapa mer debatter och ännu mer kritik mot politikerna. Därför tonar SCB ned de demografiska förändringarnas betydelse. Man räknar mest bara siffror och bryr sig inte om vad slags människor som gömmer sig bakom statistiken.

De förtjänar en skampåle

De politiska partierna i riksdagen har under decennier inte brytt sig om att göra något åt vår demografiska utförsbacke för att hålla den i balans. Istället har man satsat på att importera människor för att på sikt byta ut vår befolkning mot människor av annan etnicitet.

Politiker från de etablerade partierna borde därför be om ursäkt för sina misslyckanden och avgå. Därefter skulle de överlämna styret av landet till andra som förstår att bygga ett Sverige även för framtida generationer svenskar. Men de vägrar att avgå eftersom de tjänar bra och älskar att stå i en talarstol och höra sin egen röst. Den vanligaste politikersjukan är narcissismen och den lockar fram människor som njuter av sina egna framträdanden, men struntar i vilka konsekvenser deras politiska åtgärder åsamkar Sverige. Något ansvar för sina handlingar tar de nämligen inte. När de förstört tillräckligt mycket får de istället en reträttplats med en orimligt hög inkomst. Det finns gott om politiker som förtjänar skampåle mer än fortsatta uppdrag, men maktapparaten i Sverige gynnar skadeverkare som förstör Sverige med massinvandring eller underlåtenhet att ge nästa generation en bra framtid med en stabil långsiktig politik.

Nu ska det tydligt sägas att det inte bara är politikerna i riksdagen som ägnar sig åt en för Sverige destruktiv politik. De uppmuntras av medier som Expressen, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och många andra, inte att förglömma Sveriges Television som både direkt och indirekt arbetar med att försvara massinvandring och nykolonisering av Sverige.

Det är inte bara Sverige som har demografiska problem. Japan och Ryssland har krympande befolkningar liksom ett flertal andra länder. I många europeiska länder har man tagit emot ett mycket stort antal invandrare från utomeuropeiska länder, men trots den väldigt stora påfyllningen är politikerna inte nöjda. Europa måste fyllas på med ännu fler utomeuropeiska invandrare och några av dem som arbetar hårdast för det är svenska politiker i Europaparlamentet. De liberala extremisterna Birgitta Ohlsson och Cecilia Malmström är två politiker som varje svensk med hjärnan i behåll borde skämmas över. På den egna bloggen skrev malmström i juni 2010:

”Europa behöver invandring för att överleva

För att EU ska kunna behålla och stärka sin konkurrenskraft måste vi arbeta på flera fronter. För min del står inte minst Europas demografiska utmaning i centrum. Med en åldrande och minskande europeisk befolkning behöver vi arbetskraftsinvandring för att klara välfärden. Europa behöver helt enkelt invandring för att överleva.

Därför kommer jag de kommande åren att arbeta hårt för att skapa fler lagliga vägar in i EU. Ett första steg blir det paket om laglig migration jag lägger fram i juli, som handlar om säsongsarbetare respektive överflyttningar av arbetskraft inom företag.”

Cecilia Malmström tillhör det garde av politiker som inte fattar någonting. Hon säger att Europa behöver invandring för att överleva, men sanningen är precis den omvända. För att kunna överleva behöver de europeiska länderna se över sin familjepolitik och demografiska utveckling.  Först då kan Europa överleva. Med den invandring som Malmström och andra politiker förordar kommer Europa istället att dö. Europa har inget behov av analfabeter eller okvalificerade invandrare varifrån de än kommer. Europa har bara behov av européer. För Sveriges vidkommande innebär det att vi behöver fler svenskar. Fler välordnade familjer och fler barn i dessa välordnade familjer. Det är vad vi behöver, inte invandring från främmande kulturer.

Hur ser då den demografiska utvecklingen ut i Europa. Precis som i Sverige har myndigheterna i många länder lagt locket på och politikerna tiger, men trots det är debatten bättre i de flesta andra länder än i Sverige.

Italien

Italien har en stor befolkning på 60 miljoner invånare. De flesta italienare upplever inte att Italien har några större problem eftersom befolkningen är så stor. Det är ingen katastrof om den krymper. Landet har dock tagit emot stora grupper av nordafrikaner, asiater, sydamerikaner och svarta afrikaner, vilket ogillar starkt av de flesta. Ungefär 10 % av landets invånare har icke-europeiskt ursprung, stora grupper invandrare från Östeuropa, bl.a. väldigt många romer, har också slagit sig ned i landet sedan EU utvidgades.

Liksom i många andra länder har nativiteten sjunkit under reproduktionsnivå, i Italien redan på 1970-talet. År 2005 låg födelsetalet på 1,32 trots att landet tagit emot stora grupper invandrare med hög nativitet. Den stora invandringen till Italien har fått nativiteten att öka till 1,41 år 2008. Liksom i Sverige är media och vissa politiker glada över att invandrarna lyfter upp födelsetalen, istället för att göra något åt problemet. Italien har många partier och rörelser som arbetar mot massinvandring och debatten är betydligt friare där än i Sverige.

Frankrike

Frankrike har 65 miljoner invånare. Frankrike var ett av de länder i Europa som tidigt drabbades av stor invandring från Afrika. Araber och afrikaner har i stora skaror sökt sig till landet under decennier, delvis som en följd av utvandring från tidigare franska kolonier. Front National bildades 1972 för att skapa opinion mot invandringen. Sedan partiet bildades har ytterligare några miljoner människor av utomeuropeiskt ursprung tillkommit genom hög nativitet i landet och fortsatt invandring, legat eller illegalt, vilket de etablerade politikerna både uppmuntrat och uppskattat.

Trots in stora befolkning talar franska politiker i samma termer som våra egna och menar att invandring är nödvändig och bra för Frankrike. Sanningen är den motsatta, det är en katastrof för Frankrike. Landet har ungefär 6 miljoner muslimer, som dessutom förökar sig väldigt snabbt. Liksom i Sverige har det politiska etablissemanget arbetat hårt för att motarbeta sina invandringskritiska partier. Någon demokrati värd namnet ser vi inte där heller, även om yttrandefriheten trots allt är betydligt bättre än i Sverige med vissa undantag. Att ifrågasätta eller ha egna åsikter om Förintelsen, oavsett om de baseras på ny forskning, på rykten, på antaganden eller på fakta är inte tillåtet i Frankrike. Förnekelse av Förintelsen kan ge fängelse mellan ett och tre år. Ämnet är i praktiken förbjudet att diskutera och lagen är att betrakta som en ren inkvisitionslag.

När det gäller födelsetalen i Frankrike brukar det heta att de ”är bland de högsta i Europa”, men när det görs gällande framgår aldrig hur födelsetalen fördelar sig på de olika etniska grupperna i landet. Liksom i andra europeiska länder är det invandringen och invandrarnas höga födelsetal som gömmer sig bakom de relativt höga födelsetalen.

Ryssland

Ryssland tillhör de länder vars befolkning minskar drastiskt. Landet har många stora etniska minoriteter och hur födelsetalen slår mellan dem är lite oklart, men det är inte svårt att anta att det är de etniska ryssarna som krymper mest i antal. På tio år har Rysslands invånarantal minskat med flera miljoner. Födelsetalen är låga och aborterna många. År 2004 utfördes ungefär 1,6 miljoner aborter och det föddes 1,5 miljoner barn. Det finns goda skäl att anta att det även i Ryssland är etniska minoriteter och muslimer som står för de högre födelsetalen i landet.

År 1997 antog Duman en lag om religionsfrihet som garanterade att religionerna i Ryssland skulle få arbeta öppet och fritt. USA lade sig i beslutet och menade att lagen inte gav tillräckligt skydd åt samfund med bas i utlandet. Det är anmärkningsvärt hur USA lägger sig i alla länders politik och kräver att de ska följa amerikansk lagstiftning i så hög grad som möjligt. Sedan dess har islam, som funnits i Ryssland, länge växt betydligt i omfattning och inflytande.

År 1784 fick muslimerna rätt att utöva sin religion och idag räknar man med att det finns strax under 20 miljoner muslimer i Ryssland och deras antal ökar mycket snabbt. Myndigheterna i Ryssland har flera gånger både uppmärksammat och föreslagit åtgärder mot befolkningsminskningen. Flera landsomfattande kampanjer med löften om barnbidrag har förekommit. I en färsk propagandakampanj från regeringen visades en trebarnsfamilj upp som nationens föredöme. Ryssland har mängder av nationalistiska och invandringskritiska organisationer som dessutom är mycket aktiva. Ett fenomen som är vanligare i Ryssland än hos oss är att det finns en stor andel ensamstående kvinnor med ett barn. Alkoholism, social misär och kriminellt beteende är betydligt mera utbrett i Ryssland än i Sverige och där finns ofta förklaringar till antalet höga aborter och trasiga familjer.

Japan

Japan är världens tionde mest tättbefolkade land med idag ca 128 miljoner invånare. Befolkningen ser på pappret ut att öka, men det beror mest på att japanerna lever längre. Födelsetalen däremot sjunker och även om japanerna är många så har demografiska frågor diskuterats öppet och ofta, till skillnad från Sverige där de inte diskuteras alls. Trots att japanerna är mästare på att låna kulturella influenser från utlandet har de ingen större vurm för främmande invandring. Justitiedepartementet har en hemsida där allmänheten kan tipsa om illegala invandrare. I Japan bor också en del utländska medborgare från olika delar av världen som är där för att arbeta eller studera. År 2005 bodde totalt 1,5 miljoner utländska medborgare i Japan, vilket då var ungefär 1,22 % av befolkningen. Landets största bankkoncern, Mitsubishi UFJ, rekommenderade för en tid sedan sina anställda att tillbringa mer tid med familjen för att öka fruktsamheten. Liknande kampanjer förekommer på många håll i landet. Fruktsamhetstalet i Japan är 1.39 för år 2010 och kampanjerna i Japan går ut på att försöka höja det talet.

Estland

Lilla Estland med sina 1,3 miljoner invånare är mycket sårbara för demografiska problem. Färre ester genom låga födelsetal och (alldeles för) stor utvandring i kombination med högre födelsetal för ryssar och ökad invandring påverkar landet mycket. År 1960 låg fruktsamhetstalet på 6,1 men sedan 1991 har talet visat på minus. Antalet döda har varit fler än antalet födda varje år sedan dess. Estland har stora demografiska problem och en stor utflyttning och måste satsa hårt på att öka den egna nativiteten annars kommer landet att få allvarliga problem inom en snar framtid. Landets yta kan rymma ytterligare en miljon ester utan att vara ens i närheten av överbefolkat.

Sverige

Alla länder har sina problem och åtgärder som behövs i ett land fungerar kanske inte i ett annat land. Bara det är en god orsak till att nationell självständighet är bättre än att bli påtvingad en politik utifrån. Sverige är ett av de minst demokratiska länderna bland ”demokratierna” i Europa. Opinionen toppstyrs av likriktade medier och politikerna i sjuklövern (M, FP, KD, C, MP, S, V) har som gemensamt huvudintresse att ta död på Sverige genom massinvandring, moralupplösning och en familjepolitik som söndrar landet. De har inte heller något intresse av att den egna nationen ska finnas kvar i framtiden. Därför har de med några pennstreck förvandlat Sverige från ett på pappret svenskt land till ett grundlagsskyddat mångkulturellt land. Det Sverige som bara för några generationer sedan var nästan 100 % svenskt, är redan idag kanske 75 % svenskt och om några decennier är vi i minoritet, till glädje för Fredrik Reinfeldt, Annie Lööf och andra mer eller mindre tokiga politiker i vår riksdag.

Sajten Samtidens text i samma ämne

Skribenten AW Fähstorkh på sajten Samtiden.com skrev en artikel i ämnet i mars 2008. Vi citerar från texten:

”De europeiska folken har slutat att växa. Det genomsnittliga födelsetalet för EU:s 25 medlemsländer var 2003 nere i 1,48 barn per fertil kvinna. Värst är situationen i Ryssland. År 1950 utgjorde Europa och Ryssland 22 procent av världens befolkning. Om 45 år kommer denna siffra att vara nere i drygt 7 procent. År 1950 fanns 6 av 10 av världens mest befolkningsrika stater i den utvecklade delen av världen. Om 15 år är det bara USA och Ryssland som finns kvar på listan. 
År 2050 kommer en befolkning motsvarande Norge, Sverige, Finland, Danmark, Polen och Tyskland att vara försvunnen från Europa. Tyskland kommer att förlora över 20 procent av sin befolkning de närmaste 45 åren. I Europa är det endast i det muslimska Albanien som befolkningen ökar av naturliga orsaker. Frankrike har ett relativt högt födelsetal (1,7), men det beror på en omfattande muslimsk invandring. 
Sjunkande födelsetal och ökad livslängd kommer att medföra att befolkningarna i de rika, industrialiserade länderna åldras. Medianåldern i världen har under det senaste halvseklet varit 25 år. Om drygt fyra decennier kommer medianåldern i de flesta utvecklade nationer att vara över 50 år. Tyskland kommer att ha en medianålder på 53. År 2040 kommer nästan var tredje europé att vara över 65 år. Mellan 2010 och 2030 kommer gruppen av individer mellan 0 och 54 år att minska med över 10 procent. Samtidigt kommer grupperna med individer mellan 65 och 79 och personer över 80 år att öka med 37 respektive 57 procent. Idag går det fyra arbetande på varje pensionär i industrivärlden. Om 50 år har siffran sjunkit till 2:1. Italien kommer att förlora nästan 40 procent av sin arbetsstyrka fram till 2050. Tysklands arbetskraft kommer att minska med 18 procent under samma tidsrymd. 
”

Fähstorkh frågar sig också vad den demografiska krisen orsakas av:

”Varför föds det färre barn? En förklaring säger att välfärdsstaten är boven i dramat. I moderna välfärdsstater är barn inte en pensionsförsäkring. En annan förklaring som har nämnts är legaliseringen av aborter, preventivmedel och skilsmässor. Ytterligare förklaringar betonar kvinnors inträde på arbetsmarknaden och höjd äktenskapsålder. Konservativa debattörer brukar säga att de demografiska förändringarna är ett uttryck för kristendomens svaga ställning i Europa. Kristendomen gav människan ett högre mål att sträva efter, den fick henne att inte sätta den egna behovstillfredsställelsen i centrum, utan att planera för framtida generationer. En annan förklaring som har framförts har betonat det politiska systemets ovilja att ta tag i frågan. För många europeiska politiker luktar det fascism och nazism att uppmana medborgarna att skaffa sig barn för sin nations skull.
Det förklaringarna förefaller ha gemensamt är att de alla säger att befolkningskrisen i Europa inte beror på maktutövning, utan på fria individers val. När det kom till kritan visade det sig att européerna inte ville ha barn i samma utsträckning som tidigare.”

Globala siffror

Nu när vi tittat lite på länder i vår egen geografiska närhet och andra länder med demografisk obalans så kan vi konstatera att det inte gör något om vår egen befolkning står stilla eller kanske till och med sjunker en aning. Det är ingen katastrof på något sätt och rent historiskt så har vi varit med om mycket stora befolkningsminskningar och återhämtat oss efter en tid.

Ser vi på hur det ser ut globalt så ökar världens befolkning explosionsartat och när vi tar emot invandrare och flyktingar bidrar vi bara till att ignorera problem med världens överbefolkning. Det stora antalet människor på vår jord måste minska istället för att  öka och minskningen måste ske i de stora överbefolkade nationerna först. Kina, Indien, USA, Indonesien, Brasilien, Pakistan, Bangladesh, Nigeria och Mexico är några länder som borde minska sina befolkningar kraftigt. Det kommer sannolikt inte att ske, i alla fall inte i USA där många ledande politiker argumenterar ungefär på samma sätt som våra egna här hemma. Det räcker tydligen inte med 315 miljoner invånare och 20 miljoner illegala invandrare i USA, invandringen från hela världen ska fortsätta i alla fall. Så resonerar många amerikanska politiker utan att fatta vad deras politik leder till. Om Sverige skulle uppnå hundra miljoner invånare skulle det alltid finnas några politiker som vill öka befolkningen ännu mer. Sverige har passerat nio miljoner och det är enbart invandrare som står för befolkningsökningen i Sverige.

134 miljarder människor om ökningen fortsätter

Den 14 mars 2010 skrev några forskare en artikel i DN om farorna med de höga globala födelsetalen. De hade räknat ut att om ökningen fortsätter i samma takt som idag kommer jorden att inhysa 134 miljarder invånare år 2300.

Några av forskarnas slutsatser var:

”I människans livsmiljö är natur, grönska och barnens älsklingsträd nödvändiga inslag. Naturen dämpar stress, ger fysisk och mental återhämtning, stärker hälsa och immunförsvar och påskyndar läkeprocesser. Att naturen ger vinster i form av längre och rikare liv blir inte alltid värderat på marknaden, men det gör inte heller det faktum att jordens reserver töms ut. Dagens tillväxt är inte hållbar på sikt; grundvattennivåerna sjunker stadigt på många ställen, fisk­bestånden i haven decimeras snabbt och den accelererade användningen av fossila bränslen destabiliserar enligt många bedömare jordens klimat.”

”Ju fler vi blir desto mindre tillgångar på naturresurser finns till var och en, medan en minskning av jordens befolkning skulle öka tillgångarna per person. Framtidens människor skulle sannolikt få bättre liv med mindre konkurrens om resurser om befolkningen minskar från dagens 6,8 miljarder.”

”Men – invänder ekonomer och samhällsplanerare – fler unga behövs, ty vem skall ta hand om de allt fler gamla? Men de som är unga nu blir gamla en dag. Med ökande befolkning blir det således allt fler gamla att ta hand om – med konsekvensen att befolkningen fortsatt skulle behöva öka, vilket är en omöjlighet. Med ett fortsatt födelsetal som det nuvarande, cirka 2,6 barn per kvinna, kommer vi enligt FN-rapporten ”World Population to 2300” bli cirka 134.000 miljarder människor (nej, det är inget tryckfel) år 2300. Med 2,35 barn per kvinna blir vi ”bara” omkring 36 miljarder år 2300. Båda scenarierna anser vi omöjliga. Med 2,1 barn per kvinna ökar befolkningen till 9 miljarder om 50 år för att sedan plana ut. Men även det skulle kräva en exploatering av merparten av de kvarvarande odlingsbara ytorna på jorden. Med 1,85 barn per kvinna – dagens nivå i Sverige och Storbritannien (Japan ligger på 1,32) – skulle befolkningen minska till 2,3 miljarder år 2300. Det är så många som vi var 1940.”

Våra ledande politiker har inte tagit del av varken forskning eller teorier om hur snabbt jordens resurser kommer att sina. Det lever i en egen sjuk bubbla, en fantasivärld om att vi kan bli hur många som helst och att tredje världens folk ska stå för all befolkningsökning och att den ökningen är enbart positiv.

Forskarna skriver:

”För att säkerställa en god livskvalitet och levnadsstandard till så många som möjligt utan att vi tär på jordens resurser måste vi leva med en inverterad befolkningspyramid i hundra år eller mer. Det absolut bästa vi kan göra är att ”gilla läget” och organisera våra samhällen och vårt ekonomiska system så att detta ska bli möjligt med bevarad frihet för enskilda att försöka förverkliga sina drömmar och livsprojekt. Att prognoser pekar på att Japans befolkning spontant kan komma att halveras från dagens 127 miljoner till 67 miljoner år 2100 borde vara goda nyheter.”

Forskarna har visserligen rätt, men istället för att nämna Japan så borde Kina, Indien och USA först av alla införa en politik som leder till verklig befolkningsminskning. Exakt hur det ska gå till kan man diskutera, det skulle kunna bli en kombination av stimulanspaket och hot eftersom överbefolkning snart är – eller länge redan har varit  – ett reellt hot som alla inte förmår begripa allvaret av.

När det gäller svenska politikers våta drömmar om massinvandring så finns det inte en enda anledning att ta intryck av vad de säger. Vi behöver varken utländsk arbetskraft, ta emot flyktingar eller öppna våra gränser, vi behöver istället skärpa vår gränskontroller, lämna EU och inleda ett program för repatriering av minst en miljon människor som inte hör hemma här. Detta oavsett om de är svenska medborgare eller inte. Men ett sådant program måste genomföras humant  och efter överläggningar med de länder som ska ta emot dem. Ett av många praktiska problem är att många ursprungsländer inte vill ha tillbaka sina utvandrare eftersom de är kriminella och skulle bli en belastning för det gamla hemlandet. Så vi har stora problem att brottas med om vi ska kunna rädda landet från fortsatt förfall.

Konkreta åtgärder

Många undrar över hur det ska gå till att rädda vårt land och vilka som ska göra det. Det är en fråga som skulle kunna vara föremål för oändliga debatter och spaltkilometer av debattinlägg. Men några huvudlinjer bör man kunna följa. Det första är att man kan vara 100 % säker på att etablissemangspartierna inte kommer att vidta en enda åtgärd för att rädda Sverige, de kommer istället att fortsätta förstörelsen ända till den siste svensken halar flaggan eller blir ihjälslagen av ett ”ungdomsgäng”. Från sjuklövern kan vi bara vänta oss ondska och elände.

Sverigedemokraterna har en viktig roll att spela för att rädda Sverige, men frågan är om deras politik räcker. För ögonblicket ser det inte ut så eftersom många detaljfrågor inte omfattas av deras program. De har inte föreslagit några förbättringar av familjepolitiken som är av det slaget att familjebildningarna skulle kunna öka, skilsmässorna minska och nativiteten öka. Någon vilja att stoppa den utomeuropeiska invandringen helt finns inte och det finns inte heller någon vilja att utarbeta förslag till repatrieringsprogram. Frågan är väl för känslig, men så länge ingen ens diskuterar den så trängs vi svenskar allt längre in i vår återvändsgränd.

Därför behövs det andra organisationer som fokuserar på de frågor som SD inte vill eller kan lyfta fram. Exakt hur dessa organisationer lämpligast borde arbeta kan man diskutera, men enda möjligheten för sådana nischgrupper att attrahera delar av allmänheten är att uppträda föredömligt och ”äktsvenskt”.

Andra frågor för nishgrupper att ventilera är familjefrågor så att man på ett positivt sätt kan förmå fler kvinnor att vara hemma med sin barn längre och sedan arbeta i första hand halvtid för att använda resterande tid åt familjen. Om vi inte tar tag i de här frågorna på ett relativt radikalt sätt kommer muslimerna ändå att göra det åt oss. De kommer att fylla upp landet med nya generationer muslimer därför att deras kvinnors främsta uppgift är att föda så många barn som möjligt och sprida islam med hjälp av demografiska instrument. Vi använder samma instrument för att avveckla oss själva.

Om det skapas en organisation som uteslutande ägnar sig åt familjerelaterade frågor i kombination med social verksamhet för svenska barn och ungdomar så har vi lagt grunden för något som kan hjälpa till att rädda landet. Om organisationen är partipolitiskt obunden och fri från ideologiska strömningar och uteslutande håller sig till sina nischfrågor kan den få stor betydelse.

Om ingen förändring sker inom en snar framtid går vår svenska kultur och vårt svenska folk under.

Calle Caesar

Relaterat: Annie Lööf om somalisk invandring

Källor:

Affes statistikblogg

Samtiden

DN debatt

The Side Effects After Human Artificial Insemination

Mission XP

Cecilia Malmström

8 svar to “Vi har hört det till leda – att vi svenskar behöver ”bli fler””

  1. […] är folkmordVi svenskar måste vakna uppFredrik Reinfeldt är Sveriges farligaste extremistVi har hört det till leda – att vi svenskar behöver ”bli fler”Vad är svensk kultur och är den värd att […]

  2. Goranco said

    Ja, Vi måste alltså bli fler. Dom slöa, lata, oföretagsamma och oanställningsbara Svenska ungdomarna är ointressanta för den politiska apparaten. För att få fart på den förlorade Svenska ungdommen så behöver den konkurrensutsättas genom t ex låglönejobb och arbetskraftsinvandring. Sker inte detta finns det en överhängande risk för att Svensk ungdom faller in i en nedåtgående spiral av missbruk och hopplöshet. Fackets politiska lakejer har föga intresse för att få in fler ungdommar i riktiga jobb. Det dom fackliga representanterna sysslar med för att inbringa sådana enorma löner till sig själva vet nog bara dom själva. Facket bryr sig endast om dom anställda och dom som är med och betalar fackavgift. Dom som står utanför arbetsplatserna och tittar in möter solida murar av kompakt motstånd. Eftersom att Svensk industri har så gott som utraderats genom höga avgifter, kostnader, skatt och moms kommer Sverige snart ha en ekonomi baserad på servicenäring. Sverige kan helt enkelt inte konkurrera. Bemanningsföretag från Östeuropa betalar sina anställda en tredjedel av vad en svensk får i motsvarande lön.Dessa betalar genom Eu-regler inte lika mycket skatt om någon till Svenska staten som Svenska företag gör.Vissa branscher i Sverige är helt invandrardominerade som tex restaurang och taxi. Här är det nog fråga om en procentsats på mellan 80-100% av utländskt/nysvensk dominans. Fler arbetslösa och fattiga Greker får uppehållstillstånd i Sverige fick Vi nyligen veta. Varför, kanske för att spä den redan höga arbetslösheten. Alla vet ju dessutom att Greker har en utmärkt skattemoral. Är det dom Spanska arbetssiffrorna på 20% vuxenarbetslöshet och 40% ungdomsarbetslöshet som våra makthavare suktar efter. Är man inte med i etablissemanget finns det all anledning att oroa sig. Det sista året har medborgarna matats med att Sverige har en av Europas starkaste ekonomier och att finansminister Borg är så kompetent och skicklig. Dessa ”sanningar” som har projicerats på det Svenska folket av regeringens PR-folk börjar nu krackelera. Hur illa det är ställt får Vi nog endast veta när Reinfeldt vill att Vi ska få veta. Fakta, en allt större andel pensionärer som behöver resurser för sin omvårdnad, en allt mindre arbetande grupp som ger tillskott till stadskassan. Sverige var en gång fantastiskt.

    Goranco

  3. […] för människan?Krönika: Underbar nysvenska mitt i infernot!Den svenska polisens beslöjade framtidVi har hört det till leda – att vi svenskar behöver ”bli fler”RFSU: Gruppvåldtäkter är jätte-svenskt!Norska Framstegspartiet vill ha fri […]

  4. […] Relaterat: Vi har hört det till leda. […]

  5. Bra skrivet. Jag blev nästan ledsen när jag läste inlägget, dock=(

  6. Ja,ja vi behöver bli fler i Sverige, talas det och skrivs om ,
    varför utför man då 185 aborter varje dag om det inte är betingat av sjukdom hos moder och foster ?

  7. Peter said

    Som sagt: hade våra politiker velat göra något åt problemet med minskade födelsetal hos svenskarna så hade de gjort det för länge sedan. I stället har vi under 30-40 år bombarderats med att det inte är coolt att föda barn och framför allt att ta hand om dem själva.

  8. Elaka Svennen said

    Väldigt djuplodande analys. Bra du att trycker på att SD borde lyfta fram frågor för ett familjevänligare samhälle.

    Välkommen till Sverige Idag, Calle Caesar!

    //ES

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: