Sverige idag

Nyhetssida för ansvarsfulla svenskar.

Jan Millds klarsynta inlägg i ett ämne som en del tror är kontroversiellt

Posted by sverigeidag på juni 16, 2011

Uppdaterad 18 juni. Jan Milld har nyligen publicerat fyra artiklar som hedrar honom särskilt mycket. Han har ju f.ö. publicerat oändligt många bra inlägg på sin blogg och på sin hemsida.

De senaste artiklarna berör sådant som få vågar tänka högt, men som fler borde våga andas om. För den som söker efter sanningar, även om de kan förefalla obehagliga när det uppenbarar sig, är Millds artiklar värdefulla.

De kan av den del upplevas som kontroversiella, men om någon upplever innehållet som kontroversiellt så bevisar det lite av den tes som Milld driver. Inget ämne ska vara kontroversiellt att behandla, men om det ändå är det så har någon gjort det kontroversiellt.

Jan Millds första artikel ”Är jag antisemit?

”Araber är ju ett semitiskt folkslag. Som muslimer ser de oss andra som ”kafirer”, dvs otrogna.

Är jag att betrakta som antisemit?

Å ENA SIDAN är jag motståndare till invandring av araber till Sverige.

Eftersom erfarenheten visar att detta skapar problem: araber är överrepresenterade i våldsbrott, bidragsberoende och trafikolyckor.  Alltför många av dem saknar både vilja och förmåga att anpassa sig i det svenska samhället. Uppträder som kravmaskiner och prinsessor-på-ärten.

Å  ANDRA SIDAN anser jag att palestinierna a) existerar b) har rätt till ett eget land.

I likhet med USA-president Obama anser jag att Israel ska lämna Västbanken, ockuperad sedan 1967.

Denna linje håller jag fast vid, trots agerandet från palestinska företrädare i Sverige.

Ett annat semitiskt folkslag är judar. De har också en beteckning för oss andra, också de kan dela upp världen i ”vi och dom”. För judar är kristna västerlänningar ”gojer”.

Ordet ”antisemit” i våra media har på ett självklart sätt fått innebörden att vara mot judar, inte att vara mot araber.  Varför? Min teori är att det sammanhänger med judisk dominans inom media och opinionsbildning.

Åter till frågan: är jag antisemit, här i bemärkelsen mot judar?

Nej, jag är inte mot judar i allmänhet, för att de är judar. Däremot är jag kritisk till enskilda judars och grupper av judars agerande.

Som jag ska komma till är det till mycket stor del judar som drivit fram det mångkulturella projektet med dess destruktiva effekter för våra västerländska samhällen.

Jag är också kritisk till staten Israels politik av bosättningar, övergrepp och våld.

Å andra sidan:

•  tar jag självklart ställning mot de övergrepp som skett mot enskilda judar i Malmö

• konstaterar jag att det inte är judar som bränner ned skolor och upp bilar i Sverige idag

• anser jag att staten Israel kontrollerar sin invandring på ett sätt som även Sverige borde göra.

Israel är ett land för judar. På motsvarande sätt bör Sverige vara ett land för svenskar.”

Jan Millds andra artikel i ämnet är ”Två motsägelser

”Under många år har jag blivit varnad – av människor som sympatiserar med mig och de tankar jag för fram – från att skriva om judar.

Det är farligt.
 De är för mäktiga.
 Det kan straffa sig för mig.

I en bemärkelse kan jag inte annat än ge dem rätt.

Det är ju sant att judar har skaffat sig en väldig makt över media och opinionsbildning, både i Sverige och övriga västvärlden. Deras makt gäller också banksystem, valuta och ekonomi. Ja, även politik.

Tydligare än någonsin demonstrerades detta helt nyligen i USA. President Barak Obama angav en tvåstatslösning som vägen för Israel/Palestina, utifrån 1967 års gränser.

Den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu avfärdade direkt detta inför TV-kamerorna, vid besök i Vita Huset. Detta följdes upp med ett gemensamt möte för Kongressens två kamrar, där Netanyahu fick hålla tal. Därvid placerade Netanyahu Hamas ledare i samma kategori som den just avrättade Bin Laden och upprepade att  Västbanken skulle förbli israeliskt.

Talet möttes med stående ovationer från kongressledamöterna.

Samtidigt odlas denna offerroll för judar, med hänvisningen till vad som drabbade judar i naziockuperade områden för 70 år sedan.

För mig blir detta motsägelsefullt!

Kan man verkligen gälla som utsatt grupp samtidigt som man är mäktigast i hela världen? Är det särskilt synd om judar, än idag? Är de ömtåliga som inga andra? Måste de stå över all kritik, om än aldrig så befogad?

DEN ANDRA MOTSÄGELSEN gäller antisemitism.

Om ”antisemitism” talas och skrivs ju mycket. Även en helt måttfull kritik av judars agerande i västländer eller Israels politik i Västasien kan rendera anklagelser för ”antisemitism”.

Så allvarlig anses företeelsen vara och så stor risken för att ”antisemitism” ska manifestera sig, att helt exceptionella åtgärder har vidtagits.

Jag tänker på lagstiftning i flera västländer som gör det straffbart att ifrågasätta ens detaljer kring ”Förintelsen”. Som bekant ledde detta till både åtal, dom och fängelsestraff i Österrike för den brittiske historikern David Irving.

Om nu risken för ”antisemitism”  är så stor och det är så allvarligt om judar blir illa omtyckta – varför agerar vissa individer eller grupper av judar som de gör? I så fall är ju deras agerande direkt kontraproduktivt, ägnat att väcka just negativa hållningar gentemot dem!

Tag bara uttalandet av David Goldman från ”Hatewatch” och hans klassning av invandringskritiker som ”extremister”, vilka ska hållas utanför det offentliga samtalet.”

Jan Millds tredje artikel i ämnet är ”Judisk agenda

”Påfallande är hur utvecklingen mot mångkultur pågått och pågår samtidigt, i de flesta västländer. De metoder och argument som förekommer är också desamma.

Påfallande ofta har det även visat sig att judar funnits med som aktörer – som tillhandahållare av mediautrymme eller som talespersoner.

Mitt intryck har blivit att dessa judar haft en gemensam agenda. Bakom detta har legat en klar identitet som judar, en sammanhållning, samverkan och inbördes lojalitet.

För att ta ett konkret exempel, som jag stötte på i samband med vitboken. Som medhjälpare i att 1964 dra igång sin första DN-debatt om invandrarpolitiken hade David Schwarz Inga Gottfarb.

Hon var en etniskt engagerad judinna, men presenterades som socialarbetare, vilken under många år arbetat med flyktingar och invandrare i olika länder.

I sitt eget DN-inlägg använde hon flitigt ordet ”vi”:

”Målet bör, som David Schwarz påpekar, vara att invandrarna skall kunna förbli sina traditioner trogna.  Vi skall inte assimilera dem, men hjälpa dem med anpassningen till svenska förhållanden, så de blir ‘annorlunda svenskar’.  Vi har plats för och behov av olika kulturella grupper i vårt land. De ge vårt liv nytt innehåll.”

Gottfarb kom sedan att spela en fortsatt centralt roll. När regeringen 1966 tillsatte en ”Arbetsgrupp för invandrarfrågor”blev hon dess expert.

Mitt bestämda intryck var alltså att det redan på 60-talet fanns en judisk agenda kring mångkultur och invandring för svensk räkning. Iofs var det invandrarpolitik som då debatterades, inte invandringspolitik, men med slank ju frågan om hur många judar Sverige tagit emot under kriget. I förlängningen av detta kom skuldbeläggningen, med parallellerna mellan förmenta försummelser då och ”stängda gränser” idag. ”Festung Europa”.

Ämnet judisk agenda var dock så känsligt att bara nämnandet av ordet ”jude” annat än i klart sanktionerade sammanhang kunde resultera i en kanonad av tillmälen.

Redan genom att tala om Sverige som en ”mediadiktatur” hade ju jag och Anders Sundholm 1997 – genom Stephane Bruchfelds försorg – blivit uppförda på ”World Antisemitism Report”.

Nu har vi plötsligt fått bevis, genom eftertryckliga uttalanden från Barbara Spectre från Paideia. Hennes uttalanden gjordes i israelisk TV och var förmodligen aldrig avsedda ett nå en publik av ”gojer”, men så har nu skett. Här kan hennes uttalanden läsas.

Som ni kunnat märka gillar jag att göra bildmontage. Här serverades alltså ett tema, utifrån BS-uttalandet om att judar spelar en ledande roll och står i centrum för den nu pågående mångkulturella omvandlingen av Europa. För mig blir det då bara att successivt fylla på, med fler ansikten.

Här tillfogas David Schwarz, den svenska mångkulturens fader.”

Jan Millds fjärde artikel i ämnet är ”Varför denna agenda?”

Varför finns denna judiska agenda,  att göra Europa mångkulturellt?

Handlar det om att ”härska genom att söndra”, eller i varje fall vinna ökat inflytande för den egna gruppen genom att skapa problem för majoritetsbefolkningen?

Låt mig här understryka, att jag inte talar om ”judarna”, inte om judar i allmänhet.

Jag ser tre grupper av judar:

1. Judiska företrädare i offentligheten, makt- och agenda-judarna. De som driver mångkulturen och andra destruktiva projekt.

2. Judar i allmänhet, som själva inte driver på, men heller inte protesterar. Genom sin passivitet låter de grupp 1 hållas.

3. Judar som står för hederlighet och intellektualism. Listan på namn skulle här kunna göras ganska lång, två lysande exempel är Norman Finkelstein och Noam Chomsky.

Men visst är det anmärkningsvärt att judar driver på ett projekt som inte bara innebär en massinvandring av muslimer till Sverige utan också resulterar i att enskilda judar drabbas av förföljelse!

Som framgått av TV-nyheterna för inte länge sedan har enskilda judar tvingats att flytta från Malmö pga detta. Uppenbarligen ser agenda-judarna detta som ett pris, värt att betala, för det högre målet – ett mångkulturellt samhälle.

Än mindre lär de bry sig om enskilda gojer i Malmö, som också tvingats flytta därifrån pga våldet.

Till saken hör att inte bara judar driver på agendan för globalisering och upplösning av nationerna, avdemokratisering och ökad klyftor i våra samhällen. Tveklöst spelar ändå judar här en ledande roll. Vid det senaste Bilderbergmötet var exempelvis en klar majoritet judar.

Det finns en tes ”my country, right or wrong”, som kan symbolisera en aggressiv och korkad patriotism, där man ställer upp för sitt land oavsett vilka galenskaper landet ägnar sig åt. Motsvarande kan gälla för etniska grupper. Eller yrkesgrupper.

Mot bakgrund av judiska företrädares centrala roll i omvandlingen av det svenska samhället till ett ”mångkulturellt” är det inte för tidigt att detta öppet granskas och diskuteras utan skygglappar.

Finns det en risk i att detta resulterar i antisemitism? Det är i så fall något jag vill motverka.

Det kan också enskilda judar göra, genom att höja sina röster mot den destruktiva agendan!

Det är inte farligt att ha åsikter. Man behöver inte avintellektualisera det här ämnet genom att ensidigt ta parti för emot någon eller något eller ensidigt fördöma eller stödja någon som har åsikter. Det går alldeles utmärkt att som Milld förhålla sig sakligt till det.

Sverigedemokraten Tommy Hansson har liksom många andra börjat inse att judarna som grupp (inte alla enskilda judar) ligger politiskt åt det liberala hållet. SI har kommenterat det här.

Sprid gärna den här artikeln vidare för att hjälpa till att nyansera debatten om antisemitism. Eller ännu hellre, sprid Jan Millds originalartiklar vidare, de är dessutom illustrerade med bilder. Som Sverigedemokrat borde det dessutom vara självklart att få dela den åsikt som Milld framför. Skulle det av någon anledning inte vara tillåtet att vara kritisk till israelisk politik eller att ha åsikter om vilka som dominerar mediamonopolen är det alarmerande. Det är orimligt att man som Sverigedemokrat måste ha en viss åsikt om Israel för att få vara med i ett parti som arbetar för Sverige. Då är något allvarligt fel i partiet.

3 svar to “Jan Millds klarsynta inlägg i ett ämne som en del tror är kontroversiellt”

  1. Bengt Lundström said

    Ett gammalt talesätt lyder; Söndra och härska. Gäller ”vissa” grupper men också alla politiker som under 3 år trasslar till det och sedan vädjar till oss andra att förlåta dem så att de kan (för)bli valda.

  2. Mycket bra.
    SD har mandat för att vara mer etniskt medvetna (många lär ha röstat SD utan att ha fått något annat serverat än PK-medias bild av dem) och då faller det sig naturligt att ta upp frågan om judiskt inflytande.

  3. IvanLendl said

    Helt rätt!

    Tack för en bra blogg! Fortsätt som ni/du gör, mycket matnyttigt här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: