Sverige idag

Nyhetssida för ansvarsfulla svenskar.

Erik Ullenhag är en pinsam fåntratt

Posted by sverigeidag på maj 22, 2011

Den 17 maj fick Jimmie Åkesson möjlighet att träffa integrationsminister Erik Ullenhag i en debatt. Den här texten riktar huvudsakligen in sig på att kommentera vad Ullenhag sade i den första delen av debatten. Innan vi ger oss i kast med hans argumentation måste det ändå sägas att Ullenhag är en typiskt själlös karriärpolitiker, han är en människa som fått lära sig politiskt korrekta fraser i den liberala skolan där en övergripande idé är viktigare än en politisk verklighet. Att tänka självständigt är inte Erik Ullenhags styrka, det är därför mycket av det han faktiskt säger blir så plumpt och så dumt. Det blir fånigt och det är därför han med goda skäl kan kallas för en fåntratt. Men han är också i egenskap av minister en representant för det officiella Sverige och många människor tar honom på stort allvar, trots att inget vettigt kommer ur hans mun.

Det absolut första han säger i debatten med Åkesson är följande:

– Att jag har fötts i ett fritt och rikt land, förskonat från krig, det beror inte på att jag är extra bra eller extra begåvad eller att jag gjort mig förtjänt av det på något sätt, det beror bara på att jag har haft tur.

Om vi för ett ögonblick instämmer i att Ullenhag har haft tur som har fötts i ett ”fritt och rikt land” så har själva förloppet som lett fram till vårt lands relativa välfärd inte berott på tur. Det har i själva verket varit en lång utveckling där hundratals generationer av människor strävat efter att göra det bättre för kommande generationer. Våra förfäder var huvudsakligen strävsamma och laglydiga människor som arbetade hårt under svåra förhållanden för att vi som lever idag skulle få ha det bra. Vårt folk och våra samhällen har förädlats över tid och en uppsättning lagar och normer som våra förfäder satte upp ligger bakom det goda samhälle som stod på topp under 1960-talet. Men våra förfäder hade inte samma ”tur” som de som växer upp idag. Det var de som lade grunden för Sverige genom att offra sitt blod för sina efterkommande, de var de som i generation efter generation röjde mark och byggde landet, de arbetade hårt, levde fattigt och dog tidigt.

Om vi talar om vår utveckling i ett ännu längre perspektiv, från den tid våra förfäder vandrade in i Nordeuropa, så utvecklades och förädlades de egenskaper som idag präglar den genomsnittlige svensken. Vi har ett lugn, vi har en plikttrogenhet, vi har en ärlighet, vi har en intelligens och vi har en arbetsmoral som överträffar de flesta andra folks. Många brukar jämföra svenskarna med japanerna och det äger en viss riktighet i det, med skillnaden att vårt folk har börjat förfalla under senare decennier.

När Ullenhag säger att han ”haft tur” som fötts i Sverige så inser han inte att bakom denna ”tur” finns ett folk – svenskarna – med mycket goda inneboende egenskaper, även om vi inte på långa vägar är perfekta. Det verkar alltså som om Ullenhag, som är född 1972, anser att han var lyckligt lottad som föddes under en tid när Sveriges välfärd stod på topp, ingen massinvandring hade börjat, vi var ett av världens rikaste länder, brottsligheten var låg och det var svenskar som dominerade gatubilden i hela landet. De enda invandrare som fanns här kom från närbesläktade kulturer och de behövde varken ”integrationsprogram” eller någon särskild politik för att lära sig svenska och smälta in i samhället.

Ullenhag säger att det beror på ”tur” när han inser att han fötts i ett ”fritt och rikt land”. Men att Sverige var ett så rikt och fritt land när Ullenhag föddes beror inte på en slump, det berodde inte på tur. Det beror ytterst på flertalet svenskars goda kvaliteter, konfliktovilja, fredliga sinne, ärliga uppträdande och goda moral. Att en land är bra eller dåligt beror inte på tur eller otur, det beror på en rad olika omständigheter som Ullenhag inte har förmåga att begripa.

Vårt lands stabilitet beror också på att vi har varit ett etnisk homogent land och tillsammans med goda egenskaper hos ett folk är det den högsta graden av lycka att få bo i ett sådant land. De nordiska länderna har av hela omvärlden (fram till för några decennier sedan) setts som föredömen och välfärdsländer i jämförelse med de flesta andra. Redan vår gamle socialdemokratiske statsminister Tage Erlander, liksom många andra politiker, insåg betydelsen av ett folks homogenitet.

Tage Erlander sade 1965:

– Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.

På den tiden var det självklart att vara stolt över sitt svenska ursprung och det var lika självklart att säga det öppet. Människor har behov av att känna gemenskap med andra människor av liknande ursprung och det är därför som alla folk vill bo tillsammans med sina landsmän.

Om Ullenhag nu hade turen att födas i ett fritt och rik land så har det ju hänt en del sedan han föddes. Statsskulden har ökat, brottsligheten har ökat, Sverige har blivit mera otryggt och svenskarna har blivit mer politiskt förtyckta. Det som gått framåt är den rent materiella utvecklingen, på moral– eller familjeområdet råder rena förfallet jämfört med för 40 år sedan. Sverige är i stort sett världsledande på skilsmässor, singelhushåll, våldtäkter och mycket annat som är direkt skadligt för vårt samhälle. Nativiteten slår nya bottenrekord och antalet infödda svenska sjunker snabbt medan antalet invandrare och utlandsfödda från utomeuropeiska länder ökar mycket snabbt. Hastigheten är sådan att vi svenskar kommer att vara i minoritet i vårt eget land inom 30 år och redan idag ökar antalet barn till invandrare i första och andra generationen mer än antalet svenskar.

Erik Ullenhag fortsatte:

– När vi har den här debatten så finns det storasystrar runt om i världen som förlorar en lillebror till svälten för att det är brist på rent vatten. Hon har inte gjort något fel, men hon har haft oturen att födas i fattigdom. Om ni skulle göra samma sak som ni gör nu, dvs gå på ett politiskt möte i Havanna eller i Damaskus eller i någon av dom diktaturer vi har runt om i världen, då skulle ni riskera att bli fängslade i kväll. För mig är det så, att vi som har haft turen att födas i fred och frihet, i Sverige och andra demokratiska länder har en medmänsklig skyldighet att ställa upp för människor som inte har haft samma tur. Jag är rätt stolt över ett Sverige som har en historia av öppenhet mot omvärlden, en historia av att när vi hade ett krig på vår egen kontinent under 1990-talet på Balkan, krig i Europa där muslimska kvinnor våldtogs på löpande band som ett led i en etnisk rensning, så stängde inte vi våra gränser utan vi sade, vi har en medmänsklig skyldighet och ge människor i flykt en fristad. Det där tror jag vi ska värna. Det kan gå i riktning som i en del andra länder gör att det går mot mera slutenhet, mera intolerans, mera stängda gränser, men det är faktiskt inte framtiden. Och för mig handlar det om vilket Sverige jag vill stå upp för, vilket Sverige jag vill leva i. Ett Sverige som tar utmaningar i världen på allvar eller inte, som ställer upp genom biståndspolitiken för den här tjejen som förlorade sin lillebror till svälten, som faktiskt inte säger till en person som flyr undan etnisk rensning att vi har inte plats eftersom vi haft turen att födas i fred och frihet. Sedan vet jag att en del säger så här att det där med solidaritet det är inte så viktigt.

Man ska då påminna om en annan sak. Vi blir rikare i Sverige av att vi är öppna mot omvärlden. Sverige är ett land som är ett litet land, som har varit beroende av handel med andra länder under mycket lång tid, som har varit beroende av invandring till våra länder. 600 000 människor som föddes i ett annat land gick till jobbet i Sverige i morse. De betalar skatt, de behöver hemtjänsten, de behöver äldrevården. Ta bort dom 600 000 människorna i arbetskraften och fundera på, skulle vi klara hemtjänsten, skulle vi klara en äldreomsorg? Och det var 80 000 människor som gick till egna företag, de kanske anställer någon som betalar skatt i Sverige där nya idéer kommer in i vårt land. Och så ser ju den svenska historien ut. Titta på dom företag som vi ibland tror är väldigt svenska, var har dom sin bas? Vi kanske handlar mat med märket Felix ibland, ett svenskt varumärke startat av en invandrare, kanske köper en Expressen ibland, kan vara trevligt, startat av en invandrare, företaget Bonniers, startat av en invandrare. Det har kommit människor från andra länder med nya idéer som har startat dom idéerna här. Och ibland kanske det är så att landet har blivit mer spännande, som när en italiensk invandrare kom på att det är lite trist att leva i ett land där man bara kan köpa olivolja på apoteket som laxermedel, han kom också på enkla idén att överkokta makaroner inte är det allra godaste, utan han introducerade italiensk pasta. Det där är en avgörande fråga för Sverige. Ska vi fortsätta stå för en öppenhet? Tror vi att det är en bra idé att när kineser, indier och andra blir rikare att vi har människor i vårt land som faktiskt kommer från andra länder, eller tror vi det inte.

Med det sagt ska man ju samtidigt säga att vi har integrationsutmaningar. Det finns ett barn i Skäggetorp kanske, eller i Stenhagen i Uppsala, eller i Rinkeby eller på Rosengård som ikväll frågar sin pappa, vad jobbar du med, och pappan tvingas svara, han säger ungefär så här, jag är arkitekt det vet du ju, nej det var ju hemma i Teheran, vad gör du här. Pappan tvingas svara, ingenting. Vi vet att vi har barn som går med mamma eller pappa till Apoteket och Försäkringskassan för att tolka, för att de inte har fått med sig svenskan. Så samtidigt som det är 600 000 människor födda i andra länder som går till jobbet så finns det folk som har fastnat i ett utanförskap. Min vision av Sverige det är en vision där vi öppnar upp så att de här människorna får en chans att bidra, och vi funderar på vad har vi gjort för fel. Det finns två huvudfel vi har gjort, det ena är att vi behandlar människor som har kommit till vårt land som svaga individer som behöver hjälp snarare än människor som kan bidra. Jag jobbar mycket med asylsökande och jag kan säga, jag har ställt frågan ganska ofta, vad vill du göra i Sverige. Jag har väldigt sällan träffat någon som har sagt så här, jag har flytt ifrån det här landet för att jag vill leva på bidrag, alla svarar ungefär samma sak, vi har god hjälp att komma in i samhället, men vi har en politik som inte fullt ut har tillåtit det. Det är den ena nyckeln, det förändrar vi nu, vi har fokus på jobb, man ställer krav på att delta i arbetsförberedande insatser, man möter arbetsförmedlingen istället för socialtjänsten när man fått permanent uppehållstillstånd i Sverige. Den andra nyckeln är nu kunskaper i svenska. Svenska och jobb är nycklar i det svenska samhället och det har vi fokuserat alldeles för lite på. Ja så kan vi fördjupa oss i den diskussionen. Hur ser vi till att människor kan bli en del av det svenska samhället, hur ser vi till att vi kan få ett Sverige där vi tar tillvara på den rikedom som människor som har flytt har med sig till vårt land?

För allra sist, det mest spännande som har hänt under våren, det är faktiskt det som har hänt, eller började hända, först i Tunisien och sedan på Tahirtorget i Egypten. Vad var det som hände? Människor gick ut i länder som förståsigpåare runtom i världen sagt ska vara diktaturer alltid, och sade jag vill ha fred, jag vill ha frihet, man demonstrerade gemensamt, man lyckades få, till att börja med, Mubarakregimen på fall. Har det där något att göra med svenska integration kanske man funderar på nu? Ja, väldigt mycket. Jag tror den där frihetslängtan kommer sprida sig, den frihetslängtan kommer sprida sig till Iran där mullaregimen kommer falla, när mullaregimen i Iran faller så har vi 70 000 iranier i vårt land som kan vara en enorm brygga till en helt ny marknad, en av de större länderna i en region som kommer spela väldigt, väldigt stor roll framöver. Jag är nämligen en person som i grunden är väldigt förtjust i Sverige, hela Sverige, hela svenska språket. Då och då brukar jag påminna mig om så här, att jag tycker att det här är centrum av världen, när det finns några andra som inte tycker att de är i centrum av världen, det finns dessutom, jag tycker att svenskan är ett fint språk, men det finns ganska många andra länder som inte talar svenska över huvud taget, det är klart, i en globaliserad värld så drar vi nytta av att ha persiska, att ha arabiska, att ha alla världens språk i Sverige. Det är DET som är framtiden. Och framtiden för en nation som Sverige är öppenhet, framtiden för nationen Sverige är en fungerande integrationspolitik, för det är först då vi kommer kunna skapa ett Sverige som är kommer vara rikt och som kommer ha välstånd framöver.

Vad säger då Erik Ullenhag egentligen?

Han säger att det runt om i världen finns folk som föds i fattigdom och att de haft oturen att födas i sådan fattigdom.  Han konstaterar något som alla redan vet, att det finns fattiga människor i världen och förringar helt det faktum att det finns både fattiga och olyckliga människor i vårt eget land. Han nämner inte det med ett enda ord. Faktum är att Ullenhag struntar fullkomligt i de svenskar som har det svårt eller fattigt.

Till publiken i Linköping säger han att om de gick på ett politisk möte i Havanna eller Damaskus så skulle de fängslas samma kväll. Men för den som känner världen är det inget nytt att det finns människor som förföljs för sina åsikter i länder utan demokrati och yttrandefrihet. Ullenhag tycks förringa att människor förföljs även i länder som kallar sig demokratiska. Sverige är ett sådant exempel. Här sker förföljelse mot människor med vissa politiska åsikter och vissa åsikter ges inte samma respekt eller utrymme som andra. Hur många Sverigedemokrater och andra politiskt oppositionella som fått yxor i sina dörrar, hotbrev, sparken från sina jobb, uteslutningar ur fackföreningar vet vi inte. Men vi vet att det är många. Vi vet också att politiska möten med Sverigedemokrater (och andra invandringskritiska grupper) saboteras, utsätts för hot och överfall och ibland inställs helt på grund av allvarliga hotbilder. Ullenhag nämner inte ett ord om det och har aldrig gjort något för att förhindra eller be om ursäkt för dessa av politiker och myndigheter sanktionerade överfall på misshagliga oppositionspolitiker.

Ullenhag återkommer till att vi haft ”turen” att födas i fred och frihet. Men när ”vi” föddes var Sverige ett svenskt välmående land. Författaren till den här texten är född 1968 och då stod Sverige på många sätt i topp. Vi var ett föredöme i världen. Även om vänstervågen bröt ut just det året, så var Sverige både rikt och tryggt och någon statsskuld att tala om hade vi inte heller.

Ullenhag säger att han är stolt över ett Sverige ”som har en historia av öppenhet mot omvärlden” och hänvisar till att vi tog emot flyktingar från balkan under 1990-talet. Det hade ju varit mer lämpligt om hans parti hade ägnat utrikespolitiken åt att skapa stabilitet i andra länder så att folk kunde bo kvar i ”fred och frihet” i sina egna länder. Ännu mer lämpligt hade det varit om de verkat för att även andra länder skulle skapa samma slags goda samhälle som Sverige hade på 1960-talet. Men si det vill de inte. Liberalerna har en utopisk idé om att blandning av religioner, etniciteter, språk och folk kan leda till något gott. Precis allt visar på det motsatta och Folkpartiets politik kan därför enbart skada Sverige. Erfarenheten av deras politik på hemmaplan visar just det. Ytterligare bevis är att dessa liberala utopister inte vill bo i de samhällen de skapar; Rosengård, Bergsjön, Rinkeby, Hovsjö et cetera. De föredrar att bo i vita reservat och har en massa undanflykter för sina boendeval.

När det gäller flyktingarna från balkan och flyktingsituationen rent allmänt i världen så är problemen konstanta. Det finns alltid problem på några håll i världen och om Sverige i all evighet fortsätter med sina ”öppenhet” så är sagan om Sverige slut snart. Vi överger vårt land och upplåter det åt främmande folk. Det är bara en fråga om hur lång tid det tar innan den siste svensken har sett dagens ljus. I många förorter, i många trappuppgångar och i många företag finns inte en enda svensk. Svenskarnas uppgift här i världen ska inte vara att överge sitt territorium – utan att behålla det. När Ullenhag betraktar världens flyktingproblematik så har han bara ett svar: Låt alla komma till Sverige eller andra delar av Europa, men allra helst ska de komma just till vårt land.

Att  det ofta är etniska och religiösa konflikter som tvingar fram konflikter och flyktingströmmar tycks Ullenhag inte begripa. Det är just frånvaron av ”mångkultur”, av främmande etniska och religiösa grupper som gjort att Sverige länge varit ett land i ”fred och frihet. Vi kan ganska lätt konstatera att Sveriges geografiska läge har gjort att vi tidigare – under hela vår långa historia – sluppit strömmar av främmande folk som slagit sig ned här. De enda som har kommit till vårt land har varit väl utbildat yrkesfolk från våra grannländer eller etnisk och kulturellt närstående folk från Europa. De har varit få till antalet och de som har kommit har varit kvalificerade människor med goda egenskaper. Det finns ingenting som tyder på att mottagandet av stora grupper flyktingar från balkan skulle ha varit speciellt bra för Sverige i något enda avseende. Även om det inte heller skulle ha varit särskilt dåligt för Sverige, ja även om det skulle ha varit direkt lyckosamt för Sverige så är resonemanget väldigt cyniskt. Inte minst eftersom den svenska allmänheten inte haft en chans att påverka den här politiken. Det har istället blivit helt överkörda när Folkpartiets sponsorer bedriver massiva ensidiga propagandakampanjer för att Sverige ska ta emot allt och alla(h).

Det enda ansvarfulla sättet att handskas med flyktingar på är att inrätta särskilda zoner där de tillfälligt kan få stanna i väntan på att kunna transporteras tillbaka. Om Nato och väst klarar av att ingripa i världens alla konflikthärdar, så klarar de också att både förbygga sådana och återställa ordningen om de uppstår. De kan också se till att skapa en så god ordning att flyktingarna kan återvända hem. Men de förefaller istället medvetet bomba lite här och där så att flyktingströmmar uppstår och sprider sig till Europa.

Ullenhag oroar sig för att en del länder skulle kunna gå ”mot mera slutenhet, mera intolerans, mera stängda gränser, men det är faktiskt inte framtiden”. Med det menar Ullenhag att det finns vissa politiker och många människor som inte gillar massinvandring av en hel rad skäl. Ullenhag tror att det är ”slutenhet” att vilja ha lag och ordning i sitt land. Han tror att det är ”intolerans” att inte vilja släppa in hela världen på sin bakgård. Han säger att han inte vill leva i ett sådant Sverige. Man om han inte har förstått det så föddes han i ett land där invandringen fortfarande var kraftigt begränsad och där bluffmakare inte var välkomna. Likväl inledde han sitt anförande med att förklara hur lycklig han var som föddes ”i ett land av fred och frihet”. Han föddes i ett svenskt Sverige och han kanske borde revidera sin uppfattning om vilken ”tur” han haft som fötts i ett sådant land. Kanske kommer han efterhand underfund med att han haft en väldig ”otur”, som fötts i ett etniskt homogent land, ett tryggt och välmående svenskt land. Han säger ju själv att han inte vill leva i ett ”intolerant” land och eftersom dörren inte stod öppen för världens alla lycksökare när han föddes så var nog Sverige, med hans mått mätt, ett väldigt intolerant land.

Ullenhag säger att ”för mig handlar det om vilket Sverige jag vill stå upp för, vilket Sverige jag vill leva i”. Hur han och andra riksdagspolitiker och mångkulturella propagandamakare vill bo framgår när man granskar var de faktiskt bor. Det bor vanligen i vita överklassreservat. Varför bor inte Ullenhag i Rinkeby eller Hovsjö? Blir det för långt till jobbet?

Ullenhag säger att ”vi blir rikare av att vi är öppna mot omvärlden”. Men innan denna öppenhet – han talar inte om handel, även om han vill få det att låta så, utan om massinvandring – trädde i kraft på allvar så var ju Sverige i den absoluta toppen när det gäller välstånd och rikedom. 1963 var vi det tredje rikaste landet i världen, det var innan massinvandringen inleddes.

Ullenhag säger att vi bli rikare av att ”vi är öppna mot omvärlden”. Men han blandar ihop begreppen medvetet för att legitimera den sjuka invandringspolitiken. För det första är handel med varor en sak som de flesta inte har så mycket emot, men även på det området har det spårat ut fullständigt. Den tidiga svenska industrin kunde växa fram just för att vi med tullar och på andra sätt skyddade viktiga näringsgrenar. Om vi hade haft en helt fri handel utan inskränkningar så hade Sverige inte kunnat skapa de betydelsefulla industrier som låg till grund för industrisamhällets utveckling. Vi producerade inhemska varor med hjälp av inhemsk arbetskraft och vi gjorde det bra. Vi hade en levande landsbygd och kunde nästan vara helt självförsörjande på livsmedel. Vi sysselsatte hela folket och svenskarna hade det så bra i förhållande till andra länder att de inte ens alltid själva förstod hur bra de hade det. De blev bortskämda och plötsligt kom vänstervågen och slog sönder både nedärvda traditioner och normer, familjerna började upplösas och svenskarnas självklara solidaritet med sin nation övergick till en egoism och solidaritet bara med sitt ego. Jaget förstärkes och viet försvagades.

Ullenhags ganska osammanhängande och svamliga tal bevisar att han dels är förvirrad och dels saknar förmåga att tänka själv. Helt plötsligt säger han ”600 000 människor som föddes i ett annat land gick till jobbet i Sverige i morse. De betalar skatt, de behöver hemtjänsten, de behöver äldrevården. Ta bort dom 600 000 människorna i arbetskraften och fundera på, skulle vi klara hemtjänsten, skulle vi klara en äldreomsorg?”

Men alla de som är födda i landet då, svenskarna, har de ingen betydelse för samhällsstrukturen? Vad skulle hända om man tog bort de miljoner svenskar som faktiskt ser till att Sverige fungerar relativt bra på de flesta områden, vad skulle hända då? Ullenhag anser att människor som är födda i andra länder är av högre värde av just det skälet att de inte är svenskar. Vad skulle Ullenhag ha sagt om dessa 600 000 aldrig kommit till vårt land och att hemtjänsten och äldreomsorgen sköttes av enbart svenskar och en del invandrare från våra grannländer? Han hade inte ett enda gott ord att säga om alla infödda som gick till jobbet samma morgon som dessa 600 000 utlandsfödda gjorde det.

Ullenhag talde också om att 80 000 (utlandsfödda) gick till sina egna företag, att de kanske anställer någon och betalar skatt. Sedan kommer hans poäng. ”Så ser ju den svenska historien ut.” Men Ullenhag räknar bara antal. Dessutom räknar han fel. Den svenska historien ser inte alls ut som han försöker inbilla studenterna i Linköping att den ser ut. Sverige har aldrig haft någon massinvandring från fjärran länder, vi har heller aldrig haft en okontrollerad massinvandring av bluffmakare som ljuger om varför de kommer hit och sedan (dessvärre) får stanna i vårt land. Den svenska historien ser inte ut som Ullenhag säger. Han lindar fräckt in sina lögner i skönmålningar och försöker framställa dem som sanningar. Erik Ullenhag har en snedvriden verklighetsuppfattning.

Sedan vill han ge några exempel på invandrare som startat framgångsrika företag. Men även invandrare är ju människor och kan göra bra saker för sitt samhälle oavsett vilket land de lever i. Ullenhag försöker dock framställa dem som mera duktiga, mera framgångsrika och mera nödvändiga för det svenska samhället än vad svenska företagare är. Han nämnde inte ett enda exempel på framgångsrika svenska förtagare och de lyser helt med sin frånvaro i den lilla faktabank som det ultraliberala partiet tillhandahåller för att skola sina politiker i sann internationell anda. När Ullenhag nämnde tidningen Expressen och Bonnierföretagen som exempel på framgångsrika företag blir man mera betänksam. Bonnier har inte bara skapat en monopolställning i svensk opinionsbildning, bokutgivning, mediapublicering, filmproduktion och annat, de har dessutom en uttalad politisk agenda som ger direkt stöd till sådana som Ullenhag. Han är ju indirekt sponsrad av familjen Bonnier, men de flesta människor i vårt land begriper inte vilken makt och vilken femtekolonnare Bonnierkoncernen är. Deras maktmonopol och inflytande är större än statens och det är naturligtvis helt fel att en privatfamilj kan påverka varenda svensk via sina medier utan att dessa svenskar kan bemöta Bonniers kampanjer. Lite komiskt blir det när Ullenhag beskriver hur en italienare introducerade pasta på bred nivå i Sverige. Denne seriöse företagare kom från Italien till Sverige under seriösa omständigheter, varken som bluffmakare eller i samband med massinvandring. Han kom hit som enskild individ, han hade en bra bakgrund och var kvalificerad på många sätt. Han var en produkt av den tid då invandringen var kontrollerad.

Men när Ullenhag försöker göra sig lustig över att vi före hans ankomst till Sverige bara åt överkokta makaroner, så bevisar han återigen till totala brist på verklighetsuppfattning. Även om de flesta andra länder har goda nationalrätter och bjuder sina medborgare på goda recept så har Sverige alltid stått sig mycket bra i internationell jämförelse – även på det här området – och gör det även i dag. Faktum är att vi skulle kunna klara oss bättre utan mycket av den skräpmat som introducerats i Sverige när undermåliga kebaber, grillkiosker och pizzerior med usel kvalitet på livsmedlen tvingar myndigheterna att göra ständiga nedslag. Dessutom har det svenska köket betydligt mer att erbjuda än vad denne andefattige Ullenhag förstått. När han sedan sagt att vi fått några invandrade företagare som det gått bra för konstaterar han ”det där är en avgörande fråga för Sverige”. Alltså att just invandrare startar företag är avgörande för Sverige. Att svenskar startar företag är mera ett hinder för Ullenhag, då måste ju invandrare kvoteras in så att människor inte inbillar sig att det bara är svenskar som kan uträtta något.

Ullenhag föddes ju i ett rikt land och när han föddes var de flesta företagare svenskar. Även den första pizzerian hade sett dagens ljus, det var för övrigt en svensk som öppnade Sveriges första pizzeria, men det vill inte Ullenhag veta. I många andra länder är det den infödda befolkningen som öppnar just pizzerior, även kineskrogar och annat internationaliserad kost. Man behöver inte importera kockarna, maten kan vi faktiskt laga själva, dessutom bättre. I den obefintliga matdebatten är det ingen som talar om köket från Tyskland, från Österrike eller andra centraleuropeiska länder, de verkar inte ens känna till dess existens. Men pizza och kebab, det har Ullenhag smakat på.

Att Ullenhag är förvirrad råder det inga som helst tvivel om. Hör bara på nästa mening: ”Tror vi att det är en bra idé att när kineser, indier och andra blir rikare att vi har människor i vårt land som faktiskt kommer från andra länder, eller tror vi det inte.” Att Kina blir rikare beror på en enormt stark statsapparat och på att landets ledare satsar hårt på samma slags industrialisering som man gör i väst. Man bygger industrier och säljer varor billigt till hela världen. Att detta gigantiska kinesiska rikedomsbygge kommer att medföra en hel rad rätt stora problem framöver, det fattar inte Ullenhag. Han räknar bara siffror. Det kinesiska maktbygget kan bara fungera därför att landet är kinesiskt och helt fritt från ”västerländsk mångkultur” och därför att det är hårt centralstyrt. Kina är därmed också relativt väl organiserat och kineserna är av tradition lojala till sitt kinesiska fosterland. De älskar det över allt annat och vill vara med och bygga det nya Kina. Bakom fasaden lurar både omänskliga arbetsvillkor och stora giftiga utsläpp i luften och vattendragen. Medan kineserna säger ”Kina först” och köper upp företag och industrier i hela världen och därmed stärker sin makt, ger vi efter. Ullenhag kanske kunde föreslå att Kina tar emot 300 miljoner afrikaner för att säkra handeln med den afrikanska kontinenten. Det skulle säkert göra Kina ännu rikare ännu snabbare. Det är Ullenhags logik i sammanfattning.

Vi säljer våra företag, vi överger kontrollen av dem och släpper alltmer det politiska inflytandet över vårt land. Samma sak med Indien. Vi i väst, storföretagen i väst, lägger ut sin tillverkning i låglöneländer. Vi gynnar dem på bekostnad av oss själva. Många branscher och tillverkningsföretag har nästan helt utraderats på hemmaplan därför att arbetskraften förlagts till andra länder. Visst blir det billigare att köpa importerat från låglöneländer och visst mår många – men långtifrån alla – branscher bra av det, men delar av vår egen infrastruktur försvinner när handeln är helt fri. Hur fri eller begränsad handeln med varor ska vara kan man alltid diskutera. En sådan politik kan man dessutom ändra efter behov. Om vi vill kan vi exempelvis stoppa eller begränsa importen av skor för att förstärka vår egen skoindustri.

När det gäller importen av människor är läget helt annorlunda. Vi kan slänga en dåliga tröja vi köpt som är tillverkad i Kina, men vi kan inte göra oss av med importerade människor på samma lättvindiga sätt. Om politikerna successivt byter ut den svenska befolkningen så kommer vi till slut till en punkt där det omöjligt att rädda det här folket. Då är det försent. Det finns en kategori människor som inte begriper att också ett folk har ett värde, inte bara pengar och prylar, inte bara hästar och hundar, inte bara huset, bilen och möblerna i hemmet.

Det folket som kallas svenskar har ett värde och det är ett folk som har goda kvaliteter om de inte undertrycks av politiska eller andra skäl. Alla svenskar är inte goda, men tillräckligt många är tillräckligt goda för att svenskarna bör få finnas kvar som folk i en självständig nation. Samma resonemang bör för övrigt gälla alla andra folk.

Ullenhag klampar vidare i sin egen lilla värld. Han exemplifierar integrationspolitikens brister med en pappa som var arkitekt hemma i Teheran men inte har något jobb i Sverige och sålunda gör ”ingenting”. Men hur många infödda finns det inte som har någon akademisk eller annan utbildning som är utan arbete eller arbetar med något helt annat – eller kanske är arbetslösa. Ullenhag menar också att det finns barn till invandrare som följer med sina föräldrar till Apoteket och Försäkringskassan för att tolka åt dem. Han tycks uppleva det som ett problem att barn hjälper sina föräldrar med språket och anser att det är en form av utanförskap att inte kunna tala svenska. Ullenhag struntar i om de talar svenska eller inte, men för att ha något att säga i debatten med Jimmie Åkesson vill han framställa det som en integrationspolitisk brist.

Ullenhag jobbar mycket med asylsökande och säger att han ofta ställt frågan till dem vad de vill göra i Sverige. Ullenhags perspektiv på asylsökande är att betrakta dem som människor som kommit till Sverige för att stanna här i evighet. Han ifrågasätter inte deras asylskäl trots att uppemot 90 % av dem som söker asyl här inte är att betrakta som riktiga flyktingar. De är snarare lycksökare som vill ha ett bättre liv. Det är lätt att förstå att människor vill flytta från ett land med oordning och kaos till ett stabilt och relativt välmående land. Men det är obegripligt att det finns politiker i Sverige som öppnar dörren för detta utan att fatta vilka de långsiktiga konsekvenserna blir. Ullenhag tillhör den skara som saknar förmåga att förstå att massinvandringen förändrar Sverige till det sämre, inte till det bättre.

Ullenhags bedrägliga retorik och farliga politik avslöjar sig gång på gång. Det handlar inte om att hjälpa flyktingar, det handlar om att fylla upp Sverige med så många människor som möjligt från främmande kulturer.

När Ullenhag berör de utrikespolitiska frågorna blickar han ut över Nordafrika. Där ser han hur människor gör uppror mot sina regimer och ser många som dör, förföljs och flyr från regionen. Det tycker han är ”spännande”. Inte ett ord ägnar han åt att det faktiskt är mänskliga katastrofer som utspelar sig där med mycket ond bråd död. Ullenhag är en kall och själlös människa. Han är den politiske karriäristen som offrar sitt eget land för en sjuk politisk princip. Han struntar i människors livsöden och bryr sig inte om hur de mår, särskilt inte om de är svenskar. I stället använder han människoöden och politiska händelser som brickor i ett fult politiskt spel för att göra liberal partipolitik av dem. Han bryr sig egentligen inte om hur politiken fungerar i andra länder. Han sitter framför TV:n och ser med ”spänning” på hur folk mördas och förföljs. I stället för att visa sympati för dem vill han göra politik av deras öden för att kunna förverkliga sina politiska visioner.

Ullenhag inbillar sig att upproren i arabstaterna beror på en slag liberal ”frihetslängtan” och tror uppenbarligen att de islamistiska upprorsmakarna vill införa en folkpartistisk mångkultur. Han ser sedan hur denna ”frihetslängtan” kommer att sprida sig till Iran och få mullaregimen på fall. Istället för att då se möjligheter för exiliranier att återvända använder han deras eventuella politiska förändringar i egna syften. Han menar att när mullaregimen faller så har vi 70 000 iranier i vårt land som kan bli en brygga till den iranska marknaden. I andra sammanhang brukar ju dessa invandrade iranier betraktas som ”svenskar” och Ullenhags nya policy är ju att de ska ”integreras” och bli svensktalande. Det som kan komma ut av det är att Iran har en egen enklav i vårt land där en stor iransk befolkning i Sverige bedriver handel för sin egen skull, för Irans skull eller för finansvärldens skull, inte för Sveriges skull. Det gynnar Iran, men inte Sverige. Sverige blir då bara en marknadsplats där stora grupper invandrare från olika delar av världen tar för sig varsin bit av Sverige och arbetar i den internationella finansvärldens tjänst. Globaliseringen innebär just detta, att våra västländer fylls upp med stora främmande befolkningsgrupper, som bidrar till att öka den internationella handeln och ”knyta samman världen”, vilken är en omskrivning för att ta död på västerlandets kultur, befolkning och politiska demokrati där yttrandefriheten tynar bort.

Ullenhag anser att framtiden ligger i att en större andel av vår befolkning har ursprung i andra länder och talar språk som persiska och arabiska och vill  ”ha alla världens språk i Sverige. Det är det som är framtiden.” Framtiden enligt Ullenhag är att färre människor i Sverige talar svenska och fler talar arabiska, kinesiska och andra främmande språk därför att han tror att det gynnar internationell handel och han inbillar sig att ”Sverige bli rikare” på grund av det. Några hundratusen av varje större etnisk grupp i världen skulle han vilja se komma till Sverige. ”Det är framtiden.”

Han tror på fullt allvar att hans vision av ett Sverige med hundratusentals och åter hundratusentals människor från främmande kulturer ska göra Sverige bättre. Framtiden för Sverige är ”öppenhet” säger han och menar då fortsatt massinvandring av folk från jordens alla hörn. Han saknar helt känsla för hur äkta flyktingar mår och vad de egentligen vill. Han är beredd att utnyttja varje konflikt i världen för sina egna politiska syften och skäms inte det minsta när han visar hur oberörd han faktiskt är när folk mördas, våldtas och hotas i världens alla konflikthärdar. Han är istället snabbt framme med den folkpartistiska patentlösningen, att låta alla som vill få komma till Sverige och strunta i konsekvenserna. Problemet är att sådana som Ullenhag inte tar ansvar för den politik de påtvingar oss. Den ena invandrarministern har varit dummare än den andre och ingen av dem har någonsin tagit ansvar för vad deras sjuka politik åstadkommit för skador på det svenska samhället. Ingen av dem kommer heller att göra det. De har förgiftat vårt samhälle på samma sätt som en kropp förgiftas av flugsvamp och ju mer av deras politik vi får ju sjukare blir Sverige.

Det vore ju spännande att se vad andra länder skulle säga, inte minst arabländerna, om Ullenhag officiellt föreslog att de skulle ta emot några miljoner människor ur de större etniska och religiösa grupperna i världen. Egypten skulle ju med Ullenhags logik bli jätterika om de tog emot en miljon kineser, en miljon indier, en miljon gambier, en miljon peruaner, en miljon aborginer och några miljoner från andra asiatiska eller Centralafrikanska länder.

Lösningen på fattiga länders problem har ju den genialiske Ullenhag nu löst. Åtgärden är så enkel att han kanske rentav kan få nobelpriset för sina teoretiska modellbyggen.

När Ullenhag talat färdigt applåderade de liberala studenterna. Applåderade de åt en man som lovar och garanterar att han kan skynda på det svenska Sveriges undergång? Eller vad applåderade de egentligen åt? Sin egen dumhet?

Det är inte uteslutet att det går med Sverige precis så som Ullenhag önskar. Han och hans politik är ju påbjuden i Sverige och det är tabu att kritisera den, även om en del lyckas ibland. Svenskarna, som är ett lågmält folk, har inte etablerat några rutiner för att kunna bemöta politiker som Erik Ullenhag. Den Bonnierpress som sponsrar politiker som Ullenhag genom mängder av lovsånger och hyllningar, håller samtidigt ett strupgrepp på invandringskritiker och de flesta svenskar vet instinktivt att frispråkighet inom det här området kan leda till svåra personliga problem. Svenskarna måste nu lära sig att förstå att underlåtenhet att tala högt och tydligt om invandringspolitiken och relaterade ämnen leder Sverige mot död och förintelse.

Det framtid du önskar för dina barn eller barnbarn håller Erik Ullenhag och hans anhang på att planera bort. Det är snart försent att rädda Sverige och det är idag dina politiska insatser behövs. I morgon kan Sverige vara bortom all räddning.

Anneli

7 svar to “Erik Ullenhag är en pinsam fåntratt”

  1. […] De rasistiska hemsidorna på internet ökar i antal. Integrationsminister Erik Ullenhag (olivoljeministern) menar att de etablerade partierna måste spela en mer aktiv roll och markera mot rasism på […]

  2. […] Erik Ullenhag är en pinsam fåntratt […]

  3. […] Erik Ullenhag är en pinsam fåntratt […]

  4. Jag är allvarligt orolig för Sd,s nya politik. De vill bara minska invandringen och kraven på att utvisa drönare som redan är i Sverige är borttagna. Sd tror sig ska fånga röster nästa val. Jag tror motsatsen. Starkare krafter måste till om Sverige ska räddas

  5. Elaka Svennen said

    Ullenhag är ett jädra stolpskott, en riktig goddagspilt!

    Vad vår integrationsminister missat är att av 4 invandrare, går endast 1/4 till jobbet. De övriga 3/4 går på bidrag.

    Enligt Ullenhag är allt välfärdsstatens fel och svenska samhället måste bli mer marknadsmässigt med ”friare rörlighet”.

    Hur Ullenhags marknadslinje istället för bidragslinjen inom iuntegrationen ska fungera är för mig inget mysterium.

    Det handlar om klassisk lönedumpning. Etablera en ny underklass med färre krav på god lön och kriterier på bra arbetsmiljö.

    Summa summarum,
    massinvandringen sänker standarden för den svenska allmänheten.

    Detta är Ullenhags ”integration”!

  6. svenskasvensson said

    bra skrivet 🙂
    http://svenssonsfunderingar.wordpress.com/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: