Sverige idag

Nyhetssida för ansvarsfulla svenskar.

Paralleller mellan en Kakapo och en svensk

Posted by sverigeidag på maj 9, 2011

Evolutionen är ständigt närvarande och påverkar allt liv. Arter uppstår och arter dör. En till naturen anpassad art eller underart kan snabbt tyna bort om miljön eller livet omkring den förändras drastiskt.

Fågelarternas långa utveckling till att kunna flyga är ett sätt att säkerställa avkommornas, dvs artens, överlevnad. Nästan alla fåglar kan flyga, men de som inte kan det har levt länge i miljöer där naturliga fiender har saknats. En sådan fågelart är Kakapon, som även kallas ugglepapegoja. Kakapons förfäder hittade till Nya Zeeland i förhistorisk tid då de kunde flyga. När fåglar anpassar sig till liv på havsöar under längre tid där det saknas fiender och finns gott om föda tenderar de att reducera sin flygförmåga och försvaga musklerna, samtidigt som deras kroppshydda ökar.

En förändring i omgivningens ekologi eller zoologi ger långsiktiga biologiska förändringar hos många arter. Just Kakapon är intressant som studieobjekt för hur det går för en art som utvecklas bort från sina ursprungliga och under lång tid tillämpade egenskaper. När först polynesier och sedan européer kom till Nya Zeeland tog de med sig hundar, katter och andra djur. Kakapon som genom en urvalsprocess under lång tid förlorat sina försvarsmekanismer blev lätta byten för de nya djuren och utrotades nästan helt och hållet. De saknade förmåga att försvara sig.

I slutet av 1800-talet insåg man att Kakapon verkligen var utrotningshotad och man satte in vissa resurser för att hjälpa den att överleva. Uppgiften var nästan omöjligt och först när man i slutet av 1900-talet utvecklade en konkret plan för artens bevarande började den återhämta sig en aning. Kakapon hölls på öar som helt saknade rovdjur och man upprättade ett ekosystem som var anpassat för arten. 1989 startades Kakapo Recovery Plan, en väl genomtänkt plan för artens bevarande och det är ett arbete som fortfarande pågår med viss framgång.

Maorierna fångade fågeln

Maorierna (polynesier), Nya Zeelands ursprungsinvånare, kom till landet för ungefär 1000 år sedan. De fångade Kakapon och använde köttet till mat och hud och fjädrar till klädedräkter och deras huvuden blev öronsmycken. Kakapoerna var alltså lätta byten, dessutom togs deras ungar och ägg av den polynesiska råttan som maorierna införde till öarna.

När européerna kom var Kakapoerna redan utrotade på de flesta öar utom på Nordön och delar av Sydön. Även de och deras hundar åt fågeln utan någon som helst kunskap om att dess existens var hotad.  Under 1870-talet började man förstå att arten var utdöende, men i stället för en räddningsplan samlade man ihop så många som fåglar möjligt för att placera dem i djurparker och på museer. Ett årtionde senare släpptes mängder av mårddjur ut i landet för att få bukt med kaninstammen, men det drabbade också Kakapon. När de första räddningsinsatserna gjordes i början av 1890-talet placerades Kakapoer (och även kivier) ut på den helt rovdjursfria ön Resolution Island. När ett stort antal hermeliner simmade dit nio år senare tog det bara sex år innan Kakapon var helt utrotad där.

Arbetet med att rädda Kakapon har varit besvärligt och krävt stora resurser och väl genomtänkta långsiktiga program. Kakapon häckar bara en gång vartannat till vart femte år då en viss växtart producerar proteinrika frukter och frön. Biologerna har studerat fågelns liv ingående för att kunna hjälpa till med rätt slags kost för att få dem att häcka oftare. Resultat visade sig i att nyttiga tillskott av äpplen, sötpotatis, mandlar, paranötter, solrosfrön och valnötter bidrog till ökad häckningsfrekvens.

Numera styrs populationen genom mänskliga insatser, men så länge de tvingas leva i en miljö de inte är anpassade för, först med människor som fångade dem och sedan med rovdjur som tog dem, kan de bara överleva på konstlad väg. Evolutionen tog ifrån dem sina överlevnadsegenskaper då de hade gott om föda och inga fiender. Ni riskerar de att dö ut när fiender kommer till dem.

Svenskarna och Kakapon

En parallell kan dras till hur vi svenskar har det. Vi – vårt folk – har sedan minst 10 000 år utvecklat egenskaper som syftar till hårt arbete för brödet och förmåga till samarbete inom och utanför våra släkter för att bygga vårt gemensamma samhälle och utveckla det i en positiv riktning. Vi har varit bönder som arbetat hårt och det har ställt krav på att varje individ i ett samhälle måste ta på sig sin del av det gemensamma försörjningsansvaret. Latmaskar, kriminella och dårar har sållats bort medan de strävsamma har bildat nya familjer och förökat sig. Det sociala trycket inom varje familj har styrt upp nästa generation genom att se till att inga dåliga människor gifter in sig i släkten. Ve den kvinna eller man som visat sig lösaktig, blivit gravid utan ett stabilt förhållande eller varit otrogen. Sådana människor stod på samhällets botten. Mänskligt sett var behandlingen av dem hård och många gånger kanske orättvis, men varje individ visste att dåliga anlag lätt sprider sig. Ingen ville stå med skammen att ha en lättfoting i sin familj.

Det är den inställningen som skapat de nordiska folkens goda kvaliteter. Men de sedan tusentals år nedärvda goda egenskaperna är på väg att försvinna, spädas ut, blandas upp, tyna bort och så sakteliga dö.

Idag fattar vi inte längre vad som är bra eller dåligt för oss själva som individer eller för samhället som helhet. Våra försvarsmekanismer tar tagits ifrån oss. Vi har hjärntvättats i en anda som leder mot samma slag död som för den stackars fågeln. Men rovdjuren vi har emot oss är inte sådana som vill äta upp oss. De vill däremot ta vårt samhälle från oss och de vill parasitera på det hårda arbete som de flesta av oss utför på ett förträffligt sätt, jämfört med många andra folk. De vill ta död på och vi är inte kapabla att försvara oss mot det slags fiende som dagligen bekämpar vår rätt till ett eget samhälle. De har makten över vår hjärnor genom att de styr och kontrollerar hela samhällsdebatten och de tvingar oss att bocka och niga inför deras beslut även om dessa beslut river upp djupa sår i vår folksjäl.

Vi har efter en lång tid av fred och vällevnad tappat förståndet och försvarsinstinkten. Vi orkar knappt höja rösten när vi blir bestulna på våra skattemedel eller när delar av vårt revir ockuperas av människor som inte har någon som helst rätt att befinna sig här. Vi har tappat orienteringen. När vi jagas av fiender, inte hundar och hermeliner som den stackars Kakapon, utan av media, så springer vi åt olika håll utan den minsta eftertanke. De flesta står stilla och blir likt Kakapon lätta byten för kolonisatörerna, de börjar till och med samarbeta med dem. När kolonisatörerna säger att vi ska skaffa avkommor med lata, odugliga, överviktiga, könlösa, kriminella, asociala människor allrahelst av främmande stam, gärna från Afrika eller andra områden som ligger minst 50 000 år efter oss i utveckling, eller orientaler för att förändra den nordiska befolkningssammansättningen till oigenkännlighet så lyssnar samarbetsmänniskorna på dem, inte på sina egna klokare flockmedlemmar.

De som inte lyssnar på kolonisatörerna har ingen gemensam plan. De är inte organiserade i en gemensam rörelse. De har istället bildat femtioelva sekter och i var och en av dessa sitter en självutnämnd sektledare och påstår sig ha en lösning på problemet. I var och en av dessa sekter uttalar sig sektledningen nedvärderande om de andra sekterna. Den inbördes splittringen är sålunda total och ingen sektledare har en uttalad vilja att innesluta hela flocken i sina led. Istället måste man vara för eller mot sionism, för eller mot Israel, för eller mot marknadsekonomi, för eller mot vissa andra sekter, för eller mot lite allt möjligt istället för att innesluta alla dessa olikheter i en gemensam nation, där detaljerna klaras ut av demokratiskt tillsatta eller valda styresmän efter att vi vunnit tillbaka rätten till ett eget territorium.

Småaktigheten har blivit till en dygd där ingen kan samarbeta med någon annan, trots gemensamma rötter och gemensamt ursprung. De småaktiga sjunger ständigt klagovisor om hur eländigt allting är, inte bland kolonisatörerna utan bland de andra sekterna. Söndrade vi stå, snart kan vi falla. Fast å andra sidan höll maorierna Kakapon i fångenskap, som ett tillgivet husdjur. Det kanske är vårt öde, att blir de nya herrarnas livegna undersåtar ofria att yttra självständiga meningar. De kanske ger oss mat om vi jobbar dygnet runt, lovar att inte föröka oss och gör precis vad de ber oss om. Så får vi skylla oss själva.

Anneli

Länk:Kakapo

3 svar to “Paralleller mellan en Kakapo och en svensk”

  1. Elaka Svennen said

    Knivskarp betraktelse!

    Det finns flera kvaliciferade förklaringar till varför vårt folk blivit så likgiltigt inför sitt folks öde.

    Normupplösningen i 68-revolten, modernisering med matriella värderingar före traditionella som folk, familj, fosterland osv.

    Jag vill främst peka på sveket av våra folkvalda och denna Onödigt höga tilltron för staten. Trots den här resten från folkhemmet där en stat är vårdnadshavare av svenska folket visat sig, gång på gång, vara en riktig rutten styv-förälder..

    Hur kan svenskar fortsätta rösta på politiska partier med en mångkulturell politik med meningen att ta ifrån svenskarna varje fri landyta att leva på?

    Svenska folket kan beskrivas kollektivt lida av stockholmssyndromet; de litar blint på sin kidnappare, trots han är på väg ta ifrån dem allt de håller kärt.

    Avslutningsvis,
    Skön känga till den sk. ”nationella rörelsen”. Jag undrar när första nät-nassen gör entré i kommentarsfältet? De brukar krypa fram när det ser som mest tröstlöst ut och mana oss ta nazismen och Adolf Hitler till våra hjärtan..

    //ES

  2. […] till Sverige Idag för […]

  3. Robert Grönhagen said

    Briljant skrivet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: