Sverige idag

Nyhetssida för ansvarsfulla svenskar.

Jacob W. F. Sundberg: Minnen

Posted by sverigeidag på april 16, 2011

Minnen med den samlade och kompromisslösa titeln: ”Minnen från landet där den offentliga lögnen fått en svindlande omfattning”.

Det var när jag läste Michael Jalvings Om att vara kontroversiell jag blev påmind om en gammal brevvän och vid en slumpmässig sökning fann vad som måste vara hans minnen online.

Bara 64 sidor men med en hög densitet. Något är avgjort juridiskt innehåll, men det är mycket samhällsbetraktelser och minnen. DSM skrev 2002: ”Sverigehatare och Sverigekritiker: Den ihärdigaste av de kritiker, vars existens man idag inte vill låtsas om, är också den mest nertystade: professorn i allmän rättslära, Jacob Sundberg.”

Det är dags att hälsa professorn från Danmark igen och föra hans skrift ut till en bredare publik. Jag kom över professor Sundbergs namn när jag för lite över tio år sedan läste Roland Huntfords The New Totalitarians. Sundberg förmedlade utgåvan. Det var då jag fortfarande skrev i danska tidningar (svenska var aldrig ett alternativ, fyra försök övertygade mig för evigt), Sundberg hade läst en artikel av mig i Jyllands-Posten. Jag levererade under det följande året danska böcker till hans institutionsbibliotek, böcker som inte nämns och inte släpps i Sverige, till exempel, Jespersen och Pittelkows. Man ser nedan hur det kan gå till att böcker blir icke-böcker i Sverige. Huntford nämns 37 gånger, men jag har plockat det avsnitt som bär hans namn, och lite av inledningen:

I. Inledning 1. Orwell och damnatio memoriae

”År 2002 hade jag en angenäm upplevelse. Jag blev invald i amerikanska vetenskapsakademin. Vid en högtidlig ceremoni i Boston 2.10.2002 blev jag immatrikulerad som Foreign Honorary Member av American Academy of Arts and Sciences. Jag fick sedan vänliga gratulationer från supporters i US Supreme Court, New York University Law School, Harvard Law School och Europadomstolen i Strasbourg. Men från min egen fakultet i Stockholm hördes intet. Det var så besynnerligt att jag blev nyfiken på vad läget kunde vara. Följaktligen undersökte jag vad slags vitsord jag kunde ha förvärvat mig. I tidskriften Den Svenska Marknaden kunde jag inhämta att jag var ”i Sverige nedtystad och betraktad som paria”.[..]

9. Roland Huntford
Roland Huntford i sin beundransvärda bok om Sverige och svenskarna, – The New Totalitarians – som utkom 1971, påpekade icke-personens roll i det nya Sverige: han gjorde i dess svenska utgåva Det blinda Sverige iakttagelsen:

Det som saknas i det svenska samhället är inte uppskattningen av outsidern (…) utan erkännandet av hans existens. I västerländska stater kan han väl ofta nog bli illa omtyckt, men man erkänner åtminstone att han finns till. … Endast i Sverige förvägras outsidern rätten att existera.

1971 var erfarenheten med min inauguralföreläsning 1970 färsk, och det märkliga med den var den totala tystnad om den och dess författare som uppstod. Journalisten, som täckt föreläsningen för Svenska Dagbladets räkning, fick t.o.m. försvinna från tidningen. Saken var ytterst uppseendeväckande. Det var i alla fall professorsinstallation vid rikets enda metropolitana universitet. Det är svårt att tro att Huntford som vid denna tid arbetade på sin bok inte tagit notis. Vad han skrev om icke-personen passade så väl in på den nye professorn i allmän rättslära. Bokens spridning i Sverige saboterades brett. ’Man tyckte inte om tonen.’ Huntford gör i boken en iakttagelse beträffande den svenska mentaliteten som gäller vad jag kallar icke-temata. Enligt Huntford hade den också tillämpning på den svenska juridiken.

“Också de normalt sett självfallnaste frågor är tabu för den svenska oppositionen.” “Kontroversiella och politiskt brännbara ämnen försvinner från den offentliga scenen och överlämnas till byråkraterna.” skrev han.

Att det blivit så torde sammanhänga med avsaknaden i Sverige av akademisk dialog. I de akademiska kretsarna: där var tabu och icke-personer normalfenomen. Huntford har berört det svenska förträngningssystemet med orden:

“It is virtually impossible for anybody opposing the government to get a hearing . There is only one ‘objective’ truth to fit given data. – The critic becomes a heretic, and is thereby neutralized.”

Man har med sådana metoder lyckats rensa ut alla obekväma oliktänkande. Denna den svenska förträngningskulturen har fått till följd att diskursen försvunnit i icke-personer och icke-temata. Det har uppstått en konstlad consensus, skapad icke minst av svenska massmedia genom denna nya svenska förträngningskultur.

Under sådana förhållanden kan de vara av visst intresse att taga del av hur den svenska förträngningen administrerats när förlagen konfronterats med ”kritik som inte är välkammad, systemanpassad”. Tack vare Ann Nordberg har vi fullt uppriktiga avslöjanden från förläggarvärlden av vad man upplevde när man fick Roland Huntfords bok ”The New Totalitarians” i handen. ”Ingen ville ge ut den, det var ’dödsnobben’, boken var ’het gröt’,’en järnklump som brann’.”

En liknande reaktion ett tjugutal år senare beskrivs av Ulf Nilsson, som konfronterat sina förläggare med manuskriptet till sin bok ”Sverige: sluten anstalt”. ”Faen, det här går för hårt åt sossarna!” Om varje systemkritisk bok i ledande förläggarkretsar upplevs som ’ en järnklump som brann’ är det kanske inte så överraskande att påträffa karakteristiken ’landet där den offentliga lögnen fått en svindlande omfattning.

Källor:

Direktlänk till Minnen från landet där den offentliga lögnen fått en svindlande omfattning, av professor eremitus Jacob W. F. Sundberg. (64 sidor pdf)

Översatt från danska och hämtad från Snaphanen.dk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: