Sverige idag

Nyhetssida för ansvarsfulla svenskar.

Är kärnkraft bra eller dåligt för människan?

Posted by sverigeidag på mars 17, 2011

Forskningen inom energiområdet har långa anor. Redan 1942 kunde den italienske nobelpristagaren i fysik, Enrico Fermi, visa världens första kärnreaktor. Fermi avled i cancer 1954 och det anses att han fick sjukdomen genom sitt arbete.

Den tidiga forskningen uppmuntrades av länder som ville försöka framställa kärnvapen. USA och Ryssland blev snabbt ledande inom kärnkraftsforskningen. I december 1953 förklarade president Dwight Eisenhower att USA ger sitt stöd till internationell användning av kärnkraft. Redan året efter togs det första kärnkraftsverket i bruk i Ryssland. Reaktorn, som var grafitmodererad och vattenkyld, hade en kapacitet på 5 megawatt. Två år senare öppnades världens första kommersiella kärnkraftsverk i Sellafield i England. Det var en gaskyld magnoreaktor som inledningsvis hade en kapacitet på 50 megawatt. I början av 1960-talet var kapaciteten på kärnkraftsverken uppe i 1 gigawatt och i slutet av 1980-talet 300 gigawatt.

Den nästan okontrollerade ökningen av kärnkraft och riskerna med den väckte många proteströrelser till liv under 1970- och 1980-talet. Många ansåg att kärnkraften inte var så säker som industrin påstod och att problemen med förvaring av det radioaktiva avfallet inte var löst. Men någon riktigt rannsakan om vilken samhälle vi skulle kunna få gjordes aldrig. Kärnkraftsindustrin var på väg att bli en maktfaktor med tillgång till stora ekonomiska resurser och många mer eller mindre köpta forskare.

Kärnkraftsåldern
Mänsklighetens kliv in i kärnkraftsåldern leder oss in på farliga vägar på många sätt. Redan det som skapar behovet av kärnkraft är något man måste ställa sig tveksam till. Det ökade energibehovet är en följd av överbefolkning och överindustrialisering, två fenomen som är intimt förknippade med varandra och bör ifrågasättas istället för uppmuntras eller negligeras. Redan för över ett halvsekel sedan talades det ofta om överbefolkning som ett hot, men kritiken mot överbefolkningspolitiken har klingat av därför att den globala finansvärlden inte ser överbefolkning som ett hot, snarare som en tillgång då varje individ ses som en konsument. Nu satsar man istället på ”utveckling”, vilket innebär en kraftigt ökad produktion av varor som ska möta befolkningsökningen. Det var inte så länge sedan majoriteten av Asiens befolkningsmassor bestod av enkla bönder, idag lever allt fler i moderna samhällen med stora energibehov, inte minst  med de många och stora industrierna som ska producera alla de varor som alltfler använder.

Den mycket starkt ökande bilismen i Indien och Kina, som förorenar och förgiftar luften, den ökande förbrukningen av sötvatten, som är en akut bristvara i delar av världen, koncentrationen av många människor i allt större städer och de växande sopbergen är negativa effekter av en låt-gå-politik som alltmer präglar vår värld. En del är glada över att människorna blir många fler eftersom de då ser fler potentiella konsumenter för alla de varor och tjänster som många företag vill sälja, inte minst de stora internationella företagen där vinstintresset är större än miljöintresset och där höga försäljningssiffror är viktigare än livskvalitet. För många stater hägrar också ett ständigt stegrade BNP, vilket numera ses som ett mått på framgång.

Respekt för naturen
Den överkommersialiserade livsstilen, där man ska sälja så mycket som möjligt till så många som möjligt – och det kräver ständigt växande befolkningar – är en perverterad livsstil som inte leder mänskligheten framåt. Den skadar istället människans inre goda kvaliteter och lockar fram många dåliga egenskaper. Kortsiktig samhällsplanering och roffarmentalitet smittar lätt av sig och bör motverkas så långt det är möjligt. Att däremot tänka långsiktigt, på kommande generationers rätt att få leva på en oförstörd planet, på naturen betydelse för oss människor och för hela det ekologiska systemet, det är klokskap. Vi får inte förstöra vår jord och måste lära varje ny generation att tänka ansvarsfullt och ödmjukt inför det faktum att många tusen generationer människor förhoppningsvis ska leva här efter oss. Gifter i luften, vattendrag och näringskedjan är ett påtagligt hot mot människan och vi ser redan för mycket av det på många håll i världen. Fisken går snart inte att äta, sötvattnet innehåller mer och mer skadliga ämnen, inte minst rester av läkemedel som den överbefolkade världen överkonsumerar och slänger eller spolar ned i sina toaletter.

Vi är för många, vi tär för mycket på jordens resurser, vi förgiftar vår egen livsmiljö och tar redan skada av det. Likväl fortsätter befolkningsökningen på ett nästan makabert sätt, inte minst då ”miljöpartier” i väst förordar ökad invandring från tredje världen. I Sverige är Miljöpartiet det mest extremistiska tillväxtpartiet vi har när det gäller massinvandring med syfte att öka befolkningen betydligt – dessutom inte ens genom egen nativitetsökning utan genom att ta emot befolkningsöverskottet från jordens olika konflikthärdar. Att även de är tillväxtextremister framgår av deras politik, inte minst den önskade satsningen på höghastighetståg. Miljöpartiet är inget parti för miljön, det är ett parti som skadar miljön, partiets politik skadar hela Sverige med sin massimport av människor från andra världsdelar. Det gynnar konsumtionssamhället, det tvingar fram högre energianvändning och det leder dessutom till ökade kostnader, mer instabilitet och demokratiska förluster.

Kommersiella aktörer
Bakom kärnkraftsindustrin finns kommersiella aktörer som vill att industrin ska växa så att de kan tjäna pengar på den. De säljer sina kärnkraftsverk och lovar trygghet och säkerhet, med stöd av vissa forskare även på så lång sikt som 100 000 år. Användningen av fossila bränslen för att leverera energi har antagit orimliga proportioner, just i förhållande till jordens stora befolkningstillväxt. Men finanskapitalisterna och globalisterna har inga som helst invändningar mot befolkningsökningen i sig, de gläds snarare åt den och ser möjligheter att nå fler och fler konsumenter för sina produkter. Även om man bortser från jordens naturliga temperatur- och klimatvariationer så är det ett obestridligt faktum att människans livsstil och användningen av fossila bränslen påverkar såväl klimatet som vår egen hälsa. Det är dessutom några av argumenten när kärnkraftsindustrin försöker sälja in med sin ”rena” energi.

500 kärnkraftverk i världen – riskerna ökar
Stegvis har forskarna utvecklat nya kunskaper och effektivare kärnkraftverk som innebär att det idag finns över 500 kärnkraftsverk i bruk i världen. USA har över 100, Frankrike ca 60, Japan ca 55, Ryssland över 30, Kanada 18, Tyskland 17, Indien 17, Ukraina 15 och Sverige 10. Det är i stort sett bara industriländer med hög utbildningsnivå och duktiga forskare som har kärnkraft. Men användningen av kärnkraft ökar i takt med att kunskapen om tekniken sprider sig till många andra länder. Det finns en fara i att kärnkraften sprids, kanske till länder där man är mer riskbenägna och inte har tillräckligt höga säkerhetskrav.

Från kärnkraftsindustrins håll brukar det heta att kärnkraften är säker och att metoderna för förvaring av det radioaktiva kärnavfallet blir säkert när det placeras 500 meter ner i något stabilt urberg. Där ska det sedan ligga i 100 000 år tills det inte strålar längre. Många lyssnar helt okritiskt till den här experterna och accepterar att man placerar farligt kärnavfall under marken där vi bor och verkar. Redan den olustiga känslan av att det finns farliga gifter, som ska stråla i nästan 100 000 år, samlade bara 500 meter under ett samhälle borde få åtminstone några att reagera genom att ifrågasätta den propagandistiska kärnkraftslobbyns lättsinniga argument.

Olyckor på kärnkraftsverk
Kärnkraftsolyckor ska inte kunna inträffa heter det. Men likväl har de inträffat. Den första olyckan inträffade i kärnkraftsverket på Three Miles Island i USA 1979 där radioaktiva ämnen läckte ut ur byggnaden efter en härdsmälta. Svenska politiker tog intryck av olyckan och bestämde sig för att  i mars 1980 ordna en folkomröstning om kärnkraftens framtid. Tre alternativa linjer ställdes upp där Linje 1 och Linje 2 talade om avveckling om det är möjligt med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. Linje 3 innebar en avveckling av kärnkraften inom högst tio år. Linje 3 fick 38,7 %  medan Linje 1 fick 18,7 och Linje 2 erhöll 39,1 % av rösterna. Kärnkraftsmotståndet var stort vid den här tiden men kom sedan av sig. Resultat av folkomröstningen innebar inte mer än att kärnkraftsfrågan debatterades en tid efteråt. Någon politik för att komma bort från användning av kärnkraft kunde inte skönjas.

När den allvarliga olyckan i kärnkraftsverket i Tjernobyl i Ukraina inträffade 1986 blev det en allvarlig påminnelse om kärnkraftens farlighet. Det var reaktor fyra i verket som exploderade och spred radioaktiva partiklar över nästan hela Europa. I Sverige drabbades Gävle-området särskilt hårt då vindarna förde med sig partiklar i högre omfattning just dit. En följd av det radioaktiva molnet var att koncentrationen av cesium var förhöjda i skogarna. Svamp, bär, insjöfisk och vilt hade förhöjda värden och effekterna av det är ingen riktigt säker på.

Inledningsvis försökte myndigheterna i Ukraina först hemlighålla olyckan, men eftersom mätningar kunde göras i Sverige och andra länder gick det inte att dölja att något allvarligt hade hänt. Omedelbara räddningsinsatser gjordes för att försöka kyla ned reaktorn och förhindra radioaktiva utsläpp. Redan de första dagarna skadades över 130 personer i samband med arbetet på anläggningen. Hela reaktorn bäddades in med 250 000 ton betong för att stoppa det radioaktiva utsläppet. Ett område av flera mils radie evakuerades, men trots det utsattes miljontals människor för strålning och ett okänt antal dog i sviterna av det. Myndigheterna i Ukraina var inte särskilt öppna med hur allvarliga konsekvenserna av olyckan var, de försökte länge tona ned det effekterna av själva olyckan och den strålning som drabbade medborgare i såväl Ukraina som andra länder, men främst de boende nära Tjernobyl. Atomic Energy Agency Chernobyl hävdade att 4000 dödsfall i cancer kunde relateras till olyckan, men den siffran anses av nästan alla oberoende bedömare vara alldeles för låg. Greenpeace har i en omfattande rapport kommit fram till att ungefär 250 000 fall av cancer är mer troligt. Andra rapporter tyder på att omkring 200 000 människor kan ha dött av cancer direkt relaterad till strålningen från Tjernobyl och hundratusentals andra har fått cancer, men avlidit i andra sjukdomar eller av ålder innan cancern tog dem. Viss forskning tyder också på en förhöjd barnadödlighet och ökade missbildningar i områden som drabbats av radioaktiva moln.

På grund av den höga strålningen i området är Tjernobyl i dag en död zon, ingen får bo där och ingen får vistas där utan särskilt tillstånd. Risken för kärnkraftsolyckor är betydligt större än vad kärnkraftslobbyn vill kännas vid. Ett annat stort problem är avfallshanteringen.

Radioaktivt avfall
Från kärnkraftverk kommer avfall som är radioaktivt. Det är allt från lågstrålande föremål som verktyg, kläder och annat som inte kräver längre förvaring än en eller två generationer. Men det högaktiva avfallet, som främst utgörs av använt kärnbränsle, måste avskärmas och kylas ned för att senare slutförvaras i minst 100 000 år. Kärnkraftsindustrin i Sverige är skyldig att ta hand om sitt avfall och har bildat bolaget Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB AB) för uppgiften. Granskningen av hanteringen av avfallet utförs av Miljöorganisationernas Kärnavfallsgranskning, MKG. Använt kärnbränsle förvaras idag i ett mellanlager utanför Oskarshamn och i Forsmark finns en anläggning för slutförvaring av kortlivat radioaktivt avfall. Forsmark, som ligger i Östhammars kommun, kan bli den plats där också det långlivade radioaktiva avfallet ska slutförvaras. SKB har nyligen ansökt hos Strålsäkerhetsmyndigheten och miljödomstolen om att få förvara avfall där. Det skulle i så fall förvaras i kapslar av koppar 500 meter under marken och kapslarna ska omslutas av lera. Kommunpolitikerna går på kärnkraftsindustrins linje och tror att det är ofarligt att förvara högaktivt och långlivat kärnavfall i 100 000 år. Det tror att ingenting kan hända under den tidsperioden. Kommunalrådet tror också att arbetet med anläggningen kommer att ge många fler arbetstillfällen. Men varken allmänheten eller någon kommunalpolitiker har den minsta aning om hur detta kan påverka livet i området på sikt. Ingen kan garantera att kapslarna håller i 100 000 år eller att inget läckage någonsin uppstår. Förmodligen skulle förvaringen inte klara förändringar om jorden skulle utsättas för tryck eller rörelse under en eller flera istider. Det är ju inte ett osannolikt scenario att åtminstone istider av lindrigare slag kommer att inträffa under en så lång period som 100 000 år. Det är inte heller osannolikt att en eller flera jordbävningar inträffar, även om de är svaga så kan effekterna bli skador som orsakar läckage.

I själva verket tyder en del på att kapslarna kanske bara håller i tusen år. Men inte ens det är absolut säkert. Det kan finnas en hel rad omständigheter som kan orsaka läckage eller olyckor, sådant man inte ens kunnat föreställa sig. Förvaringsplatsen ligger intill Östersjön och intill ett kärnkraftsverk. En allvarlig olycka i verket eller en attack i en krigssituation skulle kunna få oanade konsekvenser. Skador på det inkapslade avfallet skulle kunna innebära att hela Östersjön förstörs. Alla vattendrag i angränsande sjöar, alla vattenlevande djur och alla som är beroende av vatten från Östersjön skulle bli drabbade på ett mycket direkt sätt.

Vad forskarna än kommer fram till när de påstår att det är säkert att förvara kärnavfall, så kommer deras åsikter att revideras av andra. De kopparkapslar man talar om att förvara avfallet i är inte så säkra som det först utlovats. Professor Digby Macdonald vid Pennsylvania State University i USA har skrivit en rapport i ämnet. Där framgår att koppar kan korrodera i rent vatten om miljön är syrefri, medan SKB påstår att koppar inte kan korrodera där man vill placera avfallet. Professor Macdonald menar att omständigheterna inte ger den garanti som SKB utlovar. Det torra berget i Forsmark kan mycket väl innebära att kapslarna korroderar, särskilt eftersom man inte är säker på att leran verkligen gör det helt tätt mellan kapseln och berget. Osäkerheten är alltså mycket stor, men den resursstarka kärnkraftsindustrin fortsätter att låtsas att allt är ofarligt, att kärnkraft är säkert och tryggt och att den behövs.

Kärnkraftsolyckan i Japan
Kärnkraftsolyckan i Japan sätter ånyo kärnkraftens farlighet i fokus och bevisar att kärnkraft aldrig är säkert, ett enda haveri kan orsaka stora skador på samhälle och människor. När kärnkraftsindustrin bygger kärnkraftsverk säger representanter för den att allt är säkert, ingenting kan hända, men om något ändå skulle hända så något är planen att ingenting ska kunna skada samhället. Men om det ändå skadar samhället så ska det finnas en beredskap för att minimera skadorna.

När Japan den 11 mars 2011 drabbades av en jordbävning och en efterföljande tsunami med katastrofala följder för delar av norra Japans östra kust var detta en mycket stor och allvarligt katastrof med tragiska följder. Tusentals människor dog av flodvågen och hela byar jämnades med marken. Värden för ett oräkneligt antal miljarder förstördes. På Japans östra kust ligger kärnkraftsverken Fukushima I och Fukushima II. De ligger i ett område där jordbävningar är vanligt förekommande. De är också byggda för att kunna klara en jordbävning och ansågs därför vara så säkra som kärnkraftsverk kan bli. Japanerna bygger enligt normer där de tar hänsyn till att en kraftig jordbävning kan komma. Då ska så många byggnader som möjligt kunna stå kvar oskadade och kärnkraftverkens drift ska automatiskt stängas av vid en olycka. Men hur säkert man än bygger så finns det faktorer man inte kan kalkylera med. Det som hände i Japan var att när elnätet slogs ut kunde inte reaktorerna fungera. Det blev problem med nedkylningen och som en följd av det uppstod explosioner av knallgas och en vätgasmatad brand. I samband med det läckte radioaktiva utsläpp ut.

När kylningen hade upphört till den första reaktorn ökade strålningsnivån i reaktorhallen till tusen gånger högre än normalt och åtta gånger högre än normalt utanför hallen. Den 12 mars exploderade reaktoröverbyggnaden vid block nr 1 i Fukushima I. Fyra personer skadades och av byggnaden återstår nu bara ett ramverk. Den 13 mars blev det problem med reaktor nr 3 och dagen efter exploderade den på samma sätt som nr 1 gjort. Den 15 mars exploderade reaktorblock nr 2 vilket fick till följd kontinuerliga radioaktiva utsläpp. Den 15 mars blev det problem också med reaktorblock 4 och en vätgasmatad brand uppstod. Utanför byggnaden uppmättes den radioaktiva dosen till 400 milliSivert per timme. De svenska gränsvärdena för kärnkraftsarbetare är 50 milliSivert per år.

Efter alla problem och den förhöjda strålningen samt risken för allmänheten beslutade myndigheterna att evakuera alla i en radie av 2 mil från Fukushima. De tvingades att flytta längre bort på obestämd tid. De enorma problem och följder som olyckan fått visar hur sårbar kärnkraften faktiskt är. Om en olycka händer kan den få katastrofala följder. Den radioaktiva strålningen kommer att följa med vindarna eller regnen och transporteras till många andra länder. Även om dosen är låg kan den innebära ett ökat antal cancerfall i framtiden trots att det inte handlar om stora mängder. Men tillsammans med andra problem, luftföroreningar i allmänhet, förgiftade vattendrag, giftigare fisk och andra livsmedel, sämre kvalitet på drickvattnet, så ökar risken för de flesta av oss att utveckla cancer. Det blir en negativ synergieffekt man ogärna talar om. Att forskningen samtidigt går vidare inom medicinen och kan bota allt fler sjukdomar är en klen tröst när det är människans livsstil som orsakar många av de sjukdomar som drabbar oss.

Människans förmåga att blunda och inte vilja se farorna med en klimat- och miljöförstörande livsstil är alarmerande. Fortsätter det så här så kommer människosläktet att självdö i sjukdomar som orsakats av en onaturlig och dumdristig livsstil.

Alternativen
Men man kan inte bara kritisera kärnkraften utan att komma med alternativa förslag. Dessvärre är alternativen inte så många. Ingen forskning i världen kan få fram energikällor som är så effektiva att de kan ta hand om alla miljarder människors och industriers energibehov. Ingen tycks heller vilja tala om huruvida det är dags att sätta någon gräns för hur många som kan bo på jorden. Ingen talar om att ens försöka hejda den explosiva utvecklingen. Istället tycks de bara vänta på att vi ska bli 7, 8, 10, 15 eller 20 miljarder. Det verkar som om de flesta ledande politiker på den globala scenen är fullständiga idioter som inväntar en oundviklig katastrof istället för att försöka hejda den med en klokare politik. Kanhända bevisar det att just politiker är ett särskilt obegåvat släkte som inte begriper så mycket annat än det som handlar om trivialiteter, som om vi ska ta emot femtio eller hundra tusen invandrare per år, om vi ska kalla invandringskritiker för rasister eller främlingsfientliga, om vi ska låta vissa människor med ”fel” åsikter få komma till tals eller om vi ska stoppa dem. Det är den nivån politikerna befinner sig på.

Vi är för många på planeten och det är utifrån det vi måste möta framtiden. För att kunna göra det på rätt sätt bör vi satsa på att minska befolkningarna i de överbefolkade och energislukande delar av världen. Vi måste stoppa alla gigantiska folkomflyttningar till västerländska länder och börja tänka kvalitet istället för kvantitet. Den ekonomi som mäter framgång i BNP eller storlek på handeln behöver förändras i grunden.

Vi behöver ett ekonomiskt system som tar hänsyn till hur naturen mår, hur ren luften är, hur friska våra vattendrag är och hur vi människor mår. Man behöver inte producera allt livsmedel i industrier långt borta när man kan producera småskaligt på nära håll. Man behöver inte köpa skor tillverkade i Kina, när man kan köpa bättre kvalitet på nära håll och samtidigt gynna egen produktion. Det globala resandet, särskilt med flyg, måste också minska. Transportsektorn står för 40 % av koldioxidutsläppen i Sverige. Den internationella sjöfarten och flyget står för en skrämmande stor andel av utsläppen och vem som helst fattar att det inte kan fortsätta så i alla evighet. Vi förgiftar oss till döds. Ett dagsbesök i en kinesisk storstad har samma effekt på hälsan som om man har rökt två paket cigaretter. Och då säger en del är ”kineserna visar vägen”. Det är snarare vägen till död och elände de visar. Bakom diktaturens fasad döljer sig gigantiska miljöproblem, som ytterst få makthavare vågar tala högt om eftersom de inte vill stöta sig med det mäktiga landet.

Man kan minska betydligt på resursslöseriet, energislöseriet och produktionsraseriet. Men även om vi i väst skulle sansa oss och skapa bättre samhället så finns ju risken att man i de överbefolkade delarna fortsätter sin hysteriska jakt på ökad produktion av sådant som skadar vår jord. Om vi kraftigt minskar på den internationella handeln och orienterar oss mer nationellt, när det gäller politik, kultur, ekonomi och när det gäller graden av självförsörjning så kan det vara en väg bort från masskonsumtion, överproduktion, skadlig frihandel och en överkommersialiserad turistindustri. Nationer och orter som varit beroende av turism måste frigöra sig från det beroendet och börja ägna sig mer åt självhushållning.

Vi måste också fråga oss vilka som ska leda oss åt rätt håll. Är det de kommersiella krafterna som bara räknar framgång i pengar eller är det de småkorkade politikerna som ägnar sig åt trivialiteter?

Eller finns det klokare krafter som kan vägleda mänskligheten tillbaka till mänskliga värden? Om man börjar med att säga bestämt Nej till kärnkraft så kan man förhoppningsvis få en debatt om vilka vägar som är möjliga att välja för att komma bort från beroendet av den farliga kärnkraften och säkra ett gott liv även för kommande generationer.

Källor:

Tage DanielssonKärnkraftGreenpeaceWikipediaTeknikdebattAftonbladet, DN

Relaterat: Giftig matfisk

5 svar to “Är kärnkraft bra eller dåligt för människan?”

  1. Assi3 said

    Kärnkraft är det viktigaste energikällan i nuläget.Människan måste lära sig att använda solen,vattnet och vinden på rätt sätt d.v.s plocka fram stora mängder energi
    för att framställa el.Vindkraftverk som finns idag är för små och hur kul är det att vi ersätter träden med dessa.Nej det är viktigt att satsa på kärnkraft !

  2. […] Är kärnkraft bra?, Naturskyddsföreningen Like this:GillaBli först att gilla denna […]

  3. Seisma said

    Det är så bra skrivet att jag inte har något mer att tillföra. Förutom mera Sanning-Välvilja Tålamod med alla som man kan läsa mera om här

    http://www.falundafa.org

  4. […] DN. Debatt […]

  5. Bowlaren said

    Mycket bra skrivet. Den vanliga svensken inser inte hur farliga kärnkraftverken är,dom litar på att dom som har makten tar hand om allt. Vanliga svenskar tycks bry sig mindre om såna här frågor. Sen låtsas många vara så miljömedvetna, Miljöpartiet är värst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: