Det här är egentligen två berättelser. Den ena handlar om en afrikan som mördar sin svenska fru inför ögonen på deras gemensamma barn.
Den andra berättelsen handlar om hur det kan komma sig att ett tidigare stolt land som Sverige befinner sig i en nedåtgående spiral av förfall. Men dessa två berättelser är sammanvända och oskiljaktiga.
Under åratal har svenska medier ägnat sig åt att propagera för massinvandring. De har också inbillat svenskarna att alla folk är lika så när som på hudfärgen. Som en följd av den falska propagandan finns en hel svensk befolkning som, när det kommer till invandringspolitik, på fullt allvar tror att endast hudfärgen skiljer olika folk eller raser åt. Det är snarare ett önsketänkande. Eftersom de tror att endast hudfärgen skiljer svenskar från afrikaner brukar de i förlängningen av sin egen okunnighet eller brist på självinsikt hävda att ”vilken hudfärg man har saknar betydelse”. På det sättet blir alla frågor om etnicitet, invandring eller ursprung reducerade till meningslöst kackel om antal eller kostnader.
Förr ansågs det svenska folket ha ett högt värde. Man värnade om folket just för att dess kvaliteter ansågs vara omistliga och värdefulla och ville att vårt eget folk skulle bestå långt in i framtiden. Förr var det en självklarhet att inte acceptera främmande invandring eftersom man ansåg att den skulle förstöra den svenska folkstocken.
Ett paradigmskifte inträffade när man lättade på reglerna för invandring efter många års kampanjande från Bonnierpressen, näringslivet och enskilda liberala opinionsbildare. De ”tröga” svenskarna skulle omskolas och tvingas inse vilket lågt stående släkte de tillhörde, vita, bleka, fördomsfulla och isolationalistiska, och vilka fantastiska och högtstående människor invandrarna var, oavsett varifrån de kom och oavsett vilka brister de hade.
Den massiva propagandan från medier och etablissemang har pågått i ungefär 40 år nu och intensiteten har inte minskat på något sätt. Tvärtom. Med politiker som Fredrik Reinfeldt och Annie Lööf är Sveriges dödsdom praktiskt taget redan underskriven. Det gjorde man den 24 november 2010 när grundlagen i tysthet ändrades så att Sverige formellt blev en mångkultur där svenskarna inte längre är Sveriges rättmätiga ägare utan bara ett folk bland alla andra. En sådan grundlag måste betraktas som ogiltig och alla beslut som tas i riksdagen för att öka invandringen måste också betraktas som ogiltiga. De har nämligen tagits utan föregående offentliga debatter och de har kunnat tas för att politikerna saknar demokratiskt sinnelag. De fattar beslut som är helt avgörande för nationens framtid utan att fråga folket om deras åsikter. Om det inte är ett allvarligt maktmissbruk så finns det inga allvarliga maktmissbruk. Den överenskommelse som Fredrik Reinfeldt gjorde med Miljöpartiet förra året om invandringspolitiken är också ett uttryck för att maktmissbruk. Fredrik Reinfeldt ska kanske inte jämföras med despoter som Stalin, Lenin eller Hitler, men han maktfullkomlighet och hans målmedvetenhet när det gäller att förstöra Sverige är så häpnadsväckande att det är svårt att tro att han är riktigt frisk. Hans demokratiska sinnelag är obefintligt. Och det gäller inte bara honom.
Det tycks inte spela någon roll hur många fler invandrare som begår grova brott i förhållande till svenskarna. Invandrarna är alltid bättre än svenskarna och gör alltid mer nytta och går alltid till jobbet för att rädda Sverige från den undergång som annars skulle drabba landet. Det är den bild som Annie Lööf, Erik Ullenhag och andra politiker försöker påtvinga oss varje dag med hjälp av Bonnierpressen, TV och ett antal förvirrade professorer som skriver artiklar i DN om hur bra det är med invandring, eller förnekar att det skulle finnas något specifikt svenskt.
Då bör de upplysas om att det i alla fall finns ett antal svenskar som mördats av invandrare, ibland för att de som en följd av mediernas hjärntvätt på allvar trott att exempelvis afrikaner är bättre än svenskar, trots att man i alla tider haft den omvända uppfattningen, en uppfattning som baserat sig på empiri.
När en afro kommer till Sverige får denne särskild uppmärksamhet och extra privilegier då han framställs som exotisk och intressant i media. Så snart denne afro begått ett brott tystas det hela ned eller bortförklaras som snudd på en olyckshändelse. För att dölja afrons identitet så vitpixlas han eller hon. En rad undersökningar i nästan alla västländer visar att afrikaner betydligt oftare än andra hamnar i klammeri med rättvisan. Det bortförklaras ofta på alla sätt utom genom att hänvisa till genetiska faktorer, vilket är den mest sannolika förklaringen om man ska lita på vad seriösa forskare har att säga i ämnet.
Förr talade man om människor med goda egenskaper och människor med dåliga egenskaper – till exempel kriminella människor. Man ville inte att människor med dåliga egenskaper skulle föra sitt arv vidare. I sann orwelliansk anda är det vi svenskar som har dåliga egenskaper och de bästa egenskaperna har svarta människor från Afrika ”eftersom vi alla kommer därifrån”. Enligt centerledaren är exempelvis somalier ”särskilt entreprenöriella”, ”det ser vi på de somalier som invandrat till USA”. Falskare än så kan det knappast bli.
Lögnarna kan stå och ljuga oss rakt upp i ansiktet. Gissa varför? Jo för att vi inte längre vågar höja våra röster och säga: ”Nu får det vara nog med era lögner”. Den omfattande propagandan om ”lika värde” har lyckats trots att verkligheten talar ett annat språk. Vi har olika värde, däremot har vi samma rättigheter och skyldigheter. Men ingen ska komma och påstå att en afrikan och en svensk befinner sig på samma utvecklingsnivå och att det bara är ”hudfärgen” som skiljer oss åt. Ingen ska heller komma och påstå att en kriminell person har samma värde som en rättskaffens sådan. Den som påstår det hycklar medvetet eller är precis så okunnig som han eller hon låter.
Det är de mest okunniga och mest hjärntvättade som lättast blir offer för rasfrämmande brottslighet. Maria Oscarsson var tveklöst en hjärntvättad stackare som inte visste bättre. Hon intresserade sig för ”rastakulturen” och umgicks med afros. Hon umgicks med människor som våra politiker tidigare ansåg vara sådana som inte hörde hemma i vår kultur. Idag vet vi att människor från Afrika som bor i västländer oftare än infödda begår brott och att den genomsnittliga intelligenskvoten är lägre, ofta betydlig lägre, än den genomsnittligt svenska. Problemet är att vi är ganska få och att en överväldigande majoritet av svenskarna inte känner till just någonting om skillnader mellan olika folk. Vi vet mindre än generationerna före oss gjorde, detta trots att det finns mer kunskap och fakta att tillgå idag och att vi borde vara bättre informerade än generationen före oss.
Det politiska korrektheten ligger som ett tungt lock över landet och hindrar varje debatt som borde föras och varje åsikt som borde få utlopp. Media är den stora boven och Bonnierpressen är den största av de stora bovarna. Men övriga medier ligger inte långt efter.
Att Adama Diarrassouba kunde komma från Elfenbenskusten och slå sig ned i Sverige beror på det sjuka tillstånd vårt land befinner sig i. I ett normaltillstånd skulle ingen svart afrikan få tillträde till svårt territorium. Sverige är ju svenskarnas land och så ska det förbli oavsett vad Fredrik Reinfeldt eller Bonnier säger om saken.
Nu hittade Adama till Sverige och anställdes på det Hjörne-ägda medieföretaget Västsvensk Tidningsdistribution. Eftersom han var afro gjorde tidningen en intervju med honom. Denne figur skulle nu på bästa orwellianskt vis lyftas fram som ett föredöme, han skulle ställas på piedestal så att svenskarna skulle se upp till denne nybyggare.
En bild på en till synes glad neger som ”går till jobbet två timmar varje dag” och spelar reggae skulle ge honom status som nästan svensk, fast ännu bättre. Bandet han spelade i hette ”African Child & The Prophet Unification” och spelade muslimsk reggae. Så det var ju något exceptionellt föredömligt som Adama ägnade sig åt.
Efter en tid i Sverige ändrades hans födelseår och efternamn. Men det är inte det viktigaste i den här historien. Liksom i fallet med etiopiern Ephrem Tadele Yohannes som mördade Elin Krantz skulle man vilja veta vem som ger uppehållstillstånd åt sådan här personer. Vilka är byråkraterna som fullföljer skadegörelsen av Sverige genom att bevilja människor av det här slaget uppehållstillstånd. Vi vill ha namnen på dem!
Redan efter ett år i Sverige dömdes han till tio månaders fängelse för att ha misshandlat sin svenska fru, han tycks alltså ha varit gift med en annan svensk ”kvinna” innan han träffade Maria Oscarsson. I ett normalt fungerande land med en rättsordning hade han utvisats, men Sverige är varken normalt eller civiliserat när det kommer till ärenden av det här slaget. Då är Sverige ett sjukt land.
Att en kvinna kan nedlåta sig att umgås i en relation med en man av det är slaget är en gåta för den som inte begriper hur djupt förfallet är i Sverige. Man måste vara väldigt skadad, förvirrad eller trasig i själen om man inleder ett sådant förhållande. Det är så Sverige förfaller.
Maria Oscarsson gifte sig med Adama i november 2001 och hon konverterade senare till islam för att underkasta sig hans religiösa hemvist. I början av 2002 misshandlade Adama sin förvirrade svenska fru. Misshandeln pågick i flera år trots att de dessutom hade en gemensam son. Att Maria dessutom skaffat barn med honom förstärker bilden av henne som en trasig själ. Under 2007 tvingades hon fly från hans övergrepp och togs in på Kriscentrum för Kvinnor där hon fick en bostad. I slutet av 2009 dömdes Adama för att ha misshandlat den femårige sonen genom att slå honom flera gånger i ansiktet. Det är en verkligt störd människa vi har att göra med här.
Under åren 2009 och 2010 hade Maria tappat livslusten och försökte vid tre tillfällen ta livet av sig tills hon slutligen i juli 2010 ansökte om äktenskapsskillnad. Den första veckan i november 2010 gick Adama till våldsamt angrepp mot Maria. Trots att sonen var närvarande slog han henne med ett järnrör och sparkade henne över hela kroppen med kängor som hade stålhätta. Efter misshandeln slängde han ut Maria från balkongen. Han gick sedan ned och drog iväg den döda kroppen till ett skogsparti där han försökte gömma den.
Vad som särskilt bör noteras är att medieimperiet Stampen som kontrolleras av Peter Hjörne använde Adama som affischnamn efter att han dömts för misshandel.
Marias kropp hittades först i maj 2011 i ett buskage på Hisingen. Efter en utredning kunde man koppla Adama till brottet. När han dömdes var det varken för mord eller dråp utan för ”grovt vållande till annans död”. Straffet blev fem års fängelse och utvisning med förbud att återvända före år 2022.
Det räcker inte att se det avskyvärda i hela denna historia. Det räcker inte att berätta den, vi måste tänka längre än att bara betrakta mordet som en enskild avskyvärd handling där ett hårt straff måste utkrävas. Vi måste förstå varför detta sker och förhindra att det upprepas. Det kan vi bara göra genom att ändra vår inställning till de samhällsproblem som sprider ut sig i rasande fart.
I den här berättelsen ser vi varför Sverige förfaller. Här ser vi hur myndigheterna öppnat våra gränser för invandring av människor som varken kan eller skall vistas i vår kultur. Som en konsekvens av det bör vi införa totalt invandringsstopp från främmande kulturer generellt för att vi ska kunna fortsätta vara ett svenskt land. Dessutom måste vi ha tydligare lagstiftning för att hindra kvinnor eller män från att ingå äktenskap eller skaffa barn med människor av det här slaget, som sprider avkomma efter sig som andra måste ta hand om. Det är inget fel på att med hjälp av tydliga lagar sätta stopp för att naiva eller trasiga människor gifter sig med vem som helst.
Det går inte att rädda Sverige genom att enbart minska invandringen. Det har gått så långt att det också krävs långtgående åtgärder för att vända skutan åt rätt håll. I domen framgår att Adama kan återvända till Sverige efter år 2022. Det är ett helt galet domslut. Sådana som han ska alltid utvisas permanent.
Relaterat: Race and Crime
