EU mutar Kroatien för att locka in landet i unionen

Norska Framstegspartiet vill ha fri invandring

Siv Jensen, ledare för det liberala Framstegspartiet, besökte nyligen Danmark där hon höll ett tal hos den ungefär lika liberala tankesmedjan CEPOS.

Det finns en del svenskar som förknippar det norska Framstegspartiet med motstånd mot invandring. För att ta redan på det gjorde jag en enkel test. Jag frågade en handfull av mina vänner om de tror att norska Framstegspartiet vill ha 1) totalt invandrarstopp, 2) kraftigt begränsa invandringen eller 3) fri invandring. Vad tror ni de svarade?

Ingen svarade att de tror att Framstegspartiet vill ha fri invandring. Så mediebilden av partiet som ”invandrarfientligt” tycks ha trängt igenom ordentligt. Propagandan är effektiv.

Siv Jensen inledde sitt tala med att beklaga som över norsk protektionism, dvs att landet skyddar sina egna industrier genom handelstullar. Hon beklagade också att norska bönder har monopol och att deras produkter skyddas av höga tullmurar, så att inte ens danskt smör kan komma in i landet. Den senaste tiden har det förekommit debatter i Norge om tullarna ska tas bort så att det blir möjligt att importera lantbruksprodukter. Siv Jensen förklarade att den debatten välkomnas av det liberala Framstegspartiet, som alltså inte vill skydda norska varor utan istället öppna för import – och kanske rentav konkurrera ut egna varor som har skett inom flera svenska näringar.

Partiet bildades 1973 och hade som första viktiga fråga att få ned skattetrycket och minska den offentliga sektorn. Hon förklarade den politiska situationen med en beskrivning av arbetsmarknaden där arbetslösheten är väldigt stor. Enligt Jensen står ca 800 000 norrmän i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden. Något man inte kan tro när man ser hur norska företag rantar runt i världen och hämtar arbetskraft, inte minst från Sverige där man hämtar busslaster med ungdomar som erbjuds jobb på olika håll i Norge. Ungdomar som skulle behövas i Sverige.

Siv Jensen beklagade sig mycket över regeringens politik och hur den döljer olika problem. Den offentliga sektorn är för stor, konkurrensen för liten och viljan att privatisera sjukvården inte så stor som hon skulle önska. Hon ser det som positivt att ”släppa in hela världen i Norge” och när hon talar om liberal ideologi förefaller skillnaden mellan henne och Fredrik Reinfeldt nästan obefintlig. Naiviteten är mycket stor och den liberala idén i teorin är viktigare än verkliga resultat av den. Medan hon talar leder tankarna hur man i Sverige avmonopoliserade den perfekt fungerande taxinäringen. Vad hände? Jo det blev en försörjningsmöjlighet för invandrare och paradigmskiftet innebar att passagerna inte längre kunde känna sig trygga. Den som orkar läsa DN idag kan hitta ett vanligt exempel på hur ”svenska” taxiförare lurar turister på stora belopp trots att de bara åkt en kort sträcka.

Den privatiseringsvåg inom sjukvården och andra näringar som vi tvingats erfara här, för att så många röstade på liberalen Fredrik Reinfeldt, är vad Framstegspartiet nu också eftersträvar. Riv handelstullarna, privatisera mera, släpp in fler multinationella företag. Det är Siv Jensens melodi och det är ideologin som driver henne, inte verkligheten.

När Jensen ska förklara norsk invandringspolitik så menar hon att det var först för ca tio år sedan som debatten inleddes på allvar. Hon anser att alla invandrare som kommer till landet ska inkluderas i det norska samhället och inte hamna i utanförskap. ”Integration” är viktig, invandrarna ska bli ”norska”.

Siv Jensen:

”I vårt partiprogram står det att vi ideologiskt sett är för öppna gränser och fri invandring. Men som världen har utvecklat sig är det en omöjlighet. Vi är alltså tvungna att följa spelreglerna som gäller för resten av världen. I Norge är alla politiska partier eniga om att arbetskraftsinvandring är till nytta för Norge. Och det handlar egentligen om mer flexibla regler för arbetsinvandring till Norge, och har de jobb så blir det lättare och komma till Norge än vad det är idag. Det är det flesta eniga om. Men det är inte det som är utmaningen.

Utmaningen ligger i en betydande tillströmning av illegala asylsökande som får avslag så fort de sätter sig på norsk jord. För de har inte skäl för att få uppehållstillstånd. Vi vet att kriminaliteten relaterad till illegal invandring har ökat.”

För den som tror att liberalism eller Framstegspartiet kan lösa några som helst politiska problem i Norge kan det vara en lärdom att sätta sig in i Framstegspartiets politik.

Framstegspartiet vill ha arbetskraftsinvandring, trots att 800 000 arbetsföra befinner sig i utanförskap. Partiet har inga som helst invändningar mot massinvandringen till Norge och har fri invandring i programmet. Den liberala verklighetsfrånvända ideologin har delvis fått stryka på foten när verkligheten tränger sig på och slår sönder utopisternas drömmar. Någon vilja att begränsa invandringen kunde inte spåras hos Jensen, istället kritiseras den illegala invandringen, som det är både lätt och ofarligt att kritisera.

Jag gillar inte det partiet alls. De norska socialdemokraterna verkar nästan bättre än Framstegspartiet.

A. S.

Relaterat: Siv Jensen på besök

Nybyggare även i Israel

Kvinnan från ”My tram experience” gripen av polisen

Några svarta män provocerade en vit kvinna på ett pendeltåg i London. De filmade henne när hon fick ett utbrott och videon blev viral. Varenda större dagstidning har visat filmen som ett skrämmande exempel på rasism. Kvinnan i filmen är vit, hon skäller ut afrikanerna och ber dem åka hem till sina egna länder. Men hon angriper inte någon, hon hotar inte någon, hon visar däremot tydligt att hon inte gillar människorna omkring henne.

Nu har det visat sig att kvinnan heter Emma West och har gripits av polisen för ”hets mot folkgrupp”. Av uppgifter i media att döma så är hon bosatt i det mångkulturella Croydon som delvis brändes ned och plundrades under de våldsamma upploppen i somras. Hon är en kvinna från arbetarklassen som har sett London förändras så att det står henne upp i halsen. Nu riskerar hon fängelse för att hon blev förbannad och uttryckte sin ilska på det enda sätt hon kunde.

Även om det är lätt att avfärda kvinnan som instabil, så visar hennes reaktion att många undertryckta känslor kommer upp till ytan. I ett samhälle som inte tillåter debatter i viktiga politiska frågor så kokar det under ytan.

Här är ytterligare en kvinna som kokar:

Samtidigt finns det väldigt många exempel på hur invandrargäng överfaller vita både i London och på andra håll. När såg ni senast de stora medierna göra gemensam sak om det? Det har aldrig hänt!

För er som aldrig åkt tunnelbana i New York kommer några exempel på vad man kan råka ut för dagligen.

Relaterat: Emma West

Michele Bachmann vill deportera 11 miljoner illegala invandrare

Kampen om väljarna går vidare i det amerikanska presidentvalet. Michele Bachmann har arbetat lite i uppförsbacke trots stöd från Tea Partyrörelsen.

När debatten om illegala invandrare går vidare i USA och medierna där manipulerar för att lyfta fram kandidater som accepterar illegal invandring så hamnar Newt Gingrich och Rick Perry högre i opinionsmätningarna än de förtjänar. Ron Paul har varit lite otydlig med vad han egentligen vill och det har fått många invandringskritiska väljare att tveka med sitt stöd till honom. Hittills är det Mitt Romney var varit tydligast i sina deklarationer om att få bukt med illegal invandring, följt av Herman Cain och Michele Bachmann. Det relativt stora stödet till Cain har berott på att han har ställt krav och gärna ser att de enskilda staterna får fatta egna beslut om vilken invandringspolitik de vill ha. Sådana signaler gillas inte av administrationen i Washington som går emot varje stat som försöker skapa egna regelverk för att kunna kontrollera den illegala invandringen.

Nu håller Cains kampanj på att haverera på grund av att en rad kvinnor anklagat honom för sexuellt ofredande. Rick Perry har gjort bort sig på flera olika sätt, dels genom att försvara illegal invandring, men också genom en rad felsägningar och ett berusat uppträdande på en offentlig tillställning. Newt Gingrich, som är en mycket skicklig debattör, har nyligen försvarat illegal invandring och har en skilsmässa bakom sig som försvagar hans ställning bland många väljare.

Michele Bachmann placerat sig som den skarpaste kritikern mot illegal invandring. Hon har kritiserat både Perry och Gingrich och vill nu förstärka sin väljarbas genom att bli ännu tydligare i invandringsfrågan.

Mitt Romney har visserligen stått emot mediernas påtryckningar och hållit fast vid sin kritik mot illegal invandring, men han har under årens lopp bytt åsikt flera gånger och anses inte vara helt pålitlig.

Nu framstår Bachmann som den mest pålitliga när det gäller just illegal invandring. Tea Partyrörelsen ger henne stöd och efter ett uttalande för två dagar sedan om att hon vill deportera elva miljoner illegala invandrare så kan vi räkna med att hon kommer att demoniseras eller tystas ned i media.

Det var i en radiointervju med Laura Ingraham som Bachmann framförde sin avsikt att deportera alla illegala invandrare – men inte över en natt. Hennes förslag är att börja med alla som dömts för brott och sedan fortsätta deportera andra grupper av illegala.

Eftersom nyheten är en ganska färsk så har den ännu inte haft någon effekt i varken opinionsundersökningar eller på annat sätt. Först när nästa stora debatt mellan de republikanska kandidaterna äger rum kan följderna visa sig, såvida hon får klargöra vad hon vill och inte moderatorerna styr debatten till Bachmanns nackdel, något som är vanligt i de rikstäckande politiska debatter som anordnas. Ett exempel på det är när Ron Paul flera gånger har fått betydligt mindre programtid än andra kandidater och dessutom ibland inte ens fått frågor i de ämnen han behärskat bäst, och även tystats ned i medierna när de kommenterat innehållet i debatten.

Nu vet vi alla fall att bland de republikanska kandidaterna är Michele Bachmann tydligast när det gäller illegal invandring, som god tvåa kommer Mitt Romney.

Pat Condell om EU: Den kommande stormen

My Tram Experience – British Woman Arrested

Det amerikanska presidentvalet 2012

I valet 2008 skrällde Obama genom att bli den förste svarte presidenten någonsin i USA. Han vann valet på grund av ett massivt stöd från etniska minoriteter. 95 procent av de svarta röstade på Obama 2008. Nästan 80 procent av judarna och 67 procent av latinamerikanerna röstade på honom. De ansåg att han bäst skulle tillvarata de etniska minoriteternas intressen. Valresultat var ett resultat av mediemogulernas och globalisternas kampanj till stöd för Obama. Ibland glöms det bort att mediernas inflytande över politiken är oerhört och att presidentkandidater kan lanseras eller avfärdas när medierna känner för det. Faktum är att all politik kan styras av mäktiga mediekoncerner.

Om Obama vann valet 2008 så kan han vinna även nästa val. Nu pågår debatter över hela USA om vilken taktik som bör användas i nästa val för att kunna vinna det. Om rebublikanerna ska kunna vinna över vita väljare från demokraterna och slå Obama måste de ändra sin taktik. Förutom att visa styrka mot den illegala invandringen, något som drar väljare, måste republikanerna tänka på att vinna vita arbetarröster även med andra frågor.

Några större utsikter att locka svarta väljare finns inte eftersom nästan alla svarta kommer att rösta på Obama. De röstar på honom främst för att han är svart, först i andra hand på grund av politiken. Vita väljare däremot röstar efter vilken politik en kandidat har, men det finns ett marginellt inslag av etnisk röstning även bland vita.

Sedan förra valet har antalet väljarna från etniska minoriteter blivit ännu fler – och de vita färre – vilket får många att fundera över om det går att slå Obama oavsett hur han missköter politiken. De svarta röstar på honom hur illa han än hanterar varje enskild politisk fråga. Även om ekonomin skulle haverera så kommer över 90 procent av de svarta att rösta på honom. De som påstår att ”hudfärgen inte har någon betydelse” har inte förstått någonting. I det amerikanska presidentvalet är hudfärgen avgörande för vilka röster en kandidat ska få. Svarta kandidater får svarta röster.

Nu har en undersökning gjorts där man analyserar hur de demografiska faktorerna kan påverka nästa presidentval. Man har kommit fram till att med färre vita väljare än i förra valet så blir det Obama som gynnas mest av den demografiska faktorn. Obama fick i genomsnitt 80 procent av alla minoritetsröster i förra valet och i nästa val har minoriteterna i landet ökat med 2 procent sedan 2008. Obamas väljarbas är alltså större 2012. Oavsett vilken politik Obama bedriver så kommer han att få massivt stöd av minoriteterna, främst bland de svarta och flera opinionsundersökningar visar på ett näst intill totalt svart stöd, över 90 procent stöder alltid Obama.

Även om Obama skulle förlora en del minoritetsröster så kan han vinna valet om han får samma andel vita röster som i förra valet. Men hans satsningar på att vinna fler etniska grupper än vita i första hand gör att många vita väljare ser ut att överge Obama. Vi kan få ett tydligare svartvitt valresultat 2012 och som en följd av det ett mer svart och ett tydligare vitt USA, när de vita fortsätter sin flykt från svarta områden och i högre grad röstar republikanskt.

Om republikanerna kan vinna över fler vita arbetare så har de en chans att vinna valet, men då måste de locka en stor andel vita väljare. Vid sidan av republikanska partiet pågår debatter om hur man bästa bör förmå vita från demokraterna att rösta republikanskt, att förmå svarta att rösta republikanskt är helt meningslöst. Den taktiska balansgången är inte så enkel, latinamerikanerna är den minoritetsgrupp som republikanerna främst kan rekrytera väljare från, men att stödja dem kan samtidigt skrämma bort vita väljare som inte gillar flört med minoriteter.

Mitt Romney kan bli Obamas utmanare

Den republikanske kandidat som för ögonblicket har störst chans att bli Obamas utmanare är Mitt Romney, som hela tiden kritiserat illegal invandring och inte vikit ner sig trots påtryckningar från media. Bilderbergaren Rick Perry och mediefavoriten Newt Gingrich har förlorat väljarstöd genom att försvara illegal invandring, men då har de genast fått stöd av media så att de ändå legat högt i opinionsundersökningarna. Kandidater som vill avbryta USA:s alla dyrbara krig och på allvar vill minska invandringen eller stoppa den illegala invandringen bojkottas nästan systematiskt av media. Ron Paul är ett bra exempel på det. Samtidigt finns ett mycket stort missnöje bland vita väljare med de republikanska kandidaterna, som anses vara alltför liberala, gå globalisternas ärenden och inte med tillräcklig kraft vågar utmana etablissemanget. Inom Tea Party-rörelsen finns önskemål att det bildas ett tredje block i amerikansk politik, men samtidigt inser man att det kan vara ett hopplöst projekt när man har ett så stort etablissemang och betydelsefulla medier emot sig. Istället satsar man på att stödja kandidater inom det republikanska partiet som är tydliga i sin kritik mot illegal invandring och en rad andra inrikespolitiska frågor.

Relaterat: Amren, WP

Johan Wennström intervjuar Roger Scruton

Johan Wennström samtalar med Roger Scruton, akademiker och profilstark författare till mer än trettio böcker samt komponist och landsbygdsförkämpe. Mycket av hans skriftliga produktion försöker förstå och försvara den västerländska kulturen och de institutioner denna skapat och fört vidare genom generationerna. I detta samtal med Johan Wennström ser han samhällsutvecklingen i perspektiv av vårt behov av lokalsamhället.

Tack för Tipset Fria Tider:

Londonistan

28 procent i Oslo är av utomnordisk härkomst

Mellan 1990 och 2009 invandrade 420.000 utomnordiska medborgare till Norge, ett land där befolkningsmängden nyss passerade fem miljoner. 28% av Oslos invånare är av utomnordisk härkomst.

Vita flyr undan den kulturella och rasliga mångfalden i Norge. För att få de vita norska eleverna att stanna på en skola i Oslo valde ledningen att rassegregera eleverna för att få de norska eleverna att inte känna sig som en minoritet i sitt eget land.

Källa: Deulf

Ove Schramm (S) kan bli en ny Hjalmar Mehr

Lyft vilken politiker som helst ur Socialdemokraterna eller Moderaterna och du finner en person som bedriver ett samhällsskadligt arbete. Om det inte är massinvandring de försvarar så arbetar de för att de redan alldeles för stora storstäderna ska växa ännu mer.

Stockholm växer så det knakar, vilket en del tycker är eftersträvansvärt då de vill se Stockholm bli en jättestad av Londons eller New Yorks storlek. Människan strävar inte efter att få bo i storstäder, hon lockas dit för att samhällsplanerarna tvingar oss att bo där genom sin centraliseringspolitik. Det var en politik som landsbygdspartiet Centern en gång i tiden motsatte sig, men som de övergivit för länge sedan.

Det gamla trivsamma Stockholm försvann när socialdemokraten Hjalmar Mehr rev hela den vackra stadskärnan och ersatte den med betong. Det var Mehr som rev de gamla klarakvarteren och ville fälla almarna i Kungsträdgården 1971. Politiker i omvärlden chockades över vad svenskarna höll på med och undrade om de var riktigt kloka som medvetet förstörde en hel stadsdel med så mycket vacker arkitektur och byggnadskonst. Vems ärenden går man när man gör som Mehr gjorde? Finansvärldens? Utländska storföretag ville slå ned sina bopålar i Stockholm och göra Sverige mer multinationellt och politikerna böjde sig omedelbart för sådana krav. Mehr var marxist, en människa utan själ som förstörde delar av vårt kulturarv.

”Under 60- och 70-talet förstörde vänstern enorma mängder svensk kulturhistoria. Man förklarade alla typer av värden som icke-existerande (värdenihilism) och därför fanns det ingenting heller att värna om. Almarna i Kungsträdgården blev en symbolstrid som visade att de hade fel!

Människor runtomkring landet såg hur deras städer förfulades. De såg hur man helt hänsynslöst rev runt omkring i Sveriges städer. Gamla byggnader från 1700- och 1800-talet och över 100 år gamla träd fick ge vika för funkisprojekt i stål och betong. Man hade varit i Sovjetunionen och lärt sig bygga billigt och funktionellt och än idag vittnar många bostadsområden om socialismens arkitektur.
Landshövdingen Hjalmar Mehr (s) är den politiker som främst förknippades med rivningen av Stockholms innerstad och den planerade fällningen av almarna.”

Sedan Hjalmar Mehr förstörde Stockholm har förstörelsen fortsatt av bara farten, nedmonteringen av människovänliga miljöer fortsätter, nu bygger man ut Stockholm istället för att sätta stopp och kanske ge andra orter lite av det som Stockholm har, arbetstillfällen. Bostäder är omöjliga att få tag på om man inte är miljonär eller har tid att vänta 30 år i en bostadskö medan livet rinner förbi. Stockholm är en dekadent, i många stycken farlig stad att leva i. Ingenstans i världen finns så många singelhushåll som här, familjerna är få i förhållande till antalet invånare och förstagångsföderskorna är mycket gamla i jämförelse med andra orter. Det är lätt att förknippa Stockholm den ensamma singeln som aldrig hittar lyckan i livet eller med den splittrade familjen. Stockholms mänskliga kvaliteter är på väg att försvinna och politikerna bär skulden till det. Stockholms dekadens skadar hela Sverige. De som bor i Stockholm och andra städer som förstörs måste försvara sig mot politikerna. I efterhand är det lätt att se vad Hjalmar Mehr gjorde för fel, men varför gjorde ingen något när det fortfarande fanns en möjlighet?

Invandringen till Stockholm är mycket stor med 35 000 personer per år, samtidigt är nativiteten i staden i botten. Utan invandring skulle invånarantalet sjunka flera procent varje år.

Nu väntar snart en ny våg av förstörelse i Stockholm. Det brukar ofta vara moderater som vill bygga höghus och förstöra städer, men skillnaden på partiernas förstörelselusta är knappt märkbar. Socialdemokraten Ove Schramm har nu börjat propagera för att Stockholm ska förstöras ännu mer. Han kan bli vår tids Hjalmar Mehr, en byråkrat som förstör vår livsmiljö. Istället för att, som politiker borde göra, försöka göra Stockholm till en trevligare stad där invånarna ges möjlighet att leva ett bra liv vill han hjälpa till att förstöra den själ som ännu finns kvar i staden.

Varje kommunpolitiker med självaktning borde verka för att invånarnas trygghet och framtid säkras. Ingenting av det har skett i Stockholm, och kanske inte i någon annan kommun heller, där tryggheten minskar, stadsmiljön förfulas och nativiteten är skrämmande låg, lika låg som moralen och viljan att bilda familj är i denna dekadenta storstad där politiker smiter undan allt sitt ansvar efter att ha fattat dåliga beslut. Istället för att skapa en trivsam stad bygger de höghus och importerar invandrare. Det svenska samhället befinner sig ljusår från alla slags värdekonservatism och det är politiker som Ove Schramm som förstör våra samhällen.

Hans fru är från Kina. Hon kommer från staden Nanning som har växt från två miljoner invånare till tio miljoner på tio år. Schramm är imponerad av den utvecklingen och låter sig gärna inspireras av kinesisk extremurbanisering.

Schramm tror att lösningen på alla problem i Stockholm är att bygga mera och högre. Han säger i en intervju i DN att ”det är dags att producera bostäder där folk vill bo”. Schramm inbillar sig att alla vill bo i Stockholm bara för att de i jakten på arbete eller utbildning nästan tvingas dit. Han begriper inte att det är politikernas ansvar att lyssna på vad folk egentligen vill, inte vad de faktiskt tvingats göra. Då vore det bra om han lyssnade till alla invandringskritiker som inte gillar att städer eller Sverige växer på grund av import av människor. Städernas tillväxt för också med sig att bostadspriserna rakar i höjden och att bostäderna blir kraftigt övervärderade. Det är en orimlig utveckling som sådana som Schramm gynnar. Han vill att Stockholm ska bli ett nytt Nanning.

Schramm vill att stockholmarna ska bo som kineser

Schramm resonerar kring att alla nya hus i Nanning är minst 20 våningar höga. Nu vill han se samma utveckling i Stockholm, trots att det absoluta flertalet stockholmare skulle motsätta sig det om de fick vara med och bestämma. Ett av flera bra sätt att skicka signaler till politikerna om vad vi anser om deras rabiata tillväxthysteri, som inbegriper allt från massinvandring till skyskrapor, är att inte rösta på dem. Man bör också upplysa allmänheten om vilka ansvarslösa politiker det är som visar ett så monumentalt förakt för väljarna. Schramm skulle bli en utmärkt partibyråkrat i Kina och jag rekommenderar att han flyttar dit.

A. Berg, Stockholm

Krönika: Underbar nysvenska mitt i infernot!

BERGA För sex veckor sedan brann alltså invandrartäta Berga centrum i Kalmar. Ett ungdomsgäng har erkänt de startat infernot, brist på fritidsgårdar sägs vara anledningen.

Det börjar minst sagt bli tröttsamt som svensk att all kriminalitet i mångkulturella Sverige kan skyllas brist fritidsgårdar.

Så sägs i Malmös Rosengård, så i Göteborgs Bergsjön, Tensta i Stockholm och Botkyrka i Stockholms län, Ronna i Södertälje, Berga i Kalmar och de uppskattningsvis 144 st. andra invandrarghetton i Sverige.

Etablerad media fortsätter trumma på om ”hög arbetslöshet” och ”låg utbildning” i de underbara PK-begreppen utanförskap och utanförskapsområden.

Vi på Sverige Idag vågar dock peka på en gemensam faktor – invandrartätheten.

Inga av de sociala problemen i dessa områden kan förklaras utan att återkomma till den misslyckade invandrings- och integrationspolitiken i den humanitära katastrofen kallat mångkulturen.

Hur mycket än södermalmsjournalisterna kokett ojar sig över termen ”massinvandring”, kan ingen ignorera dessa problem är i allra högsta grad effekten av en massiv invandring.

Det är faktiskt verklighetsfrånvänt och väldigt löjligt hävda motsatsen.

Mångkulturen – parallella samhällen

Rättssamhället har sedan länge kapitulerat kampen om Sveriges mångkulturella förorter och invandrargängen skriver sina egna lagar.

Med gängmisshandel, gruppvåldtäkter och grupprån mm. som ett återkommande tidsfördriv för invandrargängen.

Olyckan är ofta framme för de etniska svenskar som hade oturen vara på ”deras” områden som åtminstone förr tillhörde Sverige.

Vänstergrupper älskar spä på klasshatet i samhället och detta har spillt över till att invandrare har manifesterat sin ”förtryckare” i en väldigt bestämd rastyp, en blond, blåögd ”svenne”.

Det bör inte förvåna någon att sociologen Petra Åkesson kom fram till i sin C-uppsats att kriminella invandrare väljer svenskar som brottsoffer och visar rasistiska attityder mot oss.

Svenska utanförskapsområden

Det torde vara löjligt peka på ett ”tärande utanförskap” som enda faktor för det mardrömssamhälle som vuxit fram i mångkulturen– när det finns svenska utanförskap.

Är det något svenskt utanförskapsområde, med låg utbildning och hög arbetslöshet, som hänger sig ens hälften åt den kriminalitet vi finner i de invandrartäta?

Inte ens i den glesaste glesbygd i de norrländska skogarna kan du finna en tillstymmelse av liknande kriminalitet.

Med de väsentliga skillnaderna att politikerna vill sänka skatten i de invandrartäta områdena, sk. ”nystarszoner”, inte i de svenska utanförskapsområdena.

Och betala lönerna åt invandrarungdomarna till 80 %, de sk. ”instegsjobben”, men vill sänka ingångslönen för de svenska ungdomarna som äntligen ska ut på arbetsmarknaden.

Så slätar politikerna över problemen i en misslyckad mångkultur de själva skapat, men fortsätter hävda mångkulturen skulle funka, om inte svenskarna vore såna inbitna rasister.

Jag har egentligen inget att tillägga branden i invandrartäta Berga, jag är för luttrad att bry mig.

Däremot, bjuder jag helgens höjdare från Expressens reportage om infernot i Berga 12/8, döpt till ”När elden lagt sig”:

”De underaktiverade ungdomarna i Berga började hänga bakom det gamla, sjaviga affärscentret på kvällarna, och tidigt i höstas började bränderna” (Expressen 26/11)

Smaka på denna formulering, ”u n d e r a k t i v e r a d e”. Jag associerar underaktiverad med ungdomar som slöar framför datorn till WoW eller CS – Inte de som tuttar på mitt centrum!

 Elaka Svennen

Bilder från infernot i oktober: KvP

Hur man debatterar ner ”anti-rasister”

Det här är en av de bästa svenska filmerna som gjorts om massinvandring och tvångsintegration. En eloge till filmskaparen! 

Det socialkonservativa Sverigedemokraterna kan få problem

Det förste kände statsvetaren som kommenterar Sverigedemokraternas skifte av ideologisk hemvist är Andreas Johansson Heinö. Han är inte så imponerad av kursändringen och tror att det kan missgynna partiet.

Svenska Dagbladet har talat med statsvetaren:

Andreas Johansson Heinö tror dock inte att ett eventuellt byte skulle leda till några större framgångar för partiet – snarare tvärt om. Anledningen är att få väljare känner till vad socialkonservatismen står för.

– Det kan vara en nackdel för partiet om de skaffar sig en etikett som är svår att förklara. Det kommer bli en pedagogisk uppförsbacke både för partiledningen men ännu mer för enskilda partimedlemmar, säger Andreas Johansson Heinö.

Enligt statsvetaren finns det inga svenska partier som använt begreppet och de partier i andra länder som kallas socialkonservativa ligger ofta ganska långt från nationalismen, de påminner mer om gamla moderaterna, eller, gud förbjude, Nya moderaterna. Andra frågetecken som kan dyka upp är när nya medlemmar tvekar att ansluta sig av ren osäkerhet. Måste man vara eller kalla sig socialkonservativ för att bli accepterad i partiet? Under alla omständigheter får man nu den stämpeln på sig vare sig man vill det eller inte. De som är medlemmar riskerar att hamna i massa besvärliga diskussioner om vad socialkonservatism är eller inte är. SD kan alltså han krånglat till det för sig. Om många enskilds medlemmar hellre kallar sig nationalister eller bara Sverigedemokrater, så har Åkessons strategi redan misslyckats. Då har han en förtroendekris att reda ut.

Andreas Johansson säger att det inte har varit så stora motsättningar sedan Åkesson blev partiledare, vilket tyder på att principprogrammet och etiketten är dåligt förankrade i partiet. Men 128 personer sade jag utan ett uns av kritik, så bristerna i partiets kommunikation med sina egna förtroendevalda är uppenbar. Det är nästan omöjligt att så många personer helt okritiskt kan anta en text som ändå ska ha så stor politiskt betydelse. En text som dessutom i vissa delar var oklar och vilsen snarare än sammanhängande och begriplig. Dessutom saknades helt tankar om hur vägen till nationens framtid ska se ut. Viljan att tackla våra demografiska problem ser ut att vara obefintlig.

SvD

Relaterat: Ris och ros till SD

Ris och ros till Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna antog idag det principprogram som partiledningen presenterade inför landsdagarna. Trots att programmet innehåller många märkliga formuleringar och oklarheter så antogs programmet av landsdagarna med 128 röster, 25 personer röstade emot och 7 personer lade ner sina röster.

Proceduren kring hela presentationen av programmet var väldigt märklig. Mötet ville att programmet skulle antas eller förkastas i sin helhet. Några debatter om innehållet i programmet förekom inte och inte en enda av de 128 personer som röstade för att programmet skulle antas hade en enda invändning mot någonting i programmet. Det är mer än förvånande eftersom det ändå framförts en hel del kritik mot innehållet. Det som man kan fundera över är om alla de 128 personer som röstade ja till programmet känner till vem Benjamin Disraeli är, vad han ville och vad han stod för. Skulle man ställa dessa ja-sägare mot väggen så skulle det snart visa sig att de knappt vet vem han var, ännu mindre vilka hans politiska ambitioner var.

De 128 ja-sägarna röstade för att adopterade barn ska anses vara infödda svenskar. Det är en märklig formulering som tillsammans med många andra formuleringar borde ha gjort att mötet skickade programmet på återremiss, men så skedde inte trots bristerna. De förtroendevaldas brist på förmåga att hitta enkla fel i programmet stod väldigt klar.

Det är aldrig bra med okritiska ja-sägare, det är sådana som följer en partiledning oavsett vad det hittar på. Det är ja-sägarna som hjälpte till att driva KD från värdekonservatism till det politiska vakuum partiet befinner sig i dag. De litade på att partiledningen gjorde rätt när de övergav sina kärnfrågor för att bli mer ”rumsrena”. Likaså var det ja-sägarna som stödde liberaliseringsprocessen inom M med förhoppningen om att partiet skulle växa och bli större. Dessa två partiers liberaliseringsprocesser var politisk prostitution. Man övergav sin ideologiska grund och anpassade den till det liberala mediesamhälle som kontrollerar opinionerna istället för att slåss för idéerna. Man ville bli ”godkänd” av Bonnierpressen, liberala tankesmedjor och andra viktiga makthavare. I moderaternas fall var det också en anpassning till finansinternationalism, antinationalism och överstatlighet. Idag är moderaterna ett stort parti, men de har övergivit precis allt som har med konservatism att göra och är ett maktliberalt parti som svikit hela den äldre väljarbasen. Det var ja-sägarna som beredde vägen för Reinfeldt genom att acceptera varje litet steg åt det liberala hållet och nu har moderaterna gått så långt att ett återtåg till sund konservatism är helt omöjligt att genomföra utan partisplittring.

Svenska politiker har ett större behov än politiker i andra länder att ställa in sig hos makten. De tror ofta att det är den egna politiken det är fel på när felet i regel står att finna på annat håll. Därför ser vi parti efter parti svansa för medierna och även ändra sitt politiska innehåll för att tillfredsställa deras krav. Det för tankarna till Stockholmsyndromet eller till bevis för tredje statsmaktens dominans över samhället.

SD är inne i en process som driver partiet mot liberalism. Antagandet av principprogrammet, trots alla sina brister, visar att SD tar ett steg åt fel håll. Partiet är alldeles för toppstyrt och många medlemmar är näst intill kuvade till underkastelse vilken sannerligen inte är bra, varken för SD eller för vårt land.

Ingen debatt eller analys av principprogrammet

Det är oanständigt att säga ja till ett så omfattande principprogram utan att ha en enda invändning och utan att framföra den. Det var med glädje det konstaterades att så många som 25 personer röstade emot att programmet skulle antas. Det låter inte mycket att ca 20 % av de närvarande sade nej, men med SD-mått är det en hög siffra som skvallrar om ett större missnöje än vad partiledningen tror.  Alla väljare är inte dumma och när vägen bort från kärnfrågorna nu har inletts så kommer medlemsbasen efterhand delvis att bytas ut. Den tidigare partiledaren Mikael Jansson (och flera andra modiga förtroendevalda personer inom SD) hade ett antal kloka invändningar mot innehållet i principprogrammet. Den mera liberala ton som nu finns i partiet kommer att locka människor som är mer liberala än genomsnittet av de medlemmar som anslöt sig för fem år sedan eller tidigare. SD:s valberedning gav också bevis för liberaliseringstrenden i partiet genom att nominera Therese Borg och Carina Herrstedt till partistyrelsen.  De blev invalda på mötet och sitter nu i partistyrelsen.

Jimmie Åkesson själv tillhör den ultraliberala falangen i partiet. Hans popularitet beror främst på två faktorer. 1. Han är partiledare och partiledaren ska man alltid ge stöd till, även om han har brister. Samma fenomen finns i de andra partierna där mediokra politiker som Fredrik Reinfeldt får ”fullt förtroende” av sitt parti och där obegåvade partiledare som Mona Sahlin fick samlat stöd från det stora Socialdemokratiska partiet. 2. Det är partiledaren som syns och hörs, det är han eller hon som representerar partiet och avgör vilka som lockas eller skräms från att rösta. De politiska sakfrågorna är också avgörande för antalet röster, men även en usel partiledare kan få många röster om väljarna anser att det politiska budskapet är viktigare än partiledaren. När det går bra för ett parti så är det partiledaren som får äran för det, även om framgången beror på innehållet i politiken mer än på partiledarens kvaliteter. Det ska inte missförstås på något sätt, Jimmie Åkesson har många goda kvaliteter, men också flera brister.

Sverigedemokraternas möte sköttes väldigt professionellt

Sverigedemokraterna är ett av de minst framgångsrika invandringskritiska partierna i Europa och det finns ett antal faktorer som förklarar det. Hanteringen av partiet i medierna betyder en hel del och det är lätt för medierna att manipulera politiska val genom att vinkla valreportage till förmån eller nackdel för vissa partier. Bonnierkoncernen har alltid gynnat partier med en mångkulturell agenda, ju mer mångkulturell den är ju mer stöd har partiet fått av DN. För att SD ska få stöd av DN så krävs att man överger sina kärnfrågor ännu mer, men DN gillar Åkesson för att han driver partiet i ”rätt” riktning. DN hjälper gärna till att göra SD större under förutsättning att partiet fortsätter att rensa ut nationalister, men DN kommer aldrig att acceptera att SD blir ett regeringsparti. En familj som äger ett stort tidningsimperium kan i praktiken styra den politiska utvecklingen. Det är inte acceptabelt att en snäv ägarkrets, en familj, kan ha ett så stort inflytande över politiken och det borde vara något för SD att driva politiskt.

Retoriken riskerar bli innehållslös när sverigedemokraterna överger sina kärnfrågor, det är redan på väg åt det hållet. Det är också svårt för många förtroendevalda att framföra kritik därför att vänskapen med andra medlemmar betyder mer än viljan eller förmågan att ifrågasätta, det är lite av svenskhetens baksida och hade kunnat bli föremål för debatt på landsmötet om någon hade förstått sambandet. Dessutom, vilket är ännu mer alarmerande, är den nya politiska trenden inom SD att invandrare ska tvingas in i svenska områden och att de ska tvingas gå i svenska skolklasser och ”integreras” mera, så att vi svenskar tvingas beblanda oss ännu mer med de invandrargrupper som idag bor i områden vi svenskar slipper vistas i. Therese Borg är en av dem som försvarat en sådan linje. Åkesson driver också politiken i riktning mot mera blandning istället för att kräva totalstopp av invandringen och föreslå återflyttning.

Nu ska det sägas att Jimmie Åkesson på många sätt är en skicklig politiker som kan ta debatter med sina motståndare i riksdagen, men gång på gång tonar en alltmer liberal Åkesson fram alltmer övertygad om att det som SD stod för 2003, innan ens förslaget om ”öppen svenskhet” fanns på kartan, bör överges näst intill helt och hållet. Det är inte detaljerna i partiprogrammet som avgör politiska framgångar, det är hur bra eller dålig man är på att förklara nödvändigheten av sin politik. Att kalla sig socialkonservativ behöver inte vara dåligt på något sätt, det klingar gott i många öron, men en etikett ger inte automatiskt problem fler väljare. SD får rimligen fler välja ändå, eftersom knappt någon läser detaljerna i något partiprogram. Folk vill ha stopp på invandringen och ser helst att stora skaror åker härifrån. SD har många inre trovärdighetsproblem att brottas med när man misskött hanteringen av så många egna förtroendevalda och hånat medlemmar som inte gillar liberaliseringar. Åkesson själv är ganska bra på att visa förakt för genuina nationalister inom partiet och efter att 28 medlemmar nu ville avvisa principprogrammet kan man vara säker på att många av dem hamnar ute kylan. Deras chanser till karriär inom partiet har minskat och det innebär att vi nästan per automatik få se mer liberalisering, inte minst sedan partistyrelsens samlade kvalitet nu kan ifrågasättas genom valet av vissa personer som är direkt olämpliga i en SD-ledning. SD borde alltså städa i den egna organisationen innan man funderar på att ändra sin politik.

”Hudfärgen spelar ingen roll”

Idag höll Jimmie Åkesson sitt tal till landsmötet. Det var ett typiskt politikertal, varken visionärt eller intressant, han kunde lika gärna ha stått i riksdagen och talat till de övriga politikerna. Fredrik Reinfeldt fick sig en utskällning, men det är tydligen en ledande sverigedemokrats uppgift att skälla på andra politiker istället för att presentera idéer om hur den svenska nationen ska kunna bestå i framtiden och vad som bör göras för att vi svenskar ska ha en egen nation även om 200 år. Åkesson berörde inte det området med ett enda ord. Inte heller ett enda ord om vår demografiska kris, inte ett enda ord, och kanske inte ens en tanke på att förr eller senare måste SD presentera förslag till hur den svenska nativiteten ska ökas. Istället använde han sin talartid till att upprepa vad han redan sagt ett oräkneligt antal gånger de senaste två-tre åren.

”Givetvis är det så att en hel del svenskar har sin bakgrund i andra länder, i andra kulturer. Det är vi väl medvetna om, det måste inte gör någon vare sig mer eller mindre svensk för den delen. Det intressanta för oss, det är inte var man kommer ifrån ursprungligen eller vilken hudfärg man har eller vilken skostorlek som passar ens fötter för den delen. Det är inte det som är det viktiga, svenskheten sitter inte i skinnet, den sitter i ditt beteende och i dina värderingar och låt oss alltid i alla sammanhang vara mycket tydliga med det.”

Han fick dessutom applåder efter dessa fyra meningar. Vad applåderade folk åt egentligen? Kan det ha varit åt detta:

”Det intressanta för oss, det är inte var man kommer ifrån ursprungligen eller vilken hudfärg man har eller vilken skostorlek som passar ens fötter för den delen.”

För Jimmie Åkesson och alla som applåderade honom på landsmötet är det helt oviktigt varifrån man kommer ursprungligen. Har man den inställningen då går det att anklaga Avpixlat för att var en extrem sajt, för att inte tala om den här bloggen, som skulle ställa stora krav på varifrån man kommer om vi kunde kontrollera invandringen.

Eller var det den här meningen de applåderade åt:

”Det är inte det som är det viktiga, svenskheten sitter inte i skinnet, den sitter i ditt beteende och i dina värderingar och låt oss alltid i alla sammanhang vara mycket tydliga med det.”

Svenskheten sitter inte alls i första hand i våra värderingar, vi svenskar både kan ha och har ofta olika värderingar, inte minst om vi blickar bakåt så ser vi hur olika värderingarna har varit under tidernas lopp. Svenskheten sitter snarare i en mentalitet, en identitet och ett ursprung. Svenskhetens värdegrund är i första hand vår gemensamma etnicitet även om den som inte kan hantera begreppet kan använda ord som vårt gemensamma ursprung eller våra gemensamma rötter eller något annat mer ”rumsrent”. Åkesson fick applåder för att han hade fel.

Dessutom är det direkt olämpligt att Åkesson att uttrycka sig på det sättet eftersom det lätt kan feltolkas. Att tala om hudfärg är så mycket pk-språk det kan bli. Vad menar Åkesson? Kan alla svenskar ha svart hudfärg? Ja det menar han faktiskt och det är minst sagt anmärkningsvärt att han uttrycker sig så, men likväl visar det att han fullkomligt struntar i om vi svenskar är vita, gula eller svarta eller om vi ursprungligen kommer från Kina, Latinamerika, Mellanöstern eller Centralafrika. Han menar verkligen det och applådåskorna dånade när Åkesson förnekande svenskarna rätten till sitt eget land. Det är vad han i praktiken gjorde. Och ja-sägarna gav honom fullt stöd för det.

När Åkesson eller andra Sverigedemokrater uttalar sig pk-liberalt brukar en del anhängare försvara partiet med att det bara är ”taktik” och att SD minsann kommer att ta till andra grepp när de får ”makten”. Det är en troskyldig feltolkning av vad Åkesson säger. Han menar vad han säger. Och det är det som är så alarmerande. Exakt samma procedur kännetecknade M och KD när de slutligen fullföljde sitt avsteg från partitraditionerna. M och KD blev ultraliberala. Nu ser vi samma tendens inom SD och det har redan gått väldigt långt. De är på väg att ta över de roller som det gamla M och KD hade, och det räcker verkligen inte till för att rädda Sverige.

Sverigedemokraterna behövs

Som varje intelligent bedömare borde förstå kan SD inte ensamt rädda Sverige. Det är helt omöjligt. Nu när partiet har fått kritik är det dags att ändå se på den roll Sverigedemokraterna har i vårt samhälle. Sverigedemokraterna behövs verkligen. Den kritik man kan ge SD innebär inte automatiskt att man är negativ till allt som partiet står för eller till allt det viktiga arbete som partiet utför i kommunerna och i riksdagen. Men att kritisera SD är nyttigt och det bör fler göra så att inte självgodheten tar över, som den ibland gör i Åkessons tal. SD gör ett utmärkt arbete som politiskt parti och fyller en viktig funktion i vårt samhälle. Partiet finns och verkar över hela landet och inrymmer väldigt många hårt arbetande politiker och idealister. De som kritiserar SD eller politiker i SD glömmer ibland hur besvärlig vardagen kan vara för en politiker, särskilt om man är Sverigedemokrat. Vardagen består i uthängningar och hot, feltolkningar och hat från media och sinnesjuka journalister som kallar sverigedemokrater för spyor, svin, grobianer och nazister.

Därför finns det också anledning att försvara SD från mycket av den orättvisa kritik som också finns. En hårt arbetande sverigedemokrat ska inte behöva höra generaliseringar och osaklig kritik mot partiet, mot politiken eller mot det hårda och viktiga arbete som utförs i kommunerna eller i riksdagen. Många av dem som kritiserar SD skulle inte klara av att genomföra ett enda kommunalfullmäktigemöte någonstans. Men gnälla kan de göra.

När man lyssnar till några av de mera nyanserade kritikerna så kommer man ändå fram till några slutsatser. Alla människor är inte lämpliga att bli politiker och de som inte är lämpliga ska inte vara politiker. De bör göra något annat. Det finns en ganska stor skara människor, från höger till vänster, som ändå vill fylla upp det tomrum som finns när SD överger kärnfrågorna. Minst 20-30 personer som har lämnat SD eller sparkats ut ur SD de senaste fyra-fem åren finns kvar därute och har en vilja att uträtta något för Sverige. Men SD:s behandling av vissa av dem har gjort dem bittra. Några av dem har gjort det felsteget att de går över till hel- eller halvnazistiska organisationer för att de i ren naivitet trodde att de hade en bättre politik. I vissa fall trodde de att mediebilden av vissa organisationer var felaktig och överdriven, men den visade sig ofta vara sann, ibland med besked. Här kan vi verkligen tala om Ur askan i elden. Ack så besvikna många blev när de upptäckte att de hamnat i händerna på nazivurmande människor på riktigt, människor som var politiskt och i många fall mentalt omogna. Två besvikelser blir för mycket att hantera för ganska många.

Politiskt tomrum måste fyllas

Sverigedemokraternas politisk kan inte på egen hand rädda Sverige eftersom partiets politik begränsar sig till vissa frågor och inte täcker in alla områden. Det finns ett politiskt tomrum som måste fyllas. Nästan alla invandringskritiker som tänkt igenom frågan en del har kommit fram till att det inte går att rädda Sverige med liberalism eller politisk eftergivenhet och underkastelse. Det funkar inte. Vad som behövs är en förening av människor som ställer krav på hur politiken borde se ut. Det kan vara att exempelvis kräva ett totalstopp av all invandring och inrättande av ett verk som sköter alla invandringsärenden. Det verket ska då se till att endast människor med lämplig bakgrund ska kunna få bosätta sig i Sverige. Skötsamhet, familjesituation, referenser och anpassningsbarhet ska noga kontrolleras innan tillstånd delas ut. Människor med annan etnisk bakgrund från andra världsdelar ska aldrig kunna få tillstånd att bosätta sig i Sverige permanent. Det finns andra från vår kulturkrets som i så fall har företräde. Likaså bör man sätta upp ett förslag till återflyttning av invandrare med icke-europeisk bakgrund i första hand och i andra hand av européer som inte tillhör vår kulturkrets, men som hamnat här för att EU tillåter vad som helst.

Om en större grupp invandringskritiker skulle kunna enas kring liknande ganska enkla riktlinjer så skulle man kunna bygga en förening, en organisation eller annan rörelse kring det. Då behövs inte tokiga ytterlighetsförslag om att man ska kontrolla invandrares gener eller talet om att ”hudfärgen inte betyder något”. En sansad förening med en solklar och tydlig vilja att rädda Sverige skulle kunna se dagens ljus. Men det kräver åtaganden och en vilja att göra skillnad. Det finns gott om talangfulla människor som skulle kunna ingå i en sådan förening, men frågan är om det finns några som vill ta ledarrollerna.

Så länge det inte gör det ska man inte kritisera SD för mycket. Först om man har ett bättre alternativ och en bättre politik att visa upp då kan man kritisera alla andra partier.

Hör av dig hit om du vill göra skillnad. Artiklar välkomnas, en vilja att aktivera sig likaså. Har du ingen lust så gnäll inte på folk som ändå gör vad de kan. Vi kan ge dig massor av spännande uppdrag om du har de kvaliteter som behövs. Du får hjälpa oss eller någon annan blogg att växa.

sverigeidag@gmail.com

SvD, SvD, SvD, SvD

Relaterat:

Sverigedemokraternas valberedning föreslår
Kommentar om förslaget till principprogram
Åkesson i Agenda
Carina Herrstedt vill avskaffa kvinnodagen
Therese Borg vill tvinga invandrare att bosätta sig i svenska områden
Fallet Isak Nygren

Sören Espersen talar på SD:s landsdagar den 26 november 2011

SvD

Invandringen till Storbritannien slår rekord

Många minns att David Cameron uttalade sig kritiskt om mångkultur förra året. Det gjorde även hans kollegor Angela Merkel och Nicolas Sarkozy vid ungefär samma tidpunkt. En del trodde nog att deras kritik hade med invandringspolitiken att göra, men så var inte fallet. I själva verket var det bara ett försök att blanda bort korten i den inrikespolitiska debatten och försöka locka väljare.

Under den tid som David Cameron har styrt och låtsas ha varit motståndare till invandring har invandringen till Storbritannien slagit rekord. De senaste sju åren har invandringen legat kring 500 000 personer som invandrat legalt. År 2010 kom 591 000 och med 339 000 emigrerade. Nettoinvandringen i siffror var 252 000.

Av de nästan 600 000 som kom förra året kom 121 000 från Indien, 24 000 från Mellanöstern och 30 000 från Afrika. 208 000 kom från EU och 118 000 anges som ”övriga”.

Michel Coren om bristen på yttrandefrihet i Kanada

Ny bok: The Node (Välkommen till framtiden)

Literary renegade Tito Perdue’s new novel, The Node, is a dystopian comedy set later this century in an ultra-multi-cultural Third-World America where Caucasians (or “Cauks” as they’re called) are by law a disenfranchised minority.

In this wretched and wasted, yet still consumer-crazed land, pollution has ruined the atmosphere, overpopulation caused by third-world immigration has destroyed all the resources, and the most valued currency is the Chinese Yuan.

Looting, murder, robbery and pederasty are all considered normal, and an infamous prison called The Wedge is reserved for whites suspected of having “ethnocentric tendencies.”

Everything, it seems, in this bad new world is named (or re-named) after Martin Luther King Junior: streets, lakes, rivers, buildings, bridges, and New York City.

The book’s un-named 44-year-old protagonist, forced to abandon his rural Tennessee homestead, makes a dangerous 4-mile trek to “the city,” seeking propane for warmth, and visits a “node,” a covert compound peopled with white men and women endeavoring to illegally repopulate themselves. These “nodists” are part of an ever-expanding network of such groups, or franchises, they call them, that are springing up all over the country.

Here, the hero meets and talks with the movement’s founder, Larry Schneider, an eccentric idealist obsessed with a yen to “turn the world around” and who complains bitterly about their race’s bizarre predicament:

“Odd business, no? We spent a thousand years putting together some advantages for ourselves, and now we’re supposed to give them all away.”

“Yeah. Everybody’s good except us. We’re bad.”

“Precisely. Entirely appropriate that black people, yea and Asians too, should look to their interests. But don’t you try it!”

Sympathetic with their cause, the novice decides to stay among them. Returning home, he later learns, would do no good anyway, since in his absence, the government has given his house and acreage to Cambodians for the sake of “diversity.”

Larry Schneider eventually recruits “our man,” (as Perdue often calls his protagonist) to go on a mission to rendezvous with an out-of-state contingent of like-minded whites and create a new node.

Once he finally finds his comrades, our man and his nuevo nodists, after many mishaps and misadventures, appropriate a piece of abandoned farmland and horde a supply of ammunition, guns, explosives, pharmaceuticals, food, and synthetic water. They then build a twenty-foot wall around the compound and set to work making babies and raising cattle.

Eventually, they win over a large part of the local population (nine counties worth) with their philosophy and create a micro-nation called Peluria, which is to be measured, as the movement’s founder puts it “not by prosperity, but by the quality of men.”

But one is left wondering, will the Cauks prevail? Will the white race survive? Will they be “the winners” who get to write their own history, outnumbered, maligned, and despised as they are in that nightmare state that used to be America?

One can guess that Perdue had considerable fun writing The Node. Though the magical realism, so abundant in his other works, is not as prevalent here, the novel does contain a number of inter-textual references and inside jokes (another characteristic of Perdue’s fiction).

When, for instance, the protagonist overhears a mother “teaching her child the rudiments of what sounded like the old-fashioned English of a hundred years before,” he wonders:

Was this indeed the tongue that held sway in North America once, the dialect of Wolfe, Faulkner, and Perdue?

And later, he happens upon a faded and forgotten manuscript in a drawer titled Morning Crafts (a book of Perdue’s due to be published before the end of this year).

From Opportunities in Alabama Agriculture, to The Sweet-Scented Manuscript, to The New Austerities, to Lee, to Fields of Asphodel (and a number of other yet to be published novels) Perdue’s entire oeuvre involves a fictionalized version of his ancestors, his family, and himself (as his brazen alter-ego, Leland Pefley).

But The Node is the first work in which the American South’s most luminous radical reactionary ruminates upon and prognosticates about the future of the white race and the fate of his (and also our) descendents.

Recensionen finns att läsa här!

Bara ett gammalt ruttet träd

Nu är eken utanför radiohuset i Stockholm fälld. Klockan ett i natt gick polisen till attack och skingrade de män och kvinnor som modigt kämpat för att rädda trädet. Bland de sista som polisen jagades bort var TV-profilen och historikern Christopher O’Reagan som satt högt uppe i trädet när sågarna togs fram.

Eken har stått på samma plats över 500 år, kanske uppemot 1000 år och är en av våra äldsta ekar. Den finns illustrerad på bild från 1850-talet innan någon bebyggelse fanns i närheten.

Stockholms Stads Trafikkontor ansåg att trädet var så rötskadat att det borde fällas av hänsyn till trafikanterna som skulle kunna skadas av nedfallande grenar. För många var eken bara ett träd som stod i vägen, medan andra såg trädet som de omistlig del av vår historia. Eken som träd har betytt mycket i vår kultur och kommit till användning på många sätt, inte minst genom byggen av skepp, möbeltillverkning och bruksföremål.

Vad TV-eken varit med om vet ingen. Här har människor promenerat och sett den växa i hundratals år. Kanske satt några ungdomar i 1500-talets Sverige under den och filosoferade över sin eller landets framtid. Eken kan tyvärr inte tala till oss, men om det hade kunnat det hade den säkert haft invändningar mot oss som lever idag. Eken skulle säga att vi förpestat miljön för den i minst 50 år och att den tvingats andas en avgasfylld smutslig luft som gjort den orkeslös och trött. Den är inte ekens fel att den ruttnat, det är människans fel.

Nu kunde inte eken tala till oss, men Christopher O’Reagan och flera andra förstod vad eken ville säga. Den vill leva ytterliga några år och dö en naturlig död, som gamla ekar helst ska göra.

Trädet ville nog också säga att det är inte bara eken själv som är hotad i Sverige utan även ättlingarna till de människor som levde i Sverige när eken var en liten rot. Lika respektlöst som man behandlade eken behandlar man nu svenskarna, som är ett folk som har en ännu längre historia än eken.

SvD, SvD

RFSU: Gruppvåldtäkter är jätte-svenskt!

Riksförbundet för sexualupplysning (RFSU) chockar Sverige där de gått ut på SvT Debatt och påstår gruppvåldäkter lika vanligt i svenska historien som i nutiden.

RFSUs förbundsordförande Lena Lennerhed menar Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson är historielös och vet inte det står till med Sverige och våldtäkter genom tiderna.

Bakgrunden är den våldtäktsrapport SD publicerade tidigare i år där de visade en överrepresentation bland invandrare när det gäller sexuella övergrepp mot kvinnor.

Lena Lennerhed, som företräder en organisation som föreläser och står för mycket av studiematerialet på svenska skolor, menar SD ger en skev bild av verkligheten.

Tvärtom, är gruppvåldtäkter ett genom-svenskt fenomen. Tvärt emot vad SD-ledaren menar att gruppvåldtäkter varit Obefintligt i svenska samhället före massinvandringen senaste decennierna. Det menar Lena.

Men Lena är tvungen att gå inte mindre än 300 år tillbaka i tiden för senaste gruppvåldtäkten i Sverige innan 1900-talets andra hälft.

Det var fabrikspigan Anna som på 1700-talet våldtogs av fyra unga män. Lena blundar dock helt för de våldtäkter som skett sista 40 åren.

Ett sexuellt våld som riktar främst mot svenska kvinnor där invandrare är förövare. Ett rasistiskt sexuellt våld som tar sig allt mer brutala och sadistiska former.

Det är väldigt Okänsligt av Lena Lennerhed mot sina medsystrar ignorera att våldtäktsvågen i Sverige till största delen är ett importerat fenomen.

Undersökningar slår fast att svenskor fått Europas farligaste gator för kvinnor, ingenstans löper en kvinna större risk att bli våldtagen än i Sverige.

Vi kan gärna avfärda Lena Lennerhed som en politiskt korrekt idiot, men hon företräder en av landets mest inflytelserika organisationer och det är illa när förbundsordföranden ljuger om verkligheten parallellt där RFSU föreläser på svenska skolor.

Den nordiska kvinnosynen är unik och kvinnor har alltid haft en stark plats i svenska samhället. Visste du t ex. att Sverige var först i världen att stifta lagen om kvinnofrid?

På 1600-talet var det t o m dödstraff för män som våldtagit kvinnor i Sverige, något Lena också erkänner. Det visar Sveriges värderingar om sexuella övergrepp, vad är RFSU:s?

 Elaka Svennen

SVT

Färöarna

Relaterat: Gift i fisken

Samerådet öppnar för massinvandring

Under sametinget som ska hållas i helgen väntas en dramatisk ändring av den samiska politiken införas.

Samerna är ett av många minoritetsfolk som alltid värnat om sin kultur och sin identitet. Det är därför de finns kvar som folk. Traditionerna är gamla, samerna är stolta över sina sedvänjor och till helgen samlas de för ett så kallat landsting (som tidigare hette Samerådet), som i dagligt tal kallas sameting. Det är ett ting som har större betydelse genom att samtliga samebyar låter en representant komma till tinget.

De frågor som normalt tas upp på sametingen är frågor om renskötsel, markägarfrågor och jakträtter. Även viktiga kulturfrågor tas upp liksom de för samerna viktiga familjerättsfrågorna.

För samerna har det alltid varit självklart att man gifter sig inom gruppen och att man håller sin stam oförstörd från påverkan utifrån. Svenska medier har nu ifrågasatt vissa av samernas informella regelverk som anger vem som kan vara same. Tidigare har det varit så att man inte som inflyttad kan bli same, för att bli same måste man vara född av två samiska föräldrar. Det är en fråga om blodsband, vilket det är för nästan alla minoritetsfolk, men även för många större folk. En svensk kan t.ex. inte bli kines eller inuit bara för att han eller hon flyttar dit.

En motion som satt skräck i samestyrelsen är en inkommen skrivelse från samerna i Jämtland om att man bör lätta på reglerna för vem som kan bli same. Vi läser ur motionen:

Vi samer har länge levt isolerade från omvärlden och tycks glömma bort att vi inte är ensamma på jorden. Vi skryter ofta över vår kultur och vår identitet. Men vem är same egentligen och vad är samisk kultur? Samisk kultur är att fånga renar och bära en blå mössa med röd tofs. Men det är inte samisk kultur, vi har fått den från andra folk som fångat renat och burit sådana mössor. Och tälja med knivar har andra folk gjort i alla tider, så inte heller det är samiskt.

En same från Kiruna gifte sig med en svensk kvinna förra året. Kommer barnet att bli same eller blir det svenskt? Eftersom det inte går att svara på frågan föreslår jag att vi samer öppnar upp oss mot omvärlden och låter den komma till oss. Vi kan berikas av den och få nya impulser. Vi samer äter bara renkött hela dagarna och har varken fått smaka pizza eller kebab. Det är dags nu att vi tar till oss den rika matkulturen som finns därute i världen.

Vi har alltid levt fredligt och i harmoni med naturen, det är en styrka som vi ska vara stolta över. Nu bör vi dock sluta tänka på oss själva och försöka ta in de nya impulser som väntar på att möta samekulturen och berika den. Vi vet att Sverige tar emot hundratusentals flyktingar varje år och att de stackarna tvingas bo i stora hyreskaserner som gör dem vilsna och arga. Vi samer som har gott om mark borde nu erbjuda svenska staten att ha hand om alla dessa flyktingar. De skulle kunna få bo hos oss i våra kåtor, alldeles nära naturen och djuren. Vi kan lära dem att fånga renar och de kan lära oss lite om sin kultur. Det kan bli ett betydelsefullt kulturutbyte som vi med all säkerhet kommer att vinna på. Vi kommer att bli rikare och vi kommer att må bättre när vi visar att vi kan hjälpa folk som har haft det svårt.

Självfallet ska invandrarna få gå i våra skolor och dela vardagen med oss. Till alla unga samepojkar vill jag rikta några ord. Ni ska inte bli avundsjuka om invandrarna uppvaktar sameflickorna, vi ska istället vara stolta om de vill ingå äktenskap med samer. Vi behöver blanda upp oss. På det sättet kommer vi samer på sikt att bli mindre tråkiga och mera öppna. Det sägs ibland att det förekommer problem bland vissa invandrargrupper, men vi samer har ju löst problem i tusentalsår så visst ska klara även det som krävs i framtiden. Idag finns det 20 000 samer i Sverige. På motsvarande yta bor miljoner människor i andra mera trångbodda länder, så vi kan säkert ta emot en miljon invandrare det första året.

Det kommer att bli en stor utmaning, men vi kommer att få gott om arbeten och en del samer kanske kan övergå från renskötsel till exempelvis läraryrket. Vi kommer att få råd och hjälp av staten med detta projekt så det kommer att bli en lönsam affär.

Jag hoppas att vi på sametinget kan komma överens om att lämna våra förlegade traditioner och åldriga synsätt bakom oss och bli moderna – mångkulturella. När jag var i Stockholm på möte om samernas framtid såg jag en TV-serie som hette Grotesco. Den hade devisen ”blanda upp”, och jag tyckte det lät så bra att jag genast tog till mig precis allt som serien innehöll. En statschef i Europa förelog att landets invånare skulle blanda upp sig mera med invandrare för att påskynda blandningen. Det lät som en bra idé. Därför föreslår jag att alla skolklasser måste vara blandade i fortsättningen så att vi vänjer oss vid hur framtiden ska se ut. När vi samer får TV i våra kåtor lovar jag att Grotesco ska sändas så att alla får se den och lära sig förstå hur bra det är att blanda alla folk.

Vi samer har också fördomar. Nu ska vi slå hål på dem genom att visa att vi kan vara både generösa och humana och att vi kan anpassa oss till en ny spännande värd som är på väg till oss. Det är några termer jag vill att vi ska införa i det nya programmet. Öppen samiskhet är något som kan betyda mycket för vår utveckling. Vem som helst ska kunna bli same och den som har adopterats in i sameland ska räknas som infödd same. Det måste också fastslås att hudfärgen inte har någon betydelse. I framtiden kan en same ha vilken hudfärg som helst, alla kan vara helt svarta, det är betydelselöst. För vem är same egentligen. Alla ska kunna bli samer oavsett ursprung.

Muhammed Blind

PS. Jag har bytt förnamn för att visa att jag är beredd att ta min uppgift på allvar. DS

Motionen till sametinget kommer nog inte att väcka så många frågor. De flesta samerna är nöjda med sin situation och välkomnar världen. Även om någon same skulle ha invändningar så kommer han eller hon inte att protestera eftersom denne riskerar att bli utesluten ur den samiska gemenskapen och det är bland det värsta som skulle kunna hända. Alltså tiger han och låter sametinget anta de nya riktlinjerna.

Old English language