Preliminära valsiffror under kvällen visar att Schweiziska Folkpartiet (SVP) går tillbaka en aning, men är fortfarande det överlägset största partiet i landet. Partiet fick 28,9 procent 2007 och hoppades nå över 30 procent i dagens val. Partiet ser istället ut att ha backat med ungefär två procent. Efter en del motsättningar 2007 och 2008 bildade avhoppare ett nytt ”konservativt” parti, Konservativa Demokratiska Partiet, med en mer liberal profil än SVP. De fick ca 5 % av rösterna. Näst största parti efter SVP blev Socialdemokraterna med ca 18 % av rösterna.
Sajten Politiskt inkorrekt är nu på väg bort från nätet och kommer att ersättas av Avpixlat. Vi har tidigare kommenterat PI:s nedläggning och framfört kritik mot sidans märkliga policy att stänga av så många från möjligheten att kommentera artiklar. Det var väldigt lågt till tak på PI och många ansåg den istället var näst intill politiskt korrekt.
PI väckte i alla fall stor irritation hos medieetablissemanget som visade sin avsky på ett skrämmande sätt. En intervju med en anhörig till sajtens skapare visade på hur lågt våra etablerade medier kan sjunka.
Programinslaget kan höras här:
Det är tveksamt om någon annan stor sajt behandlats lika illa som PI. Gustaf Jansons projekt blev i alla fall mycket framgångsrikt och hade lika många besökare som några av våra största dagstidningar. Bonnierkoncernen och andra medier var chockade över det inflytande som PI lyckades få över den invandringskritiska debatten.
Nu är PI är borta och ersättningsajten Avpixlat har sett dagens ljus. Frågan är vad som kommer att skilja den från PI. I programförklaringen berättar man att namnet Avpixlat togs för att markera mot mediernas pixling av bilder där brottsliga invandrare med mörk hudfärg nästan systematisk vitpixlades.
På sajten skriver redaktionen:
”Avpixlat ska leverera obekväma sanningar och åsikter om svensk invandrings- och migrationspolitik och den bakomliggande kulturrelativism som styr de politiska besluten och journalisternas pennor. Här berättar vi historien om det mångkulturella samhället som blev det mångkriminella samhället, hur integration förvandlades till segregation och hur det som påstods skulle vara närande för Sverige tvärtom kom att bli tärande. Hos oss kommer du att kunna ta del av fakta och analys kring sådana samhällsnedbrytande företeelser som islamisering, kulturradikalism, nationalmasochism och svenskfientlighet, skenliberalism och genus-, kvoterings- och queervansinne.”
Sidan kommer att fortsätta som en helt anonym sida när det gäller redaktionen. Det innebär att ingen egentligen känner till om sajten har en agenda som inte framgår utanför programförklaringen.
Anonymiteten förklarar man så här:
”Avpixlat har inget utgivningsbevis, ingen ansvarig utgivare och en redaktion utan insyn. Skälen till att vi tagit dessa beslut är flera:
Att villkora pressfriheten och därmed åsikts- och yttrandefrihet med ett statligt utfärdat tillstånd som dessutom kostar pengar anser vi vara i strid med svensk grundlag, internationella konventioner och fundamentala demokratiska principer. .
I ett samhälle där kulturradikalismen ätit sig så djupt in i strukturerna att godispåsar och glassar på fullt allvar betraktas som rasistiska är det alltför rättsosäkert att bedriva kritisk rapportering och opinionsbildning kring våra profilfrågor och samtidigt ha en ansvarig utgivare. .
Enligt svensk lagstiftning räcker det inte med att försäkra sig om att en offentliggjord uppgift är sann för att gardera sig mot förtalsbrott. Som publicist kan du åtalas och dömas också för att ha berättat sanningen, om det på godtyckliga grunder inte bedöms som “försvarligt” att ha yppat denna sanning. Vi anser att de - företrädesvis grovt kriminella – personer som vi “hänger ut” genom sina gärningar har förverkat rätten till sådana integritetshänsyn och att de i varje fall överskuggas av allmänintresset och nyttan av att belysa ett samhällsproblem. .
Det går inte att respektera en lag om hets mot folkgrupp som inte erkänner och skyddar Sveriges största och vanligaste folkgrupp – svenskarna – i deras eget land och som dessutom alltmer kommit att missbrukas för att försöka tysta oppositionella politiska röster. .
Skillnaden mellan vad som får skrivas om svenskar och andra folkgrupper förstärks ytterligare på ett oacceptabelt sätt av ett rättssystem där definitionen av en kränkning är att en person själv påstår sig vara kränkt. Motsvarande tendens finns också på religionens område där kristendomen fritt får kritiseras, vanvördas och göras narr av medan varje ifrågasättande eller drift med islam etiketteras som islamofobi. .
Med ett aktivt invandrings-, islam- och mångkulturkritiskt politiskt engagemang följer social stigmatisering, hot, trakasserier och våld. Den som metodiskt exponerar grova brottslingar (påfallande ofta med svåruttalade namn) skaffar sig lätt obehagliga fiender. Staten åsidosätter i Sverige grovt sin främsta uppgift, den att skydda hederliga medborgare från kriminalitet och politiskt våld. Den låter inhemska autonoma vänsterextremister härja fritt och har dessutom öppnat gränserna på vid gavel för omvärldens alla kriminella och islamistiska fanatiker. .
Att öppet utsätta sig för dessa risker är sammantaget ett högt pris att betala. Vi respekterar de som vågar. Vi har gjort ett annat val som också bör respekteras - det att i motsats till personer som Lars Vilks och Kurt Westergaard slippa leva som jagade djur vaktade av säkerhetspoliser i vårt eget land. Vi har inte skapat detta otrygga samhälle men det är en verklighet vi måste förhålla oss till. Den som har synpunkter på att vi inte är offentliga hänvisar vi med varm hand till de beslutsfattare som bär ansvar för att vi tvingats till denna anonymitet.”
Anonymiteten leder ofta till spekulationer och konspirationsteorier. En del tror att Expo ligger bakom PI och andra menar att det är ett sätt att hjälpa till att liberalisera SD ännu mer.
Så kan det se ut när läsarna skojar över vad som är bakom sajten.
Den främsta kritiken från många invandringskritiker mot Politisk Inkorrekt var att de alldeles för godtyckligt stängde av folk från möjligheten att fortsätta kommentera. Massor av människor hade blivit avstänga trots sakliga kommentarer och PI tolererade inte heller ens mild kritik mot liberaliseringen inom SD.
I programförklaringen på Avpixlat antyder de att debatten kan blir friare än på PI. Det är i så fall ett mycket gott tecken och ett steg åt rätt håll. En friare debatt än på PI är en nödvändighet eftersom det finns så många kloka svenskar som gärna presenterar bra förslag, fakta och information i den invandringspolitiska debatten.
Så här skriver Avpixlat:
”I dessa tider när etablerade medier börjat hårdcensurera sina kommentarsfält gör vi på Avpixlat tvärtom. Här kan du vara både anonym och kommentera med rejäl takhöjd. Det är DU som läsare som avgör om Avpixlat kommer att bli en lika stor framgång som vår föregångare. DINA åsikter är viktiga för oss på redaktionen, för andra läsare och för Sverige. Även de som inte delar våra åsikter ska ha rätt att komma till tals. Kommentarsfriheten är en frihet under ansvar där vi betraktar våra läsare som vuxna människor. Det betyder också att om din kommentar blir borttagen så förutsätter vi att du själv inser varför den blev det.”
Om det verkligen kommer att bli så återstår att se. Däremot får man hoppas att Avpixlat inte ger utrymme åt människor som har privata agendor om allt möjligt, som när Chang Frick försökte propagera för kärnkraft på PI. Sådana debatter kan föras på andra håll.
Avpixlat kommer också att ta emot debattartiklar och uppmana folk att skicka in sådana. Avpixlat skriver:
”Du som anser dig ha ordets gåva utöver att bara posta kommentarer är välkommen att skicka in insändare och debattartiklar till oss. Vi kan inte garantera att allt som kommer in till redaktionen publiceras men för välskrivet material finns oftast alltid utrymme. Om du vill skriva under eget namn eller pseudonym avgör du själv.
Vill du kanske rentav bli en i gänget som skriver regelbundet för Avpixlat? Även som redaktionsmedlem kan du vara anonym, såväl utåt som mot den övriga redaktionen. Allt samarbete sker enligt principen “need-to-know” med full respekt för dina önskemål om sekretess och integritet.
Etablerade skribenter är naturligtvis också välkomna att skriva på Avpixlat, och då inte uteslutande sådana som delar våra värderingar. Vi tror, i motsats till stora delar av politiker- och mediaetablissemanget, att en öppen debatt – också i kontroversiella frågor – är en förutsättning för ett verkligt demokratiskt samhälle. Vi är också övertygade om att vår samhällsanalys och våra argument utvecklas och stärks av att polemiskt brytas i orddueller med våra meningsmotståndare.”
Hittills har PI/Avpixlat hållit vad de lovat. Den nya sidan har kommit igång och redan fått massor av besökare. Om de håller vad de lovar när det gäller ”högt till tak” och debatter även i ”kontroversiella frågor” blir sidan säkert än ännu större framgång än PI. Vi får hoppas att de nu öppnar upp för debatten om den viktiga återflyttningsfrågan, som SD inte vill ta tag i men som är avgörande för om vi svenskar ska ha en framtid i ett svenskt land eller inte.
Den nya sajten Avpixlat ger alltså hopp och den kan sannolikt bli ännu större än PI var. Förutsättningarna finns och nu återstår bara att se hur redaktionen sköter sina uppgifter. Vi önskar dem i alla fall lycka till även om de inte vill länka till just den här eller andra bloggar som är lite mer ”kontroversiella”, men likväl Sverigevänliga och ansvarsfulla efter förmåga. Vi tänker inte klaga på det utan låter dem arbeta utifrån vad de själva tror är rätt och bra för Sverige. Vi får lita på Avpixlat, det är ett bra namn!
The Swiss People’s Party (SVP or UDC) is Switzerland’s largest party and also the most controversial party. The SVP finds its roots in the post-World War I agrarian movement in German Switzerland which split off from the Radicals in Bern in 1917 to create the first agrarian party, which became the Party of Farmers, Artisans and Independents in 1936. In 1971, the agrarian party merged with two cantonal sections of the small Democratic Party, a social-liberal party, to form the SVP.
The Swiss agrarian movement has always been on the right of the Swiss political spectrum, having vocally expressed anti-socialist and nationalist sentiments since its foundation in 1917. A member of the bourgeois bloc, the SVP and its agrarian predecessor were the smallest member of this bloc and the smallest party in the Federal Council, with one member between 1930 and 2003. Between the mid-1930s and 1991, the SVP won roughly 11% of the vote. However, starting in the 1980s the SVP came under the influence of the Zurich section, led by the right-wing populist entrepreneur Christoph Blocher who moved the party to the right with emphasis on increasingly popular issues such as asylum, EU membership and Swiss neutrality.
The impact of the SVP’s move to the right under the influence of the Zurich section was immediate and successful. In 1995, the party won 15%. In 1999, it became the largest party with 23% and scoring a record-high gain in vote. In 2003 and 2007, it again improved its showing to 27% and 29% – some of the strongest showings for a single party in the fragmented political landscape of Switzerland. The SVP’s first victims were smaller far-right parties such as the Swiss Democrats or the Freedom Party, but in recent years the traditional parties of the centre (Radicals and Christian Democrats) have both suffered. These parties centre-right voters punished them for their perceived shift to the left and their shift towards internationalist (pro-European integration) positions.
The party has generally been at the centre of most political controversies in Switzerland. In 2007, its “kick out the black sheep” poster made international headlines. Its campaigns for the deportation of ‘foreign criminals’ and the ban on minarets opened it to accusations of racism and xenophobia. The SVP rather claims it fights for an independent and neutral Switzerland, against crime and against high taxes.
The SVP’s unchecked growth forced a revision of the “magic formula” in place since 1959 in 2003. The SVP’s Blocher, one of Switzerland’s most controversial politicians, was elected to the Federal Council in 2003 at the expense of the Christian Democrats. However, in 2007, the other parties in the Federal Assembly preferred to elect Eveline Widmer-Schlumpf of the moderate Grisons branch. When the SVP expelled the whole Grisons branch in 2008, a sign of the growing centralization of the SVP under the right-wing Zurich section and Blocher, the SVP was left with no seats in the Federal Council (the SVP’s other councillor, Samuel Schmid of the centrist Bern section, joined the dissidents). The SVP regained a seat on the Federal Council in 2009 when Schmid retired and was replaced by the SVP’s Ueli Maurer. The SVP claims that it is entitled to a second seat in government.
The agrarians were founded in German Switzerland and found most of its support in predominantly German Protestant cantons such as Bern. Traditionally weak in French Switzerland (Romandie), the SVP’s rapid growth since 1991 has also affected French Switzerland where the SVP (known in French as UDC) became the largest party in the cantons of Vaud and Geneva (but only with 22% or so). Only in Italophone Ticino has the SVP been unable to build a base – largely because of the competition of a quasi-identical regional party.
The SVP’s slogan this year is basically Swiss people vote SVP, a delightfully amusing statement which means that those who don’t vote SVP aren’t Swiss.
