Is the New World Order Unraveling?

With Greece on the precipice of default, and Portugal and Italy approaching the ledge, the European monetary union appears in peril.

Should it collapse, the European Union itself could be in danger, foreconomic nationalism is rising in Europe. Which raises a larger question.

Is the New World Order, the great 20th century project of Western transnational elites, unraveling?

The NWO dates back as far as Woodrow Wilson’s League of Nations,which a Republican Senate refused to enter. FDR, seeking to succeed where his mentor had failed, oversaw the creation of a United Nations, an International Monetary Fund and a World Bank.

In 1951 came the European Coal and Steel Community, love child of Jean Monnet, which evolved into the European Economic Community, the European Community and the European Union. A European Central Bank and a new currency, the euro, followed.

The hidden ultimate goal of economic union was political union—a United States of Europe as model and core of the 21st century world government.

With the disintegration of the Soviet Union, the EU expanded to the east. And the New World Order, formally proclaimed by George H.W. Bush in 1991, was out in the open and seemingly the wave of the future.

Progress was swift.

A North American Free Trade Agreement, bringing the United States, Mexico and Canada into a common market that George W. Bush predicted would encompass the hemisphere from Patagonia to Prudhoe Bay, was signed in 1993.

A World Trade Organization was born in 1994. U.S. sovereignty was surrendered to a global body where America had the same single vote as Azerbaijan.

The Kyoto Protocol, brought home by Vice President Al Gore, set up a regime to control the worldwide emission of greenhouse gases.

An International Criminal Court, a permanent Nuremberg Tribunalto prosecute war crimes and crimes against humanity, was created.

A doctrine of limited sovereignty had been asserted. Elites claimed a higher law than national sovereignty, ”a responsibility to protect,” enabled them to intervene in countries where human rights violations were egregious.

Serbia, bombed by Bill Clinton for 78 days for fighting to hold its ancient province of Kosovo, was the first victim.

Suddenly, however, the progression has stalled. Indeed, the New World Order seems to be unraveling.

Emerging powers like China, India and Brazil are demanding they be exempt from restrictions that developed countries seek to impose. The follow-up summits to Kyoto—Copenhagen in 2009, Cancun in 2010—ended in failure. The Doha round of world trade negotiations ended in failure.

China refuses to let her currency float lest she lose the trade surpluses that have enabled her to amass $3 trillion in cash reserves.

Protectionism is rising. Americans chafe at a new world economicorder that has led to deindustrialization of their country. Congress is talking of defunding the U.N. as anti-Western and anti-Israel.

Why is the New World Order suddenly going in reverse?

A primary reason is the resurgence of nationalism. Nations are putting national interests ahead of any perceived global interests.

A second reason is the decline of a West whose project this was. We no longer dictate to the world, and the world no longer marches to our tune. The deficits and indebtedness of Western nations preclude more of the big wealth transfers in foreign aid that once bought us influence.

A third reason is demography. Not one European nation has a birth rate sufficient to replace its population. Europe’s nations are aging, shrinking, dying. A depopulating Germany cannot carry forever the deficit-debtor nations of Club Med. The oldest nation, Japan, is on schedule to lose 25 million people by 2050, as is neighbor Russia.

Militarily, America remains the most powerful nation. But Iraq and Afghanistan have bled the country and left us without the certain attainment of our goals. Old allies like Turkey go their separate ways.

Ethno-nationalism also explains a disintegrating world order. Aspiring nations like Scotland, Catalonia, Padania, Flanders, Ingushetia, Dagestan, East Turkestan, Kurdistan and Baluchistan seek a place in the sun, free of the cloying embrace of the mother country.

The desire of peoples for nations all their own, where their own language, faith and culture predominate and their own kind rule to the exclusion of all others, is everywhere winning out over multiculturalism and transnationalism.

Through history there have been attempts to unite the world.

The Roman Empire. Catholicism. Islam. The West that ruled much of mankind from Columbus to the mid-20th century. Communism, which conquered half of Europe and Asia but arose and fell in a single century.

With the death of communism and the decline of the West—in relative population and power—Islam has become the largest religion, China the world’s emerging superpower, and Asia the continent of the future.

Could this still be the Second American Century?

Not the way we are going.

 

Länk: Texten är skriven av Patrick J. Buchanan och har publicerats på Vdare den 13 oktober 2011.

Attitydförändring inom SD. Sossarna lurar i vassen.

Häromdagen stod Jimmie Åkesson i talarstolen i riksdagen och talade om att Sverige slits isär. Han oroade sig för parallella samhällen där stora grupper människor ”inte är en del av det svenska samhället och inte heller kommer att bli det”. Han hänvisade till en rapport från Boverket som visade att segregationen ökar och att statliga åtgärder inte hjälper.

”Sverige slits isär” upprepade Jimmie Åkesson och anklagade regeringen för att stå bakom den politik som ”splittrar Sverige”.­ Samtidigt meddelar SDU att de ska hålla ett torgmöte i Linköping under parollen ”En enad nation istället för mångkulturell segregation”. Mötet avser att belysa segregationens påverkan ur både ett lokalt och nationellt perspektiv. SDU:s distriktsordförande i Östergötland, Jonas Andersson, kommenterar parollen  ”Enad nation istället för mångkulturell segregation”:

- Både i Linköpings kommun och i Sverige som helhet har vi kunnat se hur ansvarslösa politiker drivit in samhället på en splittringens och segregationens väg. Årtionden av mångkulturalistisk politik i kombination med massinvandring har lett till att ett allt mer ghettoiserat Sverige växt fram, vilket bland annat medfört en ökning av olika motsättningar, brottslighet och arbetslöshet. Sverige och Linköping behöver en sverigedemokratisk politik som lägger vikt vid att upprätthålla god gemenskap och sammanhållning i samhället. SDU ser vikten av att bibehålla ett samhälle med högt socialt kapital och en gemensam identitet att samlas kring. Vi säger nej till massinvandring. Vi säger nej till mångkultur. Vi säger nej till den splittringspolitik som förs av både borgare och socialister på lokal så väl som nationell nivå.

En fråga som uppstår är vilka förslag till lösningar man har. Ska man ”öka integrationen” och tvinga invandrarna att i högre grad bosätta sig i svenska hittills oförstörda områden eller ska man våga sätta ned foten och förklara att återvandring är den enda rätta vägen.

Om SD vill ”öka integrationen” och förmå fler invandrare att träda in i det svenska samhället så är segregation ett bättre alternativ. Vi vill inte se invandrargäng från Rosengård flytta till Bohuslän eller Gotland. Vi vill inte se gäng från Backa flyttas till Torsby eller Söderköping. Vi vill att de flyttar tillbaka till sina hemländer.

”Integration”

I en motion tidigare i år ville Therese Borg (hon som låg bakom utfrysningen av Isak Nygren) från SD Eskilstuna förhindra öppnandet av en muslimsk friskola i kommunen. Men hennes bevekelsegrunder var inte att islam inte hör hemma i Sverige utan att skolan ”motverkar integrationen”.

Så här kommenterades förslaget på den här bloggen den 9 mars i år:

Ett annat skäl till att SD vill stoppa friskolan är att den moderata riksdagsmannen och muslimen Abdirisak Waberi ligger bakom den.

SD skriver ”Han (Waberi) motsätter sig bland annat att flickor och pojkar vistas i samma rum utan övervakning eller att de, till exempel genom handskakning eller dans, rör vid varandra före giftermål. Han menar att det är fel av en muslimsk kvinna att inte bära slöja, han förespråkar att mannen är familjens överhuvud och han har dessutom till vår stora fasa uttryckt att det inte är fel att en man slår sin fru.”

Att SD inte gillar islam vet vi. Det är ingen av oss som gör det. Skillnaden ligger i att SD vill att alla dessa arabiska och afrikanska muslimer ska bli en del av det svenska samhället. SD vill att svenska barn och ungdomar i högre grad ska tvingas umgås med dessa invandrargrupper.

Vi andra vill att dessa invandrargrupper ska återvända till sina hemländer. För att underlätta en snar återanpassning är det bättre att de upprätthåller sin kultur här och har så lite kontakt med det svenska samhället som möjligt.

Kommentaren står sig rätt bra även idag. Den paroll som SD nu tycks lansera påminner mer om den politik som Storbritanniens premiärminister David Cameron företräder än den som  en svensk nationalist borde företräda.

S och Juholtaffären

SD har i flera avseenden tonat ned hur man löser invandringspolitikens gordiska knut och blivit alltmer luddiga. Juholtaffären visade hur nära det var att Socialdemokraterna hade tagit steget längre än SD. Det fanns tills nyligen ett förslag till en politik som skulle innebära att man utvisar kriminella invandrare även om de är svenska medborgare. Hade S antagit en sådan linje skulle de i ett slag bli radikalare än SD.

Nu har flera uppgifter framkommit som tyder på att drevet mot Juholt beror uteslutande på hans stöd (som han sedan tvingades backa från) för en tydligare utvisningspolitik, en politik som inte ens SD vågat föreslå. Många svenskars önskemål är att man återkallar medborgarskapet från kriminella invandrare och utvisar dem från Sverige för evigt. SD har aldrig vågat driva en sådan linje, men nu var det alltså nära att S tog tag i detta. Räddningen kom från mediaetablissemanget som gjorde gemensam sak mot Juholt. Aftonbladet velade en stund, men Aftonbladets ägare tolererar inte ”SD-politik” inom Socialdemokraterna. Nättidningen Fria Tider tar upp det liksom bloggen Two Invandrare och många fler. Den här bloggen instämmer i den kören och ser flera tecken på att det verkligen är så. DN, SvD, Expressen och Aftonbladet sparkade samtidigt igång en kampanj mot Juholt som först såg ut att vara riktad ut vissa småfel han gjort. Nu i efterhand visar det sig att dessa småfel inte var allvarliga nog för ett totalt mediadrev. Istället finns förklaringen i att man vill ha bort Juholt för att han har ”fel ” åsikter, han är för ”snäll” mot SD och var nära att börja bedriva en aktiv utvisningspolitik. Nu visar det sig också att det finns fler än Juholt inom S som kan tänka sig en sådan politik.

SD ska nog passa sig för att bli för liberala. Rätt som det är slå sossarna till med en uttänkt strategi som lockar tillbaka många förlorade väljare. SD:s enda chans är att bli radikalare, men det handlar ju då inte bara om partitaktik utan om en vilja att faktiskt rädda Sverige och inte bara stå i talarstolar kritisera allt som är fel. Det måste finnas klara och tydliga besked om hur man vill lösa problemen som de andra partierna har skapat med sin massinvandring. At minska invandringen är en bra början, men en återvandringspolitik är ett absolut krav om Sverige ska överleva.

Nigel Farage: Borosso planerar världsherravälde