En sydafrikan som ser sitt land förfalla…

Bedrägeri i Allahs namn

Ny söndagskrönika från Julia Caesar:

Du vill inte tro att det är sant. Och du kommer garanterat inte att få läsa om det i gammelmedia. Särskilt inte i Sverige. Vissa saker får man inte tala om. Här är en av dem: i takt med ökande invandring från framför allt muslimska länder ökar också polygamin i Västvärlden. Många muslimer har upptäckt att månggifte är en perfekt metod för att krama ut så mycket bidrag som möjligt ur de sociala välfärdssystemen i de länder de har invandrat till. För en muslimsk man är månggifte en oöverträffad win-winsituation: han följer koranens bud om att han får ha fyra hustrur, och han låter ”de otrogna hundarna” försörja honom och hela hans storfamilj. Det är bedrägeri i Allahs namn, som kan ge en storfamilj bidrag på uppemot en miljon kronor per år – bara för barnen.

Ghulam är taxiförare och bor i Blackburn i Lancashire (ett av Englands mest mångkulturella områden), nära en av Lancashires 53 moskéer. Han har ett radhus, en silverlackerad Nissan och fem fruar från olika länder; Jemen, Egypten, Turkiet och hans eget hemland, Pakistan. Han har så många barn att han knappt kommer ihåg vad de heter. Sin senaste fru, en 20-åring vid namn Hafeza, hämtade han till Storbritannien från Marocko en kort tid efter sin 45-årsdag tidigare i år. De vigdes i hennes hemby med en islamsk bröllopsceremoni som kallas ”Nikah”.

I Yorkshire har pizzautköraren Wasim, 27, ett lika komplicerat familjeliv. Han bor i en del av Dewsbury som heter Savile Town, dominerad av en av Europas största moskéer. De flesta som bor här har sitt ursprung i Pakistan eller Indien. Wasim har tre fruar. Den första bor med honom och deras tre söner. De andra två har var sitt eget hus i Savile Town. Han besöker var och en av fruarna två nätter i veckan för att i enlighet med koranen ägna lika mycket tid och omsorg åt dem alla. Alla tre kvinnorna har fött många barn åt Wasim, och han hoppas att hans yngsta fru snart ska ge honom ännu en baby.

Perfekt metod att mjölka invandringsländerna

I en artikel nyligen berättar Daily Mail om Gulam och Wasim, två av tiotusentals muslimska män som praktiserar någonting som är tabu att tala om i den politiskt korrekta Västvärlden.  Det är den kraftiga ökningen av månggiften i Englands och övriga västländers muslimskt dominerade samhällen. Muslimska män hämtar fruar i sina gamla hemländer, skaffar mängder av barn med flera kvinnor – och överlåter på samhället, det vill säga skattebetalarna, att försörja dem alla. Äktenskap enligt islamsk ritual har inte laglig status och registreras inte av de brittiska myndigheterna. Officiellt registreras kvinnorna som ensamstående mammor och är därför berättigade till hela menyn med bidrag. För utövarna har de polygama äktenskapen enorma fördelar. Enligt koranen får muslimska män ha fyra fruar, och metoden är ett perfekt sätt att mjölka invandringsländerna på enorma belopp. Det är lätt att associera till jizya, den särskilda skatt som ”otrogna” ska betala till muslimer.

300 000 personer kan ingå i bedrägeriet

Socialförsäkringarna i Storbritannien kostar mer än 200 miljarder pund per år. Exakt hur stor omfattningen av bidragsbedrägerierna genom månggifte är vet ingen. Den brittiska regeringen gjorde 2007 uppskattningen att det rör sig om cirka 1 000 polygama förhållanden. Men siffran är sannolikt mycket högre, och månggiftena ökar snabbt. Ju fler barn som produceras av polygamisterna, desto stridare rinner strömmen av bidrag över dem och deras fruar. Genom att ha en rad fruar som bor i separata hem mjölkar tusentals muslimska invandrare ut tiotals miljoner pund från den brittiska staten – pengar som är avsedda för ensamstående mödrar och deras barn.

Två erfarna socialarbetare i Lancashire – den ena med indiskt-engelskt ursprung och den andra med pakistansk bakgrund – uppskattar att antalet bi- eller polygamiförhållanden i Storbritannien ligger omkring 20 000. De anser att månggiften uppmuntras genom att välfärdssystemen tillåter en andra, tredje och fjärde fru att behandlas som singelmammor som får egna hus och ett helt batteri av statliga utbetalningar för sig själva och sina barn. Med en genomsnittlig storlek på 15 personer i sådana familjer kan 300 000 personer vara involverade i den här sortens plundring av socialförsäkringarna.

Läs hela artikeln och fortsättningen här!

Cherokee-indianerna i Oklahoma får inte längre vara en renoldad indianstam.

Det har amerikanska myndigheter bestämt. Den 21 september 2011 fattade den federala regeringen i USA beslut om vem som får tillhöra stammen och vem som inte får det. Indianstammarna har tidigare fått fatta beslut i sina egna affärer, men nu vill politikerna ta ifrån dem den rätten.

Domaren Henry H. Kennedy Jr i District of Columbia har nu beordrat Cherkoee-nationen i Oklahoma att svarta måste få tillhöra stammen, trots att de saknar minsta stamtillhörighet och är helt utan blodsband till stammen.

Obama-administrationen har blivit mer offensiva när det gäller att tvångsintegrera svarta i alla sammanhang oavsett hur lämpligt eller olämpligt det än är. Vita oikofobiska liberaler, främst bland demokraterna i USA, vill öka rasblandningen på alla områden för att radera ut varje form av etnisk stolthet eller självbevarelse.

Rasrelaterade frågor har var uppe till diskussion i de flesta medier oftare än på 30 år. Många etniska grupper som vill behålla sin särart får allt svårare att göra det idag. Tvångsintegration och omvänd diskriminering drabbar allt fler och de vita har reagerat starkt på det. Universitet kvoterar in svarta med dåliga studieresultat medan vita med goda resultat inte blir antagna. Viktiga frågor om invandringens storlek avfärdas av regering och amerikanska väljare är mer upprörda än någonsin över Obamas liberala politik, som är släpphänt även mot illegal invandring.

Steget som nu tagits att Cherokee-indianerna i Oklahoma ska tvingas acceptera svarta i sin stam, fast de inte tillhör stammen är ett extremt maktmissbruk som kan innebära ett utradering av stammens identitet.

Länk. Vdare

Uppföljning av kakförsäljningen på Berkley-universitet i USA

Film: Vilka var de första amerikanerna?

Why is Toilet Paper White?