Erik Almqvist förklarar beräkningarna på nyinvandring i 2011 års höstbudget.

The End of White America

The Election of Barack Obama is just the most startling manifestation of a larger trend: the gradual erosion of “whiteness” as the touchstone of what it means to be American. If the end of white America is a cultural and demographic inevitability, what will the new mainstream look like—and how will white Americans fit into it? What will it mean to be white when whiteness is no longer the norm? And will a post-white America be less racially divided—or more so?

”CIVILIZATION’S GOING TO PIECES,” he remarks. He is in polite company, gathered with friends around a bottle of wine in the late-afternoon sun, chatting and gossiping. “I’ve gotten to be a terrible pessimist about things. Have you read The Rise of the Colored Empires by this man Goddard?” They hadn’t. “Well, it’s a fine book, and everybody ought to read it. The idea is if we don’t look out the white race will be—will be utterly submerged. It’s all scientific stuff; it’s been proved.”

He is Tom Buchanan, a character in F. Scott Fitzgerald’s The Great Gatsby, a book that nearly everyone who passes through the American education system is compelled to read at least once. Although Gatsby doesn’t gloss as a book on racial anxiety—it’s too busy exploring a different set of anxieties entirely—Buchanan was hardly alone in feeling besieged. The book by “this man Goddard” had a real-world analogue: Lothrop Stoddard’s The Rising Tide of Color Against White World-Supremacy, published in 1920, five years before Gatsby. Nine decades later, Stoddard’s polemic remains oddly engrossing. He refers to World War I as the “White Civil War” and laments the “cycle of ruin” that may result if the “white world” continues its infighting. The book features a series of foldout maps depicting the distribution of “color” throughout the world and warns, “Colored migration is a universal peril, menacing every part of the white world.”

As briefs for racial supremacy go, The Rising Tide of Color is eerily serene. Its tone is scholarly and gentlemanly, its hatred rationalized and, in Buchanan’s term, “scientific.” And the book was hardly a fringe phenomenon. It was published by Scribner, also Fitzgerald’s publisher, and Stoddard, who received a doctorate in history from Harvard, was a member of many professional academic associations. It was precisely the kind of book that a 1920s man of Buchanan’s profile—wealthy, Ivy League–educated, at once pretentious and intellectually insecure—might have been expected to bring up in casual conversation.

As white men of comfort and privilege living in an age of limited social mobility, of course, Stoddard and the Buchanans in his audience had nothing literal to fear. Their sense of dread hovered somewhere above the concerns of everyday life. It was linked less to any immediate danger to their class’s political and cultural power than to the perceived fraying of the fixed, monolithic identity of whiteness that sewed together the fortunes of the fair-skinned.

From the hysteria over Eastern European immigration to the vibrant cultural miscegenation of the Harlem Renaissance, it is easy to see how this imagined worldwide white kinship might have seemed imperiled in the 1920s. There’s no better example of the era’s insecurities than the 1923 Supreme Court case United States v. Bhagat Singh Thind, in which an Indian American veteran of World War I sought to become a naturalized citizen by proving that he was Caucasian. The Court considered new anthropological studies that expanded the definition of the Caucasian race to include Indians, and the justices even agreed that traces of “Aryan blood” coursed through Thind’s body. But these technicalities availed him little. The Court determined that Thind was not white “in accordance with the understanding of the common man” and therefore could be excluded from the “statutory category” of whiteness. Put another way: Thind was white, in that he was Caucasian and even Aryan. But he was not white in the way Stoddard or Buchanan were white.

Läs fortsättningen och hela artikeln här.

Ny gräddfil för invandrare

Nu ökar invandringen dramatiskt. Svenska myndigheter inför nu nya system för att invandringen ska kunna öka och för att de som kommer hit ska kunna placeras på arbetsmarknaden nästan omedelbart. De som kommer till Sverige ska nu få sina ärenden klara på en vecka. Stora företag ska kunna sköta kontakterna direkt med berörda myndigheter och arbetssökande personer. Systemet kallas certifiering och innebär att nyanlända invandrare högprioriteras på arbetsmarknaden, medan svenska ungdomar eller andra svenska arbetssökande inte får någon särskild hjälp alls.

Systemet får också ses som ett led i den kampanj som etablissemanget bedriver för att fylla upp Sverige med främlingar och mer eller mindre helt överge svenskarna. Som en naturlig följd av de nyanländas etablering i vårt land kommer sedan deras anhöriga och släktingar i stora skaror.

Fler svenskar bör nu aktivera sig politiskt istället för att stillastigande se på när deras land rasar samman. Ta del av våra länkar och se om du hittar något som just du kan göra, eller hör av dig till oss så ska vi hjälpa dig med råd. Är du ung och politiskt mogen så är en anslutning till Sverigedemokratisk Ungdom är självklarhet.

Roger Scruton: Why Beauty Matters

Ron Paul intervjuad av Jon Stewart

Sverigedemokraternas Erik Almqvist och Oscar Sjöstedt om invandringens kostnader

Intervju med Pamela Geller

Satirisk kommentar om kakförsäljningen på Berkley-universitetet

Annie Lööf hos Anna Hedenmo

Ny underbar satir från Affes:

Känner ni igen argumenten?

Staden Dayton i USA har gått ut med en kampanj för att locka till sig mer folk. Politikerna säger att invandring är bra och gör ingen som helst åtskillnad mellan människors ursprung eller kvaliteter. Det vill bara öka antalet. Känns det igen från Sverige?

I USA finns många organisationer som arbetar för att stoppa illegal invandring och för att minska den legala invandringen. Här är två kvinnor och en man som kom till Dayton för att presentera invändningar mot stadens nya policy om ”öppenhet”. Stadens borgmästare Tim Riordan känner sig förnärmad över att det finns folk som inte gillar hans satsning på ökad invandring.

Ytterligare en nazistisk sekt har sett dagens ljus

Ibland undrar man om vissa människor i de nazivurmande rörelserna går på droger eller om de är precis så dumma som de ger intryck av att vara.

Alla de redan misslyckade nazisekterna, som inte ens fattar varför de ständigt misslyckas, har nu fått ett sällskap av ytterligare en sekt, även den med kopplingar till brottsbelastade och allmänt tvivelaktiga element.

I lördags bildades något som kallas ”Förbundet Nationell Ungdom” som enligt skaparna ska ”samla svenska ungdomar och stärka dem i den hårda mångkulturella verklighet som framförallt ungdomen känner av än så länge”.

Den som öppnade mötet i samband med förbundets bildade heter Dan Berner. För den som inte är bekant med hans bakgrund så är det några saker man bör känna till. År 1994 dödades läraren Åke Sterner i en lägenhet på Hornsgatan i Stockholm. I början av 2003 fick polisen ett tips om vem som kunde ha utfört mordet och polisen riktade sina misstankar till Dan Berner. Efter bevisning i form av DNA erkände Dan Berner brottet samma år och dömdes för dråp till sex års fängelse. Berner hade knivhuggit Sterner till döds.

Efter att han begick brottet blev han aktiv nazist och höll en föreläsning i Umeå universitet där han försvarade nazismen. I samband med föreläsningen träffade han en kvinna som han samvetslöst inledde ett förhållande med. De fick senare fick två barn. Hon var helt ovetande om Berners svarta bakgrund.

Lördagen den 24 september 2011 befann sig Dan Berner i Nyköpingshus för att lansera Förbundet Nationell Ungdom. Där uppmanade han ungdomar att ”engagera sig och ta kampen för ett svenskt Sverige även partipolitiskt”. En Robin Boström var också på plats och förklarade varför folk bör aktivera sig just i FNU. En Daniel Hedlund berättade för åhörarna om de historiska händelser som utspelade sig en gång i Nyköpingshus.

På plats fanns också Vavra Suk vars tidning Nationell Idag visat förståelse och sympati för en annan nazistisk sekt, som leds av en annan person som också dömts för dråp – och dessutom för bankrån. Nu har tidningen Nationell Idag fattat så mycket tycke för FNU att de kommer att samarbeta med dem och ge dem ekonomiskt stöd. Skattebetalarnas presstöd går alltså rakt i händerna (eller snarare i sjön) på en sekt vars verksamhet kommer att vara helt meningslös både på kort och på lång sikt. Det enda som den här sekten kan åstadkomma är samma sak som andra nazistiska sekter redan åstadkommit, nämligen att förstöra i grunden sunda svenska ungdomar, vilseleda dem och förvandla dem till vulgärnazister.

Daniel Höglund från Svenskarnas parti berättade för nättidningen ”Realisten” hur glad han var över mötet.

– Det var en väldigt trevlig kväll och det ska bli mycket intressant att följa organisationens utveckling. Det är kompetenta nationalister som startat Förbundet Nationell Ungdom och jag är helt övertygad om att vi kommer kunna ha en positiv samverkan, inte minst när det gäller våra aktivister.

Det är med en blandning av fasa och förvåning den här bloggen ser hur de små nazistiska sekterna med sina ofta kriminellt belastade individer tar på sig uppgifter de borde lämna åt människor som är befriade från psykopatiska drag och grova brott på sitt samvete.

Ingen gott kommer från de nazistiska sekterna. De enda de åstadkommer är skada på den svenska samhällskroppen när de förstör svenska ungdomar.

Vår uppmaning till svenska ungdomar är att vända nazisterna ryggen. Det finns organisationer som är goda och äkta och som leds av mentalt friska personer. Gå dit istället eller vänta några år tills du mognat. Då kommer du att inse att en anslutning till en nazistisk sekt hade varit ett stort personligt misstag. Om du ändå går med i en sådan sekt så har du precis de dåliga egenskaper som gör att du passar in där.

Kakförsäljning på universitet i USA blev ”rasistisk”

Goodbye blue sky

Snart kraschar ekonomin…

Centern vill ta död på Sverige – Alla måste motarbeta Centern

Kommer den amerikanska infrastrukturen att börja rämna?

Obamas positiva inställning till Islam

President Barack Hussein Obama flörtar ständigt med Islam. I den här videon framgår det tydligt. Inte undra på att många tror att han innerst inne är muslim.

Masters of the Universe

Two years ago I asked the question, “What will it take?”

How bad will it need to get, before the inconvenience of changing things becomes preferable to more of the same?

I asked this because for many years we’d been hearing about a collapse that would cause a great uprising and magically solve all our problems.

The theory was that Whites in the West tolerated their displacement because they were too comfortable, because they felt prosperous, and risking their lifestyles by speaking out against multiculturalism, against racial quotas, against the slander coming from Hollywood and Madison Avenue, seemed not worth the trouble.

People found it easier to keep quiet and isolate themselves economically.

And in 2009 it seemed the collapse was about to happen. And yet, despite the biggest economic crisis in eighty years, life carried on just like before.

More immigration, more laws, more regulations, more surveillance, more bureaucracy, more political correctness, more money printing, and more and higher taxes to pay for it all.

Not only that, but elections were held afterwards, and the same politicians, with the same policies, were returned to power.

So the question remains, “What will it take?”

The Challenge

Those who have made it their mission to educate our fellow citizens.

Not only does the ideology of radical egalitarianism permeate all institutions of power, but this ideology is so entrenched as a quasi-religious orthodoxy as to be impermeable to reason.

No matter what facts or data or arguments are presented against this ideology, no matter what degree of perversion and corruption are revealed in association with the ideologues, no matter what obnoxious effects it has on the individual, it seems impossible to dislodge this ideology from the seats of power.

One can tell millions of citizens about the negative effects of diversity and multiculturalism, one can show them mountains of data, one can underline why and how this matters in a society, why and how it impacts on them personally, and many will openly or otherwise agree with what one says; but very few to speak in public against diversity and multiculturalism, and any statement is very quickly neutralised with accusations of racism.

Any debate about diversity and multiculturalism, let alone any debate about the reasons why it’s important to have the debate, quickly degenerates into Byzantine discussions about whether or not something or someone is racist.

In education, those who go against the prevailing orthodoxy are systematically purged or marginalised.

And during elections we are presented with two or three nearly identical options, all founded on the same ideological principles. All with the same record of failure, all staffed by mediocre politicians, all infested with known liars, sell-outs, and opportunists.

And yet, even with everyone fed up with them, even with genuine alternatives available, the same two or three parties get voted into power election after election.

For over 100 years, people like us have been saying the same things, making the same arguments, presenting ever growing mountains of data, ever more facts to support our position; and yet for over 100 years, our camp has been in retreat, dwindling in numbers, losing influence, and growing ever more marginal.

Europe saw various revival movements during the first half of the 20th century.

But they were defeated politically and militarily. Much of the knowledge they produced was ignored, banned, maligned, or destroyed.

So the question arises, given what is happening to us, and given that the end product of the progressive egalitarian project is the end of us, what can we do to turn the tide? What must we do to alter the course of our society?

Left Mysticism

There are many reasons why we have not been more successful.

One of them is that certain ideas lost legitimacy after the last world war, even though those ideas were much bigger than any political movement.

Another reason is that loss of legitimacy resulted in a loss of access to institutional resources; it became more difficult for those ideas to look important.

And yet another reason was that as the equality zealots gained the ascendancy, they were able to use all of the institutional resources of the state to reconfigure how we see the world, how we learn about the world, and even how we think about the world.

And they also redeveloped the status system in our society, so that their ideas were elevated and enthroned, and those of their enemies scorned and reviled; so that their chums were promoted and praised to the skies, and their enemies demoted and ostracised as enemies of civilised society.

And through their control of institutions and the status system, they were able to encode their values and ideals.

Their values and ideas became a system of symbols.

And because symbols have emotional resonance, because they operate at the pre-rational level, at the emotional and instinctive level, the values and ideals of the Left became something a person felt, rather than something a person thought or thought about.

If we ask someone to explain how humans are equal, and if they’re able to explain it at all, we get mantras, stock phrases, hearsay, and circular reasoning, but no real explanation.

“We are all human. We all bleed red. There’s more genetic variation between individuals than there are between races.”

It’s not something a person actually thinks, or does any research on, it’s something he overhears, something he feels is right, or ought to be right, because it feels good, and it feels good to be accepted in society, and it feels good to be seen as a good person.

And when we tell him that he’s wrong, that humans are not equal, and he protests, it’s not because he’s done any research—in fact he doesn’t want to look at the research—not unless it’s convenient; it’s because he feels it’s morally wrong, or because he fears social sanction, disapproval, shame.

Thus the Left has mystified its values.

And through this mystification, the Left has made its system impervious to reason.

In doing so, its proponents effectively became the masters of our universe.

They set its boundaries, determined its laws, defined its appearance, and fixed its cosmological constants.

The Messenger is the Message

Thus those on our camp who have based their strategy for change on educating our fellow citizens, on presenting them with the facts and the arguments, have for the most part been confirming the views of people who are already agree with us.

Where there has been a conversion, most likely it’s been because of some external factor.

The facts and the arguments don’t go to the individual. The individual comes to the facts and the arguments.

The reason is that humans are rarely persuaded by facts and arguments. Rather they are impressed by their source.

In other words, the message is the messenger; and the messenger is the message.

This is why it’s said that in a society the bulk of individuals follow whomever is in charge. Even when those in charge are hostile.

They are awed by their masters not because they are reasonable, but because they are powerful and masterful, because they control their universe, because they control access to status and resources, because they are dangerous, or else because they represent an idea that is seductive, that somehow inspires them.

And they are not likely to oppose their masters because deep down they want to be like them, they want to be among them, they want to have what they have, or they want to be part of that idea, they want to be with the winning team.

The only time they oppose their masters, or discard the idea is when they cease to seem masterful, when there’s no longer a mystique around them, when they start looking weak and pathetic and all too human, when they look like they can be replaced—when something more seductive is on offer.

But the question remains: how did this hostile movement of proletarian anti-Traditionalism achieve mastery over our civilisation?

How did this hostile movement gain followers in the first place, not only among the rabble who stood to gain the most from their hatred of aristocracy, but also among the most able and the most intelligent, the ones who stood to lose the most?

Love for Abstract Principles

We speak of our society having been hijacked by organised minorities.

But the fact is this: their ideas of radical egalitarianism, of modernity, of progress, of globalism, as perverse as they may seem to some of us today, go with the grain of Western culture.

Western culture is individualistic, therefore Western man is not very ethnocentric.

He is less tribal, less racial, than other peoples of the world.

Likewise, Western culture is unique for its moral universalism, and Western man tends to become enamoured of abstract universal principles—liberty, equality, brotherhood, democracy, and so on.

Love for abstract principles is linked to a highly developed moral sense, which comes with a highly developed guilt complex.

Like all humans, Western man is tribal and has racial instincts, but they tend to put them aside in favour of principles, or individual utility—whatever they are at a given point in time and space.

For Western man, a much higher level of existential threat is needed to bring racial instincts to the surface.

So what we call White ethnomasochists don’t see their actions as being against their racial or even their group interests; they see them as being moral, as being high minded.

Reason Doesn’t Motivate

Humans, generally, are not motivated by rational self-interest.

Humans are motivated by the need to belong, and the need for status and self-esteem.

We want to fit into a community with whose members we identify and where we feel good about ourselves.

We are also motivated by inborn emotional tendencies.

And we humans also like to dream and fantasise, and are motivated by our own dreams and fantasies.

They may take the form of a religion, the form of a mythology, or art, or literature, or cosmology.

We dream and fantasise about what could be, about what ought to be, about how we would like to be.

It’s how we create meaning in our lives.

In the West, these daydreams often revolve around abstract principles.

Facts Don’t Persuade

At the same time there is too much information.

Too many sides to an issue, too many versions of the same story.

Most people don’t have the time or the energy to research it, to try and discover the truth, to distinguish fact from fiction, knowledge from propaganda.

The result is that most choose the data that flatter their vanity, that make them feel good about themselves, that make them feel part of their chosen community.

And they reject data that seem inconvenient or embarrassing, or that come from a source with which they cannot personally identify.

Thus, if we are to be engaged in the most difficult project that can be attempted in a society, which is fundamentally to change the dominant ideology, to overthrow the ruling order, we have to begin by accepting our fellow citizens as they are, and not as we would like them to be.

In this case, we have to accept that the individual is not generally open to persuasion. Not unless he is already looking to be persuaded.

Most want to be confirmed in their beliefs. They don’t want us to disrupt their world.

And it’s no good saying “Oh, they need to wake up and smell the carcass.”

Humans will sooner keep on dreaming than wake up—after all, their dreams are nice and feel good, while reality is ugly and feels bad.

If we are to cause a change of allegiance, from one paradigm to another, we have to think in terms of seduction and inspiration.

As I noted before, humans are much more open to be inspired and seduced, than they are to be persuaded through facts and reason.

This is why when the Lindt company is trying to sell you chocolate, they don’t tell you how it will meet your nutritional requirements for the day; they tell you it’s going to make you feel good. Never mind how, or why.

Few care about the chemistry.

Few want the experience demystified with hard scientific facts.

This is not to say that reason, reality, or the facts, are not important, because they are.

But they are not a method of changing a person’s mind.

They are a method of confirming a person whose mind is already made up, and probably made up since before he was born.

Positive Motivation

So, how then, do we motivate our fellow citizens to proclaim an unconventional allegiance, with all the risks this entails?

Earlier I said that humans tend to be impressed by the masterful.

They come to an idea because the messenger is somehow seductive.

They want to be like him. Or with people like him.

I also said that they want to belong and to feel good about themselves.

If we are not being more successful selling our message, it’s because we are offering none of the above.

Instead, many on our side offer an endless litany of complaints about how the world has gone wrong, about how we are in decline, about how we have less and less power in our society.

Anyone looking into our camp often sees wall-to-wall negativity, pessimism, fear, paranoia, despair, and lamentation.

It all amounts to one big, long wail of self-pity.

The despair is such that the mantra we often hear on the fringes of the Right is “worse is better.”

Not because the people saying this have real solutions, but because they’re hoping the collapse will fix everything.

That is not the attitude of the masterful, of the powerful, of people who shape events.

That is the attitude of people shaped by events. The attitude of a loser.

Defeatism is a prelude to defeat.

To succeed, we have to project an image of success.

That means getting rid of the negativity.

Speaking not in terms of what we’ve lost; but in terms of what we’re going to gain; in terms of what kind of society we want to build, in terms of what happens next, not what happened before.

A winner learns from the past, but he’s always looking to the future.

He’s always facing the sun. And we are solar people. We have brought light into this world. We must not forget who we are.

We must not become slaves of the darkness.

A winner’s image is an indispensable part of a winning formula.

Alternative Society

And a winning formula means acting as if.

Acting as if we are already there.

Which implies operating like an alternative society, offering access to a parallel universe, physical and metaphysical.

Access to a different cosmology, a different system of symbols, a different way of understanding life.

The new nationalism looks like an establishment in waiting.

Not like fearful cynics who are waiting for a collapse, but like people who are building something new and important, that makes the collapse desirable because it opens the way for what comes afterwards, because it opens the way for a golden age.

Rather than looking like conservatives fighting the tide of progress, we have to be the tide—the tide that sweeps away the old and decrepit left, that sweeps them out of power, sweeps them into the landfill of history, never to rise again.

Radical and Traditional

It’s not a contradiction when some of us say that we are radical and traditional.

We are radical because we seek fundamental change—we’re not looking for reforms; we’re looking for something entirely new.

At the same time we are traditional, because our project is rooted in Tradition, even if it is futuristic.

This is why we are not conservatives: conservatism is the negation of the new; Tradition is the ongoing affirmation of the old, of the archaic. And therefore it’s endlessly regenerating. Constantly renewing.

Can Be Done

Now, when some of us speak of transforming the culture, of reconfiguring it in order to make our politics possible, many are intimidated by the scale of the task.

It seems to them a godlike undertaking, more fantasy than reality.

But this is not so.

We don’t have to be too old to remember how our culture was reconfigured by the radical Left.

It has been done before. Within living memory.

How does one transform a culture?

The process begins very simply.

It begins with pen and paper, with brush and canvas, with a man and his musical instrument.

It’s in the hands of a creative minority, who create because it’s in their nature, because it’s a compulsion, and because they are impatient with the world around them and dream of something else, they fantasise about something new.

The artist, the painter, the philosopher do what their nature compels them to do.

Over time there is a body of work.

Over time they meet others like themselves.

And they start having gatherings, and forming clubs and associations.

And in time these aggregate with others of a similar mould.

In time they develop into a current. In time they develop into a movement. And in time they emerge as a counter-culture. As a rival and competitor to the existing establishment.

This is when the struggle becomes political, and enters the political arena.

And it becomes a struggle between two opposing forces, two colliding cosmologies, two conceptions of the universe. One representing the past, another representing the future.

Only one of them becomes master of the universe.

Politics is the Last Stage

You will notice that politics is the last stage.

This is why political parties like the BNP in Britain, the Front National in France, the NPD in Germany, remain marginal, despite the obvious failures of the Left.

Politics is the last stage. Politics reflects the culture. Politics is the art of the possible.

So our politics will not be possible until we control the culture. And because we don’t control the culture we are in the period before politics.

The Left is approaching the period after politics, because their ideas have been dominant for a long time, and by now they have failed on every level. They are running on autopilot.

And now they are increasingly worried and desperate, because they can sense their own weakness, they can sense the boredom and the discontent seething underneath, the potential for a revolution.

They have failed aesthetically, criminologically, culturally, demographically, economically, politically, socially. They have failed on every front.

And by now they are vulnerable on all fronts.

War on All Fronts

This is why our project is a war on all fronts, and why it needs multiple angles of attack.

There is room for individuals of every inclination, man and woman, young and old, with different talents and abilities. Which means that anybody can wage the war in some way or another.

Some will do it as writers, others as artists, others as business people, others as protesters, others as patrons.

But to attract real talent we have to provide opportunities for talent. Which means business and professional opportunities.

Because in our economic era, being economically independent from the system, and having alternative sources of status recognition, means being intellectually and spiritually independent.

And to be attractive we have to be image conscious—because a picture speaks a thousand words.

If we want our fellow citizens to see, we have to help them visualise.

We have to show them what we mean, and we have to do it in less than a second.

Most people make up their minds about something or someone in less than a second.

They won’t read a 400-page book. They won’t even read an article. Not unless they’ve already decided to do so.

What captures their attention is what resonates with them at the level of instinct, of emotion, at the animal level, at the spiritual level.

The way music resonates. The way a landscape resonates. The way a film resonates.

Man is the symbolising animal, he operates in symbols, structured sounds and images.

That’s why a person’s authority is instantly obvious. It’s in the way he looks. The way he sounds. The way he carries himself.

Often he becomes a symbol of authority.

So to become masters of our universe once again, to rise as new masters as the old ones fall, a new nationalism needs to look like it deserves the sceptre of power.

It needs to symbolise a new beginning. And it needs to symbolise it now and always, and not wait for the collapse to clean the slate.

We don’t know when that collapse will come, or what it will look like, or even if we’ll notice it.

But if and when it does, it will clean the slate for everyone, for every competing group, and there are many others who are looking to have a bite at the cherry after the liberals are gone.

Islam is looking to dominate in Europe, and in the West. And Islamists are also hoping for a collapse.

We cannot expect a collapse to solve our problems. In fact, we shouldn’t be focusing on the collapse at all.

We should be focusing on the world we want to see after the collapse, the world we want to see tomorrow. And we have to be building it today.

Because if and when that collapse comes, if we are not ready, if we are not there, looking like the world is ours for the taking, someone else will be, and they will become the masters of our universe.

Focusing on the world of tomorrow gives us an added advantage, which is the same advantage that the utopian Left enjoyed in years past: the advantage of having a sense of mission, a greater purpose.

It’s not a 9-5 job, where a person lives for the next weekend, for the next paycheque, dragged along by involution in the Kali-Yuga. It’s about mastery over our lives, mastery over our destiny, mastery over our past, present, and future.

Being traditional also gives us an advantage that the Left doesn’t have because they are anti-Tradition: the advantage of belonging, of being part of a community of people with whom we feel at home; of having a home and a family to which one can always return; of having a past and a future; of life with meaning, because we are part of something greater than ourselves, that is timeless and transcendental.

With the Left a person is always homeless, always a stranger, always a meaningless atom in a sea of Formica, PVC, neon, polyester, and reinforced concrete.

One final advantage is that the citizenry is fed up.

The individuals now in charge, in education, in the media, in politics, have amassed such a stupendous record of failure, have committed so many abuses, have lied and stolen so blatantly, that tax payers will be receptive to something new if they see something viable.

At the moment they keep voting the same politicians back into power because they are not impressed by the alternatives. They are choosing the least worse option.

So it’s not as if we are not given plenty of material to work with.

Concluding Remarks

I would like to wrap this up by underlining the key ideas I would like you to take back at the end of this conference.

If you want to help bring about fundamental change, and are actively involved in the process, I ask that you incorporate in your approach a few basic principles:

One—think irrationally. Humans have the capacity for reason, but they use reason in irrational ways.

They often have irrational motivations, which they rationalise after the fact. But they are irrational.

So to reach our fellow citizens we have to understand their motivations, and not be irritated by them when they differ from ours.

We have anticipate their needs so that we can meet them, anticipate their fears so that we can dispel them, anticipate their desires so that we can fulfil them. Especially if they are irrational.

Two—impress to inform, don’t inform to impress.

Often a person who sits through a speech doesn’t pay attention to half of what is said, he remembers only one or two phrases, one or two concepts. And not for very long.

But when there is an able speaker the listener is nearly always impressed by the delivery, he likes the energy, he likes the emotions roused in him. Therefore he listens.

We often comment on the speaker, less on what he said.

So aim to be impression oriented, to be effect oriented.

Marketing and information campaigns are not about information.

They are about eliciting a reaction, inducing and maintaining a state of mind, opening the mind to an idea—among people who are overloaded with information, who don’t want to be disturbed, who are wrapped up in their own lives.

That’s why marketing and information campaigns aim to be iconic.

That’s why they reduce everything to a soundbite, a slogan, an image, or a jingle that is infectious.

Facts are important, but at this stage they are subsidiary, because a mind remains closed so long as the spirit remains unmoved.

Three—think in pictures. Help people visualise what you are offering. A picture speaks a thousand words, and it’s a lot easier to remember. And much more difficult to argue against because images resonate at an emotional and spiritual level.

Four—be positive. No one wants to be around a person who complains all of the time, who is always negative, who is always doom and gloom. Humans respond to optimism, because they want to feel good.

And our people in the West are crying out for a renaissance. So be positive, and focus on the future.

It’s about where we came from and where we are going, not about where we are.

Five—enjoy the struggle. You will be more creative, and you’ll have more energy, and you’ll get more people interested in you, if you enjoy what you’re doing.

Because if you enjoy what you’re doing and you’re good at it, you feel confident. And everyone likes that.

So think irrationally, impress to inform, think in pictures, be positive, and enjoy the struggle.

Thank you very much.

Länk: Information om originaltexten kan hittas här.

William Petzäll är en riktig svikare

Den här bloggen är en av de få bloggar som stöder SD som ändå vågar kritisera partiets politik eller dess representanter om det är befogat. Vi har kritiserat uteslutningen av Isak Nygren och framfört kritik mot SD Falkenberg som öppnat för att Sverige ska ta emot ensamkommande flyktingbarn. Vi har kritiserat Petzäll flera gånger. Allt från påhoppet på partikamraten Patrik Ehn till hans löjliga aprilskämt om att han lämnar SD för att gå över till Miljöpartiet.

Här är några av de omständigheter som gjort att vi tvivlat på hans karaktär:

- Petzäll gjorde ett onödigt påhopp på Sverigedemokraten Patrik Ehn i december 2010 och försökte få Ehn utesluten ur partiet.

- Petzäll tog en längre timeout efter händelsen, dvs han sjukskrev sig och hade full lön under sjukskrivningen.

- I februari i år hamnade Petzäll i en fylleskandal efter ett bråk med sin flickvän. Vad som egentligen hände är oklart, men polisen var inblandad.

- Samma månad förekom en tvivelaktig fakturahantering som inte blivit tillräckligt offentliggjord.

- Petzäll har också åkt taxi utan att betala för sig. Han blev polisanmäld av chauffören.

- Han har varit ytterligare en vända på behandlingshem och dök inte upp i samband med riksdagens öppnande.

Det finns anledning att tro att Petzäll varit inblandad i fler incidenter som inte redovisats öppet för att skydda honom. Men William Petzäll är riksdagsman och avlönad av skattebetalarna. Han är inröstad av SD:s väljare och de ställer krav på skötsamhet.

Nu den 26 september 2011 berättar han i media att han lämnar SD. Han hoppar av och blir politisk vilde i riksdagen. Han lämnar partiet på grund av sitt ”missbruk”, men fortsätter att vara riksdagsman för att kunna behålla en hög inkomst som ger honom flera personliga fördelar.

Petzäll är inte inröstad för att bli politisk vilde och borde därför lämna riksdagen och alla sina uppdrag och avsäga sig sin lön och sina ekonomiska förmåner. Petzäll är en riktig svikare och den här bloggen vet att det inom SD funnits personer som varnat för Petzäll, men att andra personer haft det dåliga omdömet att inte lyssna på dessa varningar.

SvD

Demoniseringen av Kent Ekeroth är helt oacceptabel

Demoniseringen av Sverigedemokraten Kent Ekeroth har antagit helt oacceptabla proportioner.

Ekeroth har under en längre tid varit föremål för ett sällsynt sjukt hat från nazister på nätet som hånat honom på alla upptänkliga vis. ”Judesvin”, ”förrädare” och ”sionist” kallas han ofta när nazister kommenterar hans person. Dessa nazister, som hatar allt och alla, är en liten klick sällsynt extrema eller störda individer som varken vill eller kan framföra några som helst sakliga argument. De vill bara hata.

Det finns naturligtvis en del människor som har förmåga att framföra saklig kritik mot de åsikter som Ekeroth företräder, men det ska vi inte beröra i den här texten.

Många av Ekeroths hätska och aggressiva kritiker angriper honom i syfte att skapa hat mot honom och det parti han företräder. Förutom nazisterna har extrema antirasister också ett intresse av att smutskasta honom. Bakom en del angrepp mot Ekeroth på nätet finns helt säkert många antirasister som utger sig för att vara ”patrioter”. De hoppas kunna få med sig många i sina kampanjer mot Ekeroth, men de enda de lyckas värva förutom några andra antirasister är otrevliga nazister.

Sedan massmorden i Norge ägde rum och det framkom att det var en anti-jihadist som låg bakom har media ökat förföljelsen mot islamkritiker. Engelska English Defence Leauge har pekats ut som nazister, rasister och högerextremister och tidningen Expressen infiltrerade ett möte för att kunna hitta kopplingar till huliganer och våldsverkare. Den norske bloggaren Fjordman, som sakligt kritiserat massinvandring, mångkultur och islamisering i flera år drevs ut ur sitt land efter hätska kampanjer där han framställdes som medskyldig till massmorden i Norge. Förföljelsen mot honom var så grov att den bara kan jämställas med en inkvisition. Men man ska komma ihåg att bakom denna förföljelse stod medier, TV och dagstidningar som alla har en liknande agenda – att öka invandringen, släppa in fler muslimer och hetsa mot invandringskritiker.

I dagens (25 september 2011) nummer av Sydsvenskan kan man läsa följande:

”Den Sverigedemokratiske riksdagspolitikern Kent Ekeroth pekas i en rapport ut som en av de tongivande personerna inom den antimuslimska bloggvärlden.

– Det är en miljö som det kan vara intressant för Säpo att titta närmare på, säger Jonathan Leman på Expo.”

”Det är i en rapport från den antirasistiska stiftelsen Expo som riksdagspolitikern och Sverigedemokraten Kent Ekeroth från Lund pekas ut som en av de tongivande personerna inom den internationella antimuslimska bloggvärlden. 
– Kent Ekeroth har deltagit i internationella sammankomster och har ett stort internationellt kontaktnät. Han spelat en stor roll i Sverige som en viktig spridare av idéer från den antimuslimska miljön, säger Jonathan Leman, en av författarna bakom Expos rapport.”

Sydsvenskan medverkar här till att försöka legitimera en av Sverige mest extrema organisationer. Expo är en organisation som ägnar sig åt psykologisk krigföring mot invandringskritiker och ansvarig utgivare för tidningen är Robert Aschberg, tidigare maoist (kommunist som sympatiserade med den kinesiske kommunistledaren Mao Zedong som mördade miljontals andra kineser). En tidig medarbetare på Expo framhöll att han ville att den vita rasen skulle gå under.

Andan på tidningen Expo är av det slaget att svenskar inte har något värde om de är vita etniska svenskar, inte heller människor av annan etnisk bakgrund som ogillar massinvandring eller mångkultur har något värde i Expos ögon. Expo har till uppgift att ljuga så mycket som möjligt, smutskasta så mycket som möjligt och framkalla så mycket hat som möjligt mot invandringskritiker. Det är den enda sanna bilden av Expo.

Antirasisterna har med medias hjälp ökat sina hatkampanjer mot SD och särskilt mot företrädare inom SD som är tydliga med vad de vill och vågar säga det högt. En sådan modig och verbal person är Kent Ekeroth. Han har flera gången visa prov på ett fantastiskt föredömligt arbete både utanför och inne i riksdagen. Den som säger något annat har fel.

Sydsvenskan är ett av Sveriges mest extrema propagandaorgan när det gäller stöd till mångkultur och massinvandring. Sydsvenskan är också noga med att alltid framställa invandringskritiker som suspekta och farliga. I själva verket är det Sydsvenskan som är farlig och utgör ett hot mot demokratin och tryggheten i södra Sverige. Det är en tidning som man bojkottar så mycket som möjligt och aldrig köper ett enda exemplar av.

Så här demoniseras tre islamkritiker i tidningen:

”Kent Ekeroths namn nämns tillsammans med bland andra den norske bloggaren Fjordman, en av massmördaren Anders Behring Breiviks inspirationskällor, och holländska Frihetspartiets ledare Geert Wilders.”

Observera att Sydsvenskan skriver att dessa personer nämns i en ”rapport” som skrivits av den extremistiska propagandacentralen Expo. Rapporten är inte på det minsta vis något att bry sig om. Det är en rapport vars enda syfte är att skapa hat mot islamkritiker, mot alla oss som inte vill att islam ska ta över vårt land. Det hatet sprider Sydsvenskan ständigt.

Notera hur tidningen helt fräckt kopplar ihop tre demokratiska, seriösa debattörer och politiker med en mördare.

Massmedia och Expo gillar inte att det finns så många bloggar på nätet som ifrågasätter massinvandring och islamisering. Nu försöker de få Säpo att granska alla bloggar i förhoppning att några av dem stängs ned. Som svepskäl för att vilja strypa de islamkritiska rösterna hänvisar de till att det ibland förekommer ”våldsförhärligande inslag i en del av de antimuslimska bloggarna”. Om det är någonstans det förekommer ”våldförhärligande inslag” så är det bland muslimer och nazister, det har vi många exempel på. De muslimska bloggarna skulle kunna innehålla hur mycket uppmaning till våld som helst utan att varken Fredrik Reinfeldt eller Expo skulle säga ett enda ont ord om det. Talet om ”våldförhärligande inslag” på islamkritiska bloggar är bara falska propagandautspel från extremister och pro-islamister på Expo.

Nästan hela den antirasistiska rörelsen består av personer som vill förhindra invandringskritiker från att yttra sig. Deras mål är att få tyst på sådana som Ekeroth.

De tror att de kan få det genom att demonisera och skapa hat. Sydsvenskan liksom de flesta större dagstidningar i Sverige och Sveriges Television bistår Expo så gott de kan. Eftersom de inte klarar av sakliga debatter mot invandringskritiker återstår bara att demonisera dem och försöka få tyst på dem.

Hetskampanjerna mot Kent Ekeroth har bara ett syfte. De vill tysta honom. Men vi är rätt säkra på att Ekeroth, liksom andra utsatta sverigedemokrater, inte kommer att ge efter för extremister oavsett om dessa extremister utger sig för att vara journalister på Sydsvenskan eller på Expo. Dessa journalister går islamisternas ärenden och förr kallades de som gick främlingar ärende för landsförrädare. Det ordet passar nog ganska bra även idag.

Tomas & Co

Sydsvenskan

Antal illegala invandrare i USA

Visste du att det finns 23 miljoner illegala invandrare i USA. Visste du att det kommit över fem miljoner ankarbarn (”ensamma flyktingbarn”) till USA sedan 2002.

Sidan Immigration Counters redovisar dygnet runt siffror som är relaterade till illegal invandring. Här kan man också se hur mycket pengar som flyttats till från USA till Latinamerika och hur många barn till illegala invandrare som går i amerikanska skolor.

Länk: ImmigrationCounters

 

Befolkningsutbytet

Ny artikel av Julia Caesar:

Den svenska regeringen håller på att byta befolkning på Sverige. Sedan den borgerliga alliansregeringen kom till makten 2006 har takten i invandringen slagit nya rekord. Invandringen av svårintegrerade personer från muslimska länder i Afrika och Mellanöstern har i det närmaste fördubblats. Antalet utrikes födda ökar nu 12,5 gånger mer än den svenskfödda befolkningen. Om invandringen fortsätter i samma takt som de senaste fjorton åren kommer svenskarna att vara i minoritet i de största svenska städerna omkring 2050. Alla tecken tyder på att invandringspolitiken har gått överstyr och att politikerna har tappat greppet. Det är inte sunt förnuft som styr Sverige. En total beröringsångest inför invandringspolitiken har resulterat i massflykt från politiskt ansvar. Sandlådeprestige och statsminister Fredrik Reinfeldts (m) paranoida hat mot ett demokratiskt invalt riksdagsparti, Sverigedemokraterna, tillåts styra ett helt lands politik.

Den borgerliga alliansregeringen sa ingenting före valet 2006 om att de tänkte trappa upp invandringen till extrema nivåer, det vill säga ännu mer extrema än den socialdemokratiska regeringen hade lyckats med. Att svensk invandringspolitik är extrem i jämförelse med andra länder är ett välkänt faktum, och sannolikt röstade många väljare på moderaterna i förhoppning om en åtstramning. Det blev tvärtom. Sett i backspegeln fem år senare har moderaterna, centern, folkpartiet och kristdemokraterna visat sig vara verkliga invandringsextremister. Under deras fem år vid makten har inflödet till Sverige sprängt alla gränser.

Den förra borgerliga regeringen med Carl Bildt (m) som statsminister och Birgit ”We shall overcome” Friggebo (fp) som invandringsminister öppnade 1991-94 Sveriges gränser för en invandringsexplosion från Balkan. 1994 slog den i taket med ett All Time High på 78 987 beviljade uppehållstillstånd. Det rekordet har Fredrik Reinfeldts regering ännu inte slagit, men den nafsar sina borgerliga föregångares tätt i bakhasorna med ett genomsnittligt insläpp på 75 000 utlänningar per år sedan första januari 2007. Totalt har den borgerliga alliansregeringen sedan den kom till makten beviljat uppehållstillstånd till 299 808 utlänningar

Drygt 1,3 miljoner utlänningar har beviljats uppehållstillstånd

Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd går bara tillbaka till 1980. De stora strömmar asylsökande som på 1970-talet kom från Chile och andra delar av Latinamerika är alltså inte medräknade. Under perioden 1980-2010 har totalt drygt 1,3 miljoner, eller exakt 1 304 933 utlänningar beviljats uppehållstillstånd i Sverige, inklusive flyktingar, arbetskraftsinvandrare, adoptivbarn, gäststuderande och invandring enligt EES-avtalet.

Politiker och media vill gärna att svenska folket ska tro att alla som kommer till Sverige är flyktingar som flyr från krig och förföljelse. Så är det inte alls. Av de 1,3 miljoner som fått stanna i Sverige efter 1980 är bara 2,3 procent eller 29 852 personer flyktingar enligt FN:s Genèvekonvention. Men svenska politiker och myndigheter har utöver Genèvekonventionens flyktingkriterier uppfunnit klassificeringar som de är ensamma om i världen; ”de factoflyktingar” som från 1997 bytte namn till ”skyddsbehövande”, samt det flexibla begreppet ”humanitära skäl”. Nästan häften av de 1,3 miljoner som beviljats uppehållstillstånd, cirka 600 000, har kommit genom den kedjeinvandring som går under namnet anhöriginvandring.

Ett systematiskt utbyte av den svenska befolkningen

Det pågår ett systematiskt utbyte av den svenska befolkningen. Svenska kvinnor föder i genomsnitt 1,66 barn. Det är alldeles för få för att inte den svenska befolkningen ska minska.

Sedan 2002 har antalet invånare med utländsk bakgrund (utrikes födda eller inrikes födda med två utrikes födda föräldrar) ökat med närmare en halv miljon, eller 439 675 personer. Under samma tid har antalet invånare med svensk bakgrund (som alltså även inrymmer inrikes födda med en utrikes född förälder) ökat med futtiga 35 107 personer. Personer med utrikes bakgrund har med andra ord under de senaste åtta åren ökat 12,5 gånger mer än svenskarna.

Det är bara i sex län: Stockholms län, Uppsala län, Södermanlands län, Skåne län, Hallands län och Västra Götalands län – som i stort sett sammanfaller med de tre storstadsregionerna – som den svenska befolkningen inte minskar. I övriga femton av landets 21 län minskar den kraftigt – samtidigt som antalet invånare med utländsk bakgrund ökar. I Stockholms län ökade befolkningen med utrikes bakgrund dubbelt så mycket som den svenska de senaste åtta åren. I Göteborg ökade den utländska befolkningen fem gånger mer än den svenska.

Vad allmänheten inte får veta

Det här är fakta som gammelmedia inte vill informera allmänheten om. Ingen journalist är intresserad av att översätta Statistiska Centralbyråns, SCB:s, eller migrationsverkets statistik till begriplig information. Statistik finns tillgänglig på myndigheternas hemsidor, men den är ofta svåröverskådlig och tydligt anpassad för att inte ge upphov till politiskt inkorrekta slutsatser. Det är istället bloggare som gör jobbet; som arbetar ideéllt utifrån eget intresse och samhällsansvar, ställer samman statistik, avläser tendenser, skapar grafik, skriver artiklar. En av dem är Affes statistikblogg, som står för en stor del av det statistiska underlaget till den här krönikan. Hans arbete visar i olika inlägg det som samhällets elit inte vill att svenska folket ska få veta – att Sverige är på väg mot utplåning av sin ursprungsbefolkning.

I en lång rad kommuner röstar invånarna med fötterna och flyttar i vad som kallas ”the white flight”. I bland annat Södertälje och Malmö flyr svenskarna från mångkulturen i takt med att invandrarna flyttar in. Under perioden lämnade 3 576 svenskar Södertälje, och 1 795 Malmöbor med svensk bakgrund sa adjö till Ilmar Reepalus (s) mångkulturella inferno och flyttade. Landskrona, Botkyrka, Avesta, Borlänge, Ludvika och Söderhamn är andra exempel på invandrartäta kommuner som svenskarna överger. När man inte upplever sig ha någon möjlighet att påverka via röstsedeln är flytt från en påtvingad mångkultur det enda som återstår – för dem som kan. I det tysta pågår en folkvandring inom landet av aldrig tidigare skådat slag, och det är en folkomflyttning som vi aldrig någonsin hör politiker eller media tala om.

Svenskar i minoritet i storstäderna 2050

I två kommuner, Botkyrka och Haparanda, var invandrare i majoritet 2010. Om invandringstakten under perioden 1997-2010 består kommer invandrarna 2050 att vara i majoritet och de med svensk bakgrund i minoritet i alla de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö.

Om invandringstakten sedan alliansregeringen kom till makten håller i sig kommer vi att få se en ännu snabbare utveckling mot att svenskar hamnar i minoritet. Det är bara 39 år till 2050.

Vi som lever nu lever redan i ett förvandlat land där svensk kultur och västerländska värden är på väg in i minnenas arkiv. Det land som våra barn och barnbarn kommer att leva i – på vilka sätt kommer det att påminna om Sverige? Kommer det att finnas någonting kvar av det land vi en gång hade?

”Kom åtminstone ihåg, kära röda, blå och färglösa vänner att era egna barn kommer att hålla er ansvariga för det mycket fattigare samhälle som ni är på god väg att lämna efter er till dem, för att ni inte handlade i tid.”

Det skriver Helmuth Nyborg, professor emeritus vid Aarhus universitet i en artikel med rubriken ”Infödte kommer i mindretal” i Jyllands-Posten. I artikeln framhåller han Sverige som varnande exempel för Danmark och övriga Europa. Jag återkommer till hans slutsatser senare.

Läs fortsättningen här!

What happened in Freetopia?

Russia Today kommenterar republikanernas debatt i Orlando, FL

Förslag till ändrad migrationsprocess

Migrationsverket föreslår att migranter ska kunna ansöka om uppehållstillstånd som asylsökande och arbetskraftsinvandrare samtidigt.

I dag kan den asylsökande bara ändra sin ansökan och söka som arbetskraftsinvandrare när själva asylansökan slutligt har avslagits.

Det anser Migrationsverket är slöseri med resurser, skriver Dagens Nyheter.

Enligt verket skulle arbetstillstånden också beviljas snabbare med ändrade regler.

Förslaget är kontroversiellt och kan vända upp och ned på den svenska invandringspolitiken

Sverige har haft en skarp gräns mellan asylsökande som söker skydd undan krig och förföljelse och de som vill komma hit och söka arbete.

Enligt Migrationsverket finns det ingen risk för att rätten till skydd urholkas för krigsdrabbade om en och samma person kan vara både flykting- och arbetskrafts­invandrare.

Man kan ”inte blunda för det faktum att många asylsökande inte har tillräckliga skyddsskäl utan tar sig till Sverige av ekonomiska skäl och för att skapa sig en bättre framtid”, anser Migrationsverket.

I utredningen om cirkulär migration var Socialdemokraterna (S) kritiska till hela idén om att man som asylsökande kan söka uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare.

Det kan leda till att cyniska arbetsgivare utnyttjar utländska arbetare, menade S och i det avseendet fick partiet rätt.

I sitt remissvar går LO på samma linje och vänder sig mot utredningens utgångspunkt att främja ”spontan migration” och att låta migranten själv bestämma över sitt liv.

”Om detta ska tolkas som argument för fri invandring finns tunga invändningar”, skriver LO, som befarar lönedumpning och försämrade arbetsvillkor.

Enligt initierade vore en viktigare förändring om berörda kunde få ett äkta personnummer, det skulle snabbare ge dem ett arbete och tillstånd att stanna i Sverige.

Saxat från POLITICO!