15-åring flicka våldtogs på väg från skolan

Mitt på eftermiddagen idag våldtogs en 15-råig flicka när hon var på hemväg från skolan i Malmö. En 19-åring som förföljt henne en bit innan han våldtog henne kunde senare gripas. Flickans klasskompis kände igen gärningsmannen och kunde tipsa polisen.

Pat Condells senaste film

The great Jesus swindle

Behövs Nordisk Ungdom?

Första gången jag hörde talas om Nordisk Ungdom var när de blev omtalade efter att ha kastat ägg på en byggnad där ensamkommande flyktingbarn bodde.

Ett par dagar tidigare hade några svenska barn varit och badat i Husbybadet utanför Stockholm. De glada barnen hade äntligen sett fram emot en trevlig dag i badet. De skulle ha kalas tillsammans med sina kompisar men glädjen varade inte så länge. Leken i vattnet med kompisarna förbyttes snabbt till rädsla och panik när en större grupp äldre killar, eller kanske unga vuxna, som talade främmande tungomål närmade sig barnen.

De främmande killarna började ofreda barnen, dra i dem och kladda på dem, de lät inte barnen vara i fred och gjorde flera anspelningar av sexuell karaktär som skrämde upp barnen rejält. Fyra svenska barn ofredades grovt av ett tjugotal invandrare från Asien som också misshandlade barnen. Först när en badvakt ingrep kunde övergreppen avbrytas och badhuspersonalen låste då in gärningsmännen i ett omklädningsrum där de fick vänta tills polisen kom.

Övergreppen mot barnen var grova och flera bloggare var snabba med att berätta om händelsen. Bland de första att meddela allmänheten om vad som hänt var Fria Tider och YouTube-kanalen Whathitthefan. Det var väldigt svårt att få tag på uppgifter om hur grova övergreppen var och det spekulerades genast i om något barn blivit våldtaget. De stora medierna vägrade att skriva om händelsen och överlät nyheten åt de bloggare och alternativa medier som intresserat sig för vad som egentligen hade hänt. Etablerad media vill helt enkelt inte berätta hur ”ensamkommande flyktingbarn” uppför sig när det kommer till Sverige. Det skulle kunna få svenskarna att inse att vi får hit människor som inte borde få vara här ens på semester.

Nordisk Ungdom kastade ägg
Några som reagerade ganska resolut var en grupp som kallade sig ”Nordisk Ungdom”. De samlade ihop ett trettiotal anhängare och åkte ut till Attendo cares transitboende på Björkudden som huserade de skyldiga. I en film ser man hur de går fram till byggnaden med bestämda steg och håller ett protesttal utanför entrén. I talet påstås att ett av barnen, en elvaårig flicka, gruppvåldtagits av ”fullvuxna män”. Varifrån de fick den uppgiften är oklart, kanske lyssnade det för mycket på lösa rykten, men att sprida en felaktig uppgift kan alltid slå tillbaka mot den som sprider den. I det här fallet Nordisk Ungdom. Övergreppen mot barnen var tillräckligt allvarliga utan att man hade behövt lägga till något som var verifierat. Vid slutet av besöket utanför transitboendet tog ungdomarna i NU fram ägg som de kastade mot fasaden för att symboliskt visa sin avsky mot gärningsmännen.

Upprördheten mot övergreppen som drabbade de svenska barnen var stor, flera tunga politiker inom Sverigedemokraterna länkade till Fria Tiders artikel och följde upp med egna kommentarer där ofredandet mot barnen fördömdes. Björn Söder fick klä skott i media för att han länkade till en artikel som enligt media innehöll felaktigheter. Söder blev också intervjuad i flera sammanhang och förklarade då att svensk media oftast mörkar övergrepp av det här slaget. Media ville nu flytta fokus från själva övergreppen och vilka som utfört dem och ge sig på Björn Söder för att han länkat till en artikel som kommenterat fallet. Men Björn Söder gjorde bra ifrån sig och SD vann många nya sympatisörer på hans raka svar.

Bloggaren Henrik Johansson på Motpol följde upp med en egen betraktelse och kunde återge ett brev han fått av en av mammorna till de svenska barnen. Innehållet i brevet bekräftade att barnen verkligen blivit hårt ansatta av dessa nästan vuxna ”flyktingbarn”.

Hon skriver:

”Idag, en vecka efter händelsen så sover min dotter dåligt. Hon har återkommande
 mardrömmar och hon känner sig smutsig. Hon har inte velat tala om exakt vad som
hänt. Hon har mestadels fokuserat på efterspelet, det är en mycket dålig stämning i 
barngruppen och då alla går i samma klass så tvingas dom ihop. Hon är nu glad över
att det är sportlov så hon slipper träffa sina klasskompisar på en vecka, hon slipper
 då påminnas hela tiden om det skedda.

Barnet som höll i kalaset mår sämst, hon anser att det är hennes fel som fyllde år.
 Hon valde ju faktiskt Husbybadet att ha kalas på. Hon känner stor skuld. Vi
 föräldrar pratar inte så mycket om det skedda utan vi inväntar polisens redogörelse.”

Många svenska barnfamiljer, och naturligtvis många andra svenskar, vet hur det är att vistas i en mångkulturell miljö, men många lever i en skyddad verkstad och tror att alla miljöer är mer eller mindre lika trygga eller otrygga. Kunskapen om människors olikheter tycks vara ganska begränsad på en del håll och det är väl därför naiviteten och godtrogenheten är så utbredd.

För en del blir det en chockartad upplevelse att möta mångkulturen i dess rätta element. De är först då en del inser att det är skillnad på ”vi” och ”dom” och att vi faktiskt inte alls är lika, inte ens snarlika. Det är först då en del inser att det finns människor som är primitiva och kanske först då börjar förstå varför den kultur ”de” kommer från är outvecklad, efterbliven och problematisk. (Film 1/2, film 2/2)

Och det är först då en del börjar inser värdet av vårt eget svenska samhälle, även om det har stora brister som dessutom ökar i takt med att politikerna överger Sverige. Men så länge det är svenskt och i de delar av landet där det fortfarande är svenskt är det bättre och tryggare att bo och leva än det är i vilken mångkulturell plats som helst var i landet den än finns. Svenskt är bättre, men inte felfritt på något sätt.

Attacken som Nordisk Ungdom gjorde väckte många olika slags reaktioner. Sverigedemokraterna och Björn Söder tog bestämt avstånd från NU:s aktion och menade att det endast är parlamentariskt arbete som kan leda framåt. Olagliga aktioner är dömda att misslyckas och kan vara kontraproduktiva. Det var ungefär så som SD såg på NU:s aktion mot Björkuddens transitboende. Något annat skulle SD aldrig kunna säga, varken officiellt eller inofficiellt.

Dagen efter äggkastningen tågade Nordisk Ungdom ånyo till Björkuddens transitboende, nu för att lämna presenter till ”flyktingbarnen”. NU hade med sig nallebjörnar och nappar som de ville överlämna till de små barnen. Men av filmen att döma så bestod barnen av rökande unga vuxna. Några barn fanns inte på Björkudden. Men filmen hade ett underhållningsvärde och blev uppskattad av många som såg den.

Hur ser en utomstående på Nordisk Ungdoms arbetsmetoder? NU är inte den första gruppen som agerar som en aktivistgrupp och frågan är vad de eftersträvar och om de kan lyckas med vad de företar sig. Frågan är också vad de vill uppnå på lång eller kort sikt.

Nordiska Ungdoms visioner
På den egna hemsidan presenterar man sin vision. Några utdrag ur idéprogrammet:

- Vi kämpar därför för att varje folk ska ha rätt till sitt eget land, sitt eget språk och sin egen kultur. Vi motsätter oss också allting som hotar en värld av mångfald. Integration, imperialism och mångkultur är därför några av de saker som vi avser att bekämpa.

- Nordisk Ungdom strävar efter något vi kallar folkgemenskap. Det kan kort sammanfattas som motsatsen till de destruktiva krafterna inom både kapitalismen och kommunismen. Folkgemenskap bygger på tanken att alla behövs för ett fungerande samhälle.

- Genom lagen om signalspaning har staten nu rätt att genomsöka all e-post, alla sms och avlyssna alla mobilsamtal i hela Sverige. Samtidigt fylls bussar, torg och köpcentrum av övervakningskameror som följer ens varje steg. Sakta men säkert håller Sverige på att förvandlas till en diktatur framför våra ögon.

Vi i Nordisk Ungdom kräver att detta får ett slut. Vi kräver att Sverige ska vara ett öppet och fritt samhälle. Vi anser att Internet ska vara en plats där man fritt ska kunna utbyta idéer och information utan några hinder från staten. Vi anser också att man fritt ska kunna röra sig som man vill utan att någon bakom en kamera följer ens varje steg.

Sverige har många problem, men övervakning är inte lösningen. Genom att sätta kameror på bussar löser man inte problemen med gäng som rånar och misshandlar, man flyttar bara problemet till en annan plats. Problemet med mångkulturella gäng finns fortfarande kvar!

- Nordisk Ungdom kämpar för svensk självständighet, med det menar vi att det är vi svenskar och inga andra som ska styra i Sverige. Genom medlemskapet i den europeiska unionen har Sverige tappat mycket av sitt självstyre till Bryssel där få eller ingen bryr sig om vad som är bäst för det svenska folket. Samtidigt ser vi också hur det varje dag flyttas mer och mer makt från Sverige till de olika instanserna inom EU. Den Europeiska Unionen håller alltså, mitt framför ögonen på oss, att förvandlas till en enorm maktapparat långt bort från de enskilda medborgarna.

- Vi i Nordisk Ungdom tycker ett fritt utbyte av information är en grundläggande demokratisk rättighet. Utan en fri opinionsbildning kan ett demokratiskt samhälle inte fungera. Sedan Internets intåg har samhället blivit mycket mer fritt eftersom det nu är människor själva och inte ett fåtal stora mediebolag som avgör vilken information som sprids. Vad internet har gjort för yttrandefriheten är det största som hänt sedan tryckpressen.

Samarbete med CasaPound
Det finns inte så mycket att anmärka på, det låter både ansvarsfullt och intressant. Riktigt bra skulle nog många Sverigevänner kunna säga. Men om man fortsätter att granska NU så finns det en del oroande tecken. Under rubriken ”samarbeten” så framgår det att de valt att samarbeta med Junge Nationaldemokraten som är det tyska Nationaldemokratiska Partiets ungdomsförbund och CasaPound, en italiensk grupp som ockuperar övergivna byggnader. Varför intresset är så stort att samarbeta med grupper utomlands kan man fråga sig, det vore mer angeläget att skynda på samarbetet med grupper i Sverige. Eller om samarbete är svårt att uppnå så i varje fall försöka växa av egen kraft. Varje form av samarbete med grupper eller partier i andra länder kan skada trovärdigheten. Min vilja att försvara NU minskade genast när jag såg vilka deras samarbetspartners är. Jag kände lukten av något jag ogillar, men ville inte ens gå vidare för att ta reda på vad det var som luktade. Kanske var det röken på bilderna från en studentdemonstration anordnad av mycket liten skara nationella studenter, knappt hundra, vilket översatt till svenska förhållanden skulle bli ungefär tio.

Att ens ha några samarbetspartners i andra länder ställer i alla fall jag mig tveksam till. Skälen är så många att de inte får plats här, men ett starkt vägande skäl är att all energi bör koncentreras på Sverige och de problem vi har att lösa i vårt eget land. Andra rörelsers tillkortakommanden riskerar också att spilla över på NU om samarbetet är intimt.

Vad är då Nordisk Ungdom?
Så här presenterar de sig själva:

”Nordisk Ungdom är en landsomfattande organisation för svenska ungdomar som alla delar en vision om ett bättre Sverige. Förbundet har som främsta uppgift att verka som en motpol mot dagens samhälle som vi upplever som långt ifrån sunt.

Under en längre tid har man kunnat se hur ungdomar mer och mer har fastnat i en materialistisk världssyn. En världssyn där konsumtion, tillfälliga sexuella förbindelser och alkohol är det som står i fokus. Genom TV och annan media får man lära sig att amerikansk konsumtionskultur är något eftersträvansvärt och allt annat är konstigt. Man får lära sig att strävan efter pengar och rikedom är det enda som spelar någon roll här i livet. Vi i NU motsätter oss starkt denna världssyn.

Vi i Nordisk Ungdom vill istället utbilda Sveriges ungdom till att förstå att det finns mer här i livet än konsumtion. Vi vill lära ungdomar stolthet över sitt ursprung och sitt folk. Vi vill rädda ungdomen ur den rotlöshet som nu sprider sig och ge dem en sund svensk identitet. Vi vill ge dem en grundläggande förståelse till varför världen ser ut som den gör och vad vi kan göra för att förbättra den.”

Det är en programförklaring som påminner om vad de flesta Sverigevänliga grupper säger sig vilja. Först påstår man att samhället inte är sunt, sedan säger man att man vill göra det bättre. Det känns nytt eller särskilt innovativt att framhålla att man vill ha ett bättre samhälle. Frågan som borde ställas är hur och på vilket sätt man avser att göra samhället bättre. Och vad är ”bättre”.

Frågan är om NU har identifierat några särskilda problem som är viktigare att åtgärda än andra. NU skriver ”Under en längre tid har man kunnat se hur ungdomar mer och mer har fastnat i en materialistisk världssyn. En världssyn där konsumtion, tillfälliga sexuella förbindelser och alkohol är det som står i fokus.” Är det något som NU har för avsikt att försöka åtgärda och i så fall hur. Jag vet inte riktigt vad de menar med den meningen, jag förstår den inte. Visserligen begriper jag att det konsumeras för mycket alkohol av alldeles för många och att alldeles för många har tillfälliga sexuella förbindelser och att konsumtionen av onödiga saker är för hög. Men det förstår nog näst intill alla. Det är det konkreta åtgärdspaketet, ett lyckosamt sådant, som de flesta efterlyser, inte bara ett konstaterande av tillståndet, en diagnos hjälper bara om man sätter in rätt medicin. Så vilken medicin avser NU att sätta in? Det vill vi ha svaret på.

Nordisk Ungdom bildades i januari 2010
Lanseringen av Nordisk Ungdom skedde i Göteborg den 30 januari 2010. Så det är en ganska ung och oprövad rörelse vi har att göra med. 

I det föredrag som hölls då förklarade man strategin för den närmaste tiden. Andreas Johansson framhöll att NU inte har för avsikt att få folk att lämna de organisationer de redan tillhör. Huvuduppgiften sades då vara att få in nya människor istället för sådana som redan är aktiva någonstans, men man kommer att ha en dialog med andra grupper och kan tänka sig att stödja alla seriösa nationella projekt. Andreas Nyberg menade att den nationella rörelsen behöver bredda sig och som ett exempel på det kunde han stolt presentera en reggaelåt, alltså jamaicansk musik, vad den nu har med Sverige eller svensk nationalism att göra. Det var i alla fall ett exempel på ”nytänkande” ansåg Nyberg. När sedan Patrik Forssén höll tal föreföll NU ha svävat ännu längre bort från svensk värdegrund än vad Nyberg gjorde med sin lansering av reggaemusik. Forssén öppnade hårt med orden ”en riktig nationalist kan aldrig vara sionist, det är där skiljelinjen går. Det är därför vi aldrig kan erkänna staten Israel, och har vi inte förstått det, då har vi ingenting i den nationella kampen att göra. Se upp för dom människorna som försöker få in er på det spåret, för dom är våra fiender. Det är där skiljelinjen går, det är så enkelt, och den är vattentätt varenda gång”.

Patrik Forssén anser på fullt allvar att den som erkänner staten Israel inte har ”i den nationella kampen att göra”. Det innebär att den som erkänner Israel som suverän stat inte kan arbeta för ett svenskt Sverige. Man måste alltså vara insatt i och ta ställning i vad som händer i Israel för att kunna arbeta för ett svenskt Sverige. Forsséns retoriska utspel låter lite som hämtad från de nazistiska sekterna i Sverige som har misslyckats med i stort sett allt de företagit sig.

Ska Nordisk Ungdom vandra på samma stig som de subkulturella nazisterna i Sverige redan har gjort? När man hör Patrik Forsséns märkliga tal så blir det svårt att tro något annat. Något nytänkande i det avseendet blir det visst inte. Om Nordisk Ungdom inte förmår att hålla sig borta från de misslyckande människorna och de misslyckade sekterna – och deras misslyckade retorik – så kommer deras trovärdighet att krympa betydligt. Forsséns varningar om att den som erkänner staten Israel inte har i den nationella kampen att göra är en typisk sekteristisk ståndpunkt. Den som erkänner Israel blir då i Nordisk Ungdoms ögon en potentiell landsförrädare i Sverige. Risken finns ju att någon tar intryck av vad Forssén säger och tror att han har rätt. Av NU:s uttalande att döma kommer NU att sortera ut Sverigevänner eller Sverigefiender beroende på vilken inställning de har till staten Israel. Då blir det där skiljelinjen går istället för om man vill att Sverige ska var svenskt eller inte. Israel och alla de mer än tusenåriga konflikterna i Mellanöstern har ingenting med Sverige av idag att göra och kan antingen lämnas helt vid sidan eller så kan var och en få ha vilken åsikt han vill om Israel. Även Sverigedemokraterna har låst fast vid en ensidig hållning till Israel och tror att varje kritik mot israelisk politik är nynazism. NU gör samma dumhet men utifrån ett motsatt perspektiv.

Om det är så att vissa människor anser att israelisk politik är viktigare än svensk politik så är de av samma skrot och korn oavsett från vilken horisont de blickar.

Aktiviteter
För den som inte är så insatt i vad Nordisk Ungdom ägnar sig åt finns det ett stor antal filmer på YouTube som beskriver vad de gjort.

Av filmerna att döma så är det först under 2011 som de uträttat något som kan liknas vid nytänkande. En film från mars 2010 där de protesterade utanför hemmet hos en moderat för att han föreslagit trängselskatt är nog ett lågvattenmärke. De är så vänstern terroriserar politiker vars beslut de ogillar. De vore i så fall klokare om NU gav sig in i politiken på allvar och ställde upp till val i Göteborg för att försöka förändra.

I filmen ”Aktion mot Västtrafik” upprepar de ett liknande scenario, men den här gången åkte de hem till Västtrafiks Peter Johnsson och kastade toalettpappersrullar mot hans bostad. Vad ville de uppnå med det?

Den 5 februari gjorde den en aktion mot RFSU i Stockholm för att de producerat en film som sägs visa minderåriga i sexuella situationer. ()

De tog sig in i RFSU:s lokaler och spärrade av dem på egen hand. NU hade förmodligen någon medlem som överreagerat på en upplysningsfilm. Vilken nytta gjorde den aktionen? Ingen alls!

Det är först när vi är framme vid aktionen mot Björkudden som en NU-aktion fått sådan uppmärksamhet att den faktiskt betytt något. I första hand gjorde den NU mer omtalat. De fick uppmärksamhet i radio, TV och press. Den här gången gjort NU alltså viss nytta, trots att de felaktigt påstått att händelsen i Husby badet var en gruppvåldtäkt. För alla som är noga med sanningen fick NU ett minus.

Hur ska det går för NU? Ska de leda in ungdomen på samma återvändsgränd som subkulturella Info14 och nazistiska Svenska Motståndsrörelsen har gjort? Ska de förstöra eller fostra ungdomar i en sund svenska anda? Ska de ta ett stort steg bort från misslyckade naziströrelser och visa att de är mera mogna och mera seriösa?

Frågan är ytterst om de vill vara en sekt eller om de vill vinna allmänhetens förtroende. Om de vill vara en sekt ska de kanske fortsätta på de inslagna vägen, om de vill vinna folkets förtroende bör de noga tänka igenom vad de säger, hur de säger det och vem som säger det.

Oavsett vad NU gör så kan man inte vinna tillbaka Sverige med annat än parlamentarism. SD har på de sättet visat vägen om det finns mer att önska när det gäller partiets politik. Att delta i val, även om det ”bara” är kommunalval, är ett bättre sätt att föra fram en politisk agenda på, än att kasta toarullar på bostäder hemma hos politiker man ogillar. Men vad man än har för åsikter om NU så har de faktiskt gjort lite ”motstånd”, vilket inte kan sägas om de grupper som skryter med att vara motståndsrörelser.

T. Andersson

Länkar: NU, FT, Roffarna, Etnopluralist, Whathitthefan

Måste en Sverigedemokrat älska rasblandning

Det finns flera frågor som kräver svar efter att SD tvingat bort Isak Nygren ur partiet. Isak Nygren sade i samband med en debatt, där han var medvetet provokativ, att han han hade lite vårt för att acceptera rasblandning.

Isak Nygren:

”Jag har inget emot om vita, det vill säga alla som har europeiskt ursprung skaffar barn emellan, men jag skulle ha det svårt att se det positiva om det blir en blandning mellan negrer, asiater etc.”

Genast väckte ultraliberalen Therese Borg ett uteslutningsärende mot Nygren och menade att hans uttalande var ”partiskadligt”.

Ett antal frågetecken uppstår då genast. Måste man älska rasblandning får att få vara med i Sverigedemokraterna? Får man ha åsikter om rasblandning? Får man inte ha åsikter om rasblandning? Får man vara kritisk till rasblandning?

Eftersom ett uteslutningsärende har väckts mot Nygen måste det innebära att SD har en viss policy i frågan. Vilken är det som gäller? Det är inte rimligt att medlemmar och sympatisörer ska sväva i ovisshet om vad som ska gälla här.

Är det tillåtet att ha åsikter när det gäller rasblandning av hundar, katter och andra djur? Varför i så fall inte om människor? Vad är det som är så farligt med att ha en åsikt i ämnet? Kan någon förklara det?

Är det inte så att invandringen i kombination med ökad rasblandning är det som bidrar till att ta död på det svenska folket? Ska man ens få diskutera om ämnet rasblandning bör få ventileras i några sammanhang och i så fall vilka? Eller är ordet tabu?

Länkar: Överspänt, Om Isak Nygren

Låt oss vara uppriktiga

”• De politiskt korrekta ser rasblandning som något positivt och eftersträvansvärt. Helst ska hela mänskligheten bli av nordafrikanskt utseende.

• De politiskt korrekta begär också att alla ska tycka som de i denna fråga.

• Så stark är deras övertygelse om frågans vikt och sin egen rättfärdighet, att de inte är främmande för sanktioner mot oliktänkande.

Instrument i sammanhanget kan vara:
- skandalisering i massmedia
- yrkesförbud
- uteslutningar ur partier, fackföreningar och andra organisationer.Det finns två moment att hålla isär i en diskussion kring rasblandning:

1. Demografin och den samhälleliga, politiska nivån.

2. Individnivån.Det är okontroversiellt att vilja värna olika djurarters överlevnad.  Varför kan inte fortlevanden av olika människoraser betraktas på samma avspända sätt?

Jag är själv varken blond eller blåögd och en majoritet av alla svenskar har nog aldrig varit det, men jag ser det som en förlust för mänskligheten om människor med det utseendet utrotades.

Med den utgångspunkten kan jag inte se det som eftersträvansvärt att direkt arbeta för mer rasblandning.

Vilket inte är detsamma som att vare sig förbjuda äktenskap över rasgränserna eller att diskriminera människor efter utseende. Det har heller inte Isak Nygren förespråkat, vad jag förstått.

Fortsätter denna trend att intellektuella och demokratiskt sinnade människor tvingas lämna Sverigedemokraterna pga sina åsikter, då blir det angeläget att på något sätt kunna fånga upp dessa – så att deras krafter ändå kan tas tillvara i ett fortsatt politiskt arbete.”

Texten kommer från Jan Millds blogg ”Tänd ett ljus” och kan läsa i dess helhet här.

Sverigedemokratisk nämndeman hotad

Kristina Winberg är en duktig Sverigedemokratisk politiker i Jönköping. Hon är uppskattad inte bara av sina väljare utan även andra delar av allmänheten. Hennes politiska mål är att få till stånd en mer ansvarsfull invandringspolitik, bättre skola och äldrevård, ett tryggare samhälle med hårdare straff och fler poliser.

Kristina är också nämndeman vid Jönköpings tingsrätt. Nu har hon blivit allvarligt hotad av den kriminella organisationen AFA. I ett brev hotar de att utsätta henne för en ”kampanj” om hon inte slutar som nämndeman. Det är första gången någonsin som en nämndeman vid den här tingsrätten utsatts för hot av politiska skäl.

Myndigheterna skulle kunna gripa varenda AFA-aktivist om de verkligen vill det. Men liksom i flera andra fall där sverigedemokrater hotats går sådana här utredningar väldigt trögt, det är som om samhället egentligen inte vill ingripa mot AFA. Deras aktiviteter är ju direkt gynnsamma för makthavarna. Alla övergrepp mot demokratisk valda politiker måste polisanmälas och utredas. De skyldiga måste gripas och straffas.

 

 

 

 

Mer om Kristina Winberg.

Bokrecension.

Världsmästarna. När Sverige blev mångkulturellt, skriven av Julia Caesar, pseudonym. Boken är en riktig ögonöppnare och har väckt blandade reaktioner. Boken kritiserar Sveriges politiker och journalister med fokus på invandringen.

Sverige utplånar sig självt på grund av de beslut politikerna fattar om invandring, mångkultur och integration. Men journalisterna skildrar inte verkligheten som den ser ut. Journalisternas uppdrag är sanningen. Istället döljer de fakta, om det är fakta som riskerar att ställa invandrare och mångkultur i sämre dager.  Denna slutsats drar jag av bokens början.

Sverige ska vara världsmästare i godhet. Det har svenska politiker oberoende av partifärg bestämt. Sedan 1980 har cirka 1,3 miljoner utlänningar fått uppehållstillstånd i Sverige. Majoriteten kommer från muslimska länder i Afrika och Mellanöstern. Bara 5 procent är flyktingar. Övriga 95 procent är ekonomiska migranter som vill skaffa sig bättre liv och ta del av den svenska välfärden.

Julia Caesar går hårt på sin egen yrkeskår journalisterna i bokens första kapitel ”De apatiska journalisterna”. Journalisterna vilseleder oss att tro att alla asylsökande är flyktingar och att alla som kommer hit är offer. Journalisterna styrs av de pressetiska reglerna och undanhåller därför fakta som riskerar att bidra till att öka främlingsfientligheten i samhället. De lever själva inte heller i mångkulturella områden, ofta bor de i etniska enklaver, precis som politikerna.

Samtidigt är journalisterna indoktrinerade av politikerna och tror på det mångkulturella samhället. Skriver de något kritiskt riskerar de att mista jobbet. Julia Caesar har lång erfarenhet av journalistyrket och hoppades länge på att det skulle komma en journalistisk granskning av konsekvenserna av Sveriges invandringspolitik. Det kom aldrig någon, så hon skrev en själv, under pseudonym. Hon såg det inte realistiskt att kritisera islam i sitt eget namn.

Yttrandefriheten krymper, men som hon själv skriver i inledningen är det viktigaste inte vad hon heter utan vad hon har att säga. Och hon har mycket att säga. Boken är rakt igenom faktabaserad med alltifrån hur Saddam Husseins giftkemist fick permanent uppehållstillstånd, PUT, till att Äldreförsörjningsstödet, ÄFS, är dubbelt så stort som en fattigpension.

ÄFS kan man få även fast man inte är bofast i Sverige, det räcker att man planerar att stanna här minst ett år och att man fyllt 65 år.

År 2008 saknade 96 procent av dem som sökte asyl i Sverige giltiga identitetshandlingar. Många är de så kallade Miggorna, anställda på Migrationsverket, som på Merit Wagers blogg vittnar om hur de får arbeta efter devisen ”Blunda och bevilja”. De så kallade ensamkommande flyktingbarnen är vare sig ensamma, flyktingar eller barn. De kallas ankarbarn, och när de har fått PUT dyker resten av familjen upp som återuppståndna från de döda. Ålderstestning görs sällan eller aldrig.

Hur började då allting, förändringen till ett mångkulturellt land? 1975 togs ett riksdagsbeslut att Sverige skulle bli ett mångkulturellt land. Beslutet togs över folkets huvuden, svenska folket tillfrågades aldrig. Julia Caesar konstaterar hur media alltid vinklar invandrarnas upplevelse av att komma hit, aldrig hur svenskarna upplever att få sitt land förändrat.

Genomgående har partier oberoende av partifärg fattat beslut som år efter år inneburit en mycket stor invandring till Sverige. Allt fler svenskar röstar med fötterna och flyttar helt enkelt ifrån områden som blivit förvandlade.

Den 13 december 1989 beslöt den socialdemokratiska regeringen att stänga Sveriges gränser för asylsökande utöver dem man var skyldiga att ta emot enligt Genèvekonventionen. Sverige hade inte resurser att ta emot fler. Antalet asylsökande sjönk kraftigt. Beslutet fick namnet Luciabeslutet. 1991 vinner borgarna valet, Luciabeslutet rivs upp och invandringen tar enorma proportioner. Boken tar upp flera hårresande exempel på beslut och uttalanden från politiker och media. Det är lätt att bli både ledsen och förbannad, något som inte hindrar att man sträckläser boken.

Islam ägnas stor uppmärksamhet i boken och får sig ett par ordentliga smällar. Julia skriver om den totalitära ideologin, terrordåd och kvinnosynen inom islam. Kriminalitet har sitt eget kapitel men återkommer i flera. Här kallar Julia professor Jerzy Sarnecki för sagofarbror som förklarar invandrares överrepresentation vid brott som att de generellt sett lever under sämre sociala förhållanden. Han spetsar gärna till det med att de ofta bor i tråkiga miljonprogramsområden.

Julia skriver: Om man bor i ett fult hus i ett tråkigt område och har ont om pengar för att man inte arbetar, då har man alltså skäl att gå ut och våldta, råna, misshandla eller mörda. Ni hör själva ironin, men det är ju det som Jerzy Sarnecki egentligen säger. Julia kallar det kapitlet för ”Importerad kriminalitet”.

Genomgående i boken är det träffsäkra och stundtals roliga språket. Julia skräder inte orden. De träffar mitt i prick, och boken är lättläst. Den är kryddad med ett uns av humor, eller så är det jag som ser det bisarra som något tragikomiskt.

Dessvärre är det bisarra och stundtals deprimerande innehållet verklighetens Sverige som Julia Caesar skildrar. Det råder det inga tvivel om.

Julia Caesar bekostade själv tryckningen av Världsmästarna. Inget förlag ville, läs vågade, ge ut den.

Christina Viktorsson

Bokinformation:

Världsmästarna. När Sverige blev mångkulturellt.

Författare Julia Caesar, pseudonym.

Utgiven 2010-09-14 på Books on Demand, svenska, 456 sidor, häftad.

ISBN13:9789174651249

Boken kan beställas här.

Afrikansk rugbyspelare slog ihjäl tre våldtäktmän

En känd svart 34-årig rugbyspelare i Sydafrika högg ihjäl tre män med en yxa. Mannen spelade i det framgångsrika laget Blue Bulls i Pretoria och greps igår. Laget har nyligen drabbats av en annan incident där en vit spelare anklagas för att ha slagit ihjäl en svart polis. Den rättegången har inte påbörjats ännu.

Det var efter att rugbyspelarens dotter blivit gruppvåldtagen och smittad med hiv som han beslutade sig för att hämnas. Han förföljde sina offer i flera dagar för att senare kunna ingripa mot dem. När polisen under en vecka hittade tre sönderhuggna kroppar inleddes en undersökning om ett eventuellt samband. Spåren ledde till rugbyspelaren. I samband med att han togs till förhör fann polisen blodiga kläder, en hyrbil och en yxa.

En man har vittnat hur han blev attackerad av rugbyspelaren under jakten på våldstäktsmännen. När han var ute och körde bil körde en annan bil upp bredvid honom och tvingade honom att stanna. Ur steg rugbyspelaren med en yxa och anklagade den förste mannen för att ha våldtagit hans dotter. När mannen nekade anfölls han av yxmannen men lyckades springa därifrån. Han blev ett av polisens bästa vittnen.

Rygbyspelarens yxattack var brutal och huvudet på ett av offren hittades flera kilometer från kroppen. Det är inte helt ovanligt att svarta sydafrikaner agerar helt utanför alla rättssystem och ofta tillgriper grovt våld när de hämnas.

Häktningsförhandling sker idag då mannens identitet också kan släppas.

Timeslive

Danska gängkriget blossar upp igen

De senaste veckorna har kriget mellan olika invandrargäng i Köpenhamn blossat upp igen. Det är i gettona som gängkrigen förs. Danska myndigheter har officiellt förklarat att ett getto är ett område med över 50 % invandrare, minst 40 % arbetslösa och hög kriminalitet. Danmark har 29 sådana getton. Det gängkrig som pågår nu startade i augusti 2008 när en 19-åring mördades i Tingbjerg utanför Köpenhamn. När kriget fortsatte blev konsekvensen femtio skadade och sju döda. De senaste månaderna har två dödats och flera utsatts för mordförsök. Myndigheterna i Danmark är inte mycket bättre än de svenska, även om det framställs så i svenska media, och initiativen för att komma tillrätta med gettobildningarna är få. De politiska åtgärder som tillgrips är inte tillräckliga. Problemet är invandringens storlek och bristen på förslag som leder till återflyttning. Att låta dessa gäng bo kvar i Danmark kommer bara att förvärra problemen på sikt. De måste utvisas.

Sahlin arbetade för att förstöra Sverige – belönas med bonus

Mona Sahlin arbetade hårt för att förstöra Sverige. Hon gjorde allt som stod i hennes makt för att invandringen skulle öka och för att invandringskritiska svenskar skulle tystas. Hennes flört med muslimer gav henne namnet Mona Muslim, ett passande namn på en person som vill införa islam i Sverige.

När hon avgick som partiledare för S stod hon inte lottlös. Partiet belönade henne med en fallskärm som med råge säkrar hennes inkomst varje månad. Enligt Aftonbladet betalar partiet ut minst 140 000 kronor i månaden till henne, dessutom betalas 30 000 varje månad i pensionsavsättning. Hon kommer då upp i en inkomst på två miljoner om året. Utöver det kan hon sedan söka statsrådspension.

 

Stenkastning i Malmö igen

I går var det dags igen. För vilken gång i ordningen vet ingen. När brandkåren skulle släcka en brand på Munkhättegatan i Malmö attackerades de av invandrargäng som kastade stenar mot dem. De hade fått larm om en brand i en container, med största sannolikhet anlagd, och körde fram för att släcka den. Den hade just startat brandpumpen när deras bil plötsligt attackerades av en vrålande hop människor. Brandmännen hörde människor skrika och ser hur ett tiotal figurer börjar kasta föremål. Stenar flög i luften och en brandman var nära att träffas av en stor gatsten. Invandrargänget skrek ohörbara ord under attacken och det var mest en lycklig slump att ingen träffades.

Invandrargängen som i media kallas ”ungdomar” har ofta attackerat utryckningsfordon, ambulanser, brandkåren och polisen, även byggnadsarbetare som kommit till ”deras” område har attackerats. Istället för att gripa gängen låter myndigheterna dem fortsätta. Svenska myndigheters svar är att ”integrationen” måste fungera bättre, dvs fler invandrare ska helst flytta in i svenska områden så att även dessa områden avsvenskas. Dessutom försöker myndigheterna få in fler invandrare i brandkåren och polisen, men inga problem blir lösta av det. Tvärtom. Det finns bara en vettig lösning på detta och det heter återflyttning.

 

Sydsvenskan