Den amerikanska regeringen är så full av självrättfärdighet att den har blivit en karikatyr av sitt eget hyckleri. Leon Panetta, tidigare kongressledamot, som Obama utsett CIA-chef och nu chef för Pentagon, sade till matroserna på hangarfartyget USS Enterprise, att USA ska upprätthålla en flotta på 11 hangarfartyg för att rikta tryck mot Iran och att övertyga landet att ”det är bättre för dem att försöka ta itu med oss genom diplomati.”
Om det kräver 11 hangarfartyg för att ta itu med Iran, hur många kommer Panetta att behöva för att utöva makt mot Ryssland och Kina? Men till viktigaste punkten, Iran har försökt ”ta itu med oss genom diplomati.” Svaret från Washington har varit aggressiva hot om militära angrepp, ogrundade och oansvariga anklagelser om att Iran gör kärnvapen, sanktioner och ett oljeembargo. Washingtons anklagelser är ett eko av Israels och motsägs av Washingtons egna underrättelsetjänster och Internationella Atomenergiorganet. Varför svarar inte Washington Iran i ett civiliserat sätt med diplomati? Vilket av de två länderna egentligen det största hotet mot fred?
Washington skickar ut FBI för att plundra fredsaktivisters hem och sätter upp en åtalsjury för att skapa ett mål mot aktivisterna de, genom att protestera Washingtons krig, anses går fiendens ärenden. Department of Homeland Security släpper fram poliser som använder brutala metoder mot fredliga Occupy Wall Street-demonstranter. Washington fabricerar åtal mot Bradley Manning, Julian Assange, och Tarek Mehanna och förnekar First Amandment genom att jämställa det fria ordet med terrorism och spioneri. Chicagos borgmästare och Obamas tidigare stabschef i Vita huset, Rahm Israel Emanuel, vill skapa en förordning som förbjuder offentliga protester i centrala Chicago. Listan kan göras lång. Och mitt i allt detta utrikesminister Hillary Clinton och andra Washington-hycklare som anklagar Ryssland och Kina för att tysta oliktänkande.
Washingtons groteska hyckleri går förbises av amerikanska medier och i debatterna för den republikanska nomineringen. Obamas korrupta Justitie-Departementet blundar medan brutala poliser begår meningslöst våld mot de medborgare som betalar den brutala polisens oförtjänta löner.
Men det är när det gäller krigsförbrytelser som Washington visar det största hyckleriet. De självgoda fanatikerna i Washington pekar alltid ut ledarna för svaga stater vars länder drabbats av inbördeskrig och skickar iväg dem att ställas inför rätta som krigsförbrytare. Allt medan Washington urskillningslöst dödar stora antal civila i sex eller fler länder, och avfärdar sina egna krigsförbrytelser som ”indirekta skador”. Washington bryter mot sin egen lag och internationell rätt genom att tortera människor.
Den 13 januari, 2012, rapporterade Carol Rosenberg från McClatchy-tidningarna att den spanske domare Pablo Rafael Ruz Gutierrez återupptog en utredning om Washingtons tortyr av fångar i Guantanamo-fängelset. Dagen före inledde brittiska myndigheter en undersökning om tortyr av kidnappade personer som CIA:s överlämnat till Libyen.
Rosenberg rapporterar att även om Obama-regimen har vägrat att utreda uppenbara brott Bush-regimen, och om man lägger till sina egen uppenbara brott, ”är andra länder fortfarande intresserade av att avgöra om Bushtidens antiterror-metoder brutit mot internationell rätt.”
Det råder ingen tvekan om att Bush /Cheney /Obama har skrotat den amerikanska konstitutionen, amerikansk lag, och internationell rätt. Men Washington, som har övergivit rättssamhället och lagarna, har fastställt att den starkes rätt. Ingen utländsk regering kommer att skicka sina trupper till USA för att släpa ut krigsförbrytarna och ställa dem inför rätta.
Krigsdomstolen i Haag är reserverad för Washingtons skenrättegångar. Ingen utländsk regering kommer att betala Washington flera hundra miljoner dollar för att överlämna Bush, Cheney, Obama och deras hantlangare åt dem på det sätt som USA köpte Milosevic från Serbien för att skapa det nödvändiga spektaklet vid krigsförbrytartribunalen för att rättfärdiga Washingtons nakna aggression mot Serbien.
Ingen regering kan vara perfekt, eftersom alla regeringar består av människor, särskilt sådana människor som lockas av makt och pengar. Under min livstid har jag bevittnat en extraordinär försämring av integriteten hos regeringen i USA. Vi har nått den punkt där inget som vår regering säger är att lita på. Inte ens arbetslösheten, inflationen, BNP-tillväxten, än mindre Washingtons skäl för sina krig, sin polisstat och dess utrikes- och inrikespolitik.
Washington har hållit USA i krig i tio år medan miljontals amerikaner förlorat sina jobb och sina hem. Krig och en vacklande ekonomi har fått statsskulden att explodera, och en hotande konkurs skylls på socialförsäkringssystemet.
Strävan efter krig fortsätter. Den 23 januari gjorde Washingtons servila marionetter – EU-länderna – som Washington ville och införde oljeembargo mot Iran, mot Greklands vilja, trots att Grekland är med i EU. Greklands slutliga undergång kommer med de högre oljepriserna från embargot, vilket den grekiska regeringen förstår.
Embargot är en ansvarslös handling. Om den amerikanska flottan försöker fånga in oljetankers som transporterar iransk olja, kan ett storskaligt krig bryta ut. Många tror att det är Washingtons mål.
Det är lätt för ett embargo att bli en blockad, som är en krigshandling. Kom ihåg hur lätt FN:s säkerhetsråds ”no-fly zone” över Libyen förvandlades av USA och NATO till en militär attack mot Libyens väpnade styrkor och områden som stödde Gaddafi.
I takt med att västerländska ”demokratier” har blivit alltmer laglösa, har den låtsaslag som imperialismen bär skalats bort och liksom skenet av moral som har använts för att dölja hegemoniska ambitioner. Med ett Iran omgivet av två av Washingtons flottor i Persiska viken, verkar ytterligare ett angreppskrig oundvikligt.
Experter säger att en attack mot Iran av USA och NATO kommer att störa det flöde av olja som världen behöver. Den galna strävan efter hegemoni är så stark att Washington och dess marionetter i EU inte tvekar att riskera sina egna redan försvagade ekonomier med kraftigt stigande energikostnader.
Krig utomlands och åtstramningar på hemmaplan är den politik som påtvingas västerländska ”demokratier.”
Paul Craig Roberts
Artikeln har skrivits av Paul Craig Roberts och publicerades först på Vdare.com här.
